Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2011

När det blåser en vind..

DSC01665.JPG

En stilla bris, en försiktig smekning, en vind som blåser,lenar och som ger oss sinnesro för stunden.. Ibland kommer de som på beställning, som om den vet att vi inte mäktar med ett enda steg till i fel riktning.. Livet sätts på paus, stillbild, i väntan på nästa sekvens, nästa scen, nästa fas som för handlingen frammåt.. Det är där vi befinner oss nu..pausläge..och jag har ingen aning om vad som sker då vi trycker på play igen..

Sam gick inte till skolan den dagen då han visste att skoldagen skulle vara fram till lunch..det var för övermäktigt..fråga mig inte hur sånt fungerar hos ett barn som gett upp hoppet om det mesta..men han förmådde inte samla den kraft och mobilisering som krävdes för att komma iväg.. Dagen var redan målad nattsvart. Jag drog lärdom av detta och tog på mig att på eget bevåg skicka pojkstackarn till skolan endast två lektioner dagen därpå..Skolan fick isåfall bli arg på mig.. Utan ett knyst gick han iväg.. Såg inte tillstymmelsen till motvilja att gå..och han gjorde som jag sade..Stannade i två lektioner.. Fredagen lät jag han göra likadant.. Inte tillstymmelse till det skolhat jag sett tidigare fanns.. Han visste att han kunde gå till skolan utan att bli kvävd.. Nu blev det 1½ lektion då nästa var gympa och han såg inte nyttan och meningen med att vara med, MEN han var kvar i lektionssalen överenskommen tid..

Skolan vill väl..verkligen..inget samarbetsproblem alls..de sade att Sam skall gå fram till lunch..jag sade två lektioner.. Då jag skulle få iväg han så var det tvärnit då hans närvaro skulle krävas fram till lunch..men han gick då det bara var 2 lektioner..Kanske är det vad han mäktar med just nu.. Just nu skall han vara ledig hela veckan på sportlovet..återstår att se vad som händer sen..då vi trycker på play som sagt..

Då jag bara inväntar nästa drag i min utredning, då jag fortfarande mår halvtask vid ansträngning och i princip bara skall ”vila” så åkte vi till min svägerska på kalas i helgen..Där är det vila och bara mys..Närmsta släkten som kom..Sam var så himla mysig hela helgen..hjälpte till med dekoration av det som skulle förtäras :-), myste med alla katterna de har och framför allt, mys med samma kusiner som förra helgen.. Tänk ibland så ses de en gång i halvåret och nu blev det två gånger på en vecka!! Lyckan var såklar total.. Så skönt att se transformeringen..ifrån värsta tänkbara till de där ögonen som glittrar fulla av liv..den Sam som jag så gärna vill se alltjämt..och såsom ett barn på 12 år föralltid borde få må..

Tusentusen tack åter igen ni fina för allt stöd..utan er skulle jag nog duka under..för så tufft har det verkligen varit..Jag är sjukskriven att tag till, men jag vill verkligen upp på banan också..Längtar så efter mitt jobb..men först lär vi väl ta reda på varför jag mått som jag gjort och gör..så blir väl till att arbetsträna först..

K R A M I S   M A M M A    Z O F F E

 

Read Full Post »

n738112274_2125811_7367.jpg

Följande rader hade jag med i början av min tid som bloggerska.. Nu när det är så många nytillkomna läsare och som kanske inte läst bloggen från början så nu vill jag ge en repris av den..


 RESAN GÅR TILL HOLLAND

”Jag blir ofta ombedd att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delat denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det såhär…”

När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien.
Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer.
Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, gondolerna i Venedig.
Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D.

Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger:
”Välkommen till Holland”

HOLLAND!? halvropar du. Vad menar du med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Jag ska vara i ITALIEN!
Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!

Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna.

En viktig sak att komma ihåg är att de har inte tagit dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom.
Nej, det är bara en annorlunda plats.
Så du måste gå ut och köpa nya resehandböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.

Det är som sagt en annorlunda plats.
Det är en långsammare takt här än i Italien, mindre glamouröst.
Men efter att ha varit där ett tag och du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar, Holland har tulpaner och Holland har tom Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.

Och då och då säger du till dig själv:
”Ja, det var dit jag skulle, det var det jag hade planerat”.

Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.

” Emily Perl Kingsely”

Så talande och så användbar!

Allt gott till er fina därute! Tusentack för all omtanke ni visar mig och Ohana med allt som sker omkring oss!!


K R A M I S   M A M M A  Z O F F E

Read Full Post »

Mayday

36646_437250222274_738112274_5855116_4278685_n.jpg

 

När du var liten tog jag upp dig i min famn då du var ledsen..tröstade, stök kinden tills allt blev bra igen.. Såg till att du hade det bra, att vi gjorde roliga sker tillsammans..att du fick utbyte av livet..att ögonen glittrade av livslust..upptäckarglädje.. Picknickar, utflykter, frukostar i trädgården,alla badstunder..allt har jag gjort av kärlek för er båda mina fina killar..

Jag vill ge er det bästa i livet..alltid.. Sedan den dagen du blev född Sam har jag lovat mig själv att alltid finnas invid din sida.. Både din och lillebror..göra allt som står i min makt för att ni skall ha ett bra liv..att det skall bli bra längre fram.. Jag har kunnat det fram tills nu..och nu kan livet inte bli mera fel än så här..

Gårdagen var ett enda rännande..

Möte nr ett; Inför högstadiet.. Possitiv rektor med jättebra syn på diagnosbarn och skolan skall anpassas pass så att det skall funka för Sam.

Möte nr två; .Gäller mig själv och hälsan via jobbet..oavsett vad jag får för diagnos på mitt tillstånd med hjärtat så behöver jag sannerligen denna hjälp.. Skall få betald arbetstid lära mig opch utöva mindfullness..

Möte nr tre:  Det aktuella läget, lärare, rektor och hab. Sam skolvägrar. Hur kan skolan möta upp? De tänker sig lektioner fram till lunchrasten i en vecka för att se vad som händer.. Undervisa han på ett annat sätt än övriga klassen..Alla på mötet var lika förtvivlade över denna utvecklig..

