Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2011

Solsken ute och inne

DSC01543.JPG

En helg i harmonins tecken och den kom som en skänk ifrån ovan. Sam hade soppatorsk i fredags, motivationen att gå var slut. MEN han hade gått hela skoldagarna utan att gå hem tidigare på eget bevåg och han hade gått ALLA! Snacka om att det slog väl ut att förkorta dagarna i skolan!! Iallafall den veckan..

Helgen bestod av finfrämmande av min kusin och hans familj. Det är så skönt med min släkt för alla umgås med oss på rätt premisser, ingen som tycker det kan bli jobbigt, suckar eller blickar..bara förståesle.. tänk om fler i diagnoslandet kunde känna den uppbackningen.. Tja,så vi åt gott..många skratt och pulkaåkning i solskenet 🙂 Sam trvides som fisken i vattnet då han dyrkar min kusin och de har många intressanta diskutioner om det mesta.. Synd att de bor 18 mil bort.. När de åkte hem till sitt for jag och junior på simhopp och hade en lillebror i full harmoni de 14 milen i bilen.. lovely..

Veckan som komer vill jag bara snabbspola..vet inte hur jag skall få ihop dagarna och min ork som ännu inte är på plats.. Jobbar ju full tid ( av mina 90%) nu fast hälsan inte riktigt är med på tåget.. Så på tisdag skall jag först till min hjärtläkare och sätta griller i huvudet på honom och mina symptom..sedan väntar skolmöte kring tobbes problematik i främst skolmiljön och jag hoppas skolpsykologen går med på att göra en utredning.. tja.sen rullar det på..nattjobb varvat med läkarbesök 7 mil bort med Tobbe och hans mage, mera nattjobb och allmän skolinfo om årskurs 7 för Sam..möte med en betendevetare ang mitt liv (!) OCh på min lediga fm innan jobb på lördag så har Tobbe skoldag allt för att vi förärldrar skall kunna vara med dem i skolan..(denna skoldag kommer som ledighet i maj först..) PUST..så när nästa söndag stundar och det är simhoppstävling för Tobbe så törst jag knappt tänka på i vilken form jag är.. Kan faktiskt inte skippa något av alla måsten.. så får ta ett djupt andetag och hoppas att det håller hela vägen..

Allt gott till er alla!! (Speciellt  till mina fina bloggmammor som jag dessvärre inte hinner in och kommentera hos, men jag LÄSER om era liv på mobilen som bekant..) OCH min fina mamma som har ställt upp så för oss och lagt i högväxeln för oss den senaste veckan.. Tack för att du finns!!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

CIMG3569.JPG

Läste några kloka ord av artisten Carola som jag lånar och vill vidarbefodra..tyckte det var så talande ord om just oss som befinner oss i diagnoslandet..och vad vi nu vill med vårt NPF  Uppror http://blogg.aftonbladet.se/samupproret  att man måste ha tron och siktet på framtiden och vad vi vill med den.. För egen del gäller det att ro iland det jag nu dragit igång tillsammans med så många andra kämpande mammor främst..

Hon hade en bild på ett par skor med texten ” JAG ÄR INTE DÄR MINA SKOR STÅR UTAN DÄR MINA DRÖMMAR ÄR” och följande text under..

”Var är du nu egentligen? Matchar dina skor din dröm?? Är de på väg dit du innerst inne har ditt hjärtas längtan? …. Vilken härlig bild jag ser uppe hos min redovisnings byrå idag…
Sådana ord kan man verkligen behöva när man sitter med papper o kvitton mm – för att inte bli alltför ‘närsynt’!

