Han har gråtit. Gråtit floder..inte orkat..inte förstått vad han gör fel..det skall mycket till innan min man gråter..har sett det vid ett fåtal tillfällen under våra tolv år tillsammans..Igår kväll var en av dem..
Hade varit på min första kväll på min nya arbetsplats..har varit arbetslös i tre år, jobbat som timvikarie och jobbat ca 80 tim i månaden.Sam har blivt otroligt bortskämd med att ha mig närvarandes..Nu vet han att det blir annorlunda..att mamma kommer att jobba heltid..att mamma har resväg på det..han förstår vad det innebär.
– Fan vad jag hatar att mamma fick det där jävla jobbet i Avesta..Då är jag tvungen att vara hemma med den där jävla miffopappan! Min man hade bara sagt nej till en sak vid nattningen och det räckte..vår Sam äter dessutom uruselt just nu och har ingen ork pga av det åxå..man vet ju själv hur man är vid lågt blodsocker.. Sam hade smällt och smällt på ingenting, och de hade pågått i närmre två timmar..lillebror hade krupit ihop under täcket i sitt rum och hållt för öronen..
Stackars Sam, stackars oss..Ny dag och nya tag.Undrar vilka spår denna tillvaro sätter hos oss alla? I min och min makes rellation-när blir VI tiden? När skall vi få rå om varandra och koppla bort Sam och allt det jobbiga..när är man mentalt utvildad för romantik? Och lillebror, lille Tobbe? Han kommer bli fredsmäklare när han blir stor som alltid är den som viker sig så det inte bli konflikter i onödan..eller åxå ger han igen dubbelt fallt när han blir större..men tror inte det..ham är för mjuk kille för det..
Ha det gott alla därute i julklappstider..Kramiz mamma Zoffe
Meus Ohana 
Kommentera