Just say I´m sorry :-(

Min stolthet i trädgården..mina vallmoblommor..skänker sådan lycka den korta tid som blomningen pågår.. Själv är jag nedstämd idag, så skulle behöva en hel äng med vallmo..om nu det skulle göra någon skillnad..

Jag har gjort bort mig totalt här på bloggen i ett tidigare inlägg..och det har fått mig till stor eftertanke med vad denna blogg innebär om vad jag lämnar ut eller inte..och hur jag vinkar vårat liv.. Att det jag skriver kan få större konsekvenser än jag kunnat ana..att det jag skriver ur mig i frustrationens hetta om diagnoslandet kan bli både felvinklat och feltolkat.. Att jag skriver om den versionen som Sam gett mig och som jag tolkat den utan att checka av ordentligt hur sanningenligt det är han säger till mig, eller hur mycket han har missförstått en situation och gjort en egen tolkning av den.. att jag inte fattat bättre.. när blir man fulländad i detta jordelivet??.. när blir man perfekt och undviker fallgropar?? 

Jag är tacksam att jag blev konfronterad och ifrågasatt…jag har bara ångat på här i allt kaos som varit, då jag bara ville dra ifrån allt…så jag kastade ur mig den tolkning och version som Sam gett mig utan större eftertanke..känslor blev sårade av mina ord.. Jag inser nu vilket makt man besitter med en blogg som denna.. Jag lovar er bloggläsare, att jag aldrig hittat på något för att skapa sensationsläsning och dramatik..för att få eran empati eller lust att följa mitt liv såsom en dokusåpa..nerver..men ett inlägg hade jag totalt tappat greppet om och fått om bakfoten..lägg därtill min frustration om allt jobbigt som varit så är det lätt att bli extra uppgiven/grinig och kritisk i det jag skriver..Så det jag skrev här var inte alldeles sant och jag skäms som en hund över det..men gjort är gjort och jag kan bara dra lärdom av mitt stora fel..

Konstruktiv kritik är en bra term..då någon upplyser mig om mina fel och brister på en sak jag gjort så jag har chansen att bättra mig eller inte göra den igen..annars trampar jag på och kan aldrig sträva mot att bli felfri.. Nu hölls en spegel upp mot mig och påvisade vad jag gjort och det gjorde sannerligen ont i själen..och även i de som påtalade mig vad jag gjort..Jag har sagt förlåt och hoppas det kan godtas – trots mitt övertramp….

Babben Larsson sade någon en gång i tiden som jag lagt på minnet.. ”Det som kändes så rätt igår kan idag kännas så fel” Och vi alla måste inse att vi har den potentialen..vi kan alla tänka om och bli bättre människor.. Inse att vi gör fel och erkänna det och arbeta på att inte göra om det..vi är tänkande människor som är fria i vårat sinne att ändra våra tankar och värderingar..

Jag har verkligen fått något att grubbla över…

Skolmötet då, angående det jag skrev i tidigare inlägget?? Superbra!! Skolan har varit fantastisk i sitt sätt att hantera sam och allt som hänt..men det tar jag till nästa inlägg..

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E