Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

DSC01242.JPG

Bara Lillebror och jag och alla förväntningarna i den internationella simhoppstävlingen Aquarapid. Vi var där hela dagen och hans tävling gick av stapeln först klockan två. Han var hänförd av stämningen, så många duktiga hoppare (killarna som hoppade från tio meter och gjorde sina volter och skruvar) och pirret att få visa upp sig inför domarna. Glädjen förbyttes inom kort till besvikelse då stentuffa domare från Moskva sade sitt..

Jag mådde illa av att se det. Killar i Tobbes ålder var sådanna viga atleter, rena gymnasterna, drillade ifrån tidig ålder, hårt tränade flera gånger i veckan och timslånga pass. De barnen kan omöjligt ha tränat för att det var kul. Jag undrade från läktarplatsen hur mycket tårar de spillt över övermäktiga krav på dem. De var redan i världklass och vad hade då Tobbe att sätta emot, han som nyss stolt lärt sig grunderna till hoppen och är långt ifrån lika vig och smidig. Hur tror ni då stenhårda dommare dömmer från Moskva, de som skall se allt så perfekt? Lilleman fick som sämt ½ poäng av 10 möjliga och det kändes i den unga simhopparen. Av mig får han 10 poäng för att han hoppar av glädje och är så lustfylld av det, att sådant inte kan räknas..suck..idrott gör man väl för att det skall vara kul?

” Vi har haft det så supermysigt mamma, först när vi bodde hos din kusin och fick sova kvar där. Tävlingsdagen var också så rolig och spännande, allt runtomkring. Sen att vi stannade på den där lyxiga restaurangen på hemvägen som hade supergod mat (Ekolskrog utanför Enköping) och att det bara varit vi två. Men jag är samtidigt så besviken på vilken looser jag är, att jag sög på att hoppa” Tårarna hade inget slut och han var fullständigt förkrossad. Jag betonade en lärdom som min pappa gav mig en gång. Det gäller att kämpa och göra sitt bästa och man kan inget mera göra och skall då vara nöjd med sig själv.

Väl hemma så var Sam supersnäll mot sin bror och talade illa om Ryssarna och hur de säkert gick på sterioider. Sam visade roliga klipp på youtube för att försöka få sin lillebror på bättre tankar, så himla fint gjort, trots den stora egoist som Sam är emellanåt. Han visade jättefin sympati för han.( Idag, Söndag är tongångarna en annan och jag får inte göra annat än att sära börderna åt och alla fulheter som kommer ifrån Sam )

Summan av allt är ändå att Tobbe fått vara i focus, att vi åkt 90 mil under en vecka och denna tävling, vi har sattsat både tid och pengar vilket han vet om. Det om något känns som en seger att vi kunde rodda det åt honom och någonstans bland all besvikelse så känner han att det är så. Även han är nummer ett i denna Ohana!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

Med lillebror i focus

46070_462194672274_738112274_6532951_1464461_n.jpg

Det blir Tobbes dag hela Lördagen, då vi skall till Eriksdahl badet i Stockholm och första simhoppstävlingen! En dag som bara anpassas efter honom och med han i focus. Lillemannen som tar sådant stort ansvar här hemma för hur storebror mår och underlättar så gott det går för att det skall fungera som bäst för Sam utan att vi havererar. Känns gott att vi kan stötta upp Tobbe och påvisa att han är precis lika viktig som Sam och att vi offrar både tid och pengar på honom.

Då Sam har jobbiga morgnar innan skoldags så är det Tobbe som är smidig och följsam så att det inte blir jobbigare än vad det redan är. Idag skulle Tobbes klass fira haloween och de skulle få ta med sig godis till skolan. ”Mamma, jag lägger ner det i smyg i väskan så att Sam inte ser det, för då kanske han blir arg och inte går till skolan” Ja, ibland kan det vara så lite som gör att det blir fel för Sam och jag blir så varm i själen av hur fin Tobbe är mot storebror och införstådd med det jobbiga..Tio år gammal bara..

