Storheterna ifrån gatan skulle uppträda på hemmaplan igår kväll. De som lyckats där ute i världen. Blivit rockstjärnor. Frontkillarna som lärt sig cykla på den gata vi nu bor på, då de har föräldrahemmet ett stenkast bort ifrån oss. De har gått i den skola som mina killar nu går i. De såg utanför periferin, såg möjligheterna. Såg utanför kommungränsen med vad de kunde göra där. Såg att dom skulle kunna lyckas. Vilket de gjorde stort.
Jag peppar junior ännu en gång. Inte för att han skall bli rockstjärna såsom Pelle. Men att man har ett mål. Ett sikte. Och vet att man kan gå på den skola han gör nu och har hela världen för sina fötter. Att han kan förverkliga sig själv. Om han bara inte tappar tron på sig själv. Sin kapacitet. Alla vägar finns där. Väntar på att bli äntrade. Upplevda.
Grabbarna i The Hives skulle uppträda på Rock Med Livstid i stan. Tio är sedan de gjorde sist. Uppträdde på hemmaplan. Vanligtvis har de ju numera hela världen som sin spelplan. Så stödjer de en nystartad minifestival här hemma. Fint gjort! Och som jag hade velat se dem. Älskar deras musik och energi. Och det gör jag inte bara för att de råkar vara härifrån.
Det var en hel dags festival att lösa biljett för. Och den rådande ekonomin tillät inte ytterligare en utgift. Man är tvungen att prioritera. Men satan i gatan att jag hade velat vara där. Jag vaknade av den höga musiken strax innan två i natt. Den ekade över hela stan. Ingen kunde undgå att höra vem som stod på scenen.
Mina fina vän M visste min längtan dit. Visste att jag älskar grabbsens musik och scenshow. Hon mms:ade bilder under kvällen. Och hade träffat sångaren himself. Fick tillåtelse att ha dem mms bilderna med idag här.
Kände mig som Askungen igår kväll som längtansfullt tittade ut. Suckandes. ”Vad är en bal på slottet”? Jo, jag tänkte i samma andetag vad jag lagt pengarna på istället eftersom jag fick avstå detta. Påminde mig om juniors och min tripp till Stockholm. Och vad jag vet skall killarna inte lägga av än på ett tag så jag får försöka se dem en annan gång.
Livet. Detta underbara att stundtals leva.
Där vi får uppleva det mesta. Glädje. Frustration. Sorg. Smärta. Kärlek. Längtan. You name it.
Ni vet vad jag menar.
KRAMEN MAMMA Z
♥
‘
Du får spela skivan hemma då med dem och poppa
Ja ibland måste man dessvärre välja.