När du var liten tog jag upp dig i min famn då du var ledsen..tröstade, stök kinden tills allt blev bra igen.. Såg till att du hade det bra, att vi gjorde roliga sker tillsammans..att du fick utbyte av livet..att ögonen glittrade av livslust..upptäckarglädje.. Picknickar, utflykter, frukostar i trädgården,alla badstunder..allt har jag gjort av kärlek för er båda mina fina killar..
Jag vill ge er det bästa i livet..alltid.. Sedan den dagen du blev född Sam har jag lovat mig själv att alltid finnas invid din sida.. Både din och lillebror..göra allt som står i min makt för att ni skall ha ett bra liv..att det skall bli bra längre fram.. Jag har kunnat det fram tills nu..och nu kan livet inte bli mera fel än så här..
Gårdagen var ett enda rännande..
Möte nr ett; Inför högstadiet.. Possitiv rektor med jättebra syn på diagnosbarn och skolan skall anpassas pass så att det skall funka för Sam.
Möte nr två; .Gäller mig själv och hälsan via jobbet..oavsett vad jag får för diagnos på mitt tillstånd med hjärtat så behöver jag sannerligen denna hjälp.. Skall få betald arbetstid lära mig opch utöva mindfullness..
Möte nr tre: Det aktuella läget, lärare, rektor och hab. Sam skolvägrar. Hur kan skolan möta upp? De tänker sig lektioner fram till lunchrasten i en vecka för att se vad som händer.. Undervisa han på ett annat sätt än övriga klassen..Alla på mötet var lika förtvivlade över denna utvecklig..
Igår skulle han gå endast två lektioner. När jag såg han vandra emot skolbyggnaden var det som om det var självaste Auschwitz väntade på honom. Hela kroppsspråket skrek nej nej nej..Hade vi inte varit på möte nr ett där på morgonen så hade han nog inte gått tror jag.. Väl i skolan gjorde han inte så mycket mer än att vara där iallafall..
Imorse fick jag inte liv i han. Omvärlden anropade mn han var inte där.. Resignerad inför allt..inför att gå till skolan (nu fram till lunch idag) Såg inte nyttan med att gå.. Känner sig lurad på skolan, att ha gått där i sex år till ingen nytta..Kan inte förmå sig att förstå vad han har där att göra..vad det leder till.. Mamma Zoffe slet sitt hår i förtvivlan.. Det är som att ha fått en dödsdom på sitt eget barn..då denne inte vill leva eller ser nyttan med det.. Han ser ändå sig själv bo i en kontainer som vuxen, utslagen på samhällets bottenskikt..
Tobbe ser och hör allt..sitter och gråter tyst i soffan ute i vardagsrummet ”Mamma, när händer det något possitivt i den här familjen numera”? Ja, det kan man undra..
Vi grät omlott jag och Sam, fast jag mest.. Jag förklarade att jag gör allt för honom, men när han blir så här envis och inte ens tackar ja till inviten med vad livet har att ge blir jag besviken.. Besviken över att han sviker mig och min tro på honom..att han inte ger livet en chans..
” Mamma, min cp störda funkar inte, men så här är jag bara” Stenansiktet visar inte mer än så.. En sammanbiten min som jag lärt mig att hata då jag vet vad den innebär för mörka tankar..
Akuttid på bup nu på tisdag och läkare.. Hoppas på antideppresiv medicin, men Sam vill inte äta tabletter för sina diagnoser..tja..han vill ju ingenting just nu..
Vilken taskig timing.. Att vi båda faller som korthus precis just nu..åt olika håll..
Jag ber till gudarna att de skall lyssna på mig..jag orkar inte.. Hur skall Sam känna sig?? 12 år gammal och ingen framtidstro alls.. Tackolov att ni finns omkring mig och stöttar upp mig ideligen.. Tackolov att skolan är så hilma fina med oss och Sam..utan det hade det nog varit helvetet på jorden..
