Åh Sam..min älskade Sam..som livet ter sig nu mot oss och jag tappar greppet om det..Det finns inget som jag älskar högre än dig och lillebror..det vet ni.. Julen blev en hård prövning och jag som brukar kunna rodda dig, lotsa dig igenom svårigheterna drog rejäl nitlott.. Jag fattar inte hur man kan bli så arg och frustrerad på någon som man älskar så..men..du kan ännu inte behärska din ilska och dina motgångar..du kan ju inte rå på ditt sätt att vara..men jag kände verkligen hur ilskan ändå tog överhanden på dig då du toksmall hemma hos farmor och hela huset var fullt av sovande gäster..det tog lång tid för dig att landa och ännu längre tid att få fram vad som gjorde dig så vanvettigt frustrerad så att tanken inte kunde tänka alls..
De som inte lever de liv som jag gör kan aldrig förstå..fattar inte hur hårda smällarna är då man blir totalt knockad och golvad..vilken kraft det krävs för att resa sig och stå pall nästa gång det smäller..Detta är inget ”normalt” liv..Lillebror vet inte om något annat..då vi var i stockholm riktigt längtade han efter sin storebror..”hur kan du längta så då det är så jobbigt för dig med Sam”frågade jag då.. ” Därför han är min storebror och jag älskar honom” löd svaret Denna jul blev lika bra som jobbig.. Vi har nu levt med Sams diagnoser i 6 år nu och det känns som ett envist tuggummi som hindrar oss på färden..man fastnar på vägen..sitter fast..och förbannar det emellanåt.. Jag måste erkänna att jag gör det..
Jag skulle ha träffat en god vän på annandagen. Jag och min man bodde i hans hemstad i 4 år innan vi flyttade och svärmor bor kvar..så vid de få tillfällerna som vi kommer dit så försöker jag se mina fina vänner..när utbrottet var som värst denna natt så såg jag bara möjligheten av att se henne flyga ut i julnatten..när han mår så är det bara hem som gäller.. När vi sedermera vaknar så har Tobbe åkt på magsjuka så det hade blivit hemfärd ändå..resan hem de 18 milen blev nästan en mardröm..ishalka så kröp i 60-70,,Sam med sitt stingsliga humör och som hann med att både små smälla och toksmälla en vända emellan vänderna då vi fick stanna så att lillebror fick ur sig sin magsjuka..Jag bad till högre makter om hjälp..styrkan att orka ta oss hem utan att jag skulle tokflippa på köpet..Tårarna brände och jag kände bara en lust att fly från alltihopa..time out..men så funkar ju inte vårat liv..Det dåliga samvetet knackar på och ifrågasätter mig och min roll i barnens liv..jag har det inte lätt med dem just nu, tobbe testar gärna gränserna nu så jag blir slut bara för det..jag kan heller inte vara spännande för killarna nu..en snäsig mamma för lilla minsta..men blir väl så då man inte orkar alls..eller då man är så less på detta livet..
Vet inte om jag hinner med att skriva något mer detta år..på min lediga dag imorgon skall jag bara vara med killarna och sen jobbar jag både innan och på självaste nyårsaftonen..nattpass,,någon måste ju vara där på sjukhuset och ta hand om de sjuka oavsett vilka festligheter vårat moderna samhälle serverar..
Tackar innerligt för allt vad denna blogg tillfört mig under detta år..bara det att jag fick sommarprata i radion tack vare dennes existens…ni har alla varit fantastiska som orkat följa den..och ni..mina nyfunna bloggvänner är ovärderliga!!Tackar att ni finns där ute..mitt nyårslöfte får bli att förverkliga en bloggträff för oss 🙂
Önskar er alla ett gott nytt 2010 då jag hoppas att allt blir till det bästa för var och en..Allt gott till er med stor kärlek från
Mamma Zoffe