Jobbigt jobbigt jobbigt :-(

Sam hemma hos min kusin..mys i soffan och förnöjdsam.. Idag är jag helt tom inuti efter det som hände sent igår kväll/natt….

Jag var superpedagogen igår morse då han fick hjärnlås innan skolan..jag lotsade han helt rätt genom svårigheterna..efter några timmar kommer han och ger mig en spontan kram ”tack mamma för att du förstår dig på mig så bra och hjälper mig då det blir svårt” efter ett slitsamt kvälls arbetspass på sjukhuset (gör vi annat än sliter på min avdelning??)så är han vaken än..precis då vi skall sova händer en rad småincidenter som räcker för att ge fullt utslag på richterskalan..F5 är åter på visit och jag kastas in i ett slagfält som jag inte har någon reträtt på.. Jag orkar inte med att vara pedagog, att göra eller säga de rätta skerna..halv tolv på natten..Jag hamnar nästan på Sams nivå..ibland mäktar man bara inte med denna enorma uppgift/utmaning i diagnoslandet..Jag sitter på golvet och gråter i hans pojkrum i mörkret..vanmakt..urless på mister diagnos..jag vill bara ha ett ”normalt” liv..förstå mig rätt nu.. Jag älskar Sam över allt annat, men de han har med sig i bagaget och själv inte kan styra över är jag så less på.. För stunden känner jag mig som den ensammaste människan på jorden i min självömkan..få omkring mig kan verkligen fatta vad detta livet innebär och vad det kostar på..

När Sam landat och vi pratar igenom allt som hände och klockradion visar på 00.13 säger han bara ”mamma, jag vill vara lika normal som mina kompisar och göra lika normala saker som dem-de här livet suger ju”

Är så jobbigt att höra till och från hur jobbigt han har det i sitt unga liv..att det är så övermäktigt och han märker själv sina begränsingar..och att hans mamma dessutom flippar ur totalt ibland..då har han ju ingen tryggeht alls i livet för stunden..Idag ligger jag lågt med alla kraven här hemma..på bup har de rått oss att göra så när han mår så här.. Tobbe har en fin vän hemma hos sig hela dagen och de har gått över förväntan bra..Han är så fin med sin bror och låter han vara idag, går undan och är inte i samma rum alls..Eh.hur sjutton belönar man Tobbe så att han inser sin egen insatts??Förstår att vi ser han lika mycket som Sam..älskar han lika mycket??Kanhända vi uppfyller de kriterierna allaredan..

Är själv med killarna denna helg, då my love får den egentid han så väl behöver med kompisarna från forna barndomsstaden….jag får ta min egentid längre fram.. Hoppas på en myslördag med god mat, godis och Robinsson final..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Annons

Read Full Post »

När skall vi uppmärksammas för våra insattser??

Tobbe utanför Cirkus, 2008 och stundande Carola konsert.. Igår hölls guldbaggegalan där, finklädda gäster och ärofylda och välförtjänta guldbaggar delades ut i direktsänd TV. På radion idag har man pratat om den och står att läsa om i kvällstidningarna.. Visst är det trevligt med tillställningar som dessa..samtidigt som jag vill göra min röst hörd att vi alla i diagnoslandet om någon borde få alla strålkastare på oss för en kväll..höra publikens jubel och applåder..

Vi iklär oss en skådespelares hela register..fast vi gör det på riktigt..real life.. Vi är tröstaren när hela världen oförstående ser på och säger och gör klumpiga saker. Vi är supporten då vi ständigt puttar dem fram dem i brokig terräng.. Vi är livvaktaren/beskyddaren som städigt ligger två steg före så att katastrofen inte skall inträfa.. Vi är tryggheten för våra utsatta barn, vi är krigaren mot samhället och fredsmäklaren då allting gått snett..Vi är kärleksgudinnorna som inte snålar en tum med vilkorslös kärlek ..Vi är tolken som tydliggör livets spelregler.. Vi finns alltid där för dem..offrar oss själva för deras väl och ve..sätter oss själva på undantag..