K R A M I S A R M A M M A Z O F F E
Meus Ohana 
Hej vännen….Bra att du får chansen att lära dig Mindfulness. Jag har också gått en sådan kurs och den kunskapen har jag haft stor användning för. Jag tycker det är otroligt att du klarat av att jobba så mycket som du gjort. Jag märker hur sårbar man är nu när jag börjat arbetsträna. Det behövs inte mycket för att man ska trilla dit igen.När det gäller Sam så kan jag nog hålla med om att han borde testa någon antidepressiv medicin. Kan ju vara så att detta är inget han kan komma ur om han inte får medicinsk hjälp. Kommer inte ihåg, har han inte någon annan medicin heller för sina diagnoser? Concerta eller Strattera? Att han säger att han inte vill äta några tabletter måste ni nog helt enkelt strunta i. Just nu vet han inte vad som är bäst för honom. Det låter kanske hårt men så är det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska få ordning på allt som är jobbigt i erat liv nu. Tänker på er!Kram!Ann-Sofie
Tack fina du!Nej Sam äter ingen medecin.. Då han provade nr 1 så slutade han att äta i princip allt.. Medicin nr 2 blev han allergisk emot och nr 3 märkte vi aldrig någon effekt på så då slutade vi.. Sen mådde ju Sam så bra förra året, i 7 -8 veckor utan ett utbrott (!) och då ville vi inte prova något för honom..och det har heller inte varit aktuellt fram tills nu och det som kanske hände under julen..Härligt att höra om mindfulness! Tycker det verkar vara sunt!Tack för din omtanke!! Önskar er allt gott åxå!!KRAMISAR
Jaa du kära vän. Att livet är så tungt ibland att det inte känns som det finns någon ljusning. Att en det ena en det andra hopar sig som svarta åskmoln vid horisonten. Inget ljus åt något håll. Det finns inget värre än maktlös stå och se sitt barn lida så, att de tappat livsgnistan fullständigt och att inget kan vända det uppåt. Man undrar ju varför du har fått så många prövningar i livet och varför de måste komma samtidigt, som en stor käftsmäll rätt i mellangärdet. Det gör mig så oerhört ledsen att du ska behöva må som du gör, att maktlös stå och se ditt barn må så illa, och så lilla Tobbe med sina bekymmer i skolan, så osynlig och ledsen. Att du dessutom mår så däligt rent fysikt på allt det andra du redan har att bära ljust nu är övermäktigt. Jag kan bara önska att det finns en ljusning, att ni får bra och akut hjälp, att ni som familj kan få hämta andan och börja leva igen. Att hitta glädjen och livslusten tillsammans.Nu har du väl ändå prövats tillräckligt, nu måste det väl ändå vända…Jag är så otroligt ledsen för din skull och jag önskar så att jag kunde ta bort det ”onda”.Men du vet att jag tänker på dig, att jag önskar dig allt gott och att allt blir bra.Stora starka styrkekramar till dig och hela ditt O´hana!Snälla rara du, jag hoppas att du kan torka dina tårar snart!All kärlek till dig!Lena
Ja du Lena, jag har undrat det själv många gånger..varför livet ger mig dessa utmaningar och i den omfattningen dessutom..och framför allt varför Sam tillåts må som han gör..Och junior då, den lilla Tobbe som tar världens bekymmer på sina axlar.. Han har nu fått uppbackning av skolan och har varit till en kurator och det känns så bra, att han får ventilera sig..och han skall träffa henne flera gånger..Jag hoppas också på allt det du nämner ovan..att det vänder..att ljusingen syns i horrisonten.. och du Lena..du hjälper faktiskt till att ta bort det onda.. Alla ni fina här omkring mig blåser på såret som gör ont OCH har sagt det förr.. Era tankar är som healing för mibn själ..tro mig..det du och ni andra gör här ÄR mig behjälpligt.. Känn er inte maktlösa över att ni inte kan hjälpa mig, för det är precis det ni gör.. Ni finns där och det betyder så mycket!!Kärlek tillbaka! Precis lika mycket!!STORA KRAMEN
Du har gett oss andra styrka genom att dela av dina upplevelser och erfarenhet. Nu får du vara svag, och låta oss andra stödja dig. Jag håller med Ann-Sofie att Sam kanske inte vet vad som är bäst för honom just nu. Men det kan vända, och det kommer det att göra. Ni kommer att ta er ur detta också. Och jag är glad över att ni har skolans stöd under denna tid.