På eftermiddagen idag åker vi till Stockholm och sover kvar hos min kusin så vi inte behöver åka så toktidigt imorgon Lördag. Min man åker med jobbet på kryssning så kvar blev bara Sam i Ohana. Han kan omöjligt vara med då tobbe tävlar mellan 9-16. Supersnälla mormor är då här med honom och bor i huset. Vad skulle vi vara utan henne??

Kan nämna att vi hade skolmöte igår och det gladde mig så av det som sades på det. Sam jobbar  så bra de dagar som han är där och att han ligger långt före sina klasskamrater i engelskan! (som bänkbok har han Ozzys självbiografi-på engelska!) Fröknarna har varit mer än super och arbetat fram arbetssätt som funkar så bra för Sam. Tänk om alla lärare hade de tänket!

Sen ett skoj ps..ni som köper veckans Se och Hör kan se en super söt liten kille invid sin stora idol 😉

Allt gott till er alla!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

DSC01221.JPG

Idag var ingen bra dag, varför kunde han inte förklara, det bara fanns en stor olust i hela kroppen och ovilja till att befinna sig i skolans värld, motivationen att vara på plats för att lära gick inte att finna ett uns av.. Han blev hemma idag igen och någon lösning till detta har jag inte funnit än. Har tappat räkningen på de dagar som ser ut som denna, då när jag lämnar han vid skolan finns en magkänsla om att vistelsen där inte blir långvarig..

Han hade suttit ute under sitt träd invid parkeringen en halvtimme i kylan och likt Skalman krupit in till sig själv. Fröken ringer och har ingen koll på hur vi skall lösa situationen gemensamt, hon har varit hos han och luskat utan att få ett svar på varför han inte vill komma in, hon hade med dagens schema ut för att påvisa vad som skulle hända och att det inte krävdes så mycket från hans sida. Tvärstopp, han rörde sig inte en millimeter i rätt riktning. Jag bara känner hur glädjen rinner av mig och jag smittas av Sams sinnesstämning. Min första välbehövliga egentid jag trånat så efter i fyra dagar var som bortspolad och jag såg hur den försvann i perferin. Allt det jag tänkt göra för mitt eget bästa i första hand på förmiddagen fick åter igen läggas åt sidan. Självklart ställer jag upp för Sam, inte tu tal om det, jag släpper allt för den ungens bästa (och lillebrors) men det kostar på att alltid behöva göra det.

Jag kommer till skolan och finner han där jag befarat. Försöker prata med han vad som är så himmla fel och att jag tänker följa med han in och vara med i skolan idag. Kroppspråket och mimiken i ansiktet säger mig mer än tusen ord och erfarenheten knackar mig på axeln och talar om vart skåpet skall stå.Jag kommer ingen vart med ett barn som börjar komma i affekt, jag vet att pressar jag han det lilla minsta till så smäller han av och rymmer ifrån mig.. Tillslut får jag med han in i bilen, vi sätter på Ozzy i cd spelaren och tar en tur runt de gamla delarna i stan och småpratar, någon som han fullkomligt älskar då vi gör det han och jag..men jag kan inte sätta fingret på vad det var idag. Han är ett mysterium ibland och det skrämmer mig för då kan vi ju inte hjälpa han. Oftast kan han tala om vad som felar men idag gick det inte.

Måste ge skolan (främst fröknarna) en stor eloge för hur de ordnat för han i skolan, för när han väl är på plats så fungerar det jättebra och han jobbar på jättefint 🙂 Nu gäller det bara att se till att resursen i klassen blir kvar efter jul så att det får fortsätta vara så..

Jag och min egentid då? Jodå, fick en del av den, min välbehövliga promenad runt sjön innan Tobbe och jag åkte de 14 milen för simhoppsträningen. Tog ett jättefint kort längs med vägen som ni ser!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

Balansgången i livet

DSC01238.JPG

Efter jag åkt den sedvanliga rutten med Sam till skolan nu på morgonen ville jag föreviga utsikten från min baksida. Ett tunt lager med is har lagt sig på sjön och solen tittar upp bakom kullarna. Så stillsamt vackert det kan vara. Är väl detta som kallas för mindfullness, då man landar i nuet och bara är för en stund. Stänger av allt som är runt om kring om än bara för någon minut..