Igår skulle han gå endast två lektioner. När jag såg han vandra emot skolbyggnaden var det som om det var självaste Auschwitz väntade på honom. Hela kroppsspråket skrek nej nej nej..Hade vi inte varit på möte nr ett där på morgonen så hade han nog inte gått tror jag.. Väl i skolan gjorde han inte så mycket mer än att vara där iallafall..

Imorse fick jag inte liv i han. Omvärlden anropade mn han var inte där.. Resignerad inför allt..inför att gå till skolan (nu fram till lunch idag) Såg inte nyttan med att gå.. Känner sig lurad på skolan, att ha gått där i sex år till ingen nytta..Kan inte förmå sig att förstå vad han har där att göra..vad det leder till.. Mamma Zoffe slet sitt hår i förtvivlan.. Det är som att ha fått en dödsdom på sitt eget barn..då denne inte vill leva eller ser nyttan med det.. Han ser ändå sig själv bo i en kontainer som vuxen, utslagen på samhällets bottenskikt..

Tobbe ser och hör allt..sitter och gråter tyst i soffan ute i vardagsrummet ”Mamma, när händer det något possitivt i den här familjen numera”? Ja, det kan man undra..

Vi grät omlott jag och Sam, fast jag mest.. Jag förklarade att jag gör allt för honom, men när han blir så här envis och inte ens tackar ja till inviten med vad livet har att ge blir jag besviken.. Besviken över att han sviker mig och min tro på honom..att han inte ger livet en chans..

” Mamma, min cp störda funkar inte, men så här är jag bara” Stenansiktet visar inte mer än så.. En sammanbiten min som jag lärt mig att hata då jag vet vad den innebär för mörka tankar..

 

Akuttid på bup nu på tisdag och läkare.. Hoppas på antideppresiv medicin, men Sam vill inte äta tabletter för sina diagnoser..tja..han vill ju ingenting just nu..

Vilken taskig timing.. Att vi båda faller som korthus precis just nu..åt olika håll..

Jag ber till gudarna att de skall lyssna på mig..jag orkar inte.. Hur skall Sam känna sig?? 12 år gammal och ingen framtidstro alls.. Tackolov att ni finns omkring mig och stöttar upp mig ideligen.. Tackolov att skolan är så hilma fina med oss och Sam..utan det hade det nog varit helvetet på jorden..

 

K R A M I S A R    M A M M A   Z O F F E



Read Full Post »

Sex år räcker mamma

32521_436786357274_738112274_5844445_7725765_n.jpg

Jag blir inte klok på detta..på livet och dess utmaningar.. Det känns som om det är återvändsgränd igen och muren är alldeles för hög att klättra över för att någonsin kunna fortsätta framåt på andra sidan..

Ogilltigheten är som smog, det är svårt att se framför sig, se att livet faktiskt kräver en del av honom..att han måste ge det en chans och inte bara ge upp..resignera..för det är just det som sker..12 år gammal..och han har bestämt sig.. Det mesta suger i livet..finns ingen mening med något..allt är tråkigt..även hemma..

Vi blir sittandes i bilen ett bra tag på skolparkeringen. ”Om jag går nu mamma så sätter jag mig i en snöhög, allt är bättre än skolan, och väntar på tills du hämtar mig” Att han skulle få gå endast tre lektioner idag kvittade.. ” Jag har gett den här förbannade skolan sex år av mitt liv och det räcker nu, till vilken jävla nytta då”?? Tre lektioner var allt jag krävde av han idag och ändå backade han.. Jag är bakbunden, har inte verktygen som kan vara behjälpliga..oavsett hur jag förklarar världen för honom så är det noll läge.. Hur mycket pepping jag bistår med så är det som att hälla vatten på en gås.. ”..och..är du klar nu mamma, som om jag bryr mig om allt det där??”

Han blir med mig hem och jag gråter nästintill mer än när min älskade pappa dog..gråter och gråter över vanmakten, hur skall det bli med allt, hur skall han få må, vår son, min fina kille?? Hur skall jag finna vägen tillbaka när det är som det är, OM nu allt är stress i grund och botten och inga fysiska fel på mitt hjärta.. Hur kan samhället bistå mig då ekonomiskt, nu när man skall jobba fast doktorerna skriver sjukintyg på sjukintyg och Försäkringskassan ignorerar dem.. Hur gör vi då min sjukskrivning är över om en vecka, jag skall börja jobba trots mina symptom och han fortfarande skolvägrar?? Han klarar max en timme själv här hemma..

Krismöte imorgon med skolan och bup..kommer nog att storgråta där med.. Mamma Zoffe orkar snart inte mera..no way..fast hur ofta har jag inte haft det som ett mantra??

Finns det någon därute med erfarenhet av detta?? Någon som har det likadant?? Berätta gärna!//tack


K R A M I S   M A M M A   Z O F F E


Read Full Post »

DSC01581.JPG

Tack alla ni som skrev på förra inlägget! Riktigt kul att höra vilka ni är och varför ni hittar hit 🙂 Blev riktigt rörd av många av era inlägg!

Solen skiner idag..riktigt kallt ute och jag längtar sannerligen tills jag får sitta ute på vår altan och känna VÄRMEN..tror jag inte har längtat så intensivt som nu..kanske är det för att jag mår som jag gör och Sam likaså..på något sätt känns det som om allt skall lätta ikapp med den annalkande årstiden.. Jag hoppas verkligen det..

 I torsdags blev han hemma då det var friluftsdag, MEN han var också sjuk..Fredagen var knackig den med och han blev hemma ifrån skolan.. Fick höra att ”bild, vad skall man med det till, vill jag rita så gör jag det hemma, och gympan, det lär jag mig väl inget på, inte heller matten som bara suger..och att vi läser om Sydamerika, so what? Det jag vill veta kan jag googla på..” Nu vara han 50% sjuk i fredags, men omotivationen gjorde sitt till och han blev hemma..

Ringde kloka psykologen på bup som bad oss avvakta och se tiden an, då vi skall ha ett ”krismöte” nästa vecka om skolsituationen och vad det resluterar i.. Jag är rädd att han går in i en deppretion igen, psykologen tror att det är skolrellaterat och då skall man inte medicinera som jag funderade kring, vilket är helt sunt tänkt!! Kusinerna kom hit fredag/lördag långväga ifrån och killarna har bara haft såå kul med varandra då de alla är i samma ålder.. Skönt med en riktigt bra stund för Sam, dessvärre är det så svårt då det är dags för att säga hejdå och det tar månader innan nästa träff med dem..han älskar verkligen samvaron med dem båda..och det är en fröjd att se dem tillsammans då de är så kompatibla och tajta..

