Ge fan i att glo

 

Till och från har kläder varit jobbiga att bära. Aspergern har gjort honom så sensibel för det. Hur det skaver. Det där som vi andra utan den diagnosen inte tänker på. Hakar upp oss vid. Kan få som panik att bära på oss.
Nej. Det måste vara följsamt. Bekvämt. Luftigt och rymligt. Inte för tjocka material som blir bylsiga. Inga tvättrådslappar som kliar i nacken.

Vet inte hur många byxor jag handlat i hopp om att de skulle sitta bekvämt. Vet inte hur många jag bytt. Hur många jag gett bort. Och när man väl hittat ett klädesplagg som passade så var det dem byxorna som gällde och gud nåde om de var i tvätten! Eller blev försmå.

Nu vägrar Sam skor. Vill gå barfota för att det är skönast så. Skor är obekväma. Punkt. För mig är detta inget nytt. Inte själva grejen att kläder är obekväma, men han har aldrig tidigare klagat över fötterna. Men nu går han barfota. Överallt. Höstrusket gör att vi andra klär på oss. Men när vi åker till affären så går han barfota och jag bryr mig inte.
Frågar bara lite lätt om han inte fryser.

Men som folk stirrar i all sin okunskap. Vänder sig om till och med! Vuxna människor! Jag känner hur jag bygger upp irritationen att jag tillslut har lust att vråla ett Hulken vrål inne på Coop Xtra. ” Ge fan i att glo. Vad är felet? Att han vill vara den han är? Och vi kan inte acceptera det? När skall vi acceptera varandras olikheter och vanor då? Kika i smyg och gör en tyst dokumentation! Det räcker!”

‘

‘

Jag är sjuk än.
Fattar inte det här. Jag blev helt slut av att plocka ur diskmaskinen i morse och ville bara vila. Låg och läste favvo tidningen under ullfilten som svärmor gett mig en gång. Fryslort som jag alltid varit.
Imorgon får det bli vårdcentralen igen om inte det här blir bättre. Känner hur hela jag har en pågående infektion. Tredje veckan nu. Jag längtar efter mina sköna promenader som jag behöver. Längtar efter att känna mig pigg. Jag har jobbat och mått sissådär och tänkt att det var då en envis influensa jag haft i mig. Eller nåt.

Blev liggandes kvar i soffan och såg denna gripande dokumentär som handlar om oskyldiga barn och mobbing. Den har fått flera priser och det kan jag förstå. Se den gärna. Bli berörd. http://www.svtplay.se/video/316409/bully

Själv känner jag hur illa det kan gå när samhället blundar inför ett barn. Tankarna glider såklart in på det jag och fina mammorna dragit igång med KÖL.
Tänker på de barn och ungdomar som inte orkat med livet just därför. Vi var för dåliga på att finnas där i många stunder.

Det får aldrig aldrig vara så.

Aldrig.

‘

KRAMEN MAMMA Z

About these ads