Posted in Uncategorized on maj 26, 2010|
6 Comments »

Så välbehövlig egentid innan allt slutar illa för ohana.. Jag och mannen har bara gått om varandra den senaste tiden..året..förhållande via sms och mail mest..möten i dörren..vad är det för liv..en ledig helg ihop på 5 veckor..lägg därtill diagnoslandet på det som bara den biten kostar på..hur sjutton skall man hålla förhållandet levande då i längden..Vi knycker småstunderna som blir men kände ändå att vi nästintill spårade ur..när man nästintill upphör att vara man och hustru.. Mestadels får man ett familjeföretag att fungera..allt praktiskt kring Sam..Vi kände att nu var det verkligen dax att vårda kärleken..
Örebro två coop medmera hotellnätter, 13 mil hemmifrån.. Snälla svärmor/svärfar som tog ena dygnet och min mamma nästa.. Jisses..var det så här det var att vara ett par..prata om annat än bara jobbigheterna..sitta på uteserveringen i kvällsolen med ett glas vitt.. Inte behöva ta hänsyn än till någon annan än bara oss två.. Underligt.. underbart..ovant..bara få vara.. Ni må tro att vi njöt..stilla promenad i härlig stad..hand i hand.. Bara det att en HEL dag få strosa i affärer utan att veta att man max har 10 minuter på sig i max tre affärer vardera innan shoppingnöjet är slut.. Vi åt gott dagarna tre..fast plånboken morrade, så morrade vi tillbaka och unnade oss allt..kina mat..grekisk mat..picknickmat..och sedan ett biobesök igår ikväll.. något vi inte gjort på fyra år..det blir liksom inte av..är inte det man prioriterar stackars mamma till som är den som mestadels åker på barnvakteriet..
Vi hann prata om så mycket som inte blir tid till..få känna av romantiken ostört..ingen irritation alls på något..bara få vara och landa efter alla turer och stormar som varit den senaste tiden.. Jag har många gånger undrat vem av oss som skulle ge upp först..inte orke längre..diagnoslandet är mer påfrestande än någon kan tro att försöka hålla ett förhållande vid liv i..men nu har vi hämtat nya tag och ny kraft..och jag är så tacksam för att det blev genomförbart.. Jag älskar ju min man och vill det här livet med honom ❤
Var under pingsten klassmamma med Tobbes klass till boda borg..så skoj alla barnen hade och Tobbe var mer än tacksam och uppskattade att jag körde dit och var kvar med han..Trotts att jag var 15 mil hemmifrån så kom jag inte ifrån mitt kall i livet att finnas där för Sam då det låser sig.. Mobilen pep och ett meddelande från Sams mobil påtalade vad som var på gång hemma med barnvakten.. (jo mamma igen då ) Det hade tvärsmällt inför bästisen och han satt under studsmattan och var lika förtvivlad som arg.. Gudskelov kom vi alla tre på en bra lösning (mamma, Sam och jag ) och det hela kunde styras upp och Sam fick sin myskväll med världens finaste kompis som stannade kvar trotts hagelstormen som kom från ingenstans..och de hade kul på egenhand medans Tobbe hade skoj på sitt håll..
Tanken slog mig att hur långt jag än åker hemifrån så måste Sam ha mig som back up..alltid kunna nå mig.. När vi nu var i Örebro så skickar han sms på morgonen innan skoldax att ” det här suger”.. Något hade gått fel på morgonen och efterhand förstod vi vad det var, men det var så dax då..han blev hemma från skolan tillsammans med farmor och farfar.. när det går emot han så är det till mig han vänder sig..och jag kan inte ha hjärta att stänga av mobilen om hans trygget till 100% är att kunna nå mig.. Ja mina vänner..som jag skrivit förr..This is my life my friend..
Allt gott till er alla!
K R A M I S A R M A M M A Z O F F E
Read Full Post »