Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

Idag skulle min pappa fyllt 65, morfar som var och förblir en del av vår Ohana. Tänk att han inte längre finns bland oss, med sina rättframma kommentarer och kluckande skratt, sin stora omsorg för barnen som var enorm.

Teckningen här ovan gjorde Sam till sin morfar samma dag som han dog för 6 år sedan. Vi valde att ha den i dödsannonsen och vilken respons som det gav!  Är övertygad om att pappa log i sin himmel då.. Sam har ritat morfar, sig själv och Tobbe.. Säger bara det..vilken kärlek..

De finns de som kan titulera sig morfar, men inte med den innebörd som min pappa stod för. Mer närvarande morfar får man leta efter, en morfar som släppte allt han hade för händer för att vara med killarna och gjorde allt på deras presmisser. Stod timtal i lekparken i snålblåst och fryste för att de ville leka och leka lite till. Bakade fika åt dem och tog dem med ut i blåbärsskogen. Var ute i garaget och snickrade, tog med sig Sam på arbete då han jobbade lite extra som rörmokare, åkte till tippen med gamla rör och Sam fick lön iform av leksaksaffärs besök.

Jag vet att jag nämnt det förr. Tankarna som är onödiga att ha då de inte kommer att fylla någon funktion, men jag undrar likväl ändå. Hur skulle Sam mått om morfar levat? Hur mycket hade de inte hittat på på egen hand? Morfar som var som en uppslagsbok och kunde det mesta, teoretiskt som praktiskt.. Som de skulle ha passat bra ihop..

Min pappa låg för döden redan då jag väntade Sam. Jag skulle berätta för han där på sjukhuset att han skulle bli morfar för första gången i sitt liv..och när jag satt där på sängkanten invid hans klena kropp så visste jag att han aldrig skulle få hålla detta barn i sin famn. Läkarna hade sagt mig att han kunde dö vilken dag som helst, kanske om en vecka, kanske om en månad men inte längre än så. Pappa var dödsjuk i stt hjärta och bara en transplantation kunde rädda honom. Men det var inte aktuellt då han var för klen och skör.
Jag bad till högre makter om hjälp och vet inte om jag blev bönhörd. Pappa återfick krafter som han inte skulle ha haft. Veckor gick och läkarna stod förundrade och såg på. Ifrån att haft en hjärtkapacitet på 5 % så återhämtade han sig och vi åkte ner en dag i september till Göteborg för förberedelser av ett hjärtbyte. Magen var stor och Sam sparkade för fullt därinne. Pappa hade lurat döden. Han hade lurat läkarkåren och alla docenter. Han hade valt livet.

Han fick åka hem i oförättat ärende. Han hade blivit för frisk för att få ett nytt hjärta. Läkarna därnere hade aldrig varit med på maken.
Pappas fall kom att vara med på stora lökarkonferanser ute i Europa och han var stolt som en tupp över det. Någon läkare i Uppsala hade av en slump provat en kombination av två läkemedel som slog väl ut och tack vare det så fick han 6 bonusår.. Tänk er sex år övertid och det pratade vi ofta om. Kanske var det därför han blev en sådan ihärdig morfar och tog tillvara på allt, varje tillfälle, varje ögonblick med de små juvelerna..för att han visste..att igentligen skulle han inte vara här ibland oss..

Jag är glad att det blev så. Att killarna fick några år med någon som älskade dem högre än livet självt. Att de minns honom, att de fick fina minnen med han.. och vi pratar om honom än, håller hans minne levande.

Älskade pappsen. Jag har varit förbannad så många gånger att du ”övergav” oss, jag har behövt dig tusentalet gånger när livet i Ohana blivit för tufft. Behövt din klokhet, dina råd och din förmåga att peppa.. Samtidigt är jag så ödmjuk över att tiden vi fick de sista åren blev fyllda av sådan kvalite att de räcker för lång tid framöver fast du inte längre finns kvar..

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

Jag blir stolt över uppmärksamheten vid Gillbergcentrum vid Göteborgs Universitet härom veckan, då vårt kungapar invigde det. Äntligen finns ett samlat centra för forskningen kring våra barn och NPF, äntligen blir det krafttag så att våra barn kan bli hjälpta av vad forskning kan leda fram till..

