Allt för er. För evigt för eran skull.
‘
Ibland sjunker man som en sten. När det blir för jobbigt att vistas i vattenvirvlarna för länge. Ja då sugs man ner. När man inte mäktar med att trampa vatten något mera. När mjölksyran tar överhanden. När man ger upp. Reträtt. Låter tyngdlagen styra.
När det inte spelar någon roll för stunden hur mycket annat som är positivt. Som varit det.
Fan
Sam kommer inte att gå i klass åtta. Det funkar inte av vad som känns som hundra anledningar. Hela den här resan under hösten har man ändå levt lite på hoppet. Det där microskopiska. För han gick ju till skolan EN lektion. Det vi trodde var lika omöjligt som det verkar att få fred i Syrien nu. Och hur han ställer sig till plan B vet bara gudarna.
Jag ser en tillbaka gång igen. Inte lika stor som förra året, men att det vänt igen. Hur saker han mobiliserade kraft till att genomföra gått tillbaka. Kan det vara så att han var ut och nosade på ”vår” verklighet och ”vårat” liv och kände att det blev för övermäktigt, även om det i praktiken var genomförbart. Är det därför han backar. Till den trygghet som hemmet är.
‘
‘
Vad händer nu då? En stor ovisshet för den närmsta framtiden. Den skär in i märg och ben. Vad kommer samhället att göra med oss nu då? Hur blir jag betraktad? Bemött?
Hur skall jag förmå Sam på de tankebanor vi är inne på nu? Att förhindra Titanics förlisning känns som ett enklare uppdrag om man kunde backa tiden.Att ha Asperger såsom han har sätter sannerligen omgivningen på prov.
Det känns som om detta är den största utmaningen jag ställs inför när det gäller Sam. Efter alla år och med tanke på vad vi redan gått igenom.
Allt det gamla känns som pice of cake i nuläget.
Suck. Dubbelsuck. Mitt i allt har jag och My Love det tufft av olika anledningar igen. Att inte ha ett friktionsfritt förhållande när man lever under den press vi gjort under lång tid sätter sina spår. Gör oss skörare.Och jag känner bara. Hur fan skall jag orka ta tag i det med nu? När så mycket focus är på barnen och främst det ena.
Hur mycket orkar man bära på en gång? Hur länge överlever vi om man bara går på tomgång för länge?
Kanhända somliga höjer på ögonbrynen att jag berättar så öppet om det. Men jag känner att det behövs. Jag vet allt för många par som har det som oss. Men få vågar prata om det. Varför?
Vad är det för fel att säga att det är jävligt tufft därför att livet är det mot oss. Med tanke på vad vi gått igenom. Med tanke på vad som komma skall.
Jag sjunker idag.
Skitdagar som vi alla får mer eller mindre av. Det som skiljer oss åt är kanske storleken på utmaningarna vi får.
Och hur länge de stannar kvar.
‘
kramen mamma Z
‘
Stora kramen till dig! Tack än en gång för att du delar!
Verkligheten är ibland mycket hård. Tänker på dig/er! Vet hur det är… Kram
Styrkekramar! Förstår precis hur du känner. Tyvärr får förhållandena ta stryk när man har tufft med livet och barnen. Hade jag kunnat hade jag kommit och lyft upp dig. Gett dig vingar och lärt dig flyga. Så du kunde lyfta dig ur skiten, segla uppe vid molnen och få perspektivet så du kunde se var nycklarna till rätta dörrarna finns.
<3
Å du modiga och fina ! Så tacksam för att du ÄR ,en sann människa som gör ALLT du förmår….Och ändå saknas balansen. För det är samhället som har växtvärken. Det är omgivningen som inte än har jobbat sej fram till hur få ”annorlunda” människor att orka leva i former som för dem är rent omänskliga.
Än har vi inte skapat det sanna samhället,det som låter alla få plats precis så som de personligen behöver…….Fast det kommer ! DU och alla andra med liknande erfarenheter gör skillnaden . Jag önskar mej en by,där vi tillsammans kan bygga ett litet samhälle i medmänsklig samverkan. En skola som har flera reformer och planer att bemöta den unika individen med. Personal som har allt de behöver,inklusive personlig lämplighet. Och vi föräldrar kunde stöttta varann,över en fika…Eller till och med avlösa varann emellanåt . Det är min vision . Tillsammans kan vi göra skillnaden som behövs. Inte riktigt framme än ,men håll ut ! Det kommer <3
Mamma Z, det finns vägar ut. Min son (16 år) fick diagnosen ADHD för drygt ett år sedan efter en konfliktfylld uppväxt. 1 februari påbörjade vi en alternativ behandling där vi har tagit bort gluten, mjölkprotein (kasein), soja och socker ur kosten, avgiftat oss, köpt El-hindra och elsanerat vårt hem, vi tar kosttillskott (omega3, magnesium, D-vitamin) och han tränar bort primitiva reflexer som han har fått tillbaka på grund av all stress han har haft i sin kropp. Stress på grund av miljögifter, mobilstrålning, yttre krav, skilsmässa bland annat. Efter tre års skolk går han nu till skolan varje dag. Det finns hopp!
Ja det är tufft vännen, gör ont hur ni har det. Många tankar och kramar från mig <3
Stora varma kramar till dig Mamma Z och jag kan bara hoppas på att allt känns bättre idag ♥
//Bellan