Sam fick sin påse gjord..men det var dessvärre inte skolans förtjänst..
Inte mått nå bra alls i några dagar..igen..trotts medeciner..fick veta att jag skulle in till akuten för att träffa doktorn..haft sådanna hjärtrusningar igen och blir flåsig av minsta lilla..trots att jag inte var tipp topp så åkte jag till skolan först och var med Sam på slöjden..han skulle ju annars varit avstängd (läs tidigare blogginlägg om det)..På 5 sylektioner hade han inte ens kommit halvvägs med sin påse..Under den timmen jag var där kan både han och jag stoltsera med att den blev klar!! Han satt stilla på sin stol och gjorde det som han skulle..KLOCKRENT..Jag instruerade..vägledde..puttade igång han då han fastnade..men det skall väl ändå inte vara upp till mig att närvara så att han får något gjort eller?? Upprörd åkte jag sen med mitt knackiga hjärta och fick den hjälp jag behövde för stunden..
Kramis mamma Zoffe
Meus Ohana 
Hej kära Du!Usch, vad orolig jag blir för Dig..! :-)Hoppas verkligen Du får den hjälp Du behöver och att Du försöker ta det så lugnt Du kan!Förstår Din frustration och irritation gentemot skolan! Precis så reagerar Anthony´s fröknar också på att jag vill komma ut och vara med ibland… Men vad fasen gör man?! När inte dom inser allvaret och stödet som våra barn behöver!? Suck..Ha en underbar dag – och var rädd om Dig!Kramisar,Anna
Det är inte vår uppgift som föräldrar att vara med på lektionerna! Jag blir så arg! Hos oss går det ju så mycket bättre när han fick resurs på heltid annars hände det att de ringde! Så himla tråkigt att barnen inte ska få den hjälp de är berättigade till!!!
Den lärarinnan skulle behöva gå en kurs! En kurs i hur man bäst hjälper barn med NPF! Eftersom hon inte ens förstår fast hon SER resultatet som du åstadkom så verkar hon vara väldigt OFF! Se till att rektorn ”tänder henne” med en BRA kurs!