Jag läser något jobbigt i en sluten grupp på Facebook. Jag har varit där och nosat. Vet vad det innebär det som denna förtvivlade förälder berättade om.
Jag skrev om det på min systerblogg KungÖverLivet och jag kopierar texten rakt av även här. Så viktigt att ALLA tar del av det för annars kommer aldrig en förändring till stånd.
”Det finns de barn och ungdomar som ger upp. Som känner att de inte orkar mera. Sjuåringar. Elvaåringar. Trettonåringar. Sjuttonåringar. De lägger sig platt fall. Pekar finger åt livet och dess innehåll. Vänder det ryggen helt.
Många är deprimerade. Många som gör sina desperata försök att avsluta livet de fick. Och några av dem lyckas dessvärre fullt ut.
Unga.
Och de var bara på startsträckan på sitt livs lopp.
Föräldrar som gjort allt det kan och lite till. Slagit knut på sig själva. Överöst dem i kärlek. Men det har ändå inte räckt.
De ger upp därför att vi många gånger misslyckats med att stärka dem. Gett dem självförtroendet. ” Se här, du kan visst lyckas om du får göra det på dina premisser och vi stöttar dig på rätt sätt” .
Hur länge kan vi tillåta att det är så?
Hur länge skall vi blunda inför det faktum?
När skall kunskapen slå oss alla på fingrarna och vi tar till oss vad som krävs ifrån oss alla?
När skall erfarenheten skrika rakt ut så att ingen av oss missar budskapet?
Barnen och ungdomarna med *NPF diagnoserna.
De som så ofta blir missförstådda. Misstrodda. Miss bedömda.”
♥ M A M M A Z ♥
♥♥♥♥