Tänk er att fylla hela Cirkus med oss från diagnoslandet..Varje mamma och pappa skall få ett pris att sätta på väggen, som ett synligt bevis på vilken värdig vinnare de är i livets lopp. Att de som de gör varje dag, vecka ut och vecka in, månad efter månad, år efter år, blir synliggjort! Det om något är en prestation! Att detta pris inger styrkan att orka vidare i diagnoslandets ibland krokiga och brokiga vägar..Vet att jag var inne på samma tankebanor strax efter nobelfesten.. Tänk om någon kunde anamma detta..någon väldigt rik person med ett stort hjärta..

Allt gott till er alla ❤

K R A M I S    M A M M A    Z O F F E

Read Full Post »

Att ständigt orka och inte tappa taget

Lyftet kallas denna lilla ministaty som jag fick ärva efter min pappa.. Då han dog för 5 år sedan gav den symboliken mig styrka.. Att stenen fick symbolisera sorgen..att hur tung den än var att bära så ramlade jag aldrig omkull..jag orkade bära den med nöd och näppe men jag kantrade aldrig och gick under..

Nu har den fått ny innebörd.. Stenen symboliserar nu alla jobbigheter som vi så ofta tampas med i diagnoslandet..Jag orkar med att bära den, men måste emellanåt lägga stenen åt sidan för att hämta ny kraft..

Sam har varit en ovanligt pigg och glad kille här hemmai över en vecka..Börjar då tänka på KYÄNI som han äter så troget..kan det vara en effekt av det?? My love och jag åker på tidernas personalfest i fredags.. Kvällen var en sådan energikick så ni anar inte!Irländsk musik, dans som aldrig sinade, sådan glädje bland mina älskade arbetskamrater..god mat och tokiga lekar..Kvällen var en riktig jackpot! Det om något var välbehövligt..

Sen kom krachen igår..big bang.. Tycker att Sam spelar allt för mycket..sitter hela dagar till och från så tog ett snack om att minska ner speltiden..så dumt av mig och nämna det i förbifarten då bästisen var här.. Var en av de större utbrotten han haft på länge och blev mer än jobbigt för oss alla, främst Sam.. Då han lugnat sig, när jag började förmå han att sortera sina tankar

”vad i helvete skall jag göra om jag inte spelar..det är det enda jag är bra på ju..jag är inte som andra barn som har sina fritidsaktiviteter..det är en mardröm då jag inte får spela för jag har ingen aning om hur jag skall fylla den tiden..allt annat bara suger ju..isåfall måste du hjälpa mig mamma och vi åker härifrån och GÖR någonting..”

Jag om någon är den som gör saker med båda killarna..flänger och far på aktiviteter för jag vet att Sam behöver stimulans om någon..då han inte har den förmågan att roa sig själv.. Jag undrar stilla när egentiden får sin rätt..inte nu iallafall.. Måste backa upp Sam..stödja upp..

Tittar på pappas lilla staty..hur han kämpar för att inte tappa taget, greppet.. Jag gör detsamma..dagligdax..har fixat det hitills..biter ihop och ser till att göra det även i en morgondag..

K R A M I S    M A M M A    Z O F F E

 

Read Full Post »

Älskade mamma och mormor..vad vore vi utan dig??

Sam med sin högt älskade mormor..

Det har slagit mig att det är sällan som jag skriver om den som är navet i vårat liv, som får det att gå runt och fungera, som alltid finns där outröttlig och som alltid ställer upp. Min älskade mamma och killarnas mormor..

Då jag och my love jobbar om varandra så blir det ett glapp då att ingen vuxen är hemma med killarna, vilket är ett måste. Sam svänger så fort och saker och ting händer utan han riktigt begriper vad han är i stånd att göra..och Tobbe kan vara bra på att locka fram de sidorna emellanåt.. Ja..vem kommer till hemmet då om inte mamma..flera gånger i veckan..

