Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

DSC01282.JPG

Advent är här i vårat hem igen. Varje år förundras jag så över alla måsten, för firandet av en mans födelse som få tror på.. Stressen över allt som skall fixas innan den 24 december och vi mammor är tvärslut till julaftonen av alla måsten som skall infrias för annars blir det ingen riktig jul..som om livet inte har nog med påfrestningar för oss utvalda i diagnolandet..

Läser min matguds kokbok ” Monikas jul” där hon poängterar vikten av att planera så att vi faktikst kan njuta av julen..så kloka ord men svårt att förverkliga..men jag skall ge det en chans..hela december skall planeras in och se om det gör någon skillnad..och jag skall göra massor av gott ifrån hennes skattkammare i matväg..´(önskar jag kunde få bjuda er fina bloggvänner på en härlig adventsmåltid  Läs gärna hennes insipirerande matblogg http://blogg.alltommat.se/monikasmat/ Har lagat mycket gott därifrån!! )

Killarna önskar sig julklappar ifrån internetbutikerna..främst TEKNIKMAGASINET och ONOFF.. så skönt att slippa ut i den hysteriska julhandeln och killarna får precis vad de önskar sig. Sam satt en hel kväll och fyllde i beställningsnummer så det kan inte bli fel..

Att gå till kyrkan och sjunga guds ord till advent ratade Sam i fredags..han förstår inte nyttan med det..varför skall han lyssna på en story som kyrkan förkunnar och som han inte tror på? Han fick skippa den stunden och kom sen till skolan och hade lektioner. Klockrent när skolan ställer upp så och inte gör någon stor grej av det 🙂 En av Sams fina klasskamrater hade tagit med fika ifrån kyrkan till Sam..de andra i klassen hade ju fått fika och det skulle även Sam få ansåg han fast Sam inte var med..Superfint gjort och mammahjärtat gläds!

K R A M I S   M A M M A    Z O F FE

Read Full Post »

n738112274_2197816_4524594.jpg

För 5 år sedan stod vi invid altaret och sade jag till en evighet, sade ja till att dela sorg och gläjde med varandra..och visst sjutton har vårat liv varit så..både och..så mycket fajter att ta som andra par inte har en susning om vad det kan innebära för ett förhållande..vi har överlevt dem alla fast det kostat på..vi har fortsatt där andra gett upp..hade det inte varit för vår benhårda tro på oss så hade vi varit skilda för länge sedan..

Vi vill verkligen det här, ett liv ihop..men just nu har det varit kärvt ett tag och länge. Jag har många gånger undrat hur ett förhållande kan överleva på enbart kärlek då underhållet för att vårda den har varit knapp..

Jag refererar åter igen till en av mina favorittexter ifrån musiken, Peter le Marc

” det var du och jag mot världen, så var det då så är det nu, alltid jag och du”

 

 

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

PS::Vindarna har åter vänt. Sam är på ett strålande humör  fortfarande och skulle någon se honom nu skulle det vara svårt att ta in hur han mådde för bara några dagar sen..

Read Full Post »

Bönhörd

untitled.png

”..det finns inget bättre än när det vänder” sjöng Peter Le Marc på en av sina skivor.. så sant så sant..idag sjunger jag på samma sång!!

Spåren av det som varit är totalt borta och jag fattar ännu en gång ingenting.. Sam har mått hur bra som helst idag och skolan flutet på så bra utan hinder 🙂 En klasskompis följde med hem efter skolan och killarna hade det mysigt i huset med råttor och dataspelet nr 1, Runescape.

När jag förtvivlat och med all min oro berättade läget för vår kontakt på HAB igår sade hon något som jag klurat på..att när Sam får dessa dagar så är det likvärdigt med att vara kroniskt sjuk..dessa dagar kommer och inte så mycket att göra åt.. Jag kommer därför nästa gång tänka att Sam är hemma därför att han har migrän, då kan man heller inte göra det man skall i skolan..kändes mycket bättre när hennes tankegångar fick sjunka in..och jag gjorde en egen tolkning av dem som jag tyckte kändes bra!

