Det finns numera en stor förståelse för båda mina barn. Vi har haft tur trots allt. Kanske inte alltid genom tid då det varit svårt att ta in grabbarnas svårigheter och vad man skulle ha gjort för att få det att fungera innan problemen blev för stora och överhuvudtaget uppkom.
Men när vi står där vi står just nu. När jag låter bli att snegla bakåt utan bara ser mig omkring i dagsläget så känns det bra. Jag vet allt för väl hur andra föräldrar har det på sina håll i landet. Vilken enorm kamp de får föra MOT skolan för att ge barnet den hjälp och förståelse som behövs. Och hur dessa arma barn mår. Ibland vill jag bara blunda inför den verklighet som är allt för sann. Jag har själv varit där då barn faller. Jag vet hur hårt de slår sig i fallen. Jag vet hur det känns i mamma hjärtat då de bönar om att inte behöva leva någotmera.
Sams skola gör allt rätt fortfarande. De har tät kontakt med SPSM och verkar få mycket kloka tankar därifrån.
Crescat sientia. Latin som betyder ” Må Kunskapen Växa”. Och till stor del är det så. Utan kunskap står vi och ser rätt dumma ut och gör bara en massa fel som kostar på mer än vi kan ana. Som ger konsekvenser längre fram. Bakom krön vi ännu inte ser.
Kunskap kring dessa barn vore ett mantra ute i samhället så att alla barn får samma likvärdiga grund att stå på. Och som jag känner det så är det spsms kunskap och allt det som hab säger som gör att skolan faktiskt tar in hur det är ställt med vår hemmasittare.
Att det inte är så bara att ta han i nackskinnet och rya i ”att nu jävlar är det du som går till skolan för annars..” De börjar ha samma helhetsbild som oss och det är en enorm lättnad att känna i egenskap av mamma.
Den slapphänta som andra kan tycka om mig.
En magisk himmel utanför mitt fönster dag
Skolan gör rätt kring Junior just nu. När han höll på att falla i veckan så var skolan där med sitt skyddsnät och det som de numera har. Och det är en glad och sprallig kille vi har hemma igen. Tackvare finjusteringarna. Lyhördheten. Och kunskapen kring honom.
Jag vill klona detta tänk till varenda en som har med dessa barn att göra. Vidga vyerna på de trångsynta. Hjälpa dem som redan är villiga att öppna upp.
Mitt skötebarn KUNG ÖVER LIVET vill ju detta. Främja kunskapsspridningen. Förmå folk därute att greppa vad detta handlar om. Är så tacksam för att jag fått möjligheten till att verka även där och inte enbart via min blogg. Nu ligger det en del arbete och bara väntar på att sättas i verket. Och det skal bli så himmelens skoj. Som att stå i kön till en karusell och ha det där pirret i magen.
Snart snart så börjar det roliga! Och ni kommer alla som vill att få vara delaktiga!
Avslutar med en härlig bild ifrån förmiddagsfikat.
Dolan har somnat på My Loves knä!
KRAMEN ALLA
mamma Z
‘