Då jag sticker hemifrån sex allaredan till jobbet, my love vid sju, så kommer hon på morgonen och passar dem och ser till att de kommer iväg till skolan..

Ibland tittar hon in ändå..medhavda bakta bullar och fikar..Killarna älskar de påhälsningarna.. Ibland tar hon med sig killarna i sin röda bil, åker någonstans en hel dag eller eftermiddag, bara för att vi skall få en paus här hemma..så att killarna får ett break ifrån att bara vara hemma och trampa.. Ibland sover killarna en och en hos henne..bara så att syskonen får vila från varandra och vi får en lugn kväll.. Ibland sätter sig Sam på cyklen hem till henne bara för att prata, ta en fika eller bara mysa med henne i soffhörnet.. Jag tror själv att hon inte riktigt förstår hur viktig hon är på alla sätt för min Ohana..

Varje år har vi nu i sex års tid åkt på minisemester med henne och det är ett inslag som killarna inte vill gå miste om..vi kommer att åka igen..själv längtar jag så till havet att det värker i min själ..och längtar till tiden då vi bara får rå om varandra och barnen mysa med sin mormor..

Tack mamma för att du alltid finns där för oss ❤

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Så länge vi har varann

Jag vet, att jag inte vart så lätt att leva med.
Också jag har dar då allt blir fel.
Se på oss nu, vi står här trots allt, och håller om varann

när det blåser kallt.
Jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan, så länge vi har varann.

Jag vet att det har varit dagar då du undrar om du gjorde rätt.
Jag har aldrig sagt till dig att det kommer att bli lätt.
Så tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig det vi har försvinna.

För mig är du det vackraste som finns, för mig finns inget annat.

Se på oss nu Vi står här strots allt,

 och håller om varann är det blåser kallt
Jag vet att jag vill kämpa 

jag vet att jag kan så länge vi har varann.

Textstycken hämtade ur Mauro Scoccos textskatt. Tycker det är talande

 för hur ett parförhållande i diagnoslandet kan ha och känna det..

S T O R   K R A M I S  M A M M A   Z O F F E  

Read Full Post »

Utifall att det inte blir som du tänkt dig mamma??

Mamma Zoffe invid frukostbordet..har blivit att jag sitter då jag kan invid daton nu och skriver och skriver och skriver på min kommande bok.. Jag vill få ut detta liv som jag bloggar om till den stora massan därute..att folk som inte har tillgång till diagnoslandet skall bli berörda och vilja läsa den..inte bara att som nu, böckerna som berör ADHD och  AS blir lästa av oss som berörs av det.. Min bok skall kunna läsas av precis vem som hellst och ambitionen är att oavsett insyn i diagnoslandet eller inte så skall den vara läsvärd..men..

Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak skrevs av Pigge Werkelin Pigge berättar om känslan av att se den tolv meter höga muren av vatten obarmhärtigt vräka in över semesterparadiset Khao Lak 26 december 2004 Han skildrar skräcken och sorgen men också kärleken till vännerna som ställde upp utan förbehåll. I boken får man följa hans obändiga kamp för att komma tillbaka till livet. När livet stannar av Malin Sävstam handlar åxå om tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Då förlorade Malin sin man, två av sina tre barn och tre nära vänner. Genom dagboksanteckningar och tillbakablickar får vi följa Malin från katastrofen fram till några år efter.

Den ena boken, Pigges, har jag läst och grät mig igenom. Malins skall jag läsa men jag lyssnade på hennes sommarprat i P1 i somras och blev så berörd av hennes historia. Dessa två berättar levnadsöden som vi inte kommer i närheten av, ändå vill vi läsa och ta del av det. Bli berörda och påverkade. Jag undrar om mitt är lika hållbart..finns det folk som vill köpa och som vill läsa? Är det slöseri med min dyrbara tid att sitta invid daton och föda fram sida efter sida? Sam frågade mig en sak häromkvällen som fick mig att reflektera lite över det..