Jag vill ta tillfället i akt att påminna er om NPF Upproret  på http://blogg.aftonbladet.se/samupproret 

 Läs inläggen och tänk verkligen till om ni kan avstå att INTE skriva under namninsamlingen http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5217  Det kan banne mig inte vara rätt att barnen skall må så dåligt därför att vi vuxna, samhället inte gör tillräckligt.. 755 pers har redan tagit ställning och det känns jättegott i hjärtat MEN vi måste bli flera som ställer oss bakom detta så att vi blir handlingskraftiga!!

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Vilken resa ni har varit med på, sedan bloggens födelse november 2007.. Ni som varit med sedan starten, kommit in en bit in i mitt skrivande eller först nu på slutet.. Jisses..när jag nu kollar bloggstatistiken så visar den på 100 156 sidvisningar!! Shit vad mina sidor har blivit lästa mycket genom åren! Det värmer gott.. att bloggen är läsvärd och lockar till sig läsare, behåller dem och vissa läsare har blivit nära vänner tom (ler stolt)

Jag undrar så vilka ni är som läser..jag ser ju att bloggen har allt ifrån 50-500 sidvisningar per dag numera..vissa av er har jag klurat ut vilka ni är..men den övriga massan..skriv anonymt om ni vill, men lämna gärna en rad om varför ni ständigt återkommer som en trogen hund 🙂 och vad ni får ut av att läsa den..? Har ni följt den länge, hur hittade ni hit..?

Om jag så bara hade en enda läsare om dagen här så skulle jag skriva ändå..för just det här att kunna påverka EN enda människa i rätt riktning skulle göra det värt..kanske en mamma som precis har landat i diagnoslandet skulle må bra av att ta del av vissa bitar ifrån mig som varit här nu i 6 år.. det är som när jag var med och sommarpratade i radion för snart 2 år sedan på likartat sätt som bloggen är upplagd, så kom det fram en kvinna till mig på ICA..Vi vet bara ytligt vilka vi är och säger i princip bara hej, men denna gång kom hon fram och sade att det var det bästa sommarprat hon hört på länge och hur det grep tag i henne.. En person och all tid jag lagt ner på det programmet kändes vara värt det!!

Önskar er allt gott därute! Ni hänger väl med bloggen och nästa 100 000 lästa sidor??..och en påminnelse..skriv gärna några rader 🙂 under ”kommentera”

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

Resignation..

 

”Jag kan göra allt för dig älskade unge..men du måste vara med på tåget själv nu..jag orkar inte dra hela lasset själv.. Jag älskar dig bortom stjärnorna och längre bort än så, det vet du..men du måste ge livet en chans..du kan bara inte ge upp..livet funkar inte så..”

Samma visa idag igen..som en dålig repris av måndagen.. Drog bara täcket över huvudet och bad mig dra åt..ja ni förstår..han vägrade gå upp..där skulle han ligga idag..igen..allt annat än att gå till skolan kändes bättre..fosterställning, morgonrocken över huvudet..totalt resignerad..avskärmad.. Det finns knappt någon värre känsla jag kan få än just detta..

Vad jag än sade och hotade med så hjälpte det inte..han kunde glömma allt vad både teve och dator heter fram till helgen om han inte gick. Gråten kom såklart..mamma Lipsill får jag snart byta min blogg till att heta.. Om jag så hade dött framför han skulle han inte ha brytt sig.. Aspergern kan inte vara mer uttalad än så..när han inte bryr sig ett skvatt och då tänket gått i baklås..
 Illskan kom i all min frustration över hans agerande och tänk..att han faktiskt går, men att han kanske inte skall gå så långa dagar då det är så här för honom..det är så de resonerat ifrån habs sida..tja..han lyssnade inte då heller..så jag läta han ligga och small igen dörren till kaoset..

Brukligt går han upp 6.50 så att han skall hinna sitta vid datorn fram tills vi åker 8.00. Han gick upp 7.40 och sade ”om jag bara får gå två lektioner så går jag men jag fattar fortfarande inte vad jag skall dit och göra..”Frukost fick jag inte i han, drack knappt 1 dl oboy..men det ignoerarde jag idag..bättre att han går än att han inte går alls och då får det bli med en hungrig mage..fast å andra sidan så minimalt han ätit de senaste veckorna och den senaste veckan så kanske han inte känner av det som en annan skulle göra om frukosten uteblev..

Han ligger på mattan innan vi skall åka..likgiltig och omotiverad än..men han drar på sig kläderna och följer med ut i bilen..och faktiskt så går han in...men bara om jag lovar att hämta ha efter de där två lektionerna.. 

Jag känner mig helt och hållet bakbunden när det gäller skolan nu. Jag kommer ingen vart med honom.. Behövs en snabb förändring??Kanske ännu kortare dagar hela veckan fram till lunch inför nästa vecka så att han kommer in i det här med att gå till skolan igen och känner att den tid han är i skolan gör han något vettigt av tiden..Mia Marie berättade om sin dotter som har AS och nu går endast en lektion om dagen för att få tillbaka tilliten och glädjen över skolan, då den förra skolan klantat sig helt över hennes skolgång..tycker det låter väldigt klokt!! Jag understryker ännu en gång att det är inte skolan som är akilleshälen, utan det sitter i Sams huvud, motivationen att inte vilja något..

Och jag som verkligen ville skriva ett inlägg idag som var possitivt.. Kanske får göra det imorgon då förhoppningvis..

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Då påbörjas pusslet

Överläkaren lät allvarlig..tog ett beslut som läkaren jag träffade för en vecka sedan skulle ha tagit..att sätta fart med utredningen..eller också tog det skruv då jag berättade hur jag mått denna helg i mina vita sjukhuskläder i egenskap av vårdande undersköterska..en sjuk sådan med symptom jag inte blir klok på..Blev sjukskriven i 14 dagar till en början..hoppas att kära FK kassan godkänner den sjukskrivningen bara..man har ju läst att i så många fall skall man ju släpa sig till jobbet trots sjukdom..

