Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2011

När det blåser en vind..

DSC01665.JPG

En stilla bris, en försiktig smekning, en vind som blåser,lenar och som ger oss sinnesro för stunden.. Ibland kommer de som på beställning, som om den vet att vi inte mäktar med ett enda steg till i fel riktning.. Livet sätts på paus, stillbild, i väntan på nästa sekvens, nästa scen, nästa fas som för handlingen frammåt.. Det är där vi befinner oss nu..pausläge..och jag har ingen aning om vad som sker då vi trycker på play igen..

Sam gick inte till skolan den dagen då han visste att skoldagen skulle vara fram till lunch..det var för övermäktigt..fråga mig inte hur sånt fungerar hos ett barn som gett upp hoppet om det mesta..men han förmådde inte samla den kraft och mobilisering som krävdes för att komma iväg.. Dagen var redan målad nattsvart. Jag drog lärdom av detta och tog på mig att på eget bevåg skicka pojkstackarn till skolan endast två lektioner dagen därpå..Skolan fick isåfall bli arg på mig.. Utan ett knyst gick han iväg.. Såg inte tillstymmelsen till motvilja att gå..och han gjorde som jag sade..Stannade i två lektioner.. Fredagen lät jag han göra likadant.. Inte tillstymmelse till det skolhat jag sett tidigare fanns.. Han visste att han kunde gå till skolan utan att bli kvävd.. Nu blev det 1½ lektion då nästa var gympa och han såg inte nyttan och meningen med att vara med, MEN han var kvar i lektionssalen överenskommen tid..

Skolan vill väl..verkligen..inget samarbetsproblem alls..de sade att Sam skall gå fram till lunch..jag sade två lektioner.. Då jag skulle få iväg han så var det tvärnit då hans närvaro skulle krävas fram till lunch..men han gick då det bara var 2 lektioner..Kanske är det vad han mäktar med just nu.. Just nu skall han vara ledig hela veckan på sportlovet..återstår att se vad som händer sen..då vi trycker på play som sagt..

Då jag bara inväntar nästa drag i min utredning, då jag fortfarande mår halvtask vid ansträngning och i princip bara skall ”vila” så åkte vi till min svägerska på kalas i helgen..Där är det vila och bara mys..Närmsta släkten som kom..Sam var så himla mysig hela helgen..hjälpte till med dekoration av det som skulle förtäras :-), myste med alla katterna de har och framför allt, mys med samma kusiner som förra helgen.. Tänk ibland så ses de en gång i halvåret och nu blev det två gånger på en vecka!! Lyckan var såklar total.. Så skönt att se transformeringen..ifrån värsta tänkbara till de där ögonen som glittrar fulla av liv..den Sam som jag så gärna vill se alltjämt..och såsom ett barn på 12 år föralltid borde få må..

Tusentusen tack åter igen ni fina för allt stöd..utan er skulle jag nog duka under..för så tufft har det verkligen varit..Jag är sjukskriven att tag till, men jag vill verkligen upp på banan också..Längtar så efter mitt jobb..men först lär vi väl ta reda på varför jag mått som jag gjort och gör..så blir väl till att arbetsträna först..

K R A M I S   M A M M A    Z O F F E

 

Annonser

Read Full Post »

n738112274_2125811_7367.jpg

Följande rader hade jag med i början av min tid som bloggerska.. Nu när det är så många nytillkomna läsare och som kanske inte läst bloggen från början så nu vill jag ge en repris av den..


 RESAN GÅR TILL HOLLAND

”Jag blir ofta ombedd att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delat denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det såhär…”

När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien.
Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer.
Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, gondolerna i Venedig.
Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D.

Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger:
”Välkommen till Holland”

HOLLAND!? halvropar du. Vad menar du med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Jag ska vara i ITALIEN!
Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!

Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna.

En viktig sak att komma ihåg är att de har inte tagit dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom.
Nej, det är bara en annorlunda plats.
Så du måste gå ut och köpa nya resehandböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.

Det är som sagt en annorlunda plats.
Det är en långsammare takt här än i Italien, mindre glamouröst.
Men efter att ha varit där ett tag och du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar, Holland har tulpaner och Holland har tom Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.

Och då och då säger du till dig själv:
”Ja, det var dit jag skulle, det var det jag hade planerat”.

Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.

” Emily Perl Kingsely”

Så talande och så användbar!

Allt gott till er fina därute! Tusentack för all omtanke ni visar mig och Ohana med allt som sker omkring oss!!