Kanske det inte gagnar min Sam just nu, men ett annat barn om tio år. Då kanske man blir häpen över hur det var 2011 och hur vi hanterade problematik som han har. Kanske gynnar det honom om några år, när han blir äldre och några doktorander har forskat fram orsak och verkan. Allt kanske inte går att stävja med mediciner, det verkar vara den enklaste vägen att gå, men det krävs säkert massor av vårat samhålle främst skulle jag tro..och kommer då en forskarrapport om det, så först då lär väl politikerna lyssna, anamma och förändra.. Vad tror ni?

Jag vet att kronprinsessan uppmärksammat och numera är beskyddare av hjärnfonden, men mig veterligen så sattsas inte allt för mycket forskning kring adhd/asperger där dessvärre som man skulle kunna tro. Därför utdelar jag dagens stora applåd till proffesor Christopher Gillberg och hans initiativ. ( http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/h.k.h.-drottning-silvia-invigde-verksamheten-vid-gillbergcentrum.cid1027455 )

 

Förändringarnas vindar blåser alltjämt. Jo jag vet. Sakta formar vindarna formationer i naturen som är förunderliga och havet slipar klipphällarna. Tidens tand sätter sina spår. Än idag formas morgondagen och jag hoppas innerligt att det blir till det bästa för Sam och alla i hans sits.

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

Morsdag hedars med en fin bild på min mamma och Sam för några år sedan i ett annorluna arrangemang..

Jag kom att tänka på att så mycket var enklare förr på många sätt då Sam var ett barn och kunde bli mera road såsom ett mindre barn gärna blir. Lättare att distrahera och avleda, lättare att sysselsätta och framfar allt..jösses vad den killen kunde leka och använda sin fanatsi..vilka roll-lekar han inbjöd sin lillebror till. Tonåren överlag är en svår tid för många, mycket som gick förr funkar inte längre.. saker blir tråkiga, inget spännande och roar inte ett dyft..

Om 3 veckor befinner vi oss på västkusten, mitt älskade hav och Hunnebostrand. Paradiset på jorden om någon frågar mig vart det ligger.. Är tredje gången som vi åker dit. Första sommaren var Sam bara 7 år, den andra 9 år. Fortfarande ett barn som lekte.. Fann det roliga i det lilla. Gick med på att ha picknick på de enorma klipporna i timtal, då leken förutsatte det. Fiskade, metade krabbor. Åkte rollerblades över campingen. Köpte billiga leksaker på Coop nära och var road av det..
Nu vet jag inte vad som väntar och vad som roar.. tonårsgrabben har fått nya premisser på tillvaron och jag tänker på hur jobbigt det varit för honom ett tag med enhanda ting..

Gör vi rätt som kostar på denna stuga på klipporna direkt invid havet (www.ramsvik.nu) Jag hoppas det.. Vi gör allt vi kan för att vara så förberedda att det skall fungera.. Men om det är hällregn i en veckas tid och vi skall trängas i denna lilla stuga så vete katten.
Vi väljer att åka vecka 24 i år igen. Det har fungerat så bra förr.. Tiden då folk inte har semester, tiden då vi har hur mycket space som helst på de turist poppulära ställerna. Vart vi än kommer så är det inga köer, ingen trängsel, ingen hänsyn till andra och framför allt, ingen väntan.. Sam kan genomföra många saker på sina premisser då. Han säger själv att han aldrig skulle fixa det annars, då skulle han hellre låta bli. Och jag tackar och niger inför att åka då. Dels är det så billigt ( ifjol gav vi 1900 kr för en vecka på Öland och tipptopp stuga) då det räknas som lågsesong på många ställen och sen uppskattar även jag de folktomma ytorna. Att ofta bara ha naturen för mig själv..

Ja, det visar sig om det blev ett lyckokast ännu en gång. Ofta ofta har våra semesterar fungerat ypperligt med tanke på bagaet.. Jag hoppas den lyckan sitter i sig.

K R A M I S    M A M M A    Z

 

Read Full Post »

Jag blir rörd över flytten och när jag ser den skara som omdirigerar sig och följer efter.. Ni är över 270 personer som läste gårdagens inlägg här..Att ni är så många..vissa dagar har jag upp till 400 läsare och det innebär ett stort ansvar gentemot er och min Ohana..Tankarna spinner jag vidare på som jag var inne på tidigare men gör en mera djupdykning här..

Jag klurar än på det där som är en tanke som kommer och går. Syftet med en blogg som denna. Vart finns mina motiv? Vad vill jag vinna på det? Varför är jag så öppen som jag är med vårat liv? Visar inför öppen riddå hur vi mår??