Förundras över det du skirver Johanna..att jag inger er styrka..men det glädjer mig att ni känner så ❤ och på någotsätt måste vi komma hela ur det här..jag vet inte hur, men det måste bli så..och ja..hade skolan inte varit så tålmodig och förstående vet jag inte vad jag skulle gjort eller mått..Kramisar och tack för att du finns därute 😉
hejsan min vän…sitter här fundersam och tänker som så att ni kanske måste backa och låta Sam återhämta sig, inga krav alls ha och hitta tillbaka till livet och orken att ens försöka motiveras…Låt han känna lugnet, inga måsten eller krav, begär honom sjukskriven om det behövs och du också, var bara hemma, spela spel, gå en promis då solen skiner, samla krafter, fota ute och prata om allt mellan himmel och gjord men inga krav…dottern föll högt och långt förra terminen och var till slut helt hemma – återhämtning – kravlöst för att ens hitta tillbaka…sen började vi sakta om och max 1tim/dag nu i skolan – så hon får lyckas, känna sig trygg och orkar…hon är ju ännu i sin försämringsperiod och detta kom första gången då hon var 12 år som Sam, då skulle hon hoppa från bron och ta sitt liv – jag grät och ringde BUP. Hon såg ingen mening med nått och hade ingen livslust, ork eller energi kvar…hon fick vara hemma, återhämta sig, sen klarade hon ett tag på skolan igen (hon håller ihop i regel 4 mån) sen föll hon igen men inte lika högt – jag hann vara med och dra in på kraven och skolan…sen började högstadiet och världens bakslag – hon föll verkligen högt och fick sociala fobier och mäktade inget alls, hemundervisning 2 dar i veckan + att vi själv gjorde då hon hade ork…detta var förra terminen, denna terminen har hon än så länge gått 1tim/dag och hon fixar det, lite tjafs ibland, trött ibland men det funkar och nu efter sportlovet ska vi utöka nån dag med en stund till…allt i dotterns tankt – vad hon förmår…för att hålla ihop mer än 4 mån!Dom orkar helt enkelt inte vara på toppen hela tiden, alla intryck överallt tar energi, alla sociala måsten som dom gör fast dom ej har orken riktigt…det påverkar, fast dom vill, för dom vill vara som alla andra så orkar deras kropp och knopp inte fullt ut…Låt Sam vara, inga krav alls och han oroar sig säkert för dig också, nog ser och hör han att du mår piss du med nu…hela ALLTET blir för övermäktigt för honom…tvinga honom inte till skolan, han hinner tenta ifatt sen…låt han göra lite hemma, när han orkar – hemundervisning ge honom tid och skaffa ett samtalsstöd till honom – om han mäktar med det! Fixa en ledsagare, kontaktperson, kortis/fritte – hemma som kommer hem, avlöser och finns där…Tycker han är så enormt duktig som pratar och uttrycker, berättar och försöker, ge honom nu en chans till att återhämta sig och dig själv en chans till detsamma…du behöver vila lika mycket som Sam…Låssas det är sommarlov igen =) be skolan om anpassad skolplan med hemundervisning och en chans för Sam att finna motivation, energi och lust igen! Ge honom skoluppgifter som är mera utmanade – annorlunda inte samma gamla vanliga bok som han säkert kan vid detta lag =) utan hitta andra mera praktiska uppgifter, klurigare och att han kan nyttja datorn – söka och googla =) Nog kan skolan se detta som en utmaning och möjlighet att hjälpa Sam genom att ändra sitt tänk…Hoppas verkligen att det ordnar sig och ni behöver lugn och ro nu…kramar i massor!