I många av era inlägg här så undrar ni om skolan vad de gör och inte gör. Kan stolt säga att de faktiskt gör allt som går att göra för killen just nu! De har varit suveräna på att lyssna och komma med egna åtgärder för att det skall fungera optimalt.. Fröken får MVG för sina goda insatser! Tänk om alla lärare kunde tänka i de banorna som hon gör!!

Mycket av min oro är vid närmre titt inte så befogad då jag fick veta läget i skolan..vännerna är superfina än med han och ingen verkar lessnat ur på honom..han har gott om vänner på rasterna än.. gud så skönt att få det bekräftat! Matsituationen har skolan också löst på ett bra sätt så nu går han till matsalen och äter! Wiho!

Snacka om livets berg och dalbana, vilka tvära kast och djup det blir..huvudsaken är att det vände lika fort iallafall för en dag för Sams del..och Tobbes med givetvis!

 

K R A M I S A R    M A M M A    Z O F F E


Read Full Post »

CIMG4379.JPG

‘Min ohana i harmoni i eftermiddags och paketöppning..men det som hände i morse fick oss alla på fall..

För 15 år sedan blev jag och min man ett par precis på denna dagen..för 10 år sedan fick vi en lillebror till OHANA,precis på denna dagen också!! Den morgon som blev imorse vill jag för all framtid glömma..mina farhågor som jag hade igår besannades redan tio över sju imorse..

Tobbe grät tyst på sin födelsedagsmorgon..så uppgiven över hur det är här hemma just nu och hur hans lott faller..inte ens på hans egen födelsedag så uteblir diagnoslandet..Sam small av likt en kunglig salut..gång på gång på gång..Så mycket tårar som kom ifrån mig torde räcka till att fylla alla Finlands sjöar med om de skulle torka ut någon gång..Så dåligt som mina båda barn mådde i själen mådde även jag och lite till. Jag frågade gud om han nu finns därute varför detta får fortlöpa och att vi mår som vi gör, att det tär på krafterna så jag känner mig som en trasdocka..

Sam blev hemma med mig idag i väntan på tårta och fika främmande. Vi hann prata en hel del jag och Sam, nysta varför det är som det är, varvade det med lite hemuppgifter ifrån skolan. Skrev både om Gustav II Adlof i från Stormaktstiden och läste på om Asien och Himalaya i omgångar. Eftermiddagen gick över förväntan bra och Tobbe så nöjd över sin fina bob och allt lego som han fick. När vi går till sängs så kommer allt ifrån Tobbe, alla tankar och känslor och vi ligger länge i mörkret och pratar.

”vet du mamma, jag tycker så himla synd om Sam då han mår så här, han kan inte rå för det, fan vad taskigt att han måste ha det..jag har nog kommit på varför han mår så här mamma, men det får bli en hemlis mellan oss” Tobbe hade på egen hand analyserat skolsituationen och allt han hört Sam berättat om den. Han hade faktiskt en hel del rätt i vissa saker som jag inte kände till. Lillskrutten vår, tio år och redan en beteendevetare..

Vill rikta ett innerligt och hjärtligt tack för ALLA som stöttat mig dessa supertuffa dagar. Bamsekram till er!!

Jag återkommer i ett annat inlägg omhur läget är här hemma, vad vi har sökt för hjälp och hur skolan stöttar upp. Ni har jättemånga bra synpunkter och frågor kring vårat liv och jag skall svara på dem!

Ikväll hade vi åter den kvitterglada Sam som är så underbar att se och att ha att göra med..hoppas det är samma kille som vaknar imorgon..

 

K R A M I S   M A M M A    Z O F F E

Read Full Post »

DSC01163.JPG

Älskade fina vännen som blir tio år i morgon och jag undrar så över hur din dag blir med tanke på hur storebror mår just nu..

Sam frågade mig sent igår kväll ” Mamma om jag slår huvudet tillräckligt hårt och många gånger i väggen, får jag hjärnskakning då och kan slippa allt det jobbiga på ett tag?”