Du måste vara beredd att hissa seglen när vinden kommer..
Vara framme i tanken och drömmen för ditt liv redan innan möljigheterna öppnas. Då kan du börja gå i förutberedda gärningar när dörrarna väl öppnas och dina steg blir lätta även om uppgiften kan vara svår.
Alltså- börja gå mot dina drömmar ..
Allting börjar med ett litet steg.
Du kan klara det!
Börja gå framåt och ge inte upp..
Håll fokus på målet, inte se åt höger el vänster eller jämföra dig negativt med andra. Men uppmuntra de du har bredvid dig.
Gå framåt i din takt och med all den kraft du har!
Och du, kom ihåg att livet och stegen blir lättare och mer innehållsrika när man går med GLÄDJE och TACKSAMHET. Se därför till att du gläder dig över det du trots allt redan har och är!
Lyckan som finns i glädjen är den Bästa motivationen och drivkraft för dina steg! Den ger ringar på vattnet och du kan börja kryssa i motvind tom! Bli fångad av en stormvind.. Hi hi, som tar dig till en säker hamn.
Ingen kan gå dina steg för ditt liv än du själv..!
Besluta dig för att börja gå framåt i tacksamhet och med mål – och dina steg blir spår för andra att inspireras av… ”

 

 

K R A M I S A R     M A M M A       Z O F F E

Read Full Post »

DSC01450.JPG

Tänk när skolan är lyhörd. Lyssnar in och lyssnar av. Lyssnar på oss och lyssnar på Sam. Tänk vilken tur vi har att det är så, för det är långt ifrån alla elever som får det bemötandet och framför allt förståelsen..

Jag fick förmånen att prata om det igår i KARLAVAGNEN P4 http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=3117 ( då temat var ”ett annorlunda barn” För er som vill lyssna så tror jag att det är 5.30 in i programmet) Jag fick basunera ut till Svenska folket, påtala hur viktigt det är med rätt stöttning och förståelse.. och att det dessvärre inte ser ut så över hela landet..

Det barn som vi haft hemma dessa dagar är ljusår ifrån det som vi hade för någon vecka sedan..jag tror så mycket bottnar i det som skolan är så lyhörd inför..han måste ha kortare skoldagar för att fixa det.. så nu när vi hade möte i Måndags så blev så sagt. Så nu går han  till 14.00 som längst., en dag bara till 12.20 och en 13.00. visserligen vet vi att Sam har det tufft periodvis, men om livet känns jobbigt så gör ju saken det inte lättare om skolan också känns som en stor snara runt halsen..

Hoppas ni vill stötta mitt och några andra mammors initiativ till att tala om att dessa barn finns och vilka brister som fortfarande finns kring dem..att det inte kan fortgå.. Gå gärna in och läs på http://blogg.aftonbladet.se/samupproret vad det är vi vill se en förändring av.

Jag hoppas innerligt att ni även klickar er fram till den namninsamling som Mia-Maire har dragit igång..

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5217

Det är så viktigt att vi står enade nu och står på barnen/ungdomarnas sida fullt ut!!

 

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E 


Read Full Post »

DSC01436.JPG

Har vi två underbara killar med likartade svårigheter i skolans värld inom vissa situationer?? Det jag fått veta av Tobbe tidigare under jullovet så tänkte jag dyslexi först.. men ju mera den lilla killen öppnat upp sig och det jag fick veta sent igår kväll vid nattningen så vinkar jag adjö till de farhågorna och har fått nya istället. .

Nu skulle det likväl kunna vara add eller adhd, så mycket likheter finns med hur Sam har det på sina skollektioner. Lille vännen har nu vid flera tillfällen gråtit ur sig hur han upplever vardagen i skolan, känslan av att vara allmänt dum i huvudet, att han inget begriper, att han är slö och vill ingenting/bara latar sig..

” Mamma, jag vill verkligen vara lika snabb och duktig som de andra, men hur mycket jag än vill så går det inte. Jag fick ett papper idag som hade något med vokaler att göra. När 5 minuter hade gått så var alla andra klara utom jag..jag satt typ en halvtimme och hade knappt gjort hälften. Jag fattade ju inte vad jag skulle göra fast fröken hade förklarat det för mig. Men så fort hon gått så minns jag inte ändå. Det är skitdrygt..Åh allt är bara jobbigt nu. Jobbigt i skolan och jobbigt hemma” Gråten kom och var massiv och det kan jag förstå..