Mamma, vad gör du om ingen vill göra din bok och ingen vill köpa den? Jag har själv varit så självgod och tror på mig själv till 100% så tanken att få ett nej från ett bokförlag har inte funnits.. Är alla timmarna som säkerligen överstiger de 100 nu, bortkastade på ingenting? Sitter jag här invid datorn och bara fyller på hårddisken med en massa trams?

Bara en allmän reflektion,,precis som så mycket annat nu i mitt liv som ni bloggläsare märker..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Kära värld, varför tillåts det vara så här??

Kära värld..kan du förklara för mig varför vi går igenom allt det här..varför mitt barn tillåts att må så här mellan varven..mitt modershjärta skriker av smärta då jag ser hur han mår inför livet dagar som idag..då livet blir han övermäktigt och totalt utanför all kontroll..då han toksmäller för banala ting och blir så utåtagerande..ingen empati för lillebror finns då han går ner sig.. Då den tillfälliga stormen bedarrat, då lugnet infinner sig temporärt inför nästa smäll..då ställer jag mig invid disken och storgråter..funderar hur sjutton skall vi orka med att vi går på den ena minan efter den andra..att han gör det ideligen och är helt i händerna på en förstående omvärld..att Tobbe fick tokbacka ännu en dag.. Jag suckar högt och då kommer lillebror och ger mig en kram ” GLÖM INTE BORT MAMMA ATT HAN HAR ADHD OCH INTE KAN RÅ FÖR ATT DET BLIR SÅ HÄR” Undrar vem som tog på sig vuxenrollen där för en kort sekund..

Kära värld, kan du ge mig en bra förklaring till varför det blev på det här viset, varför omständigheterna tillåts att finnas som gör att Sam mår pest och pina nu inför livet..

Skolstart med nya läraren nr 5 på 5 terminer..Favoritläraren har slutat och Sam känner hur han saknar honom tok mycket och då spelar det ingen roll hur snäll den nya kan vara..Upplägget blir ett annat-igen..alla lärare kör sitt race.. Sovmorgonen han haft varje vecka är borttagen och han tyckte den var mer än bra och så skön att bara få ta det lugnt en morgon i veckan..Träslöjden sög då han skulle göra en låda som han inte såg någon mening med att göra..Mattelektionen fattade han noll av idag och den resursfröken han går till har två elever till som Sam tycker att de eleverna bara stör och förstör för han..Ja listan kan göras lång som jag nystade upp med han ikväll..den ena småsaken efter den andra radades upp och tillsammans blir det en stor massa som han inte kan sortera..blir bara kaos alltihopa.. Sen är han så urless på allt vad spel heter, men han kan inte förmå sig att göra något annat heller..och då får vi föräldrar släppa allt vi har för händer för att ”roa” han..

Kära värld..sitter och tittar ut i januarinattens mörker..ser stjärnorna som glimmar ljusår ifrån oss..tänker på alla dem som gnäller över småsaker i livet..att det är för kallt..att det är förkylda..att bilen går sönder osv osv..Byt en dag med mig i mitt liv när dagar som dessa finns och fatta att vad som är värt att gnällas över eller inte..se när Sam mår som sämst, som idag, och tänk fan efter!

Kramis mamma Zoffe

Read Full Post »

Kyäni, kan det förbättra ADHD ?

Vi har fått en kur som älskade mamma köpt, ( kan bara köpas av privata säljare än så länge..tack snaälla mamma för att du tog chansen..) baserad på naturliga råvaror från bla Alaska, som vi har förhoppningen om, skall kunna hjälpa Sam att må till det bättre. Han tar dem gladerligen och vill själv åxå må bättre..

 Detta ”preparat” kom till sverige först i november 09 efter att ha växt sig lavinartat stort i usa.. Jag hoppas att få se en sådan här glad och fri Sam framöver som jag lyckades fånga på bild i Hunnebostrand..hoppas så på detta som heter KYÄNI. Själv har jag åxå tagit mig en kur med tanke på hur slutkörd hela min kropp är..

