Vad tänker du där bakom din stängda dörr. När du vägrar lyssna och inte vill ta in verkligheten. Reflektera över den. Diskutera möjligheter. Olika vägar.
När du var mindre var du som en öppen bok och vi hade världens chans att hjälpa dig då du själv gick bet. Nysta. Backa bandet.
Jag älskar dig precis för den du är älskade unge. Exakt och hade inte velat ha dig annorlunda.Men samhället vi lever i har andra krav på dig. Du måste passa in i mallen. Jag vet inte ärligt vad framtiden kan ge dig älskade vän. Vilka alternativ som finns då du inte verkar fixa skolgången som du så gärna ville. Hur våra trångsynta politiker tänker.
Skolan har varit toppen nu som har roddat det som de kan. Stöttat upp utefter de ledtrådar du gett mig. Gjort vissa förändringar så att det skulle fungera bättre för dig.
Du pratar om att vilja gå. Planerar vilka kläder som skall vara tvättade och rena inför skolan. Men när väl dagen D kommer så fixar du inte det. Och jag får inte prata med dig om det. Vad som rör sig inuti dig.
Älskade fina du.
Steg för steg har jag gått bredvid dig. Framför dig. Bakom dig. Kommer för alltid vara din mamma och göra det som krävs. Men när du inte släpper in mig längre. När jag knackar på din dörr och du bara låter mig titta in genom nyckelhålet? Jag kräver inte att få se hela din värld. Men jag behöver se den så pass att jag kan hjälpa dig nu.
Vi är så många som står utanför här och vill hjälpa dig. Större skara än du anar.
Vad var det som fick dig ända hit? Som fick dig att falla och det nu är så himmelens svårt att komma tillbaka? Vilka fel gjorde vi alla vi vuxna som hade ansvaret för dig då du började dala.
Jag fick på morgonen svar ifrån en professor i neurovetenskap som är inriktad på barns hälsa . Sitter med som ledamot i Hjärnfondens Vetenskapliga Nämnd bla och med i European Academy of Childhood Disability.
Han beklagade att det inte finns forskning kring det som hänt Sam vad han känner till.
Kan ett barn bli utbränd av skolan? Jag kan inte släppa tanken. Ni vet det. Och säg den mamma som skulle kunna det efter allt som hänt? Klart man vill veta vad som hände. Vem som bär ansvaret.
Och hur vi i framtiden förhindrar fler barn att falla.
♥ Älskar dig till stjärnorna Sam och längre bort än så ♥
mamma z
♥
Hej mamma Z!
Jag har en pojke som blev 16 i år. Han fick AS- diagnos för sex år sen.Då kraschade skolan för honom och han blev hemma nio månader innan han fick börja i en särskild undervisningsgrupp/skola. Sista terminen i nian blev han sjuk och sen blev det väldigt svårt för honom att orka med. Han fick hög frånvaro och nu har han inte kunnat komma iväg till sitt nya gymnasium. Jag har sett Elisabeth von Zeipels artikel om utbrända barn och funderat mycket kring det. Känner du till henne?
Hej Karolina!
Jo henne har jag läst mycket om. Vår kontakt på hab har varit och lyssnat till henne och de säger att den kvinnan kan mycket om våra barn och denna speciella situation som är förorsakat av samhället självt.! Hon har så mycket klokt att förmedla!
Politikerna på toppnivå borde ha några dagar tillsammans med henne och ha direktiv därefter vad det är som gäller!
Undrar så vart vi står om 10 år i denna fråga. Om man offentligt går ut och beklagar att det blev som det blev med våra barn för att man visste och förstod förlite..
Hur ser stödet ut för din grabb nu på gymnasiet? Är det därför han backar och inte förmå att gå?
Mentorn ska komma hem imorgon och träffa honom. Hittills har han mailat över info om skolans lokaler, klassrum osv plus att sonen själv cyklat och sett på lolalerna utanför. Men jag tror han behöver att mentorn kommer några ggr och ger honom väldigt tydlig och konkret information,schema, vad han förväntas göra osv. Terminen började för tre veckor sen men vi vilel prova att ge honom chansen att komma iväg på egen hand och se om det räckte med den info han fått. men det är tydligen inte tillräckligt hittills. Sen på onsdag följer vi upp med BUP och då tänker jag att vi kan planera mer konkret. Skolan behöver göra mer konkret med honom, så funkade det förra gången han satt hemma. Då kom mentorn och hälsade på fler ggr, och så småningon kom han iväg. Nu upplever vi inte heller att han mår lika dåligt som förra gången eftersom han gått i anpassad miljö de senaste fem åren. men jag kan tänka mig att den miljön ändå inte var optimal. Det var lärarbyte,gruppförändringar, incidenter med kamrater flera ggr. Samt att det en gång var ett möte ang flera pojkar, varav min son var en, där det sas att han hade svårt att finna sin plats i gruppen. men ingenting konkret gjordes åt det mer än att flytta om i grupperna. Sen har han ju svårt för övegångar och det är där det känns som att vi behöver komma från ord till handling. Vi har Mellanvården i bakgrunden som stöd och de tycker att vi ska ge honom tid, men det behövs också konkreta åtgärder.
/Karolina
Usch vad svårt det blivit för er
Tänk om det ändå funnits en anpassad skola inom räckhåll för Sam, då kanske han aldrig halkat så här långt ner… Det borde finnas överallt där behov finns.
Kramar i massor ♥
//Bellan
Om ni bodde i huvudstaden skulle jag rekommendera Lunaskolan för Sam!