  Ikväll när jag kom hem efter mitt kvällpass på sjukhuset så var han vaken än, 22.15. Vägrade sova och vägrade duscha (vågar inte tala om när han gjorde det sist..) och vägrade allt. Vägrade att vilja finnas till och vägrade att engagera i sig själv för ingen bryr sig ju..

Flachback..så här mådde han i februari innan allt vände. Nu är han på samma botten igen och han har tvärdykt ner dit, det har gått fort denna gången..Ett barn på tolv år och som är deprimerad. Fan jag mäktar inte med det här längre. Jag vill inte se mitt barn må så här en gång till..smekmånadaderna under sommaren/hösten bottnade mycket i att alla krav från skolan inte fanns på hans karta, att vännerna fortfarande fanns invid hans sida på hans villkor. Nu är de som bortblåsta och de umgås inte alls på samma premisser i skolan nu som tidigare. Jag har ingen aning om barnen börjat prata om Sam så att han hört något negativt.

Jag grät stilla när jag smekte hans rygg för att få honom lugn och somna. Grät för att han mår som han gör och att man i egenskap av mamma skall få höra detta mantra som jag är så less på att höra genom åren, viljan att inte få vara en bland oss..att längtan efter slutet är så starkt. Hur fan på ren svenska mår den killen i sin själ? Oh my god..vågar jag snudda vid den tanken?

Tobbe fyller tio år imorgon. Undrar hur hans dag kommer att se ut då Sam mår som sämst? Det är med ett tungt hjärta som jag lägger mig till sängs ikväll..

 

K R A M I S   M A M M A    Z O F F E


Read Full Post »

CIMG3629.JPG

Vilket vädersträck är det rätta, vilken väg i livet skall han ta, hur mycket ork går åt utmed vägen, hur många fall skall mäktas med? Alla tankar som inrymmer Sam är ibland allt för stora, alltför svårhanterliga och jag ser hur stor hopplösheten är emellan varven igen..

Vad är det för mening med livet, med allt som är omkring? Skolan är hatobjektet nummer ett trots att de stöttar upp på bästa sätt.. ”varför skall jag lägga ner en massa energi i skolan om jag ändå bara blir ett kassabiträde på coop?”

Det är en rejäl uppförsbacke för oss alla fyra i ohana..min hälsa som svajar och min makes likaså..lilleman som har börjat få det tungt iskolan liksom storebror..vilken ände skall jag börja i?? Fick vara med Sam hela kvällen igår för att få någotsånär ordning på alla tunga tankar..han small av för lilla minsta – så typiskt då han inte mår bra och det främst är skolrellaterat. Frustrationen över sin egen existens..Det känns som om bägaren är full förlänge sedan och jag bara ser alla år framför oss att det är så här det kommer att fortsätta att vara, i samma grad och omfattning, om inte än värre.

Vem var det som gav mig denna övermäktiga uppgift, som ansåg att jag var den bästa för Sam, att jag var den som skulle orka fast känslan är en annan?

K R A M I S    M A M M A     Z O F F E

 

Read Full Post »

Orkar vi en vända till ?

36646_437245797274_738112274_5854965_12664_n.jpg

Undrar stilla om jag orkar..jo.. det måste jag..är både min skyldighet och plikt i egenskap av mamma till mina små juveler..

Utvecklingssamtalet igår med Tobbe i skolan gör att mina små farhågor blir mer framförda i ljuset, så mer påtalande..ett och ett läggs till två.. Det är mycket som inte riktigt stämmer för honom och det har blivit mer påtagligt nu.. Jag säger inte att killen också skall ha en diagnos, men så mycket av det som inte fungerar för honom är identiskt med Sam..