Kloka kloka kvinna, vet du det! Du borde jobba som specialpedagog i skolan, vet du det?? Fattar inte varifrån din klokhet och sunda resonemang kommer ifrån!Skall maila skolan ditt svar här faktiskt för tycker det var så klockrent beskrivet av hur det skulle kunna finnas en väg tillbaka..Nu har skolan också en plan, men det skadar inte att ta till sig mera tankar kring detta..Att Sam skulle hålla ihop som du beskriver din dotter har jag inte riktigt tänkt på..att han fixar en period och sen blir som slutkörd..och att han också behöver blir sjukskriven..har aldrig tänkt så och säkerligen ingen annan heller..Får bolla de tankarna med läkaren nästa vecka.Tack fina du för ditt stora engagemang kring oss och främst Sam..oj vad mycket possitiv karma du får av oss nu 🙂 Och tror att många som läser här kan ta till sig en hel del matnyttigt ifrån dig också så kommer dina tankar till gagn för flera..Alla kramarna kommer i retur ❤
Kramar om….vet hur tufft det är.Har själv barn med neuropsykiatriska funktionshinder.Vet hur tungt det är när deras tankar blir mörka.Sänder en massa tröst och styrka.Hoppas allt löser sig för er!Kram ❤
Tack Malin..ja..man är bra maktlös i egenskap av förälder.. Många gånger önskar man att Harry Potter fanns på riktigt så man fick låna det där trollspöet och göra om hela världen kring våra barn..Tack även för omtanken! Kramar tillbaka till det som du kämpar med också stundtals!!
Hejsan!Jag har en son som är snart 15 år och har AS/ADD och jag förstår din oro och den känslan han måste ha när han ska gå till skolan, min son har det svårt att komma iväg till skolan ibland. Vissa perionder går det mycket bra sedan är det som han har sådan ångest att gå dit så han bär hela värdens sorger på sina axlar.Jag tänker på dig och din son, och förstår hur ni har det. Jag hoppas att det snart går bättre för er och att ni får så mycket hjälp ni bara kan få!Kämpa på vi andra finns här och stöttar dig,styrke kramarUlrika Wettergren i Sunhultsbrunn
Tack Ulrika för att du delar med dig av er erfarenhet..Undrar på vilket sätt får han ångest att gå till skolan, hur yttrar det sig då??Tack även för omtanken..stöttningen ❤ Hoppas det går bra för din grabb också i skolan!Styrkekramisarna kommer i retur!!
Vill bara krama om dig av hela mitt hjärta.
Kramen emottages och omvandlas till medicin för min själ och ork :-)Tack du fina!Kramar tillbaka!!
Åhhh, finaste mamma zoffe….. Jag lider med dig så oerhört, men du har fått mycket kloka råd här ovan…. Håller med många av dem, men framförallt att ni BÅDA, kanske bara måste få vara,,,,, Klart att inte Sam vet vad som är bäst för honom….Dels åldern, men det viktigaste, hans nuvarande sinnesstämning gör det ju omöjligt…. Och du VET, men just nu är du kanske för svag för att kunna ta rätt beslut ?? Ta emot all hjälp ni kan få i detta läge, och tillåt dig själv att vara svag, det är OK…… Kram,kram och kram // Lottis
Tack Lotta..ja visst är det många kloka mammor här?? Tur att de/ni finns!! Sitter här vid mitt köksbord och blir så rörd av den värme och kärlek som finns hos er alla läsare..all er omsorg för oss..och kram kram kram tillbaka 🙂
❤ Jag hoppas verkligen det löser sig snart,,,, Man orkar till en viss gräns bara…. Kram till dig!!!
Tack, ja det hoppas jag också..kanske högre makter lyssnar bättre nu när ni är här och hejar på?? Att det baske mig måste vända nu??Kramar tillbaka fina du!!
Ja du kära vän! Det känns som om ni fått nog nu. Hoppas att läkarkontakten kan ge något, medicin eller något annat…Jag bara vill säga att jag tänker på er! Önskar att ni får hjälp och att det ska bli bättre!KRAM!