Jag skall idag till länssjukhuset och göra ett arbets ekg för att sedermera om det testet är ok göra en röntgen på hjärtats kranskärl som de nu misstänker har en förträngning.. (Det menas med att kärlet blivit igentäppt delvis eller helt..20-40 % av de som har angina utvecklar sedan en hjärtinfartkt..hm..nice..)..och OM jag nu har så taskiga kärl så kan man ballongspränga dem eller i värsta fall göra en by pas..men så illa skall det väl inte vara..  NEJ nu skall jag ta fram boken om affirmationer jag har haft ståendes för länge i bokhyllan, tänka possitivt och förlita mig på KYÄNI:s omega 3 kapslar jag äter och super shoten som jag ätit i 8 månader nu..stärker kärlen och tillför antioxidanter som har en skyddande verkan..jo visst måste det vara så..och alla possitiva tankar ifrån er kan inte vara annat än stärkande 🙂

Tror inte min pappa i himlen tillåter att jag dukar under nu.. Ok mamma Zoffe..tänk possitivt..så många därute som håller tummar och tår..självklart kommer deras önskningar att slå in.. Pusslet skall nu läggas så får vi se vad det resulterar i..både mitt och ohanas..Hur ser det ut om en månad eller två??

Jag är mer än ödmjuk för den medmänsklighet som strömmar in här på bloggen och FB. Kärlek har verkligen fått sin sanna innebörd!!

Idag har killarna studiedag och det ÄR tillåtet för Sam att vara hemma..så snart blir det mysfrukost med tända ljus.. Jag tar ett djupt andetag, focuserar på det som är bra idag..

K R A M I S   M A M M A    Z O F F E

Read Full Post »

Han som gav mig livet måste haft en övertro på mig, att jag skulle fixa allt..det känns så..att fast ryggsäcken är mer än tung för att orka bära så får jag ännu mera börda.. Han måste tro benhårt på mig..att jag står pall..att jag skall rodda det här..Jag hoppas han ger mig kraften att orka då jag sover, ger mig den där lilla gnutta energi som jag måste ha tillgänglig hela tiden..annars stupar jag och reser mig aldrig mera..

Jag trodde kvoten var nådd, att jag uppfyllt alla kriterier och skulle hinna hämta andan.. Never..inte jag heller..nu har nästa käftsmäll kommit och jag känner hur jag sjunker allt djupare ner i kvicksanden..

Sam skolvägrar. Ja ni läste rätt.. Ser ingen som helst mening med att vara där just nu..alla ämnen suger..finns ingen som helst mening med att slösa tid och energi på det.. vill han lära sig något så söker han kunskapen själv.. Han vet om att kommer han väl till skolan så är han livrädd för att känna så och då bara vara ute i korridoren och inget få gjort.. han har gått bet allt för många skoldagar nu för att känna tillit på den.. Sams fröken är av toppklass, det tycker både han och jag så problemet ligger inte där..det ligger i skolplanen som säger vad eleverna skall lära sig..och denna måndag morgon vaknar han med den känslan..ingen motivation alls till att gå..inte den misnta lilla.. Han ligger under täcket och vägrar gå upp. Minen är sammanbiten och beslutsam.. Jag säger att det inget spelande blir alls idag om han inte ens försöker att gå.. ”allt är bättre än skolan” får jag till svar.. ”till och med en spelfri dag mamma”

Skolan har stöttat upp, minskat kraven, förkortat skoldagarna.. men Sam känner att det kvittar att sluta 45 minuter tidigare..det känns så omotiverat ändå att gå.. Jävla diagnoser rent ut sagt som gör så här med min fina kille..förvandlar han till något han inte vill vara.. Han vill ju vara som andra..vill kunna göra samma saker..vill inte själv må så här.. Och inte kan han äta än..har jätteont i en vuxentand som nu kan växa fritt då mjölktanden är bortdragen.. så blir flytande föda igen då..och ännu mindre energi iform av matintag..

Jag försöker vänner..jag gör verkligen det..kämpar och faller..reser mig upp och vacklar några steg till..men hur länge?? Nu mår jag ju som jag gör..tänker på vad läkaren sade att den bästa hjälp min hälsa kan få är att minska på stressen.. tell me what to do.. Är som ett slag i ansiktet.. Idag skall jag föresten prata med överläkaren..visst kunde jag jobba i helgen, men som jag mådde då?? Likvärdigt patienterna som jag anade..till vilket pris?? och varför mår jag som jag gör?? Har jag verkligen angina pectoris? Att de kärl som försörjer hjärtat med syre är förträngda?? Hur allvarligt är det?? Vad kommer att ske i en framtid?? Jag vill inte dö om några år..jag vill bli lastgammal och 95 + !!

Gråten har blivit min städniga följeslagare..är det konstigt att det är så..jag hissar snart vit flagg..men han där ovan har kanske andra planer för mig som jag inte alls förstår..

”Det finns dagar i mitt liv då jag ingenting förstår
Varför saker händer och händer just mig.
Men vad än som i livet sker så vet jag ändå
Dina tankar är högre än mina och du har allting i din hand
Du leder mig, på vägen som du har berett.” // C. Häggkvist

 

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Dit min längtan alltid är

Jag bjuder er på ett stycke ur min kommande bok (jodå..den skall komma..tar lite tid bara att skriva den..) Då vi bestämt oss för att tredje sommaren sedan 2007 åka till mitt paradis på jorden, Hunnebostrand så kom jag att tänka på detta stycke jag skrivit.. Varsågoda!

”Jag suckade ännu en gång för att skaka av mig olusten och gick ut i köket. Tillredde lite förmiddagsfika till oss båda, blandade i ordning ett glas med hemkokad apelsinsaft. Lade in djupfrysta kanelbullar in i mikron, dukade brickan och vi gick ut och satte oss på altanen. Våra vita dunbollar till kaniner släpptes ut ifrån uteburen och gjorde oss sällskap i sofforna. De nosade och skuttade runt Sams ben och jag riktigt såg på honom att det var då han mådde som allra bäst. Inga krav på att prestera, inga krav på att anpassa sig, inga krav på att göra andra till viljes. Bara få vara. Vila i nuet. Carpe diem.

        Jag riktigt längtar till sommaren mamma sade han och klappade en av kaninerna bakom örat. Då du packar picknick korgen och vi åker till Hedkärra sjön och äter frukost på bryggan. Fan som jag längtar och då slipper jag skolan också.