Är det bara tårtbitar av diagnoser som även  lillebror har, eller räcker det för att få en ADD diagnos?? Han har superjobbigt med instruktioner, glömmer bort vad han skall göra, kan sitta en kvart innan han kommer igång, dålig startmotor, sitter hellre och dagdrömmer..Skriver så slarvigt att han själv inte ens ser vad det står.. Jobbigt med att sitta still på lektionerna, far omkring som en skottspole.. Läser han en text så hänger han inte med vad han själv läst..likaså om han får en text uppläst så går inte allt in.. Några få gånger har jag bevittnat utbrott i Sams styrka hos den lilla, men skyllt på att han inte kan mäkta med hur mycket som helst i diagnoslandet och det har blivit hans ventil..kanske är det inte så??

Tyckte det var jobbigt då vi skulle prata om hans mål, vad han behöver bli bättre på. ” Skäpra sig, sitta still och inte fara runt i klassrummet, bli bättre på att lyssna och skriva bättre”.. tänk om han inte kan, tänk om han inte har förmågan till alla förbättringar? Stackars kille..snacka om att känna sig superstressad över det..att inte kunna prestera fast man själv vill.. Älskade Tobbe då..

Ett djupt andetag mamma Zoffe så orkar du med ännu mera av livets bördor..orkar ta itu med junior också och dra igång en utredning..gah! Men först helg, lugn och ro, återhämtning..då ytterligare en stresssrellaterad sjukdom dykt upp som ett brev på posten.. På något vis känns det som det bara är en tidsfråga innan kollapsen är nära..kanske hinner jag före min man? ( Ironi så det skriker om det.. )

Tack ni alla fina för all stöttning och pepping! Både här och på Facebook!! Ni bär mig då jag knappt orkar gå något mera! ALL KÄRLEK TILL ER!! Hoppas innerligt att jag kan åtgälda det till er i en framtid!

Dop stundar imorgon då killarnas lilla kusin skall döpas. En trevlig helg hos svärmor står på agendan och för killarnas del är de överlyckliga av att få träffa sina jämnåriga kusiner.. Kan vi behöva, hela OHANA..


K R A M I S   M A M M A   Z O F F E


Read Full Post »

CIMG3516.JPG

Vikarie i dagarna tre, fröken sjuk och resursen likaså..dubbel otur, men trotts det har Sam fixat skolan över förväntan då förutsättningarna inte varit de bästa..fram tills idag..

Kvitterglad morgon fram tills det är daxs att lämnas av utanför skolan. Han hade fått ett nej av mig på en fråga som verkligen ÄR nej och det räckte för att få han på fel bana. Han blev kvar under sitt träd och gick inte in förrens en halvtimme senare, då säger han till sin resurs som gudskelov var på plats idag, att han pallar inte en till dag i skolans värld. Suck..åter en av mina lediga dagar går till att ha lektioner här hemma..inte hela dagen givetvis, men en del av den..Han gick hem, mycket moloken och med en känsla av totalt misslyckande.

Igår kväll fick jag skicka in maken till akuten igen, och nu skall han få medecin för sina symptom och bli mera utredd..eh..kanske vi skall få byta liv ett tag istället?? Eller bli så pass hjälpta med hur vi har det nu så att livet blir hanterbart igen? Hoppas så på att FK godkänner ett högre vårdnadsbidrag ( nu har vi bara 1/4) så att jag kan bli mera hemma, det skulle betyda otroligt mycket på många plan! Tackar ännu en gång för alla inlägg ang vad vi har för rättigheter 🙂 Så synd att vi inte visste alla de där då Sam fick sin AS diagnos för 3 år sedan..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

 

Read Full Post »

DSC00792.JPG

” Jag har hört det mellan varven, att jag kan bara jag skärper mig och sitter still, lyssnar på vad läraren säger. Jag lessnar ur, koncentrationen är som bortblåst och jag pallar inte mera, tänket upphör för en stund, motivationen att göra det som förväntas av mig finns inte alls. Hur kul är det tror ni? Jag vill vara som andra, men fixar det inte stundtals..

Mamma säger att man skall förlåta dem som inte förstår bättre, men vet ni hur jobbigt det är att bli missförstådd, missbedömd och missbemött? Stundtals träffar jag på det och det är som ett slag i magen varje gång och jag känner mig bara värdelös. Fan att jag inte har ett fel som syns UTANPÅ, alla skulle fatta så mycket bättre då. Mayday, jag kan inte rå för att det blir som det blir mellan varven. hjälp mig istället för stjälp mig!”