K R A M I S   M A M M A  Z O F F E

Read Full Post »

Mayday

36646_437250222274_738112274_5855116_4278685_n.jpg

 

När du var liten tog jag upp dig i min famn då du var ledsen..tröstade, stök kinden tills allt blev bra igen.. Såg till att du hade det bra, att vi gjorde roliga sker tillsammans..att du fick utbyte av livet..att ögonen glittrade av livslust..upptäckarglädje.. Picknickar, utflykter, frukostar i trädgården,alla badstunder..allt har jag gjort av kärlek för er båda mina fina killar..

Jag vill ge er det bästa i livet..alltid.. Sedan den dagen du blev född Sam har jag lovat mig själv att alltid finnas invid din sida.. Både din och lillebror..göra allt som står i min makt för att ni skall ha ett bra liv..att det skall bli bra längre fram.. Jag har kunnat det fram tills nu..och nu kan livet inte bli mera fel än så här..

Gårdagen var ett enda rännande..

Möte nr ett; Inför högstadiet.. Possitiv rektor med jättebra syn på diagnosbarn och skolan skall anpassas pass så att det skall funka för Sam.

Möte nr två; .Gäller mig själv och hälsan via jobbet..oavsett vad jag får för diagnos på mitt tillstånd med hjärtat så behöver jag sannerligen denna hjälp.. Skall få betald arbetstid lära mig opch utöva mindfullness..

Möte nr tre:  Det aktuella läget, lärare, rektor och hab. Sam skolvägrar. Hur kan skolan möta upp? De tänker sig lektioner fram till lunchrasten i en vecka för att se vad som händer.. Undervisa han på ett annat sätt än övriga klassen..Alla på mötet var lika förtvivlade över denna utvecklig..

Igår skulle han gå endast två lektioner. När jag såg han vandra emot skolbyggnaden var det som om det var självaste Auschwitz väntade på honom. Hela kroppsspråket skrek nej nej nej..Hade vi inte varit på möte nr ett där på morgonen så hade han nog inte gått tror jag.. Väl i skolan gjorde han inte så mycket mer än att vara där iallafall..

Imorse fick jag inte liv i han. Omvärlden anropade mn han var inte där.. Resignerad inför allt..inför att gå till skolan (nu fram till lunch idag) Såg inte nyttan med att gå.. Känner sig lurad på skolan, att ha gått där i sex år till ingen nytta..Kan inte förmå sig att förstå vad han har där att göra..vad det leder till.. Mamma Zoffe slet sitt hår i förtvivlan.. Det är som att ha fått en dödsdom på sitt eget barn..då denne inte vill leva eller ser nyttan med det.. Han ser ändå sig själv bo i en kontainer som vuxen, utslagen på samhällets bottenskikt..

Tobbe ser och hör allt..sitter och gråter tyst i soffan ute i vardagsrummet ”Mamma, när händer det något possitivt i den här familjen numera”? Ja, det kan man undra..

Vi grät omlott jag och Sam, fast jag mest.. Jag förklarade att jag gör allt för honom, men när han blir så här envis och inte ens tackar ja till inviten med vad livet har att ge blir jag besviken.. Besviken över att han sviker mig och min tro på honom..att han inte ger livet en chans..

” Mamma, min cp störda funkar inte, men så här är jag bara” Stenansiktet visar inte mer än så.. En sammanbiten min som jag lärt mig att hata då jag vet vad den innebär för mörka tankar..

 

Akuttid på bup nu på tisdag och läkare.. Hoppas på antideppresiv medicin, men Sam vill inte äta tabletter för sina diagnoser..tja..han vill ju ingenting just nu..

Vilken taskig timing.. Att vi båda faller som korthus precis just nu..åt olika håll..

Jag ber till gudarna att de skall lyssna på mig..jag orkar inte.. Hur skall Sam känna sig?? 12 år gammal och ingen framtidstro alls.. Tackolov att ni finns omkring mig och stöttar upp mig ideligen.. Tackolov att skolan är så hilma fina med oss och Sam..utan det hade det nog varit helvetet på jorden..

 

K R A M I S A R    M A M M A   Z O F F E



Read Full Post »

Sex år räcker mamma

32521_436786357274_738112274_5844445_7725765_n.jpg

Jag blir inte klok på detta..på livet och dess utmaningar.. Det känns som om det är återvändsgränd igen och muren är alldeles för hög att klättra över för att någonsin kunna fortsätta framåt på andra sidan..

Ogilltigheten är som smog, det är svårt att se framför sig, se att livet faktiskt kräver en del av honom..att han måste ge det en chans och inte bara ge upp..resignera..för det är just det som sker..12 år gammal..och han har bestämt sig.. Det mesta suger i livet..finns ingen mening med något..allt är tråkigt..även hemma..