En hög suck gjorde sig ljudlig, blandad av både lättnad och frustration.

        Jag längtar dit jag också, fyllde jag i. Det finns inget bättre än det.

        Joho du, Hunnebostrand och ditt hav som du jämt tjatar om. Han flinade lite lätt. Plötsligt slog det mig ännu en gång hur fin han var, vår kille. De vackra dragen framhävdes då han mådde som bäst, då pannan inte var rynkad i bekymmers veck eller munnen var ihop snörpt och blicken betungad. Han var född vacker med sina drag som började lämna barnstadiet mer till tonårsdragen. Jag kunde bara ana hur förtjusta tjejerna skulle bli i honom framledes, hur de skulle smyga efter honom i skolkorridorerna och hopplöst drömma om en tryckare på skoldiscot. De blåa ögonen glittrade till och leendet var lika belåtet som på Mona Lisa.

        Skulle vara det då svarar jag. Du kan din mamma rätt så bra du. Jo Hunnebostrand har fångat mitt hjärta.

Vi småpratade om ditt och datt innan Sam lämnade mig ensam kvar ute i den sköna maj morgonen som precis börjat fylla dagen med innehåll. Jag slöt ögonen och lutade mig tillbaka i soffan. Lät solen värma min bleka hy som inom kort skulle väcka mina fräknar till liv igen och tänkte tillbaka på det Sam nyss påtalat som var så sant. Min eviga saknad efter havet, en slumrande längtan som fanns med varje dag. Jag förnimmande känslan av att sitta på de solvarma massiva klipporna på Ramsviks naturreservat. För mig var det paradiset på jorden och det var svårt att förstå varför man måste åka halva jorden runt för att förnimma den känslan. Jag åkte 42 mil tvärs igenom Sverige när jag fann det. Platsen fanns kvar i mitt innersta och som togs fram emellanåt, som en inre meditation, så vilsam att vila i. Första mötet med vad jag kom att anse som jordens vackraste plats var en semesterresa tillsammans med min mamma och killarna. Det var första veckan i juni då Sam skulle gå ut tredje klass och vädret var generöst med sin molnfria himmel. Det upplevdes som att resa till medelhavet med infriad solgaranti, brukbart var annars att regnställen blev mer använda än badkläderna när Sverige turistades. Vi vaknade upp till värmen och solen som välkomnade oss varje dag med ett stort leende. Den rödvita stugan som vi hyrt låg precis på klipporna invid det kluckande havet som luktade en blandning av salt och tång. Min själ var salig var dag över utsikten som erbjöds. Stillsamma fiskebåtar puttrade förbi, fåglarna skrek högt i skyn och synen av kurviga, fylliga klippor fanns överallt. Tid och rum tycktes stå stilla och bekymmer var ett förlegat ord dessa dagar, fanns det överhuvudtaget i vårt liv? Hade hela vårt liv därhemma varit en inbillning där vi maxat upp svårigheterna till större proportioner än vad det var, att vi såg allt genom ett förstoringsglas? Sams diagnoser var som bortblåsta denna vecka och vi omgavs av en nio årig kille i fullskalig harmoni. Var det så livet med honom skulle vara om diagnoserna, det dolda handikappet, inte fanns? Vilken härlig kille han tilläts vara då! En av alla dessa underbara försommardagar packade vi med oss picknick korgen i bilen och åkte för oss, outforskade delar av ön som vi bodde på. Enligt turistbroschyren vi ögnat igenom var detta ett måste att se om man vistades på Ramsviks landet och vi lydde den inrådan. Den ålderstigna asfalterade vägen slingrade sig över de böljande klipporna och blev allt smalare. Avsaknaden av träd var fullkomlig och gråskalan av klippor dominerande så långt ögat nådde. Bilen vaggade fram genom gropar och gupp och längs med dikeskanten fanns lågväxande fauna som var ny för mig . Framför bilens vindruta uppenbarades så småningom bara vidöppna havet och klipporna intill. Bilen ställdes på angiven parkeringsplats och killarna kastade upp bildörrarna och sprang med iver ut mot havet. De skrek av upphetsning till varandra över alla fynd de gjorde utmed vägen i form av stenformationer, upp spolade fiskenät eller kossorna som strövade fritt utmed ängen som angränsade till klipporna. Vinden slet tag i deras blonda hårlockar som blev till virvelvindar runt huvudena och stod rätt ut. En övermäktig känsla kastades över mig då jag klev ur bilen, en fullkomlig dyrkan inför naturens skapelser. Ett ögonblick som jag aldrig kommer att gömma och ett av få som tagit tag i mig så.”Det är här som jag hör hemma, det är hit som min längtan alltid har funnits. Det här är min utvalda plats på jorden ”tänkte jag ödmjukt. Visst kan det låta banalt, med det var så det faktiskt kändes, som en religiös upplevelse. Vi blev kvar i timtal till min stora lycka, där himlen mötte havet i en vacker kombination. Himmelen tycktes aldrig ha ett slut och havet likaså. Oändlighetens konstellation som lyckades få människorna att stanna till, reflektera och uppskatta livets skafferi av rikedom. Så mycket lycka som var gratis, upplevelser som inte kunde köpas för pengar, uppskattningen över att man levde och fick uppleva dylikt. Kaffet i termosen var för länge sedan urdrucket och Ballerina kakorna ett minne blott i nöjda barnmagar. Den turisttomma platsen fick en stor given plats i minnenas rum. Det var dit jag vände min inre blick ibland och det känns nästan som att vara där på riktigt varje gång. Skulle jag någon dag i en framtid bli så kraftigt bemedlad med pengar så skulle en mäklare kontaktas och jag skulle köpa mig en stuga invid dessa klippor, detta hav och detta enorma himlavalv. Min evighet. Min lycka. Min plats på jorden. Fram till dess fick jag nöja mig med korta påhälsningar om semestrarna, titta drömskt på min förstoring ovanför kökssoffan på det fotografi som förevigat ögonblicket jag så ofta ville återuppleva.”

K R A M I S    M A M M A    Z O F F E

Read Full Post »

Tack..

