Sommarlovet är över. Game Over. Sommaren lever kvar i några veckor till. Det skapar vemod. Jag älskar ju denna årstid. Fullkomligt. Och mina stunder invid det eviga blå slår det mesta. Det är som en religiös upplevelse i det mötet. När jag sitter där på solvarma klippor som istiden format för tusentals år sedan. Blickar ut över evigheten.
Igår kväll fick vi ge Junior medicin mot ångesten. Nu har han haft så ont i hjärtat att han gråter. Svårt att andas. Det kan inte få vara så. Ett barn som är elva år skall inte må som han. Never. Jag har gjort allt för killen med de blonda lockarna. Med de vackraste blå ögon jag vet. Grabben som har en attityd stundtals för att skydda hur han mår innerst inne. Och det är bara jag som får ta del av det. Smärtan och våndan. Jag får vidabefodra den till skolan. Så det vet hur han mår. Hur han tänker. Och hur mycket omsorg denna sköra människa behöver. Och budskapet har nått dem. Är helt hundra på att de vill honom lika väl som hans mamma. Men han måste själv våga släppa in dem. Våga ge dem en chans.
” Efter alla möten förut och du lovade att det skulle bli bättre. Det blev inte bättre efter något av alla dessa möten. Inte förrens jag fick börja på Team 21 (resursgruppen) blev det bättre. Hur skall jag kunna veta att de ändrar sig just denna gången”
Tårarna rinner. På både han och mig där i mörkret. Han märker inte mina. Men jag hör hans gråt.
Vi skulle behöva se in i framtiden. Små fragment.
Som bevisar att det kommer att gå bra
Idag är jag sjuk. Sjuk av all oro. Ängslan. Vånda. Stress. Är jag som får sopa ihop spillrorna. Som skall läka. Hela. Blåsa bort det som smärtar. Förmå dem att lyckas. Två barn som går till skolan med olika förutsättningar. Sam som inte varit i skolan på över ett år. Som är villig att gå. Men har ingen aning om hur det blir. Junior vet sedan tidigare hur det varit. Som tror att det blir samma helvete igen fast spelplanen är en helt annan nu.
Ett barn blev sjuk av skolan. Som blev utbränd. 12 år gammal.Som behövde nästan 1½ år på sig att läka. Återhämta sig. Ett barn blev deprimerad av skolan främst. Som inte ville leva. Som inte såg någon framtid. 11 år gammal. Han mår fortfarande inte bra, är fortfarande inte läkt.
Jag har idag tryck över bröstet. Stundom ont i hjärtat. Jag är sjuk för att mina barn blev sjuka. Allting har sitt pris. Folk frågar hur jag orkar med Kung Över Livet. Men det GER mig energi. Ett utlopp för all frustration hur det är kring våra barn. Att jag funnit en väg ut att påvisa det för folk. Förmå dem att agera. Reagera. Och omvärdera. Jag skulle må ännu sämre om jag inte fick kanalisera detta. Göra min röst hörd därute.
Alla ni fina. Håll tummarna för mina fina killar imorgon. Be en bön till han jag hoppas finns därovan. Jag skall ta ett rejält snack iallafall med vår herre. Nu får det vara slut på kampen. På tårarna. Själen som blöder. Såren som svider. De svårläkta.
Tid för läkning. Tid för glädje. Tid för att leva gott och göra det utan alla mörka moln. Dementorerna som förföljer oss.
Never again att vi skall ha det lika tufft som vi allaredan provat på.
‘
KRAM mamma Z
♥
Never again det har vi också bestämt…sonen /vi ska inte må så dåligt som vi gjort hela hösten 2011-våren 2012.
Ska inte utsätta honom för skolans okunskap att stödja vår as pojk..
Hur allt blev en prestige fråga!!!
Vi hade lösningar med stöd av hab det finns en web undervisning .. och att det finns läkarintyg att tillgå..
.läste en annan blogg och håller fullständigt med .Det gör ingenting om han inte lyckas få något betyg eller betyg i alla ämnen ingen eller någon ska få ta ifrån honom livsglädjen igen..
Kände oss lugna när vi stegade in på mötet med ovan i baktanken.
Till vår förvåning mötte vi en tillmötesgående rektor efter att
skolan/kommunen fått kritik från skolinspektionen efter att vi anmält dit..nu finns där ett nytt hopp att det ska fungera och sonen är än så länge positiv..visst fanns där lite resurser ändå..
Va rädd om dig A-S.
Hittar inga ord men håller tummarna för att allt går er väg nu, det är på tiden! Har själv satt press på rektorn idag och gett en tidsfrist på 1,5 vecka – sen blir det att koppla in skolinspektionen!!
Kramar om dig finaste och ta hand om dig ♥
//Bellan
jag blir bara matt av att läsa …..
ursh för att det får gå till så här 2012
när ska beslutsfattarna förstå att det är extremt viktigt att skolan anpassas så att inte familjer går sönder
kram
Hejja!
Det är tack vare mammor som du som gör att världen kommer förändras till det bättre. Snart bör välden se våra barn på rätt sätt och se vilka tillgångar de är för samhället. Snart kommer de få ta del av livet såsom du förtjänar. Snart hoppas jag att du kommer få andas ut och njuta till fullo av dina underbara barn.
Säger bara TACK! för allt du gör för ”oss” andra som inte hittar den kraft och styrka du har.
En mamma till
Never again här med. Aldrig mer ska jag tillåta att mina barn mår så dåligt som i våras och då mådde de bara dåligt en bråkdel av vad dina gjort. Sänder massa styrka till er och hoppas av hjärta och själ att det ska fungera för dina pojkar i skolan nu
Självklart håller jag tummarna. För dig, dina barn, mitt barn, alla barn som har haft det tufft och har det. Kram
Min 16-åring gick till skolan igår med lätta steg, för första gången på många år och efter att i stort sett ha skolkat sig genom högstadiet. Fick med nöd och näppe åtta godkända betyg för att få behörighet till gymnasiet. Sedan februari i år har vi behandlat honom för den ADHD-diagnos skolmedicinen gav honom. Med avgiftning, rytmisk rörelseträning, El-hindra, gluten-, mjölk- soja- och sockerfri kost. Pga biokemisk obalans gick han in i väggen som 13-åring, när behandlingen påbörjades var han på väg in i en djup depression.
För första gången på många långa år har vi en normal mamma-son-relation, jag slipper be skolan anpassa sig till honom, jag slipper sitta och ringa hem en – två timmar varje morgon för att väcka honom. Han tar eget ansvar för att gå upp på morgnarna, för att gå och lägga sig i tid, för att inte äta något som han inte tål.
Varje dag är jag djupt tacksam för att vi fick chansen att förändra vårt liv och för att vi mött änglar på jorden. Jag beskyller ingen för att jag stoppat i min son det vita giftet (mjöl, mjölk, socker) som han inte tål och som gjort honom hyperaktiv och aggressiv. Det är okunskap från min och pappans sida och vi har trott på den giriga livsmedelsindustrins dåliga kostråd. Nu vet vi bättre, nu vet vi att det går att må bra utan mediciner och jag vill informera om det här för att fler ska få chansen att må bra med enkla medel, utan biverkningar.
Kram!
Sorgligt och ledsamt…tänker på er och alla barn som mår dåligt nu. Kramen