Vår skrutt 2005..
Står och skall göra kvällgott..fredagkväll..skivar potatisen till gratängen..telefonen ringer..min man som svarar..Är överläkaren som jobbar över och vill medela vad som blev resultatet av vidarutredningen..Sam, det är även Asberger som du har..inte nog med att din adhd ställer till en massa så har du även detta åxå.. .Jag grät en hel del..grät av lättnad och grät för jag redan är villig att se alla svårigheter han ställs inför.. tog mig samman sen, hade ett fint samtal med mi man och kom att tänka på vad en klok vän till mig sagt om att vara mamma till en son med dows synrom..”se det som en gåva att ha ett barn som han, han kommer att lära dig så mycket om livet som du annars inte skulle ha lärt dig..ha kommer att lära dig uppskatta många nya sidor av livet och han kommer att lära dig mer att leva i nuet..se det som är possitivt”.Hon har mycket rätt och dessutom får man focusera på det som Sam gör bra och han är en underbar kille när han mår som bäst..I morse kvittrade killarna ifrån Sams säng och Sam undervisar Tobbe om valar..de letar upp en fin bildbok om valar (på engelska..) och Tobbe får en lektion om hammarhajar och vitvalar..de sitter ett bra tag och är så samspelta och mitt hjärta smälter direkt..hamoin sitter i sig ett bra tag innan Sam smäller av på vad vi anser vara bagatell..
Blir jobbigt att berätta detta för Sam, men skall göra det vid bra tillfälle..han måste få veta..måste förstå och lära sig förstå sig själv och sina tankar..och vi..ja vi har massor att lära..massor..men det skall vi..
Kramisar mamma zoffe