Jag vet allt för väl ifrån Sam att har man ingen startmotor, inget arbetsminne, svårt att ta instruktioner, svårt att förstå en text, så självklart går skolan på halvfart då…  Det är möte inbokat nu med skolans resursteam..samma fina lärare som även har koll på vår stora kille..och sen känner intutionen i mig att en utredning behövs verkligen på Tobbe, för tänk utifall att han verkligen har en diagnos..han måste få samma rättigheter som andra barn till en bra och lärorik skolgång..eller att man känner till hans svagheter och han kan bemötas upp därefter.. Tror inte att han är ”lat” och inget vill göra bara för att djävlas.. Never..

När jag berättade för Tobbe om att jag skulle ta itu med allt detta kring honom säger parveln där i mörkret ” men mamma du har ju så fullt upp med Sam, hur skall du orka med mig nu åxå då?? ”

Jo, mamma Zoffe måste orka..så är det bara..sätter på mig rustningen och drar så ut i strid om det skulle behövas!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Go dig mamma!!

DSC01387.JPG

Detta hände härom veckan och jag vill återberätta händelsen.

Efter en dag av många hårda ordväxlingar så sitter jag och masserar hans fötter som vanligt om kvällarna för att det skall bli lättare att komma till ro och sova. Nattlampan är släckt och samtalen har blivt många och stundtals djupa. Jag verkligen värdesätter de stunderna ( fast egentid är bara att glömma om kvällarna, de där teveprogrammen som andra pratar om och följer är så främmande..föresten minns jag inte när jag tittade på teve en kväll..måste vara åratals sedan..) Vi kommer varandra så nära och det är verkligen en ynnest att lära känna sitt barn så nära inpå..att ha de samtal vi har.. Hörde någonstans ifrån en undersökning att i dagens samhälle så pratar vi aktivt med våra barn 4 min om dagen.. Skrämmande!!Jag kan ledigt lägga på en nolla där.. Hur som hellst..

Jag reser mig upp ifrån sängen för att gå, rufsar om hans blonda nytvättade kalufs.

”Godnatt hjärtat..mamma älskar dig”. Jag pussar lätt hans kind.

”Jag älskar dig mamma. Go dig! Du är bästa mamman man kan ha” hörs det i mörkret. Hade han varit en katt hade han spunnit. Det riktigt hörs vilken harmoni som befinner sig under täcket.

” Tack det värmer att höra med tanke på vad du kallade mig för tidigare idag” svarar jag med värme i hjärtat.

” Tja mamma, i den här familjen så har vi snabba svängningar i våran status”. Skrattet var gott och han hade så sant i det han sade..

Jag stänger dörren in till pojkrummet där det snart snusas ifrån tolvåringen och råttorna intar natt målet ljudligt på sitt torrfoder.. Min Sam..min fina kille.. Vill inte vara utan han en minut i mitt liv fast det kostar på såsom det gör mellan varven..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

DSC01492.JPG

Han har gått i skolan dagarna tre denna vecka. Två förra. Hemma för att allt bara suger, tecken på depretion igen. Skolrellaterat igen tror de lärda. Allt känns bara för mäktigt och då kliver han av tåget innan det ens har börjat att rulla, ger upp, ser ingen mening med att ens försöka. Fredag morgon och det är en kvitterglad kille som går till skolan efter jag släppt av honom, trotts att lillebror är hemma iegn för sin bångstyriga mage som bara gör ont ont.. Jag hämtar honom på samma plats några timmar senare men bästisen invid sin sida. Jag har lovat att åka till Aqua Nova 8 mil bort, ett bad/vattenland. Timingen är perfekt. Vi är där till tre då det inte alls är mycket badgäster där, vilket är en förutsättning för att det skall gå bra.

Jag får sitta ifred med min läsning och stickning..kollar bara till dem en endaste gång och det är en sol som skiner i bassängen. Sam, när han mår som bäst. Fan vad det är obetalbart.. Tänk på det ni alla, som har det dagligdags och bara tar det förgivet! Killarna babblade på vägen dit och hem, satt och sjöng i baksätet för mig 🙂 Vi åt på MAX enligt önskemål..väl hemma körde killarna spel, Sam sitt nyinköpta SIMS 3 och det var bara trivsamheter hela dagen lång.. Tobbe får åka nästa gång själv med mig, göra något med sin vän. Tror verkligen att killarna behöver säras på och bara få vara själv med sina kompisar..och när diagnoslandet är inblandat tror jag det är ännu viktigare..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

DSC01464.JPG

Någon gång så rinner bägaren över, man har tillslut fått nog. För somliga sker det fort, för andra tar det lite längre innan insikten om att den enda som kan bryta det negativa till något bättre måste börja hos en själv. Ett steg i rätt riktning. Det behöver inte vara stort, men ändå att det sker åt rätt håll och mål. Oftast brukar det finnas en orsak till att det ÄNTLIGEN händer, att startskottet går och man är äntligen reser sig och ger sig den på att det är nu som det skall ske.

