Glöm aldrig det mina barn. Ni skall förmå bli de Kungar ni föddes till att vara!
♥
Känslan jag får bevittna hos mitt barn som vill men som inte förmår. Ja den är fördjävlig. När man ser viljan till förändring. Viljan att kunna som alla andra men sedan inte förmå. Han hade valt ut en tröja han ville ha på sig i skolan idag. Ville dricka kaffe för att vara pigg i skolan, för det hade kompisen på skype talat om. Skolan har förberett, anpassat så gott det går.
I hallen på väg till skolan låser sig allt. Han är klar för avfärd men han fixar det inte. Den bild han hade målat upp finns inte på riktigt. Det blev för många hinder att klättra över. Och jag får inte vägleda mer. Fina vännen som lovat ta hand om honom i skolan får heller inte hjälpa. Han ville gå dit själv idag. Ville vara som andra.
Asperger kallas det för det han har. Det han blev född med. Det som gör livet så svårt i bland. Min fina fina kille som håller på att bli vuxen. Snart 14. Och en sådan fin människa han blir.
Vad har vi gjort med dig som gjorde att vi hamnade där vi hamnade? Att du blev sjuk av skolgången. Isolerade dig under en lång tid. Drog dig bort ifrån allt. Kom till baka. Redo att ge dig in i matchen igen. Men då var spelplanen en helt annan sedan du lämnade den sist. Och det visade sig inte fungera längre.
Älskade vännen. Om ett hjärta kunde blöda så gör det så just nu. Mängder. Fy för att se den uppgivenhet. Känna den vibrera i luften.
Måste vara som att ha fått finalplatsen på 100 meter i OS och bli i fråntagen den i sista sekund.
‘
kram mamma Z
♥
Älskade finaste du vad ont det gör i mig när jag läser dina ord. Jag som hoppats så att det skulle fungera. Men du även barn utan diagnos går till skolan ihop med vänner så varför får inte bästa vännen hjälpa? Mitt hjärta blöder med dig finaste du med dig och din son. <3 <3 < 3
detta gör ont i hela mig att läsa
önska man kunde hjälpa till
kramar om