Tankar som Sam haft genom åren.. Är övertygad om att de delas av så många andra barn i hans sits..

 

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Syskonen 2004, Samuel 5½ år.JPG

Mina skruttar i början av allt, 2004. Som man får lov att slåss för deras väl och ve, något som för andra bara är en självklarhet att allt bara rullar på. Jag har idag inlett rond ett mot försäkringskassan och deras syn på hur vi har det och hur de bedömmer är skrämmande..

Anöker om större vårdbidrag då vi förlorar 4400 kr/månaden på att jag måste jobba 80% pga av att någon alltid måste vara hemma med killarna så att inget farligt händer, någon måste vara hemma på morgonen innan skolan och efter.  Fick veta att Sam endast har ett tillsynsbehov och det räknas inte likvärdigt som ett vårdbehov.. Nej, men vi kan inte ens lämna dem själva bara för att åka till affären och köpa en liter mjölk, kan knappt vara ute och måla på huset om båda är kvar själva inne.. Ropar Tobbe på nederplan och man själv är två våningar upp så flyger man ner.. Vad har hänt, vem gjorde vad och varför, om Sam gjort något så skall det nystas upp och vägledas.. Är inte det ett vårdbehov då hans svårigheter ”sjukdommen” sitter i hjärnan?? GAH!! Vem har bestämt dessa riktlinjer..??

Att jag måste gå ner i tid för att få det att funka här hemma, kunde de heller inte räkna med..WHAT?? Skall det behöva hända något riktigt farligt med någon av barnen då?? Hur skall skolsituationen underlättas för Sam om ingen skjutsar och hämtar? Det skulle heller inte räknas med och ersättas..

Tror jag är långt ifrån själv i denna djungel av rättigheter och hjälp man kan få ifrån samhället. Snälla ni som kan det här bättre än jag och till andra som läser min blogg. Vad har ni fått beviljat och hur? (Vet att många tipsat mig om assistent timmar, men vart ansöker man om det och vem betalar då ut ersättningen? ) Vore så snällt av er om ni ville skriva i min blogg och hjälpa fler än mig!

K R A M I S    M A M M A     Z O F F E

 

 

 

Read Full Post »

DSC01215.JPG

Sams kreativa sida, att lyssna på Spotify i lurarna (OZZY) och teckna detaljrika Runscapegubbar.. Nu känns det tungt igen i mamma hjärtat och jag undrar stilla när käftsmällarna skall upphöra med att komma, gång på gång i olika intervaller..

Nämnde i förra inlägget att skolan gjort en omändring i rutinerna kring maten i skolan. Alla elever skall ha sitt bord och bestämda plats för att minska på stöket. Det funkade inte i Sams tankevärd, han vill kunna sitta bredvid den kompis som känns bäst för stunden, att få prata om det som är aktuellt för dagen. På rasterna spelar hans kompisar pingis,vilket han inte gör, så vid maten är den stund som blir ”hans” då kompismöterna sker på hans villkor. I fredags gick han inte till matsalen heller, gick hem istället då han inte pallade med att invänta sista lektionstimmen själv, som dessutom var en timme som han ogillar skarpt.. Hur sjutton skall skolan rodda matsituationen och förhindra att han går hem vid lunch redan??

Kompisarna  har blivit lika frånvarande som sommarvärmen en gång var. Sam vill vara själv invid spelen och ser bara en kompis som ett ”hinder” numera. Själv hemma på fritiden och då spelpauserna blir har vi fullt upp med att ha han sysselsatt och sära på syskonen som bara är som hund och katt då.. Hoppas det bara är en tillfällighet, eller har kompisarna börjat tröttnat ur på hur påfrestande det faktiskt kan vara med honom på den senaste tiden?