Sam är nu 12 år och vet om att jag skriver, men inte hur. Han har aldrig bett om att få läsa. Han har heller inte visat intresse att lyssna på mitt timmes långa sommarprat i radion eller velat se då jag var med i Efter Tio i TV4 i fjol, inte läsa den helsida som stod i lokaltidningen om mitt liv som mamma till honom.
Han vet om att jag skriver för att lära andra om barn som han, att det finns andra föräldrar som ligger flera år efter oss och har stort stöd av att läsa min blogg. Han vet om att de är lärare som läser i syfte för att bli bättre lärare kring barn med NPF  såsom hans diagnoser..sen har jag inte ordat så mycket mera än så..och han har inte frågat..

Jag hoppas verkligen att mitt budskap når ut till er när det gäller Sams diagnoser.. Att de är DIAGNOSERNA jag belyser i denna blogg och vad detta funktionshinder innebär för alla parter. Att man jämnför det med en orm som ömmsar skinn, och att det där skinnet är diagnoserna..hänger ni med.. så mycket som Sam gör och tänker skulle han inte göra om han inte har det han har.. Jag har sett honom i fullskalig harmoni och DET är min Sam och det är härliga stunder att bevittna..
Jag berättar långt ifrån allt..bara i stora penseldrag..så att ni greppar. Jag vill så ofta påtala hur samhället som betstår av mig, dig och alla andra som läser här,  att vi blir ansvariga många gånger för hur han mår faktiskt..att vi tillåter det ske..Kanske därför jag är så öppen såsom jag varit nu på slutet, ( för öppen tycker några)..så att det riktigt får sjunka in hur jävligt det kan bli om vi fortfarande står med händerna i byxfickorna..och det drabbar inte bara min grabb.. Inläggen genom åren och mailen jag fått är många kring detta och är lika trist att läsa om det varje gång.. Om jag håller tyst hur skall då omvärlden se vad som pågår?? Hur skall en förändring ske? En attitydsförändring??Utveckling till det bättre..
 
Jag och Sam läser nu ”Flykten” av Rudolf Vrba där han som 17 åring tillfångatas och ”bor” i koncentrationslägren i fyra år under andra världkriget. Hans önskan är hela tiden att rymma, inte för frihetens skull i första hand utan för att tala om för omvärlden om vad som pågår med alla massmord.. Jag bär också denna längtan..att nå ut till världen..berätta..belysa..frågan är ju till vilket pris och bekostnad..

Sam heter igentligen något annat, liksom Tobbe, de är fingerade namn.. Jag har inte skrivit i bloggen vart vi bor heller, visar inte kort där ni kan se hur fina mina killar är och kan identifiera dem.. Så jag hoppas verkligen att jag håller dem skyddade på så vis, tja förutom er som är vänner,släkt och andra som vet vem jag är och läser av en anledning..

Jag fick frågor här på bloggen som jag väljer att kommentera här:
För vems skull bloggar jag? För Sams? För andras?

Så länge okunskapen är så fruktansvärd stor kring barn som mitt så vill jag skriva..Så ett frö hos någon..Få större förståelse och sympati..Vet  läsare som snubblat över min blogg och hur de kände sig efteråt..så fylld av skam över att ha dragit oss alla över en kam, att vi var slapphänta föräldrar och att Sam är bara en bråkig unge..en sån där man ogärna bjuder in till sitt hem..
Jag bloggar för både min och Sams skull.. Jag vill kunna känna att jag gjort allt för att det skall komma en förändring till stånd och det kan jag bidra med via denna blogg..och jag bloggar så att Sam skall få den förtåelse och uppbackning som krävs för ett fullgott liv..om jag bloggar för andra?? Tja, med tanke på hur mycket denna blogg tycks ge andra att läsa, så visst är det åxå en del i det hela..

Ställer dig som läsare mot väggen nu och hoppas så på ett ärligt svar..
1)Varför läser du denna blogg och vad får du i utbyte av den?
2)Hur upplever du att jag är självutlämnande och ställer Sam främst på scenen i allt strålkastarljus??

K R A M I S    M A M M A   Z

Read Full Post »

Klara färdiga kör…

Ja nu kära vänner..detta blir inte lätt..att blogga som varit som att gå i sömnen tidigare för mig.. WordPress öppnar upp en helt ny värld för mig och den är sannerligen inte lätt att förstå sig på..

Det ni märker av redan är att denna blogg fått ett nytt namn. Meus Ohana. Meus är latin och står för ”min” och Ohana är det väl knappast någon som undgått vad det betyder för mig? Ohana som betyder familj där ingen blir lämnad utanför. Alla är lika viktiga oavsett belastning.. Och det är ju det som denna blogg behandlar..oss fyra i familjen..och vad diagnoser på det kan göra med oss..