Visst är det så Ann.. Bägaren har varit överfull länge nu..kanske dags att tömma den nu??Tack fina du för omtanken! Som jag skrev här ovan, ju fler ni är som önskar mig till det bättre, desto större kanske chansen är att jag blir bönhörd??Kramisar tillbaka ❤
Hej!Lämnar några rader efter mig här. Du vet att jag tänker på dig. Jag hoppas också att det ska finnas nån lösning snabbt, kanske i form av medicin. Det mesta är ju redan kommenterat här, och det finns inte mycket jag kan tillägga.Stora kramen kommer här med styrka!//Bellan
Fina Bellan då..jo jag vet att du är med mig.. ”Always on my mind” ¤ler¤ Är så tacksam för allt stöd ifrån dig!! (och andra i min omgivning ) Styrkan var välbehövlig och kom till sin rätt!!Stora kramen kommer i retur ❤
Styrkekramar i massor till dig Zoffe. Tycker att du fått många kloka svar …
Tack Ann-Sofie..tackar för kramarna och kan bara instämma gällande alla kloka svar!!Kramisar tillbaka!!
Blir så ledsen för er skull…Kramar om hela familjen!
Tack Maria för omtanken och delaktigheten. Skall dela ut kramarna till familjen!..och du får en go kram tillbaka!
Ja, så många gånger man önskat att allt var lika lätt som när de var små. Att de sluppit uppleva en så jobbig fortsättning på det sorglösa liv de hade innan de började må så dåligt. Det känns så orättvist att våra barn ska behöva må så dåligt. Man blir arg och ledsen. INGET barn ska behöva känna sig så. Jag håller med den ovan som skrev om att lägga bort alla krav. Det måste vara viktigare att rädda det som går att rädda än att vara i skolan om han känner som han gör.
Ja små barn små bekymmer heter det ju och jag börjar förstå varför..Tack för omtanken och dina rader! Kram
HejKan inte Sam få en egen stödresurs i skolan? Någon som möter upp honom när han kommer. Hjälper honom att komma igång med uppgifterna. Peppar honom. Någon som vägleder honom i skolan eller som finns som stöd i bakgrunden. Krama Tobbe.
Hej tillbaka Mo. sam hade en rerus i ht klass 6 men han fixade henne inte dessvärre..personkemin stämde inte ifrån hans håll men jag tror att han fortfarande saknade sin förra resurs han hade vt i femman som var som handen i handsken..han älskade verkligen den tjejen..Men innan jul så fick Sams nuvarande toppenfröken sådan stryktur kring han att resursen inte behövdes..dels för att han blev så självgående och sen att han inte drog jämt med henne. vi tyckte jättebra om resursen, men det spelade ju ingen roll då sam inte köpte henne.. Det jag skulle kunde önska nu är att den tjej han hade förra året kunde komma tillbaka, men se då är det las-listorna som avgör vem som får jobba eller inte..och med städniga sparkrav tar man inte in tim-vikarier som hon var.. Men vi får se tiden an ett litet tag nu..Tack för omtanken och jo, Tobbe skall få din kram 😉
Du får många fina, kloka kommentarer och en utav dom är Mia-Maries!Vet inte vad jag ska skriva till dig mer än att jag av hela mitt hjärta önskar er en ljus framtid.Lider så med er just nu =(Varm kram
Ja klokeheten flödar här på detta inlägg!! (kommentarerna alltså) Du behöver inte skriva några stora kloka ord..att du bara tittar in med en tanke räcker långt!Varm kram tillbaka (behövs ju då det är såå kallt ute också för den delen)
Det är så mycket jag känner igen, inte minst hur enkelt livet var när min son var yngre. Det är de svåraste åren nu din son går igenom tillsammans med dig. Men han är inte ensam, han har dig. För att du ska orkar måste du ge dig egna positiva aktiviteter och tid, Vi mammor till annorlunda barn, vi faller då och då. Men vi reser oss alltid igen, därför att vi måste. Kramar!
Kloka ord Ann.. Har precis fått ett bokpaket i från Adlibris och bokrean så skall nu ha egentid och ligga och läsa Mia Skäringers bok bla..för tror benhårt på ett man måste hitta andningshål någonstans!!Tack för omtanken!Kramar tillbaka!!