Det positiva i livet då?Jag håller som bäst på med att rusta Sams rum, förvandlar det till att bli så mycket mer harmoniskt än innan, färger kan göra underverk! Kommer att bjuda er på en före/efter bild framledes! Sen var jag på en mycket trevlig middag igårkväll med en vän jag haft i 20 år 🙂 Firade hennes 40 årsdag tillsammans med så många andra glada ”flickor”!! Det behövdes sannerligen, en paus ifrån allt som tankarna annars kretsar kring.. 

 

K R A M I S A R    M A M M A    Z O F F E 

Read Full Post »

Tillbaka på banan igen

DSC01261.JPG

Sam sitter med lap topen mittemot mig i köket, jag sitter invid min lilla minidator och bokens långdragna födelse 🙂 denna torsdagskväll. My love är hemma igen efter sjukhusvistelsen och Ohana åter samlat. Vi väntar in Robinsson på tv och lillebror bygger förnöjdsamt på legot som ligger utspritt över hela vardagsrummet.

Sam haft en kvitterstund med my love och de har pratat hårdrock så jag blev helt slut  #skratt# av alla detaljer. Fattar inte hur tolvåringen kan hålla koll på gitarister som kommit och gått i banden, vad låtarna hette på den och den skivan och vilken sångare som ersatte vem.. Skönt att han på det stora hela är nöjd med livet trots motgångar i skolan både igår och idag..

Igår han hade en skitdag, igen, och jag hann bara släppa av han vid skolan så var han på väg hem tunnklädd i snöstormen..Men nu ligger vi steget före, vet att dessa dagar kommer och inte går att påverka. Vi får ha hemma skola då, inte i samma utsräckning alls, men att någon form av lektion bedrivs..Vi läste om judendommen och pratade en hel del kring det, räknade lite lite matte (hatämnet) Vi har dubbel uppsättning av skolböcker hemma, så det blir så mycket smidigare. Idag gick han inte till matsalen alls, då man nu har infört idag att ha bestämda platser för att minska på stöket som varit. Detta inskränker enligt han själv på hans mänskliga rättighet att själv bestämma efter humör vem han vill sitta med och favoritkompisarna just nu går i paralellklassen.. Har försökt prata och förklara och toppenfröken har gjort likaså med han men det är finito just nu..jisses..hela skoldagar utan en matbit i sig..Hoppas det kan ordna sig..

Ja ni fina vänner därute som läser här..att det alltid skall vara något med livet som är som en irriterande vagel i ögat. Jag och my love har ännu inte hunnit prata något kring hans hälsa och varför även han har hamnat där jag är och mellanlandar. Att kroppen fått nog av all stress och påvisar det rejält. Vi måste snarast finna våra vägar som gör att vi inte bränner ut oss på kuppen..Jag har påbörjat min resa till hälsa och det känns gott att vara på gång iallafall..

K R A M I S     M A M M A     Z O F F E

Read Full Post »

DSC00859.JPG

Jag åkte in med blåljus för två år sedan, uppsökte akuten för en månad sen för liknande besvär. Igår kväll fick jag skicka in mannen med symptom åt samma håll som jag själv haft och stundom har och nu är han kvar som patient på mitt jobb och avdelning..

Funderingarna är många varför det blir som det blir och att vi mår som vi gör..vad vi kan göra åt det..Nu har min man ännu inte fått någon diagnos på sitt tillstånd, kanhända det är något fysiologiskt fel, men kan likväl vara symptomen på det liv vi levt ett tag..typ några år.. Jag börjar att ha huvudet ovanför vattenytan igen och fått klara bevis för senast idag vart min färd är åt för håll vilket känns mer än skönt. Oron blir då förflyttad till my love och hur hans hälsa är..

I skrivandets stund är killarna ute i snöstormen och gör snögubbar. Jag har på känn att den storm som viner i vårat liv börjar sakta ner i styrka. Jag hoppas på min intution att det är så.