Undrar hur många av oss, främst mammor, som kraschlandar mellan varven, då diagnoslandet kostar på alldeles för mycket och vi förmår oss inte fylla på energidepåerna som vi borde. Då det städigt sinar och den nedåtgående spiralen går allt fortare. Jag har smällt i mig hårt, med en ambulansfärd där jag trodde mitt liv skulle vara över för snart två år sedan.( https://meusohana.files.wordpress.com/2010/10/dsc01238.jpg2009/01/1080760 )Var till akuten och konsulterade en cardiolog för lite sen och vi båda trodde symptomen på hjärtat igen var just detta, stress och dålig återhämtning. Jag brinner alldeles för mycket, jag vet det och jag har svårt för att hitta bromsen.  (Om jag inte åt min KYÄNI så kanske det redan hade smällt ordentligt och kroppen inte stått pall, då det stärker upp kroppen vid stress.. ) Mitt engagemang för så mycket omkring mig kombinerat med det liv vi har är ingen bra kombination. Därför är det så himla viktigt att finna de här små stunderna som kanske kan vara räddningen. Jag försöker verkligen att gå runt sjön tre gånger i veckan, då motion sänker alla de här stressorerna i kroppen och försöker anamma det här med carpe diem. Tror jag kommit en bit på väg, men då hälsan skriker mig rakt i örat att jag måste sakta farten så har jag väl inte lyckats helt.. Jag har gått ner till att jobba 90%, men skulle verkligen behöva gå ner mer i tid, så hoppas vår önskan om utökat vårdnadsbidrag går igenom så vi kan ha råd med det

Vore så intressant att höra era historier kring hur ni mår i allt och hur ni gör för att komma i balans och orka! Med tanke på den besökshistorik denna blogg fått så är ni många som läser och kanske kan stärka varandra med era berättelser!

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

I skrivandets stunder

höst.jpg

 (Bilden lånad från http://www.nordqvist.cc/category/naturbilder/ )

Jag tänker rätt så mycket, djupare saker..Det blir ständigt att jag nu tänker på mitt liv med Sam då jag skriver på boken (som jag helst vill ha klar imorgon dag..ha ha..)  En skildring av ett liv som få kan förstå.. Samma procedur uppenbarades i fjol och inför mitt sommarprogram i radion och nu med min medverkan i TV4 förra veckan..

Jag gräver i det förflutna, går igenom mentalt allt det jobbiga som varit. Tänker på hur Sam måste ha mått genom åren då vi alla omkring han inte förstod vad det var som hände och hur vi kunde stötta upp..och när vi väl visste så var det en lång väg att gå iallafall till kunskap och få erfarenheterna hur vi skulle hjälpa han som bäst..

Jag är glad att vi kommit så långt på vår resa, att så mycket bara flyter på, samtidigt som jag slits av förtvivlan då bakslagen kommer och skakar om oss alla i familjen.. Jag vet att en fajt snart skall tas med skolan igen, då Sam bara är beviljad assistent till jullovet..sen visste man inte hur ekonomin ser ut..eh..som om hans jobbigheter försvinner som en julklapp då eller ?

Allt gott till er alla!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Mammahjärtat värker

31358_422322557274_738112274_5453265_5397599_n.jpg

Killarna och jag 2007 på den plats som är mitt paradis på jorden.. Ramsviksklipporna..

Det är helt och hållet mitt fel att sam gick hem idag och jag såg på han hur dåligt han mådde.. Jävla jävla skit att jag missade totalt vad som stod på agendan idag..