DSC01035.JPG

Ett stort fång med världens alla blomster till er alla därute! Vilken medmänsklighet som finns..som letar sin in till hjärtats vrå..som det värmer..TACK alla ni fina!! Ingen nämnd och ingen glömd! Ni vet vilka ni är! Jag önskar jag kan göra något för er en dag 🙂 Ge och ta..precis som i ett förhållande!

Tack för att ni alla kommit in i mitt liv på ett eller annat sätt!

K R A M I S   M A M M A    Z O F F E

 

Read Full Post »

DSC01579.JPG

Tobbe har det mer än tufft just nu..En mamma som inte är hundra ok, oron finns där vad som skall hända med henne.. En  bror som måste avläsas i tid, jämkas med så att det inte smäller då matintaget är reducerat till 75% mot vad det brukar vara..och då är det inte heller mycket (Sam kan ännu inte äta fast föda..) Dessutom är skolan en allt för tung börda att han önskade att han var sjuk och slapp gå dit idag..

Vaknar till snökaoset. Vitt vitt vitt överallt.. Suckar tungt och känner att det dröjer länge än innan jag får sitta ute i min lilla trädgård och njuta av utestunderna..Skjutsar Tobbe till skolan, handlar hem vad jag tror kan gå i Sam i födointag..Ringer skolan och får ett bra samtal med tobbes fröken..och inte går det bra för han i skolan..långt ifrån.. igår grät han både hemma och i skolan över sina egna misslyckande i ett..känner sig värdelös och att han inget kan eller begriper..att han bara är till besvär.. Nu har de påbörjat ett test som skall påvisa om han har svårt med att förstå ord och sammanhang.. i nästa led skall jag proppsa på att psykologen blir inkopplad och man påbörjar en utredning iallafall.. Så här kan han banne mig inte få må..

” Mamma, varför bryr du dig så mycket och vågar ringa skolan och berätta hur jag har det” säger han då tårarna är slut och vi bara kurar i sängen i går kväll..

” Därför det jag tror på är värt att kämpa för” svarar jag och stryker undan hans långa hårslinga ifrån ansiktet.

” Så du tycker att jag är värd att käpma för då? Ingen annan verkar bry sig om mig”

Suck..idag åker iallafall jag till mitt jobb och testar hur det går..den sjuke skall vårda de andra sjuka.. Min gulliga chef vet läget och jag har akuten en våning under min egen arbetsplats..så mår jag skrutt igen så går jag en våning ner.. På måndag skall jag få prata med en överläkare så vore konstigt om han inte kunde påskynda mina undersökningar.. nu skall jag få vänta både till mars och april.. no way! Jag är 40 år fyllda och skall banne mig inte stå och flåsa i trapporna här hemma!! Jag vill veta varför!!

Allt gott till er därute i vårat snöiga land! Själv skall jag ta mig ett snack med han där ovan att nu får han sluta att vräka över mig en massa bekymmer på ett bra tag framöver.. Kvoten är sedan länge fylld!!

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Vi har dansat med vargen..

DanceswithWolvesWallpaper-vi.jpg

Spåren efter urdragningen av 5 tänder finns kvar än..stackars Sam kan inte äta någon fast föda alls..så om energiintaget är minimalt kan ni tänka er orken.. Så ligger lågt..kan inte skicka han till skolan om han inget äter..men vi pysslar på här hemma med lite skolarbete anpassat efter ork och humör 🙂 och någon klunk drick yoghurt då och då..

Då skolan nu läser om nord och sydamerika så passade det bra att se filmen ”Dansar med vargar” som handlar om det amerikanska inbördeskrigen på 1800-talet.. vi kunde se en bra bit in i filmen, fram tills otäckheterna börjar hopa sig.. Sam fixar inte olyckliga/jobbiga/orättvisa slut, så vi stoppade filmen där vi tyckte att den gott och väl hade kunnat slutat.. den här filmen är absolut en favorit, ligger på min topp tre lista av de bästa filmer jag sett..jag satt faktist och tänkte till lite på filmens likheter med hur det är nu för Sam och alla de andra barnen med liknande svårigheter..

När man ser Dansar med vargar är det svårt att inte bli upprörd över hur den vita människan i sin okunskap bara klev fram utan större hänsyn till indianerna..man skäms stundtals över sitt ursprung som vit och de som dom före oss förgjorde för snart 200 år sedan.. okunskapen ställer till med lika mycket jäkelskap än kan jag tycka, på andra fronter.. Undrar hur männsikan ställer sig om låt säga bara 50 år frammåt i tiden, till hur stor okunskapen kring våra NPF ungar är och på hur samhället backar upp dem.. Hoppas hoppas att jag och många fler med mig driver på så hårt att förändringens tid är nu, att synsättet förändras och att förståelsen blir så pass mycket större..

Själv ligger jag lågt jag med..vågar inte ta min nitro spray om så skulle behövas..hua..jag skall väl inte bli sämre av en medecin som är tänkt för att hjälpa..så vet i skrivandets stund inte hur det blir..skall prata med en läkare på telefon till en början..Kan jag jobba om jag mår likartat mina patienter?? Har ledig dag idag men helgpasserna står och väntar på mig..och jobba..det vill jag..men till vilket pris??

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

DSC01536.JPG

Då våren kommer porlar det i bäcken invid min prommis runt sjön..de få andningshål som jag har och nu känns det som om de tagits ifrån mig.. Fick åka in till akuten igår..Fick riktigt ont och ville såklart veta varför en gång för alla.. Proverna visade att allt var bra, även infarktprovet 🙂 och ekg.. MEN..läkaren misstänkte något som fick mig att blir riktigt golvad ändå..

Det är en vanligt förekommande diagnos på mitt jobb på medecinavdelningen, äldre damer och herrar som är 60+. Inte nyss fyllda 40 som jag.. ” Jag tror du har angina”, säger St läkaren sent igår kväll inne på det kala undersökningsrummet och ”du skall få äta blodförtunnande och ha en nirospray med dig vart du än går, vi kommer att behöva skynda på undersökningarna så att vi vet med säkerhet..du skall både få göra arbetsprov,ultraljud på hjärtat och med största säkerhet en angio (man går in med ett litet rör i ett blodkärl som går upp till hjärtat, sprutar ett kontrast så kan man röntga blodkärlen kring hjärtat om de är för trånga eller ej)

Kärlkramp, mina stackars kärl kring hjärtat, de livsviktga för hjärtat, har förträngningar 😦 Jag tänker genast på propprisken, hjärtinfarkten där om ett år eller två.. Jag googlar när jag kommer hem, läser på mer än vad mina undersköterskekunskaper redan visste.. Läser att det man skall göra för att lindra symptomen och mota Olle i grind är att reducera stressen..skrattretande just nu..ni som följer bloggen vet hur vi har det..FK lyssnar ni nu då att vi behöver ha vådbidraget höjt?? Stress kan också vara utlösande faktorn vid angina..som ett brev på posten då.. Så nu mår själen tjyvens..blir som en sorg att bearbeta.. Hur mycket skall detta påverka mitt liv..min frihet..hur mycket blir begränsat?? Den där nitro sprayen föressten var hur läskig som hellst att ta..