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Den enkelspåriga vägen

DSC01147.JPG

Vi är alla på väg mot ett mål, beger oss ut på en vandring som kan vara krävande, vägen vi far på kan vara både lång och främmande många gånger.. Fotot här ovan är en del av den väg jag åker varje morgon till mitt jobb och detta krön är så vackert vissa morgnar..Detta är en väg som jag känner till allt för väl och mitt liv likaså..samma tur dag ut och dag in och ibland känns det som om man inte orkar en meter till..

Ibland känns allt bara som en repris, dagarna ser i princip likadana ut, strukturerat för att det skall fungera opptimalt. My love och jag går så pass mycket om varandra nu att vi knapps ses, än mindre äger någon rellationstid. Någon vuxen behöver finnas här hemma jämt, vilket blir att när han jobbar är jag hemma och vice cersa..Snälla mamma får rycka in ändå flera gånger i veckan för att vi skall få det att fungera ändå, då vi igår omlott, han dag och jag kväll..På ett tio veckors schema har vi EN LEDIG DAG PÅ TU MAN HAND.. Vad gör man då för att få kittet i förhållandet att hålla??

Vägen för mig är mer än bekant och sällan dyker det upp något nytt..en monoton körning känns det som just nu när jag har en formsvacka, nästintill somnar vid ratten. Jag vill ha in ny energi, nya infallsvinklar, nya utmaningar än de som har med diagnoslandet att göra. Då jag börjat bli återförsäljare av KYÄNI, det som Sam äter och faktikst reagerat så bra på, så är jag visserligen en bit på väg mot det jag strävar så efter..likaså med mitt bokprojekt..kanhända resultatet kommer inom kort för båda mina projekt jag dragit igång..jag lär väl ha tålamod..men det här med my love och jag..mina jobbarkompisar vet stundtals mer om mig än han, tid för djupare samtal saknas då vi knappt har tiden med varandra..kanske blir det bättre även där då försäkringskassan ringer mig nästa vecka om utökat vårdbidrag och jag går ner ännumer i tid.. Annars skall jag söka assistenttimmar som Nina tipsade mig om..

Gud så jag gnäller..läste på Smulanns blogg om ett barn som dött i sjukdom nyligen och bara var nio år gammal..en av Sams klasskamrater har sin pappa begravd på kyrkogården, jag tänkte så på det i går då vi var dit och tände ljus..tänker jag på dessa två familjers öde så borde jag knipa käft och vara väldigt glad åt den monotona väg som jag vistas på..faktiskt..ta ett djupt andetag och focusera på det possitiva för det vimlar trotts allt av sådant omkring mig..det borde vara upp till mig själv att bestämma mig för vilken syn på livet jag vill ha just nu..eller?

Hur tänker ni kring detta, kring era väger som ni vistas på just nu?

K R A M I S     M A M M A    Z O F F E

Read Full Post »

Mina små stunder

skriva.jpg

Jag fick fin respons ifrån en kollega angående min bok som jag arbetar med. ” Det är så viktigt att den kommer ut så skynda dig hem och skriv den!”

Jag knycker de små stunderna. Invid frukosten om helgerna blir jag sittandes en halvtimme extra med laptopen invid, undertiden som pannkakorna steks så hinner jag med några rader. En paus på tio minuter i städningen så skrivs det. I bilen på väg till mitt jobb så arbetar jag, kommer det någon slagfärdig mening så skriver jag ner det på mobilen (givetvis så stannar jag bilen) När jag ligger bredvid killarna då de skall sova om kvällarna så processar jag, skapar, formar, lägger till och drar ifrån. Sätter nytt ljus på en scen, tillsätter effekter, förstärker stämningar. Det är tredje gången som texten bearbetas kritiskt och omsorgsfullt. Jag har nog skrivit en tredjedel iallafall. Detta verk skall bli så bra att förläggaren ger tummen upp vid första läsningen.

Det kompakta mörkret är här nu, jag har jobbat hela dagen då solen sken för er andra på era promenader. Skall nu bege mig till havet med ljus på kyrkogården och tända ljus för barnens älskade morfar som konstigt nog varit borta i fem år. Killarna ville följa med och minnas honom vilket gläder mig. De var bara 5 och 7 år då han gick bort ifrån oss alldeles för tidigt. Kanske jag hinner med att skriva lite sen vid hemkomsten innan Tv myset invid ” Så mycket bättre” börjar på TV4, killarnas nya favoritprogram..

