‘
Jag är den som gärna ser romantiska komedier. Drama. Filmer som kan ge mig något själsligt. Beröra mig. Berika mig. Nu skulle ju Sam och kompisen se senaste Batman filmen.
”Skall jag försöka träffa en vän jag har i stan när ni går på bio? Utifall du skäms över att ha mamma med på bion” Tonårs sonen är så klockren i sitt svar. ” Varför skulle jag skämmas över dig? Följ med om du vill”. Osäkerheten på hur han kommer att hantera sitt första biobesök på 1½ år gör att jag följer med. Batman. 2.45 lång. Jisses tänker jag. Inte alls min typ av film. Men vad gör man inte för de man älskar högst på denna jord?
Vi kommer till Västerås. Går på DjurMagasinet och köper lite skoj leksaker till katterna. Kompisen som varit kattägare förut insisterar på en katt borste också. Jag flirtar till mig en sväng in på Plantagen då vi har gott om tid. Har kompisarna hack i häl och som alltid genom åren är det en härlig jargong dem emellan. Det blir många härliga skratt och mamma hjärtat bubblar av lycka.
Tänk för ett år sedan. Tänk hur det var när Sam hade stängt ner omvärlden. Ville inte vara delaktig i den alls. Ville inte vara med vänner längre. Ville inte vara med på den samvaro som vi hade med våra fina vänner och släkt.
Det har hänt massor med honom nu. Till det positiva. Pedagogen som varit här i ett års tid skall fortfarande ha en eloge för sitt tålamod med honom. Alla peppande samtal. Tror att många mån gjort åt. Pusselbitar som hjälpt han att bli hel igen.
För den som inte varit där vi varit kommer aldrig att förstå det stora. Det som är en självklarhet för så många känns som ett under för oss just nu.
‘
Sam har spelsällskap
‘
Vi äter på MAX. Sitter i bilen för att båda killarna vill det. Det skrattas o skojas än. Det är en tacksam tanke jag har där. Med bilstereon på som spelar Flogging Molly. Förstärker den positiva känslan.
Biosalongen är snudd på knökfull. Jag har bokat platser i förväg som jag vet funkat tidigare för Sam. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta igen i biomörkret med min 14 åring. Jag får verkligen ingjuta hopp för er läsare som befinner er där vi var för ett år sedan. Tid ÄR föränderlig. Det kan VÄNDA och gå åt rätt håll om än i små steg. Jag själv trodde inte på det när en klok kvinna sade det till mig i ett mail jag fick. När hon hade gått igenom samma resa som oss och sett förändring genom tid för sitt barn.
Vi sitter i över tre timmar. Och jag förvånades över hur bra jag tyckte filmen var. Faktiskt! Jag hade aldrig gått och sett den om det inte varit för Sams skull. Men jag kan faktiskt rekommendera den! Riktigt maffig! Och det tyckte tonåringarna också.
Jag får bokföra ”nu är det en bra stund” i min almanacka. Hela eftermiddagen och kvällen.
‘
KRAMEN MAMMA Z
♥
‘
Åh vad glad jag blir av att läsa detta. Kan nästan höra de glada skratten och känna glädjen du måste känt just i denna stunden.
Väntar med spänning på att det ska vända här innan det går så långt men det ser mörkt ut.
Mängder av kramar!
Instämmer med ovanstånde talare. Man blir så glad av att läsa det här. Men samtidigt så gråter jag. Min son är 13 och just nu befinner vi oss där du varit och man tror att det aldrig kommer bli bättre. Men genom dina ord finner jag hopp om framtiden. TACK för att du delar med dig! Kram <3
Kan bara känna lycka i hjärtat när jag läser detta
Det är GULD att få vara med om!
Som du skriver, för många är det en självklarhet, men för allt för många är det inte det… Tack för att du skriver så bra och kämpar så hårt <3
De är så underbart att få läsa detta.Vi som står honom nära och sett denna förändring, man tror inte det är sant. Är man utbränd som han varit under en lång tid, så tar det tid att återhämta sig. Har ju sett hans väg tillbaka,med små små förändringar som man blivit så oerhört tacksam och glad över. Att han fått återhämta sig i sin egen takt.Man kan se en ny glimt i hans ögon, som varit längesen man såg.Önskar alla barn ungdomar med npf som inte klarar gå till skolan få den tid det tar att få återhämta sig, att bara få vara, utan krav. Tänker på hon som föreläser om hemmasittare, hur rätt hon har. Hon skrev b.l.a att hemmasittare som varit hemma från skolan länge, att de säger själv till när de vill börja skolan igen, och just dom orden har han själv sagt. Det kommer säkert bakslag, men kanske återhämtningen går snabbare. Håller alla tummar för mormors goa pojke som kämpat o kämpar så tappert. Kraam
Härligt!! ❤