Bästa dagen på sommarlovet

Dag två ifrån kungliga huvudstaden kommer som utlovad. Är som att fira julafton i dagarna två. Det känns så gott att berätta detta för er som är delaktiga i vårat liv. Ni som faktiskt finns här som läsare oavsett vad det är jag serverar på bloggen  ♥

Tror vädergudarna var på vår sida. Allt detta sommarregn uteblev på mig och yngsta sonen. Storstaden visade oss en enda stor blå himmel och min fina kusin kom in till Djurgården. Den som Tobbe ser så upp till. Kom enkom för hans skull. För att åka de flesta karuseller tills de båda skulle ledsna. Det skulle ta dem sex timmar innan den stunden infann sig.
Jag satt och väntade hela dagen bland tivoli besökarna runt om mig med ett enda stort leende på läpparna. Jag såg juniors livsglädje. Hans dynamik och dyrkan inför livet denna dag och vad den hade att ge honom. De små omedvetna hoppen, glädjeskutten över vad karusellerna var kapabla att locka fram för känslor. Pirr i magen. Frigörande av endorfiner.

”Mamma jag har åkt fritt fall också, fast det vågade vi inte berätta för dig i förväg för då hade jag säkert inte fått åka det”
Ett barn som känner sin mamma rätt väl *ler*. Ett barns om dessutom lyckades förmå sin karusellkompis 110 meter upp i luften, något som han aldrig trott skulle ske. Men min kusin gjorde det för Tobbes skull och mitt hjärta svämmar över. Snacka om att offra sig!

Karusell på karusell. Igen och igen. Pojken med guldlockarna började tröttna ur efter sex timmars åkande. Min kusin likaså. Mätta på upplevelser. Mätta på glädje.

Jag önskar så att känslan får stanna kvar länge länge hos junior. Att livet är roligt. Värt att leva.
Han fick erfara att det finns de vuxna som bryr sig utanför Ohana. Min kusin skall ha det varmaste tacket för det. Som visade det. JagFinnsHärFörDig. JagSerDig. JagBryrMig.
När vi åter ligger i hotellsängarna alldeles slut efter dagen hör jag ” Mamma, den här var den bästa dagen ever på det här sommarlovet. Jag på det här året faktiskt”. För stunden har han glömt det jobbiga. Mount Everest som väntar på att bestigas. Det kom en djup suck då vi åt hamburgare på Gröna Lund. Ett morrande över skolan och allt som väntade. Jag bad honom glömma det för en dag. Förhoppningsvis gjorde han det.
Tänk. Min fina kille fick uppleva många ” Nu är det en bra stund”. Likaså jag.

På almanackan i köket vänder jag blad. Till Augusti. Får en klump i magen. Det är nu det gäller. Startskottet för båda mina killar.Skolan som snart drar igång. De har olika förutsättningar. Olika hinder att bestiga. Samma skola.

Snälla snälla goda krafter. Må ni vara med oss då. Bevara lyckokänslan hos båda mina killar som de fått uppleva dessa dagar.
Låt livet fortsätta vara gott.

Kramen mamma Z

♥

‘

About these ads