Skolan har lyssnat på både mig, fröknarna och främst Sam och kortat ner två dagar i veckan så att han skall känna att han mäktar med skolan och kraven blir mindre 🙂 Han har många många dagar gått hem tidigare på eget bevåg från skolan för han känt att det varit han övermäktigt och då tappar han all motivation istället..Nu hoppas vi alla att detta skall hjälpa han, plus att han slipper syslöjden som han ogillar så.. Idag skulle han  sluta tidigare. 12.20 iställer för 14.30 Men jag får hämta en kille som nästintill är i affekt kvart över nio redan.. Jag hade totalt (och min man åxå) missat att det var BAD på gympan..SHIT!!

” Varför skall livet jävlas så hela tiden med mig mamma? Jag hade supergärna velat varit med på gympan då det äntligen händer något kul!!” Mamma hjärtat värker, då jag vet att om badbyxorna varit med hade han i skrivandets stund haft kul med sina fina klasskamrater..Det gick inte att förhandla, då de andra gått till badet kunde han inte gå med och invänta mig och badkläderna.. Det var redan tok kört..När jag hämtade han vid skolan skrek hela kroppspråket hur han mådde och hur stor besvikelsen var..Luvan på tröjan åkte upp och han kuradae ihop sig som en katt i framsätet och var nära på att bli självdestruktiv som han kan bli de få gånger som det grötar ihop sig i hjärnan såsom nu.. Det var mitt fel att det sket sig idag vilket känns tungt.

Sam sitter nu skapligt nöjd med alla tjejråttorna (4st) isoffan och ser på Simpson, förhoppningsvis går det att få han på rätt köl igen och resten av dagen kan bli bra. Vi Skall till älskade mormor ocg gratta henne på födelsedagen.

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

Alla är vi hjältar

29761_435437097274_738112274_5802229_8157046_n.jpg

Mamma Zoffe och min älskade Sam innan vi visste vilka prövningar som livet skulle servera oss båda utan att fråga om lov först..

 Det är dags att nominera Svenska hjältar nu fram till den 24/10. Många har skrivit till mig efter TV4 framträdandet att jag är en hjälte i diagnoslandet som vågar stå upp offentligt för hur det är. Ni är alla så gulliga som tycker det och jag måste bara kontra med att ALLA VI I DIAGNOSLANDET ÄR HJÄLTAR! Alla som berörs på ett eller annat sätt. ( Vill du nominera någon hjälte så gör det här http://www.svenskahjaltar.se/article7895288.ab )

Jag tänker främst på våra barn som har en funktionsnedsättning, som har adhd, Asperger, autism, dyslexi m.m. De om några är hjältar som dagligen kämpar så i en oftast okunnig och oförstående miljö, nu syftar jag inte på Sam som läget är nu,men vet så många små som inte har samma tur som han..(men det är klart att vi får ta våra strider kring okunskapen ändå mellan varven..) Jag tänker även på alla kämpande föräldrar som slår dubbelknut på sig själva för att få livet så fungerbart som det bara går för familjen, som stider för barnens rätt och välmående.

MAMMA ZOFFE UTSER HÄRMED VARENDA BARN, SYSKON OCH FÖRÄLDER I DIAGNOSLANDET TILL HJÄLTAR!! VI SOM ÄR PÅ PLATS VET PRECIS VAD DET INNEBÄR!!

Det rasslar på bra i bloggstatistiken hos mig nu och ni är alla så välkomna hit! Jag har fått många meddelande på facebook, tack ni alla som skriver!! Inser att jag kanske skall göra lite backflash inlägg och berätta om hur det var förr, just för er som befinner där vi var för 6 år sedan.. Det är många som efterfrågar just det.. Fick en förfrågan om vart man hittar ”min” facebook grupp och det gör man här: .http://www.facebook.com/home.php?#!/group.php?gid=101730227952 Trafiken där är städigt i rörelse och många har nog funnit varandra där 🙂

Allt gott till er alla därute. Är så ödmjuk fortfarande inför min senaste vecka och med allt gott som den medförde sig..

K R A M I S    M A M M A    Z O F F E

 

Read Full Post »

Older Posts »