Tackar så för all omtanke ännu en gång!! ni är alla beundransvärda med era fina tankar kring mig och Ohana. All kärlek tillbaka till er!!

Sam då? Jo en hemma dag, har bara kunnat dricka lite oboy för alla hålen som finns i munhålan.. Kan omöjligt jobba i skolan om orken är därefter för att han inte kan äta något än..

K R A M I S    M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Så skönt!

DSC01394.JPG

Fina sjukvården som kan fixa till det omöjliga att bli möjligt. Sam har utvecklat en tandläkarfobi som är hemsk att se. Så åtgärdlistan var lång i den munhålan då vi åkte hemifrån idag klockan åtta till specialistenheten. Den lugnande tabletten som intogs då vi åkte gjorde sitt till och all oro bara rann av honom. Allt gick som smort och det var inga problem att söva killen. Nackdelen är nu den jättekrater som en elak hörntand lämnade efter sig, det böder och gör ont.. och alla andra småhål av forna mjölktänder..får pyssla extra med honom idag och köpa ett nytt spel..

Jätteskönt med förstående personal såsom idag! De jobbar med många aspergerbarn hörde jag.. Appropå asberger.. Stor eloge till Expressen som idag drar igång en artikelserie kring det i possitiv bemärkelse! http://www.expressen.se/halsa/annabasen/1.2321815/lika-befangt-att-vara-radd-for-personer-med-aspergers-som-for-narsynta

Skall nu ta mig en funderare kring min egen hälsa..varit symptomfri idag..men skall ut och gå i det fina vädret och se om det blev som sist..för då mina vänner..då är jag en duktig tjej som åker in till sjukhuset och då i egenskap av patient och inte personal som brukligt..

 

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

DSC01564.JPG

Till och med när jag själv är sjuk, inte mår bra så tar jag hänsyn till Sam.. vore jag riktigt illa däran skulle jag säkert ge vika, men jag kan inte..inte idag och inte imorgon..

Jag är ute och går i det härliga solskenet. Fåglarna kvittrar. Då kommer det igen.. smärtan i hjärtat..obehaget och anfåddheten.. Jag stannar till invid ängen där tre råddjur stirrar avvaktande på mig och jag vänder hemåt..går väldigt sakta hem i rädsla för att tuppa av..känner efter om mobilen finns med utifall jag skulle behöva ringa 112..värken sitter i tills jag kommer hem och bara vilar i soffan..

Jag borde åka in till akuten.. I know..läggas in och kopplas upp på övervak såsom jag gör med mina patienter..ta mera prover och undersökningar..men..jag har en sak framför mig med Sam som inte går att skjuta på såvida jag inte blir dödssjuk.. Det är bara med mig han är 100% trygg och jag har ändå mina tvivel på att det är genomförbart. Jag var till min hjärtdoktor i veckan, ekg ser fint ut och alla prover hitills så jag är inte riktigt orolig, men självklart fundersam i allra högsta grad.. Det skall göras både ultraljud över hjärtat och ett cykeltest med ekg, men det sker inte i dagsläget, vilket säkert skulle behövas så jag vet varför jag mår som jag gör.. Igår var jag likvärdigt sjuk med mina patienter..och tror ni att jag klagade inför mina kunniga kollegor??..Not.. Är iallafall så pass förståndig att jag sjukskrev mig imorgon från jobbet och skall försöka jaga folket på sjukhuset här i stan om jag kan få göra mina undersökningar snarast.. Efter jag varit med Sam (som skall sövas för ett ingrepp på länssjukhuset) så lovar jag mig själv att åka in akut om det blir så här igen. Nu börjar jag själv tvivla på att det är stressutlöst, även fast stressen i sig inte direkt lindrar mina symptom..

Min älskade Sam då? Jo kvitterglad hela helgen. Har införskaffat en till dator (på avbetalning) så att båda killarna nu kan sitta och spela online Minecraft och de har sannerligen haft superkul med det där.. Hoppas bara att han går till skolan imorgon och att tisdagen blir genomförbar på sjukhuset för hans del. Han är så noga förberedd men vet att det kan vända då han känner sig pressad på det som de skall göra. Tursamt nog är personalen mer än förstående och införstådda med hans svårigheter..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

DSC01042.JPG

Jag längtar till äppelblommen tid, då solen värmer skönt där jag sitter på altanen med min kaffekopp.. Jag längtar tills alla kort är lagda, tills jag ser hur livets spel verkligen ser ut och dess utgång och odds.. Jag längtar till förbättringarnas tid, då allt inte känns som nu..

Jag vet att man lever här och nu. Visst är det så.. Carpe diem snacket, lev här och nu. Jo, jag försöker det med, men för att orka med vardagen behöver jag lyfta blicken och se frammåt. Se till det som kan bli bättre och att det väntar på mig där framme i en horisont.. Just nu är det kvicksand stundtals jag står i och kampen för att inte falla allt för djupt i den pågår ständigt.. Samtidigt är jag en dubbelbottnad natur.. jag kan omöjligt låta bli att vara engagerad, att bry mig om andra, vårat NPF Uppror bla http://blogg.aftonbladet.se/samupproret Men om jag inte fick ha det drivet kanske jag skulle falla för gott om inget bar mig..jag tror att det ger energi på något underligt sätt..