Vi blir sittandes i bilen ett bra tag på skolparkeringen. ”Om jag går nu mamma så sätter jag mig i en snöhög, allt är bättre än skolan, och väntar på tills du hämtar mig” Att han skulle få gå endast tre lektioner idag kvittade.. ” Jag har gett den här förbannade skolan sex år av mitt liv och det räcker nu, till vilken jävla nytta då”?? Tre lektioner var allt jag krävde av han idag och ändå backade han.. Jag är bakbunden, har inte verktygen som kan vara behjälpliga..oavsett hur jag förklarar världen för honom så är det noll läge.. Hur mycket pepping jag bistår med så är det som att hälla vatten på en gås.. ”..och..är du klar nu mamma, som om jag bryr mig om allt det där??”

Han blir med mig hem och jag gråter nästintill mer än när min älskade pappa dog..gråter och gråter över vanmakten, hur skall det bli med allt, hur skall han få må, vår son, min fina kille?? Hur skall jag finna vägen tillbaka när det är som det är, OM nu allt är stress i grund och botten och inga fysiska fel på mitt hjärta.. Hur kan samhället bistå mig då ekonomiskt, nu när man skall jobba fast doktorerna skriver sjukintyg på sjukintyg och Försäkringskassan ignorerar dem.. Hur gör vi då min sjukskrivning är över om en vecka, jag skall börja jobba trots mina symptom och han fortfarande skolvägrar?? Han klarar max en timme själv här hemma..

Krismöte imorgon med skolan och bup..kommer nog att storgråta där med.. Mamma Zoffe orkar snart inte mera..no way..fast hur ofta har jag inte haft det som ett mantra??

Finns det någon därute med erfarenhet av detta?? Någon som har det likadant?? Berätta gärna!//tack


K R A M I S   M A M M A   Z O F F E


Read Full Post »

DSC01581.JPG

Tack alla ni som skrev på förra inlägget! Riktigt kul att höra vilka ni är och varför ni hittar hit 🙂 Blev riktigt rörd av många av era inlägg!

Solen skiner idag..riktigt kallt ute och jag längtar sannerligen tills jag får sitta ute på vår altan och känna VÄRMEN..tror jag inte har längtat så intensivt som nu..kanske är det för att jag mår som jag gör och Sam likaså..på något sätt känns det som om allt skall lätta ikapp med den annalkande årstiden.. Jag hoppas verkligen det..

 I torsdags blev han hemma då det var friluftsdag, MEN han var också sjuk..Fredagen var knackig den med och han blev hemma ifrån skolan.. Fick höra att ”bild, vad skall man med det till, vill jag rita så gör jag det hemma, och gympan, det lär jag mig väl inget på, inte heller matten som bara suger..och att vi läser om Sydamerika, so what? Det jag vill veta kan jag googla på..” Nu vara han 50% sjuk i fredags, men omotivationen gjorde sitt till och han blev hemma..

Ringde kloka psykologen på bup som bad oss avvakta och se tiden an, då vi skall ha ett ”krismöte” nästa vecka om skolsituationen och vad det resluterar i.. Jag är rädd att han går in i en deppretion igen, psykologen tror att det är skolrellaterat och då skall man inte medicinera som jag funderade kring, vilket är helt sunt tänkt!! Kusinerna kom hit fredag/lördag långväga ifrån och killarna har bara haft såå kul med varandra då de alla är i samma ålder.. Skönt med en riktigt bra stund för Sam, dessvärre är det så svårt då det är dags för att säga hejdå och det tar månader innan nästa träff med dem..han älskar verkligen samvaron med dem båda..och det är en fröjd att se dem tillsammans då de är så kompatibla och tajta..

Jag vill ta tillfället i akt att påminna er om NPF Upproret  på http://blogg.aftonbladet.se/samupproret 

 Läs inläggen och tänk verkligen till om ni kan avstå att INTE skriva under namninsamlingen http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5217  Det kan banne mig inte vara rätt att barnen skall må så dåligt därför att vi vuxna, samhället inte gör tillräckligt.. 755 pers har redan tagit ställning och det känns jättegott i hjärtat MEN vi måste bli flera som ställer oss bakom detta så att vi blir handlingskraftiga!!