Utdrag från http://www.kyani.nu/

”Dagens livsstil blir mer och mer hektisk, vi exponeras dagligen av olika saker som utgör en stor risk för vår hälsa. Vi stressar, äter snabbmat och processad mat, röker och sover för lite. Våra jordar är utarmade från näringsämnen och vår omgivning är förorenad av gifter bl.a. i vår luft och vårat vatten. Vi påverkas ständigt av de så kallade Fria Radikalerna, vilket leder till Oxidation i cellerna och i kroppen som i sin tur leder till att celler, vävnader och organ skadas. Faktum är att 85 % av alla sjukdomar kommer från skadan som uppstår av fria radikaler.
(Det kan liknas med en bil som rostar). 

Alla dessa faktorer bidrar till drastiskt stigande och oroväckande siffror av tillstånd som ADHD, Hjärt-/kärl sjukdomar, Diabetes, Cancer, Fetma, Alzheimers, Demens, Kroniska inflammationer och försämrat Immunförsvar. Bra kost och motion kan hjälpa oss att hålla borta olika former av sjukdomar men det räcker tyvärr inte alltid. ”Vi tar mer hand om vår bil än vår kropp. För att skydda bilen från rost använder vi rostbehandlingsskydd”

Kyäni har tagit fram och lanserat 3 prisvärda hälsoprodukter framtagna att passa in på dagens livsstil. De är gjorda för att tillsammans ge kroppen en naturlig och bred källa av vitala näringsämnen med Vitaminer, Mineraler, Omega 3 fettsyra, Kväveoxid och Antioxidant föreningar. Dessa samverkar för att skydda kroppen på cellnivå och för att förbättra din hälsa.

Forskare har funnit att Alaskas naturbefolkning har en lägre risk att utsättas för hjärt-/kärl sjukdomar, cancer och diabetes bl.a. för deras höga intag av de Vilda Alaskablåbären och Alaskalaxen.

Vi vet idag att fria radikaler är bidragsgivare till nutida såkallade livsstilssjukdomar som Hjärt-/kärl sjukdomar, Fetma, Diabetes, ADHD etc. Nyckelföreningar i Kyäni’s produkter fungerar synergistiskt för att försvara sig mot fria radikalers skada.”

K R A M I S    M A M M A    Z O F F E

Read Full Post »

När det vänder..T A C K alla ni fina!!

I denna ljuva vintertid..så vilsamt vacker utsikt från vårat hus.. Livsandarna börjar såsmåningom hitta tillbaka till mig, mycket tack vare ER kära bloggvänner som stöttar, peppar, förstår och bara finns därute!! Ni är alla fantastiska!! Tack snälla för all välbehövlig support!!Tack även min underbare make som finns där för mig oavsett hur jobbigt jag har det omkring mig.. ❤ Always love you..

Tror det vänt..ni är en stor del i det hela..så ta åt er!! Jag insuper även all den skönhet som naturen bjuder på nu i gnistrande solsken..Vissa pusselbitar börjar falla på plats nu åxå..jag börjar få en överskådlig blick för tillvaron..Träffade idag åxå Sams nya lärare och en tung börda föll från bröstet..kändes 100% bra med henne!! En ödmjuk kvinna som förstod både oss och Sam och bara det är en stor vinst i sig 🙂

Så himla skönt då det vänder..hoppet kommer åter..Citerar Peter le Marc som många gånger satt ord på för hur jag känner det. Denna text vill jag tillägna min underbara man som har större tålamod med mig än ingen annan.. Tack för att du står vid min sida i alla stormar..tack för att du alltid försöker..Texten är från låten Starkare än ord:

Stilla driver du från land
Ut i bottenlösa blå
Och jag vet hur du är ensam
Hur ingen annan kan förstå
Jag försöker gå bredvid dej
Jag har krafter kvar att blåsa mod
Och som ett outtalat löfte
Så mycket starkare än ord

Så mycket renare än vatten
Så mycket skörare än fint porslin
Så mycket djupare än natten
Så mycket starkare än ord