Allt gott till er alla!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

12 år redan!!

DSC01253.JPG

Älskade älskade Sam som fyller 12 år idag, 4 november. 12 år som gått så fort och som innehållit så mycket kärlek och glädje. Så mycket som livet med den ungen har gett mig, jag kom att formas på ett sätt som jag inte hade väntat mig 🙂 och jag har växt på många sätt!

Urladdningen som var häromdagen är bortblåst, vi har tillbaka den kvitterglada Sam igen som är i harmoni med sig själv och livet. PHU! Men vi har också behövt släppa mycket här hemma för hans skull. Igår följde han bla med mig och tvättade bilen och handlade mat på det! Han var så pratglad och hjälpsam och vi hade en supermysig stund på tu man hand. Till kvällen fick min man sitta i soffan och se Forrest Gump för tredje gången då Sam älskar den filmen!

På hans födelsedag skall vi göra så mysigt som det bara går. Lite paket på morgonen ville han ha, beställa mat ifrån Thairestaurangen, fika med mormor med sambo och så bäste vännen skulle komma. Inget kalas i år i någon form alls ville han ha. Till kvällen blir det tacopaj och godismys framför Robinsoson 😉 Hoppas att det blir en riktigt bra födelsedag, för det är han värd!!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Totalt haveri

38205_450595977274_738112274_6208220_5766827_n.jpg

Svårt att finna harmoni och balans när livet ibland är på en skör tråd. Det var länge sedan det havererade rejält men nu kom det med råge, rena rama tsunamin och tog med sig allt i sin väg. Få begriper vad jag talar om, få vet vad det kostar på för oss alla. Jag faller handlöst, får mina blåmärken och vet att denna utsatthet och orkeslöshet har jag överlevt förr, men det tar ett tag att kravla sig upp till ytan igen. Det är inte bara jag som faller, båda mina barn hamnade i orkanens öga och det om något smärtar när jag ser hur deras smärta upplevs.

Det ena barnet vill inte leva, tycker att allting bara suger. Han visar handgripligen hur han skall få ett slut på det och det finns ingen värre känsla än att bevittna den smärtan i hans själ. Hela hans liv går ut på att bo invid datorn tycker han, han har inget mera än det. Han vet om att hela lovet blir han sittandes där såvida vi vuxna inte träder in och är påhittiga och tar med killarna ut på aktiviteter. Han undrar mellan gråt attackerna vad det skall bli av honom som vuxen om det skall fortsätta på denna enkelspåriga väg. Allt flyger iväg åt okänt mål och öde, vad som blir kastat avgör slumpen. En lillebror står i vägen och åker på ett slag i förbifarten som smärtar. Kaoset är närvarande på riktigt och frustrationen hos Sam är inte ens mätbar. Han vet om att han fyller år på torsdag men att det inte gör någon skillnad, det blir som en vanlig dag då ”bara” mormor kommer hit på tårta.Så många bitar som är svåra att hantera och sortera att det resulterar i en jättevåg här hemma. Lillebror kryper upp i soffan och gråter stilla, Sam sätter sig i garderoben och blir självdestruktiv och jag vet inte i vilken ände jag skall börja röja. Stackars mina barn, jag förstår dem båda samtidigt som det känns som om jag skall bära hela världens bördor på mina axlar.

Vi åker ut i skogen innan det mörknar helt, blir ute och bygger koja i vår morfar skog. Struntar i matlagning, köper med en pizza och delar på, hyr en film, Planet 51 och får ett riktigt bra avslut. När vi sedan skall sova säger Sam ” Mamma, vilken jävla dag det blev idag och jag tror nog att jag hade det jävligast” Jag skriver verkligen under på det.


K R A M I S  M A M M A   Z O F F E 


Read Full Post »