Bara Lillebror och jag och alla förväntningarna i den internationella simhoppstävlingen Aquarapid. Vi var där hela dagen och hans tävling gick av stapeln först klockan två. Han var hänförd av stämningen, så många duktiga hoppare (killarna som hoppade från tio meter och gjorde sina volter och skruvar) och pirret att få visa upp sig inför domarna. Glädjen förbyttes inom kort till besvikelse då stentuffa domare från Moskva sade sitt..
Jag mådde illa av att se det. Killar i Tobbes ålder var sådanna viga atleter, rena gymnasterna, drillade ifrån tidig ålder, hårt tränade flera gånger i veckan och timslånga pass. De barnen kan omöjligt ha tränat för att det var kul. Jag undrade från läktarplatsen hur mycket tårar de spillt över övermäktiga krav på dem. De var redan i världklass och vad hade då Tobbe att sätta emot, han som nyss stolt lärt sig grunderna till hoppen och är långt ifrån lika vig och smidig. Hur tror ni då stenhårda dommare dömmer från Moskva, de som skall se allt så perfekt? Lilleman fick som sämt ½ poäng av 10 möjliga och det kändes i den unga simhopparen. Av mig får han 10 poäng för att han hoppar av glädje och är så lustfylld av det, att sådant inte kan räknas..suck..idrott gör man väl för att det skall vara kul?
” Vi har haft det så supermysigt mamma, först när vi bodde hos din kusin och fick sova kvar där. Tävlingsdagen var också så rolig och spännande, allt runtomkring. Sen att vi stannade på den där lyxiga restaurangen på hemvägen som hade supergod mat (Ekolskrog utanför Enköping) och att det bara varit vi två. Men jag är samtidigt så besviken på vilken looser jag är, att jag sög på att hoppa” Tårarna hade inget slut och han var fullständigt förkrossad. Jag betonade en lärdom som min pappa gav mig en gång. Det gäller att kämpa och göra sitt bästa och man kan inget mera göra och skall då vara nöjd med sig själv.
Väl hemma så var Sam supersnäll mot sin bror och talade illa om Ryssarna och hur de säkert gick på sterioider. Sam visade roliga klipp på youtube för att försöka få sin lillebror på bättre tankar, så himla fint gjort, trots den stora egoist som Sam är emellanåt. Han visade jättefin sympati för han.( Idag, Söndag är tongångarna en annan och jag får inte göra annat än att sära börderna åt och alla fulheter som kommer ifrån Sam )
Summan av allt är ändå att Tobbe fått vara i focus, att vi åkt 90 mil under en vecka och denna tävling, vi har sattsat både tid och pengar vilket han vet om. Det om något känns som en seger att vi kunde rodda det åt honom och någonstans bland all besvikelse så känner han att det är så. Även han är nummer ett i denna Ohana!
K R A M I S M A M M A Z O F F E
Meus Ohana 
Hej!Det låter som en mysig dag trots allt. Det kan inte vara lätt att tävla mot proffs som sagt. Men det var ju superbra gjort och kämpat. Det kommer såklart att gå ännu bättre nästa gång :-)Och vad fint av storebror att verkligen visa att han tyckte synd om sin bror och försökte muntra upp honom. En eloge till Sam!De där känslorna finns ju därinne, bakom det tjocka skalet vilket är så härligt att uppleva även om det inte är lika bra idag. Ha en fortsatt bra helg!Och hälsa Tobbe att han var superduktig, det var ju hans första stora tävling…Kram Lena
Ja det var tufft gjort av han att ställa sig på svikten då han sett eliten hoppa före..Ja, Sam får en eloge för den uppbackningen!Kram tillbaka!
Ojojoj, tråkigt att han hamnade bland världstopparna i sin första tävling. Men vem vet, om nåt år är han kanske däruppe och slåss mot dem! Hoppas Tobbe inte tappar sugen bara. Ge Tobbe en stor kram från mig, det kommer säkert att gå bättre och bättre för honom framöver.Kramar till er alla oxå!//Bellan
Nejdå, han tappade inte sugen, nu kör vi gympapass här hemma i vardagsrummet!! Har lovat att köpa en gymnastikmatta så han kan träna bättre!Kramar till dig med 🙂
Hej!Roligt att Tobbe fått stå i centrum men såklart synd att det inte gick så bra i tävlingen. Jag hoppas han trots allt fortsätter med simhopp, det är viktigt att han har ett intresse som gör att han kommer ifrån en stund.Lilla O har ju friidrotten och dansen och det betyder jättemycket för henne. Här hemma har vi en trött son idag. Han har varit på badhuset från kl 10 till 15 (då badhuset stängde) och även om han älskar att bada så tror jag att det blev lite för mycket av det goda idag. Det var inte vi som styrde tiden denna gång, det var hans sällskap. Nu känns det som om vi får tassa på tå resten av kvällen för det krävs nog inte så mycket innan utbrotten kommer.Kram!Ann-Sofie
Ja det behövde han sannerligen! Kul att lilla O har hittat sin grej!Hoppas annars allt är väl med er!Stor kram tillbaka!!!