Jag hittade din blogg via facebook. Jag hoppas du hittar kraft nånstans att orka kämpa. Och att allt löser sig för er. Kommer att fortsätta följa din blogg tycker att du skriver jättebra. Du skriver så att man inte kan lämna din sida utan att bli berörd..Många kramar Virpi
Välkommen hit Virpi! Hoppas du orkar fortsätta läsa bloggen.. Är inte alltid som den är så här dyster och tung som nu..Varma Kramar tillbaka!!
Lotta-tips som kan användas ibland:Dra ner på alla krav en vecka och bara myys. Kom igen med nya krafter när alla är utvilade. Ibland måste man bara vila också och äta pizza, halvfabrikat och inte ens ställa krav på barnen (och knappt på sig själv) under t.ex. ett lov, Bara göra mysiga saker….Dammråttorna och problem finns kvar…men stoppa ner de i en byrålåda som inte får öppnas förrän tidigast sista dagen på lovet. ´Låt veckan bli en där du skriver ner allt positivt istället. Du har massor….Bara var och njut ett tag. Skulle jag ha gjort ännu mer av känner jag såhär i efterhand.Ha det gott!!!L
Tänk om samhället också kunde tänka så i dina pionjärtankar!! Nu har vi ett sportlov så vi får verkligen ha det där myset då som du skirver om ;-)Skall försöka att ha en possitiv blogg denna vecka ..Allt gott till dig med och tack för påhälsningen här inne!!
Tänk om samhället också kunde tänka så i dina pionjärtankar!! Nu har vi ett sportlov så vi får verkligen ha det där myset då som du skirver om ;-)Skall försöka att ha en possitiv blogg denna vecka ..Allt gott till dig med och tack för påhälsningen här inne!!
Oj, ja jag vet inte vad man ska säga, ni lever ju på randen till….vad? Det gör så ont att läsa det du skriver. Jag känner igen mig och min son i mycket fast inte i allt, min son är yngre – men såklart slås jag ju av tanken att kanske detta ert öde ligger framför oss också? Att ha ett funktionshinder är en sak, att bli sviken av dem som enligt lag är skyldiga att ordna hjälp gör det hela ungefär dubbelt så tungt, så upplever jag det i alla fall. Min son får INTE det han behöver. Jag känner så väl igen det där inre skriket som känns i hjärtat när han ska gå till skolan fast han inte inte inte vill…min enda konkreta tanke är huruvida det verkligen är nödvändigt att han går dit, om han ändå blir så nertryckt av upplevelserna av misslyckande där? En kille i hans situation behöver få byggas upp inifrån, från grunden, genom att LYCKAS från morgon till kväll. Så: min konkreta tanke är, när jag läser att du går sönder av stress, att du och han skulle vara hemma, tillsammans, och ha hemundervisning. På något sätt? Handböcker, handledning, lugn och ro, låga krav, mycket bekräftelse och att få lyckas med allt ni gör. En akuttillvaro så länge ni behöver. Jag hoppas jag inte trampar på några tår genom att föreslå detta, jag skriver bara vad jag ibland, i en sekund ungefär, kan tänka finns som en utväg för min son OM det verkligen inte blir bra framöver…allt gott till er/AK
..Inte då! Här trampar man aldrig på några tår 🙂 Jag är så glad för det öppna klimat som är här på bloggen där man säger vad man tänker och tycker..sen behöver man inte alltid tycka lika..Jag tycker det blivit värre med åren hur de här svackorna kommer och hur djupa de blir, men hoppas nu att läkaren på tisdag kan skriva ut något som kan hjälpa.. MEN först och främst så måste ju skolorna lära sig att anpassas efter våra barn!! (gå gärna in på http://blogg.aftonbladet.se/samupproret och skriv något om du vill/orkar dela med dig..)Vi har nu haft krismöte och där sägs det att sam skall gå fram till lunch och att skolan skall toksänka kraven..min magkänsla säger att det blir för längs såsom han mår nu men vi får väl se..Tack snälla för din omtanke! Lycka till med allt i livet!!