Kaffestunden när den smakar som bäst..picknick i gröngräset med min älskade mamma och mina allt här i livet..bilden tagen 2005..
Läste något tankvärt som jag vill dela med mig av..när det stormar som värst i livet är det lätt att man gömmer tänka på vissa saker i livet..bra att bli påmind..
”När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. ”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna. ”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.” En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.”
Jag skulle mer än gärna vilja bjuda er alla på en fika..ni som troget följer min blogg och stöttar mig när jag behöver det som bäst..
ADVENTSKRAMISAR mamma Zoffe
Hej Zoffe!Läste det här citatet för nån vecka sen på en annan blogg. Det är verkligen tänkvärt! Vi får inte glömma bort att uppskatta dom vi har omkring oss, även om livet är jobbigt ibland. Och du, jag kommer gärna på en fika! Kram till dig!
Jag tror vi skulle ha en väldigt trevlig och rolig fikastund tillsammans! Jag har märkt att många av mina vänner inte tar sig tid att ens fika men min bästa kompis har en helt annan syn på livet och det kanske beror på att hon bär på en dödlig sjukdom. Vi finns där för varandra och kan prata om både livets orättvisor och glädjeämnen. Stor kram till dig!
Morron!den lilla berättelsen är bra och det går med te också =) Jag hade gärna fikat med flera av er på nätet som man lärt känna…Tänkte kolla om du kunde mejla mig, jag sitter och skriver på en artikel jag funderar på att lämna in till media.Funderade också på om det fanns något ”forum” för oss föräldrar till NPF barn, ett vettigt ett eller som din facebook tex. Men där man kunde få skriva om sin verklighet – berättelse och sen kan man skicka med länk till media, skolverk, BO, riksdag osv.Så dom högre upp får upp ögonen för hur det faktiskt är för våra barn i skolan tex.Vad tror du om det? Skulle vi kunna göra nått sånt eller har du nått annat tips?Kram MiA
Jag har hört den många gånger och den är lika träffande varje gång!Kram
Underbar liknelse. Läste din Mayday-post, och jag tror du, och jag också för den delen, behöver fylla på den överfulla majonnäsburken med en kopp kaffe. Med min aspergerdotter känns det bara som om en av golfbollarna är väldigt, väldigt stor och håller på att spränga burken. Vad gör man då?