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Vilken resa ni har varit med på, sedan bloggens födelse november 2007.. Ni som varit med sedan starten, kommit in en bit in i mitt skrivande eller först nu på slutet.. Jisses..när jag nu kollar bloggstatistiken så visar den på 100 156 sidvisningar!! Shit vad mina sidor har blivit lästa mycket genom åren! Det värmer gott.. att bloggen är läsvärd och lockar till sig läsare, behåller dem och vissa läsare har blivit nära vänner tom (ler stolt)

Jag undrar så vilka ni är som läser..jag ser ju att bloggen har allt ifrån 50-500 sidvisningar per dag numera..vissa av er har jag klurat ut vilka ni är..men den övriga massan..skriv anonymt om ni vill, men lämna gärna en rad om varför ni ständigt återkommer som en trogen hund 🙂 och vad ni får ut av att läsa den..? Har ni följt den länge, hur hittade ni hit..?

Om jag så bara hade en enda läsare om dagen här så skulle jag skriva ändå..för just det här att kunna påverka EN enda människa i rätt riktning skulle göra det värt..kanske en mamma som precis har landat i diagnoslandet skulle må bra av att ta del av vissa bitar ifrån mig som varit här nu i 6 år.. det är som när jag var med och sommarpratade i radion för snart 2 år sedan på likartat sätt som bloggen är upplagd, så kom det fram en kvinna till mig på ICA..Vi vet bara ytligt vilka vi är och säger i princip bara hej, men denna gång kom hon fram och sade att det var det bästa sommarprat hon hört på länge och hur det grep tag i henne.. En person och all tid jag lagt ner på det programmet kändes vara värt det!!

Önskar er allt gott därute! Ni hänger väl med bloggen och nästa 100 000 lästa sidor??..och en påminnelse..skriv gärna några rader 🙂 under ”kommentera”

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

 

Read Full Post »

Resignation..

 

”Jag kan göra allt för dig älskade unge..men du måste vara med på tåget själv nu..jag orkar inte dra hela lasset själv.. Jag älskar dig bortom stjärnorna och längre bort än så, det vet du..men du måste ge livet en chans..du kan bara inte ge upp..livet funkar inte så..”

Samma visa idag igen..som en dålig repris av måndagen.. Drog bara täcket över huvudet och bad mig dra åt..ja ni förstår..han vägrade gå upp..där skulle han ligga idag..igen..allt annat än att gå till skolan kändes bättre..fosterställning, morgonrocken över huvudet..totalt resignerad..avskärmad.. Det finns knappt någon värre känsla jag kan få än just detta..

Vad jag än sade och hotade med så hjälpte det inte..han kunde glömma allt vad både teve och dator heter fram till helgen om han inte gick. Gråten kom såklart..mamma Lipsill får jag snart byta min blogg till att heta.. Om jag så hade dött framför han skulle han inte ha brytt sig.. Aspergern kan inte vara mer uttalad än så..när han inte bryr sig ett skvatt och då tänket gått i baklås..
 Illskan kom i all min frustration över hans agerande och tänk..att han faktiskt går, men att han kanske inte skall gå så långa dagar då det är så här för honom..det är så de resonerat ifrån habs sida..tja..han lyssnade inte då heller..så jag läta han ligga och small igen dörren till kaoset..

Brukligt går han upp 6.50 så att han skall hinna sitta vid datorn fram tills vi åker 8.00. Han gick upp 7.40 och sade ”om jag bara får gå två lektioner så går jag men jag fattar fortfarande inte vad jag skall dit och göra..”Frukost fick jag inte i han, drack knappt 1 dl oboy..men det ignoerarde jag idag..bättre att han går än att han inte går alls och då får det bli med en hungrig mage..fast å andra sidan så minimalt han ätit de senaste veckorna och den senaste veckan så kanske han inte känner av det som en annan skulle göra om frukosten uteblev..

Han ligger på mattan innan vi skall åka..likgiltig och omotiverad än..men han drar på sig kläderna och följer med ut i bilen..och faktiskt så går han in...men bara om jag lovar att hämta ha efter de där två lektionerna.. 

Jag känner mig helt och hållet bakbunden när det gäller skolan nu. Jag kommer ingen vart med honom.. Behövs en snabb förändring??Kanske ännu kortare dagar hela veckan fram till lunch inför nästa vecka så att han kommer in i det här med att gå till skolan igen och känner att den tid han är i skolan gör han något vettigt av tiden..Mia Marie berättade om sin dotter som har AS och nu går endast en lektion om dagen för att få tillbaka tilliten och glädjen över skolan, då den förra skolan klantat sig helt över hennes skolgång..tycker det låter väldigt klokt!! Jag understryker ännu en gång att det är inte skolan som är akilleshälen, utan det sitter i Sams huvud, motivationen att inte vilja något..

Och jag som verkligen ville skriva ett inlägg idag som var possitivt.. Kanske får göra det imorgon då förhoppningvis..

K R A M I S A R   M A M M A   Z O F F E

Read Full Post »

Older Posts »