Imorgon åker vi till kolmorden efter skolans slut..bara ÄR i dagarna fyra..fy sjutton så SKÖNT..iallafall med tanke på dagens skoldag..
Så var det då dax igen..Sam gick hem från skolan och pratade med han om det när jag kom hem från jobbet men han bara toksmäller en lång stund då innan han landar och vi får bena upp hur han tänker..Frustration över att Sally skall sluta, en toppenbra resurs i klassen, som är avsatt för ett annat barn..”Hon är så bra på att se när jag får det svårt och hjälper mig oftast då, vem skall nu hjälpa mig?”
Jobbig syslöjd igen. Tyckte att han inget hade att göra där, var så omottiverad över det han skulle göra..Tittar ut genom fönstret och får se sina klasskamrater som får vara ute på träslöjden och tycker det är orättvist..Ännumera orättvist blir det då han inser att barnen på träslöjden fick ta med sig godis hemmifrån och äta det för att det var sista slöjdlektionen..medans syslöjdsbarnen inte blev belönade alls..Snetänder sen på syfröken, då hon säger nej till godis och samuel upplever hur orättvist allt är..Han kan inte riktigt förklara varför han väljer att gå hem,.men han gör det och jag undrar så hur man skall få bukt med det..
Han toksmall många gånger hemma åxå när jag kom hem från jobbet så vi kunde inte vara med på trivselkvällen med klassen ens..Skönt iallafall att frustrationen (utbrotten)kommer här hemma och inte i skolan..Men jävla skit att han skall behöva må så här..att det skall behöva bli så här..en skola som skall spara pengar och säger att han ingen resurs behöver..men vad är då resultatet av detta??
KRAMIS mamma Zoffe
Meus Ohana 
Hejsan!Hittade din grupp på facebook och ramlade in på din blogg. Du kommer att utföra stordåd men din envishet och styrka!Om det är ok, så vill jag gärna länka till dig från min blogg.Skriver ett inlägg om din blogg iallafall..:)http://ramnissan.seHa det gott!Mvh Lotta
Tycker mycket av ansvaret ligger på föräldrarna…har inte följt din blogg så vill inte kommentera din insats. Men varför finns det så mycket mer problem nu än när vi var små. Var det så att problemen döljdes på ett annat sätt eller är det dagens samhälle som skapar problemen. Jag var själv en kille som var väldigt vild och livlig, som inte såg någon mening med syslöjd osv.//Herr S
Herr S. Varför det är ”mer problem” nu än förr betyder att barn med ADHD, ADD, ASP aldrig möttes upp då resurserna inte fanns. De sattes i obs klasser och fick klara sig bäst de ville (more or less)Det finns mellan 50-75% i våra fängelsen som har obehandlad ADHD tex. Btw, kika gärna in hos mig….där har jag lagt in en länk med Annika Sundbaum- Melin och psykiatriker Sergej Andréewitch, han förklarar så bra.Ledsen Zoffe’s mamma att jag förklarade här inne, har inte deras länk.
Helt ok yrvädret :-)Grejen är att MYCKET ligger hos föräldrarna när det gäller uppfostran..MEN till saken är att DU KAN INTE LÄRA EN FÖRLAMAD MÄNNISKA ATT GÅ ÄN HUR MYCKET DENNA PERSON VILL OCH FÖRSÖKER. Är likadant med diagnosbarn..de VILL men har INTE förmågan..de KAN helt enkelt inte..oavsett vad vi föräldrar här hemma anser och vilka hot som man kommer med.. Åh det är sådanna här åsikter som gör att det blir så svårt för dessa barn..så många i skolans värld som anser samma sak..att det är vi som är slapphänta föräldrar..Kramis mamma Zoffe
Hejsan, hamnade här via face book, har själv tre diagnosbarn en med samma diagboser som din son + uppförande störing, tics och sömnstöring..Skolan har hittils varit pest och pina..förra året var rena kaoset.. ändå går han i liten klass.. men i höst börjar han i aspen klass och jag tror allt kommer bli bättre iomd.. Är det ok om jag länkar till din blogg från min, jhag uppdaterar varje dag om vardagen med barn med funktionshinder..