Jag vill berätta två historier kring detta. Viljan att förändra.

Jag själv har länge gått och grunnat på vad som krävs för att förståelsen kring våra älskade NPF barn skall bli större, att insattserna skall bli dem rätta..att vi i egenskap av föräldrar slipper slita ut oss för denna eviga kamp som vi måste hålla på med för att våra barn skall få det som borde vara ren och skär självklarhet. Lena skrev på ett forum på FB att vi borde höja våra röster tillsammans och försöka påverka centralt. Nu arbetar så många föreningar kring detta, Attention har varit suveräna på att ligga på med blåslampan efter våra topppolitiker!! Men det går ändå för långsamt! Förändringar måste till nu!! Så jag startade upp en till blogg http://blogg.aftonbladet.se/samupproret som heter NPF Upproret. Där tänkte jag att vi skall samla allt ”skit” som vi stöter på i diagnoslandet, det skall bli en riktig klagomur där vi verkligen får belysa alla de brister som nu finns så att allt blir samlat på ett och samma ställe. Syftet är att bloggen skall bli belyst av media så småningom och att vi sen via den vägen når in i maktens korridorrer, något annat sätt tycks inte finnas..och väl innanför de tunga dörrarna så har vi verkligen kött på benen och kan påvisa hur dagens sverige ser ut och hur hundratals barn får lida för att politikerna varit för tafatta eller saknat insikt om detta! Om jag inte blivit så sjuk av all stress, om jag inte fått avslag ifrån försäkringskassan hade jag nog inte fått det där välbehövliga startskottet..

Jag vill i samma inlägg berätta om något helt annat också, något som gjort mig så varm om hjärtat, som kanske kan peppa många av er därute..som just behöver den där sparken därbak för att förverkliga det ni tänkt på så länge..

En av mina nära vänner och jag gav varandra en biljett till Ladies Night då vi fyllde 40. Kvällen blev fantastisk och vi fick även träffa killarna en snabbis efteråt 😉 Middagen som vi intog före konserten pratade vi mycket om hennes förhållande och när sjutton hon skulle orka att gå ifrån den man som förnedrat henne, slagit henne under så många år..Tankarna hade funnits där tusentalet gånger, men hon hade inte orkat att resa sig, inte förmått att lämna den människa som gjorde henne mest illa på jorden.. Två dagar efter konserten kom så ett sms ifrån henne ” Nu är det över för gott” Hon hade sparkat ut han och låst dörren. förmådde sig att ta steget som var ett jättekliv på alla fronter. Efteråt frågade jag henne vad som fick henne att ÄNTLIGEN förmå sig att göra det omöjliga. Det hade skett under konserten, när Martin, Brolle och Andreas stod där och hyllade kvinnan och kärleken. Skrek åt oss att vi minsann inte skulle ta någon skit, se till att vara lyckliga och behandlade som gudinnor.. Där fick hon sin styrka, sin kick, sitt jävlarannamma och kände att killarna på scenen påtalade något som inte var sanning för henne..inte på många många år..

Nu är hon mitt upp i en flytt..en flytt till det nya, till ett så mycket bättre liv då hon precis träffat en man som verkligen gör henne lycklig, som ger henne kärlek och allt som varit sådan brist i allt för många dagar.. Jag är så imponerad av hennes mod och att hon verkligen lyssnade på den inre rösten tillslut.. Tack fina du för att du tillät mig berätta om det här på bloggen! Stort lycka till!!

Oj, blev längre inlägg än brukligt! Hoppas ni blev tillräckligt peppade nu allisammans!! 


K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Older Posts »