Hur kan jag bara säga såsom jag gör? Frustrerad till max över en massa som jag inte kan ta här. Men det gör att jag bara kläcker ur mig en sådan fulhet vid middagsbordet. Tacomys. Jo eller hur?
- Jag hatar att skolan snart börjar. För det kommer inte att gå. Junior surar och har det jobbigt så klart med sina demoner.
- Men skit i att gå då. Skit att ge det en ärlig chans. Skit att ens gå dit så kan soc komma och hämta dig direkt eftersom vi är en urusel familj som inte lyckas förmå våra barn till skolan!
Herregud. Vad sade jag?
Det bara kom. Eller är det att jag fått hört om detta tugg VARJE dag på sommarlovet. Är jag som fått tagit alla pepptalk snack med honom. Jag som får ta smällarna då han mår som dåligast i själen för han kan inte visa sin pappa det. Jag som får andas fyrkanten med han så att ångesten försvinner. Trycket över bröstet som gör att det blir svårt att andas. Ångesten över livet, skolan och att misslyckas totalt.
Säkert är jag så frustrerad över den rävsax han nu sitter i. Så frustrerad över de 2 första veckorna i skolan fatt så mycket hänger på det. För skiter sig dom får inte skolan någon mer chans av honom. Och vad händer då?
Blir det som det blivit för en annan mamma? Att soc kommer hem och hämtar barnet oavsett diagnos eller inte. Placerar det i en ny familj. En strängare. En som kan hålla regler. Som förmår barnet till skolan oavsett hur barnet mår där mellan skolans fyra väggar.
Säkert ligger min frustration där med. Stressen över att veta att samhället kan ta mitt barn ifrån mig.
Samhället som kan ge mig vite på 2000 kr i veckan om barnen inte kommer till skolan. Samhället som kan anse att jag failar i min föräldrar roll.
Undrar när samhället skall se sin roll i det hela. Att vi hamnat här. Att de till stor del är skyldig till varför mitt barn/mina barn inte fungerar i Svensk skola. Ser till vår föräldrar roll och stöttar oss i den istället för motarbetar oss med det mesta som rör våra barn.
Livets berg och dalbana. Gratis åk varje dag!
‘
‘
Kramen mamma Z
♥
‘
fan …..skär i hela hjärta av att bara läsa det hela…..
Det borde inte vara så här 2012….
alla studerade ska få den anpassnings som behövs för kunna
sina mål och drömmar….
jag önskade kunde göra något åt saken….men det går ju inte tyvärr….
jag har ju själv haft det lite kämpigt att hänga med pga läs och skrivsvårigheter
och det är ju ett måste för att de ska kännas meningsfullt….
för annars kan de ju lika gärna kvitta…
mega kram
Tanken är skrämmande att soc kan komma och hämta, ta LVU.
Blev berörd och upprörd över det som hände en annan mamma.
Blir så arg på att vi föräldrar kan få vite på 2000 kr/veckan…har vi inte det jobbigt nog? Förlorar vi inte tillräckligt med pengar när vi får vara hemma och trösta dessa sargade själar? Familjer splittras! Ekonomin rasar!
VILKET straff får skolan/kommunen för att de gör så att vissa barn går in i djup depression och mår så fruktansvärt dåligt att de inte kan sova, går inte ut,..får magkatarr mm utav skol-situationen…DE skulle behöva vite på 2000 kr för varje vecka de inte ger barn med NPF rätt stöd och trygghet …VAD är det som är så svårt egentligen?!
Ja du man kan undra när samhället tänker börja ta sitt ansvar för våra barn.
I längden tjänar de på att ge dem rätt stöd som barn..så de inte hamnar snett i livet pga att de känner sig odugliga och missförstådda..
Har oxå en son som är väldigt orolig inför höst start då hans resurs och stora stöd tagits från honom, en vecka innan skolstart har vi blivit bjudna till möte med rektor..så vi vet inte heller hur det kommer se ut i höst…han själv säger att han aldrig vill tillbaka till skol-j…
Styrkekramar till dig och din familj…
❤ Styrkekramar ❤
Söta rara !
Gå INTE på den negativa nerspiralen ….Glöm aldrig bort vad som är ditt uppdrag här ! Att värna om ditt barns hälsa,att stå upp för hans rätt till att bli bemött så som just han behöver . Det är aldrig någonsin endast föräldrarna som kan vända detta.Det är en nationell fråga ! Tro mej då jag säger att jah förstår din vånda….Och tro mej då jag säger att jag själv hört så mycket ang min mamma.roll så öronen nästan trillat av ! Och alltid hävdar jag: det är INTE min oförmåga att få dottern till till skolan där skolplikt gäller som är poängen.Det är hur hon mår i sin arbetsmiljö som är frågan ! Och arbetsmiljön är oacceptabel. Om inte vi tillsammans med skola,hab,gup mm osv klarar att lösa detta kortsiktigt….Hur tänker man då att böter är en framkomlig väg? Jo,”samhället” är lika frustrerat som vi föräldrar. Så STÅ PÅ dej och stå bakom sonen din.Oavsett vad är det bara dej han har . Och du är här för att skydda honom. DU GÖR HELT RÄTT som lyssnar ! Släng skuldkänslorna och pliktkänslorna gentemot omänskliga krav åt sidan. Var stolt över att du har den äran att få representera sonen och oss.Vi står bakom <3 <3 <3
Jag har ett barn som ditt, som inte känner sig hemma, inte fungerar fullt ut i skolan och skolan vill pga. kostnader inte medverka till att få en utredning gjord.
Han är inte dum, snarare tvärt om o. fungerar utmärkt om man tar honom på rätt sätt vid rätt tillfälle.. men det krävs handlag o. erfarenhet som inte alla ”vanliga” lärare har.
Jag plockade ur min son ur skolan i 7:de klass. Han fick sedan läsa in åk 7-9 i en liten grupp några år senare, efter en del hot och bråk från min sida mot kommunen, vilket jag tror var räddningen för honom. Gymnasiet ville han själv börja på. Han behövde nog dom där åren att hitta sig själv.
Den yngste går redan från åk 7 i en grupp med bara två barn/lärare och det fungerar. Har lärt sig vilka hot man ska ta till för att driva igenom sin vilja, fast man många gånger varit på väg att ge upp.