Det är sorgligt när människor fortfarande tror att det är brist på eller fel sorts uppfostran som gör att barnen blir som de blir! Jag har fyra barn som fått likartad uppfostran ändå har jag två med ”problem” (diagnos) och två som är ”normala” (vad det nu är)…Jag tog mycket skuld på mig själv med den näst äldste sonen, trodde felet låg hos mig och jag kunde inte förstå allt hade ju gått så enkelt med äldste sonen!Har nu efter att ha fått ytterligare ett diagnosbarn att det är INTE mig det är fel på! Jag har gjort likartat med barnen ändå har det blivit stora problem! Det är inte att Sam kanske ogillar slöjden utan SÄTTET som slöjden bedrivs på! Min son skulle reagerat lika! hade de andra barnen fått vara ute och få godis hade han fått tokspatt antagligen! Det är väl en sund reaktion!Ujamejena jag kan skriva hur långt som helst men nu ska jag snart ta kvällen!!!Kram A-S!
Hej kära, fina Zoffe..! :-)Usch och fy och suck..Ja, kan bara hålla med Dig – det är precis sådana kommentarer som försvårar för våra barn (och ungdomar och även vuxna som fått diagnosen sent..)..!Denna trångsynta inställning om att vi som föräldrar är slapphänta och inte ”gör vårt jobb”..Blir så himla ledsen… Om och när Du vill, så kan Du ju gå in och läsa det inlägg jag skrivit idag.. Handlar enbart om min käre lille A och bristen på bemötande, stöd och hjälp till och med ifrån BUP – trots att han, vid knappt 7 års ålder, säger att han (och dessutom hämtar ”vapen”) vill döda sig själv… De som inte själva levt med dessa diagnoser på något sätt, har nog svårt att riktigt inse och ta till sig…Tänker på Dig / Er!Många kramar,Anna
Hej Mamma Zoffe!Usch, kommentarer som att vi är slapphänta föräldrar har man ju hört sig less på. På ett föräldramöte sa jag rent ut att det faktiskt är precis tvärtom. Om man har ett barn som vårt med den problematik han har så kan man verkligen inte vara slapphänt. Vi har ett sådant strukturerat liv så det är inte klokt. Förstår problemet med Sam´s slöjd. Min son gillar syslöjd eftersom han där har en lärare som hela tiden stöttar och hjälper honom samt ger honom vettiga uppgifter. På träslöjden däremot blir han lämnad vind för våg, får inget gjort och med farliga verktyg nära till hands har det flera gånger slutat illa då sonen blir så jäkla frustrerad.Hoppas ni får en härlig vistelse på Kolmården så ni kan glömma allt jobbigt för ett tag och bara njuta.Kram!
Hej igen kära Zoffe!Hoppas Ni hade det toppen på Kolmården, det är ni väl värda!Förstod genom SmulAnn, att ni skulle på någon form av ”event”..? Vad är det för något och när och var är det??Tusen tack för Din fina och långa kommentar hos mig – om Du visste vad det värmer! Samtidigt som jag förstås återigen blir både ledsen och förbannad över att vi hela tiden bemötts så nonchalant ifrån BUP:s sida..! Men NU hoppas jag verkligen att vinden börjat vända – igår fick jag äntligen tag i personal på BUP i grannkommunen istället och de tyckte också att det lät som att vi – och inte minst Anthony – behandlats förfärligt illa och därför har de lovat att försöka ta in oss där istället, med start i form av en telefonintervju imorgon – håll tummarna att vi ÄNTLIGEN får professionell hjälp!Det är så hemskt och så hjärtslitande att se och höra sitt barn tycka så illa om sig själv och att till och med säga att det inte vill leva längre… Jag menar, herregud – det är ju nu, i denna åldern, som livet ska vara som bäst och roligast!Tack för att Du finns och för allt Du delar med Dig av, det underlättar verkligen!Många varma kramar,Anna