Jorden skälver, marken gungar
Så många timmar kvar till morgonen
Men du orkar inte springa mer
Orkar inte fly igen
Ge inte upp, låt inget slå dej
Du är större än du tror
Var inte rädd, du har ett löfte
Så mycket starkare än ord

Du bär ett ok på dina axlar
Du bär en skuld som inte tillhör dej
Och tvivel siktar mot din tinning
Så höj din blick och se att du har mej

Dina våndor ska snart lätta
Så ge din själ en smula ro
Du har ett språk du inte känner
Så mycket starkare än ord
Mycket starkare än ord

Stor kram till er alla som lyckas bära mig igenom allt det jobbiga..Kramis mamma Zoffe

Read Full Post »

Mayday från mamma Zoffe..vill inte känna så här :-(

Mamma Zoffe o älskade Tobbe..tittar mig i spegeln och undrar vem jag det är jag ser och vart jag är på väg..tänker tokdjupa tankar om livet nu, reflekterar mer än brukligt över det. Vart är jag på väg på min resa, både den inre och den yttre..vad vill jag med mitt liv igentligen?? Vad vill jag få ut av livet? Vart är vi på väg min ohana, jag och min man?

Att komma i en personlig kris är före mig possitivt i slutänden..vet inte hur många sådanna jag haft hitills på min snart 40 åriga resa..de har varit av mindre och större karratär..gjort mer eller mindre ont att passera..men sen..då allt lagt sig och pusselbitarna fallit på plats..ja då har jag klivit ut som en klokare kvinna, mer erfaren, mera vis, sitter inne med mera insikt och förståelse..krisen tvingar mig till en konfrontation jag annars skulle ha gått miste om..men det är som Karin Boye säger i sin kända dikt ” visst gör det ont då knoppar brister”..

Just nu vetekatten vad det är som händer i mitt liv..jag har tappat fotfästet och känner mig almänt less på allt..less på min roll i vardagen..jag längtar ut..bort..men vet inte till vad..kanske det stentuffa klimatet under flera år har kommit till en slutstation då jag inte vill detta något mera..Jag säger upp mig i egenskap av mamma till killarna och som pedagog till Sam och flyr fältet.. Relationen till min älskade man får heller ingen näring från mitt håll.. jag orkar inget mera..soppatorsk..Detta kan låta hemskt att jag skriver och det känns än jävligare att känna så här..tro mig..det finns inget i denna världen som jag älskar högre än mina barn och min man..jag ångrar dem inte en sekund..Tobbe undrade idag varför jag är så himla snäsig nästan hela tiden..och när ens barn påtalar det..ja då är det illa och jag går undan och gråter då de inte ser.. Vilken jävla morsa jag är som känner så här just nu..att det bara är to mutch just nu av det mesta.. Irritationen är lika påtaglig som snöovädret utanför..det undgår inte att lägga märke till det..

Eh..är det min 40-års kris?? Har jag bara kommit hit i mitt liv och inte förverkligat mig ett dugg?? Är det så här tufft som livet skall vara i en tio år framöver?? Samma hjulspår??Att jag och min man knappt har något liv ihop såsom en parrellaton bör vara??Är allt detta pms?? Stress utlöst?? Jag höll ju på att krascha för ett år sedan då hjärtat sade ifrån och det blev ambulans in till akuten..den stressen jag hade då och som troligtvis orsakade hjärtproblemen finns ju kvar än i livet trots att jag själv försöker att påverka dess omfattning..Behöver hjälp utifrån tror jag och bena ut ett och annat.. Jag vill vara den där mamman som mina barn älskar att ha vid sin sida..vill vara den där makan som gör att min man ser lycklig ut varje gång han ser mig..

Kära bloggläsare/vänner..vågar ni erkänna att det känts så här någon gång i era liv?? Dela isåfall gärna med er..kanske både jag och andra i liknande sits behöver höra att vi inte är unika

Allt gott till er på det nya året.. Mamma Zoffe

Read Full Post »