Sam gick två dagar i skolan denna vecka. Gårdagen hade kunnat gått om det inte varit skridskor på schemat.. Han har inte några egna (köper inte längre då han endast åker i skolan) så att låna var otänkbart för han..att ha sådanna töntiga skridskor med skolans namn påmålade i tipex som dessutom är osköna..och halva klassen är typ hockeyproffs.. Han kände sig nedslagen direkt. Skolan innehade bara en lektion till efter gympan innan han skulle sluta på sin förkortade dag..så han hade kunnat gått tre dagar iallafall.

Fredag kväll stundrar.. Hoppas på en trevlig ohana kväll för det behövs.. hyra en film och äta gott.. Hoppas Sam gör detsamma för nu är han så mager och blek.. Ja ni..som jag längtar efter äpppelblom och tiden då man kan vara ute..påta i jorden och få skit under naglarna..men den kommer..klart att den gör.. och jag hoppas att de bättre tiderna gör detsamma..

K R A M I S    M A M M A    Z O F F E  

Read Full Post »

 

DSC00734.JPG

Livet är som ett enda lång Vasalopp känns det som och någon stans längs med spåret vill jag bara kliva av, vara ur spår för tid och evighet, vill inte delta, vill inte kämpa.. Vill bara lägga mig ner i snön och stirra tomt upp i intet..Har tappat gajsten helt.. Orken finns att göra det jag skall men det sker inte med den riktiga glädjen som borde finnas där.. Är det så här man känner sig när man är farligt nära ruinens brant? Att man bara resignerar? Går på tomgång…i väntan på..ja vad?? stiff uppear lip..jo är expert på det.. att hålla skenet uppe..få skulle kunna ana att man mår som man gör..

Hänger jag med i Sams svängningar? Att han nu är inne i någon ovälkommen utförsbacke igen som gör att det mesta bara är tråkigt, att han inte vill..att han inte förmådde sig till skolan i måndags, att han gick igår men inget gjorde på plats, att han idag gick endast en lektion innan han gick hem igen på eget bevåg? Blir allt bara för övermäktigt för mig så att den tunna is jag går på brister under mig? Att han dessutom äter så minimalt just nu att en ett åring äter mera på en dag.. Gah, jag vet inte kära läsare/vänner.. Hade jag ett barn som varit utan denna problematik kanske jag mått helt annorlunda..så mycket bättre..eller??

Mötet med Tobbe har varit och de skall börja nosa på vad som kan göra att han har svårt för vissa saker i skolan..Killen suckar ljudligt över hur tungt det känns i skolan just nu och självklart måste jag stötta upp även där till hundra.. Var idag till magdoktorn också med honom på länssjukhuset och han klurar och funderar ,så nu skall vi börja ta lite mera prover och avvakta..och blir det perioder av ont igen så skall jag få min efterfrågade röntgen.. Läggs det mer sten på börda då för egen del?

Min gulliga hjärtdoktor har pannan i djupa veck över mina symptom..och fick tom lämna ett hjärtsviktsprov..unga kvinna som jag är..och mera undersökningar skall det bli.. Han säger att min arytmisjukdom på hjärtat hade jag nog fått ändå, men att det liv jag lever inte är gynsamt direkt..stress är inte alls någon bra kombination..Tell me.. I know already.. Går och jobbar ändå trots mina symptom som är likartaade med några av mina patienters..skrattretande igentligen..men blir det bättre av att vara hemma..jag vet inte..säkerligen att kunna gå ner i tid, men har vi då råd? Det som får stå tillbaka är allt detta med guldkant som vårat liv så väl behöver.. en veckas semeter..de små dagsutflykterna..kunna ha pengar då bilen går sönder eller något i huset måste lagas.

..och my love och jag..?? en ständig källa till oro att vi inte mäktar med detta livet..att kärleken sätts på undantag allt för länge…vi har en spa dag ihop att åka på som jag fick av fina vänner i 40 års pressent.. det gäller bara att få någon som kan vara här en hel dag med killarna bara..nej usch och fy..nu blev det en enda klagomur igen av mitt inlägg..men undrar hur många av oss som kämpar år ut och år in mäktar med i längden..hur slitna blir vi inte..både fyskiskt och psykiskt?? Tror att jag vågar vara rätt öppen om hur man mår i allt detta och att jag för talan för rätt många föräldrar i diagnoslandet..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

DSC01546.JPG

Älskade mormor och min fina mamma..så sällan som jag ger dig utrymme här på bloggen..du som är en sådan stor del av Ohana, så närvarande och så delaktig. Utan dig skulle vårat liv havererat totalt. Du bli liksom navet som håller ihop hjulet och får det att gå runt..Hur många av oss i diagnoslandet har den turen att ha en sådan som du invid sin sida??

När jag jobbar kväll och my love dag eller tvärtom behövs du här mellan skarven..( Killarna kan inte under några omständigheter lämnas själva än..) Likså att skjutsa eller hämta från skolan då jag är på jobbet..eller både och vissa dagar.. I snitt är du här hos oss 8 timmar/veckan.. Nästan en 20% tjänst i månaden!! ( Hallå FK, fattar ni nu då?? ) Helt frivilligt och helhjärtat gör du detta för oss, aldrig med en suck eller antydan på att det blir drygt för dig..du har ju åxå ditt jobb att sköta, ditt liv..men det ger du oss en del av.. Sådan tur på så vis att jag inte har några syskon..

Det är till dig jag vänder mig då det är som allra jobbigast..ringer och storgråter..blir lyssnad på..tröstad som ett litet barn fast jag passrat de 40..det är du som får ta all min frustration emellertid och ibland orkar jag inte vara så trevlig, inte ens mot min fina mamma.. Då min älskade pappa dog för snart 6 år sedan blev det bara du kvar här som kan hjälpa oss..Killarnas farföräldrar bor allt för långt bort för att kunna vara behjälpliga de små korta stunderna som vi verkligen behöver hjälp..Hur sjutton skulle vi annars kunna sköta våra jobb??

Jag vet att du säger att vi behöver ut och göra något, jag och my love..gå på bio, ut och äta..men hur sjutton skall vi kunna kräva ännu mer barnpassning när du redan gör det i  så stor omfattning.. Detta blogginlägg är en enda tacksam hyllning till dig, som tydliggör så för vad du betyder för oss och killarna.. du har kommit dem så nära som få barn får uppleva med en mormor eller farmor..som en extra mamma på något sätt.. Tack för all kärlek och allt du gör för oss och alltid finns där!!  Älskar min mamma så 🙂

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »