Lägg inte mer sten på börda

Junior och jag för vad som börjar kännas som en evighet sedan

‘

Den som förstår mig bäst i Ohana är Junior. Faktiskt. Den som förstår när batterivarningen sedan länge stått på rött. När bägaren är överfull och jag inte orkar mer påfrestningar.
Han är den mest sensibla. Som fångar upp undertoner. Hör på mitt ordval vad som felar. Tonfallen. Suckarna. Ser tårarna som bränner i ögonvrån. Som någonstans greppar, snart tolv år ung, hur hårt livet kan gå åt på en mamma när det varit förmycket. Hur det är när allt är på gränsen till att brista.

‘

Skit också. Han skall inte behöva ta på sig den rollen ännu en gång. Han har gjort det förr. Massvis. Ibland kan man inte klistra på det där leendet som inte finns. Mobilisera orken när allt bara är för mycket och livet är som en blodigel på en.
Var jag verkligen dundersjuk i en infektion den senaste veckan? Tröttheten som gjorde ont i hela kroppen? Eller är jag vad man i dagligt tal säger ”utbränd”. Har det gått så långt av allt? Är jag där i kanten och naggar? Igen? För jag tål ingen negativ stress alls så som det är nu. Jag kan börja tokgrina över lilla minsta. Och de två dagar jag jobbat nu har det känns som bly i hela min kropp.

Fina älskade Junior. Vår Tobbe. Som tänker stort om allt. Som tänker på hur hans mamma skall få må bättre. Kommer med tips och råd. Som tänker på barnen i andra länder som inte har det lika bra som honom. Som på eget bevåg googlade på Unicef och bestämde sig för att skänka 100 kr dit. Till de andra som inte har det lika bra som han ♥

‘

Goa katterna som är med överallt

‘

Det är blandade känslor kring det mesta. Som gör mig labil.  Mitt i allt så gick pannan sönder såklart och jag stod och grinade i pannrummet efter att ha försökt gjort allt med den och insåg att vattnet som fyllde pannrumsgolvet var ett dåligt omen. ”jävlapisshelvete” stod jag och snörvlade. Utan varmvatten men med brännheta element.

Tänk om livet bara fick vara ifred ifrån störande moment. Leve me alone! Lägg inte mer sten på börda!

Samtidigt händer mycket gott i livet. Det är en häftig grej på gång kring KungÖverLivet som jag inte kan ta här än, men som gör mig superglad att vederbörande är så ödmjuk och hjälper oss med.
Så himmelens glad över Junior och den skola som gör helt rätt nu med honom. Det är en kvitterglad kille än UTAN dessa tunga tankar som förut tryckt mer han så i skorna att han ett tag inte ville leva.
Sen är det bara EN vecka kvar tills vi i styrelsen för KungÖverLivet skall ha arbetshelg ♥ Jag kommer att åka över 40 mil enkel väg till vår fina sekreterare som bor i Småland. Tacksam är ett stort ord i detta sammanhang. Fler tror så på det jag drog igång så pass mycket att de reser långväga de med och ”offrar” en helg på det!

Fina fina tjejer!

‘

Ett potatishjärta till alla som förtjänar det idag

Kramen
Mamma Z
♥

About these ads