Till och med när jag själv är sjuk, inte mår bra så tar jag hänsyn till Sam.. vore jag riktigt illa däran skulle jag säkert ge vika, men jag kan inte..inte idag och inte imorgon..
Jag är ute och går i det härliga solskenet. Fåglarna kvittrar. Då kommer det igen.. smärtan i hjärtat..obehaget och anfåddheten.. Jag stannar till invid ängen där tre råddjur stirrar avvaktande på mig och jag vänder hemåt..går väldigt sakta hem i rädsla för att tuppa av..känner efter om mobilen finns med utifall jag skulle behöva ringa 112..värken sitter i tills jag kommer hem och bara vilar i soffan..
Jag borde åka in till akuten.. I know..läggas in och kopplas upp på övervak såsom jag gör med mina patienter..ta mera prover och undersökningar..men..jag har en sak framför mig med Sam som inte går att skjuta på såvida jag inte blir dödssjuk.. Det är bara med mig han är 100% trygg och jag har ändå mina tvivel på att det är genomförbart. Jag var till min hjärtdoktor i veckan, ekg ser fint ut och alla prover hitills så jag är inte riktigt orolig, men självklart fundersam i allra högsta grad.. Det skall göras både ultraljud över hjärtat och ett cykeltest med ekg, men det sker inte i dagsläget, vilket säkert skulle behövas så jag vet varför jag mår som jag gör.. Igår var jag likvärdigt sjuk med mina patienter..och tror ni att jag klagade inför mina kunniga kollegor??..Not.. Är iallafall så pass förståndig att jag sjukskrev mig imorgon från jobbet och skall försöka jaga folket på sjukhuset här i stan om jag kan få göra mina undersökningar snarast.. Efter jag varit med Sam (som skall sövas för ett ingrepp på länssjukhuset) så lovar jag mig själv att åka in akut om det blir så här igen. Nu börjar jag själv tvivla på att det är stressutlöst, även fast stressen i sig inte direkt lindrar mina symptom..
Min älskade Sam då? Jo kvitterglad hela helgen. Har införskaffat en till dator (på avbetalning) så att båda killarna nu kan sitta och spela online Minecraft och de har sannerligen haft superkul med det där.. Hoppas bara att han går till skolan imorgon och att tisdagen blir genomförbar på sjukhuset för hans del. Han är så noga förberedd men vet att det kan vända då han känner sig pressad på det som de skall göra. Tursamt nog är personalen mer än förstående och införstådda med hans svårigheter..
K R A M I S M A M M A Z O F F E
Meus Ohana 
Lilla vännen, det låter inte alls bra med ditt hjärta. Hoppas att du kan få snabb hjälp för hjärtat är inte att leka med. Kramar om och håler tummarna inför veckan som kommer med allt vad den innehåller för dig med familj.Lena
Ojojoj, förstår ditt tänk, men likväl är det inte bra att gå runt så med hjärtat, men jag hade/har gjort detsamma!Hoppas verkligen att allt går vägen i början på veckan nu, håller alla tummar jag har! Härligt att grabbarna haft en rolig och trevlig helg tillsammans.Sköt om dig så gott det går, tänker på dig!Styrkekramar kommer här från mig!//Bellan
Kom av en slump in på blogg och även om jag inte känner dig så grips jag av det du skriver.Hoppas du inte lider av nåt allvarligt… barnen och många andra behöver ju dig.Själv skriver jag också om vardagen i min blogg. Ironiserar, skämtar. Men skulle jag bli allvarligt sjuk skulle jag kanske också byta kurs.Din blogg är läsvärd, och hoppas den ger dig kraft i vardagen. Kram!
Käraste du det är klart att man står ut när det gäller barnen men om du är allvarligt sjuk måste du ta hand om dig och inte nonchalera dina symptom.Lilleman ska också genomgå samma sak som Sam…bävar men hoppas att det kommer gå bra både för Sam och min lilleman.Kram!!!
Var rädd om dig, det finns bara en av dig och det är du säkert medveten om. Ditt hjärta mår inte bra av all stress du har runt omkring dig, du borde få assistent timmar fullt ut på heltid för att ägna dig åt det som ligger dig varmast om hjärtat, din familj. Orken räcker inte till allt ,alltid.Skönt att du sjukskrev dig i allafall, du kanske borde försöka få bli sjukskriven ett bra tag framöver.Sköt om dig och var rädd om dig Mamma Zoffe <3Kram Annelie L
När jag läser går mina tankar till stark ångest. Jag har ångest och den satte klorna i mig i helgen då jag blev magsjuk. Jag klarar inte sådant och min kropp blir helt utslagen. Även denna gång så de slutade med ambulans färd. Ja vet att jag vill ta barnen i första hand liksom du. Att man inte känner att man har något val men om du ska tänka till rent krasst så har han ingen om du inte får hjälp å de värsta händer. för sådant drabbar ju människor ibland. FÖr att orka vara mamma måste man ibland hur svårt deä n är tänka på sig själv så försök ta dig tid och få hjälp att utreda vad som är orsaken till dina symtom.Tänker på dig.
Älskade vännen!Usch, det där är en sits som jag också känner igen.. Den egna hälsan måste stå tillbaks, för att man först och främst ska och vill finnas där för barnen..! Men Du måste vara rädd om Dig Zoffe! Hoppas allt går bra med Sam och att Du därefter kan få all den hjälp Du själv behöver och förtjänar!Många styrkekramar,Anna.