Så välkomna hit OCH ha nu tålamod med mina inlägg och ev klantigheter..

K R A M I S    M A M M A    Z

Read Full Post »

DSC02025.JPG

Jag funderar på att byta namn på bloggen helt i min flytt.. Jag har tänkt på det till och från, men den dagen som Sam hittar hit och verkligen läser vad jag skriver om oss alla i Ohana..? Han vet om dess namn och googla är ju ingen konst för att hitta hit..

En av kommentarerna här under öppnade upp igen för tankarna kring detta. Hur mycket kan man hänga ut sitt barn och de svårigheter som finns omkring? Jag är noga med att aldrig publicera bilder på barnen så att man ser vilka de är, (men bilder som små, som här ovan går bra för Sam är sig så fruktansvärt olik som stor nu..) jag nämner inte i vilken stad vi bor i och barnens namn är lite fingerade..Många i vår stad vet vem Mamma zoffe  är i och med min sommarpratarkanditatur i P1, mitt sommaprprogram i P4 och då jag var med i efter Tio i TV4 i fjol..det kan jag inte gömma mig ifrån..och Sam har givit high five till att jag ställer upp och pratar om honom i de medierna ” Då kanske fler kan lära sig och förstå barn som jag” har han sagt.

Många av er vet om en bok som är under skapandet och jag känner att den måste bli klar och ut på diskarna. Men åter igen, på hur mycket bekostnad av Sam? Så jag bestämde mig för att prata om de som varit fram tills han var tio år, att så mycket ligger i det förflutna och pekar på hur det var då och inte nu.. Visst kan jag ge ut den under pseudonym åxå.

Hur tänker ni kring detta? Ni som bloggar om era barn? Öppet eller anonymt? ni som bara läser hos mig och det sätt som jag berättar på? Jag har blivit mycket mer noga med att inte lämna ut allt. Ni får bara se de stora penseldragen här..jag sållar massor numera..men är det tillräckligt??

K R A M I S     M A M M A   Z

Read Full Post »

DSC02024.JPG  DSC02024.JPG  DSC02024.JPG

– Alla möten som jag går på för ditt bästa, alla tankar som jag tänker tusen gånger på en dag för att du skall må bra..om alla tårar som jag fäller för att jag blir så lessen av att se hur du mår vore guld så skulle vi vara miljonärer nu.. Fattar du inte Sam att jag bryr mig, men jag kan inte göra jobbet åt dig. Jag finns här invid dig, men du måste bjuda till om bara så lite själv.
Han tittar på mig när jag gråtande står i hans rum imorse. När jag bevittnar hur han likt Skalman bara gömmer sig ifrån omvärden, kryper in i sitt skyddsrum dit jag inte når honom.
– Så synd för dig då mamma att det är så, men vad du än gör så kan du inte hjälpa mig. Allt är bara förgäves. Kan du gå nu?

Sitter storgrinande på skolmötet imorse. Berättar hur Sam mår och tänker om sig själv och livet. Hur han slagit igen dammluckan och inte på några presmisser vill delta i det som inte varit en svårighet tidigare..varken i livet eller skolan.. Han mår inget vidare just nu i själen, är så stressad och pressad över livet tror jag..och jag blottade mig helt inför honom imorse hur jag mår av att han mår dåligt, att han vägrar ta emot hjälp.. 

Jag möter Sams klasskamrater och jag har fullt shå med att bita ihop och inte brista inför dem..Jag får berättat för mig hur de gång på gång försökt närma sig honom de få gånger han är i skolan och hur han själv backar..Det här som händer skrämmer skiten ur mig. Mitt barn mår så dåligt över livet och jag vet inte längre hur jag kan lindra det.. Vi blir kallade till psykläkaren rätt omgående och kanse skall prova att medicinera Sam. De vill att han följer med men jag är tveksam till att det går..jag hoppas innerligt att han är motaglig överlag för medecinen..Det har blivit fritt fall nu de senaste veckorna. Det är som om verkligheten kommit ifatt honom vad som väntar efter sommarlovet..och att försöka prata med honom om skolan, livet längre fram..ja mina vänner..det är enklare att plocka ner månen..

Och junior, vår älskade Tobbe..får en snabb lägesrapport att den killen inte heller mår något bra i skolan och börjar resignera även han inför vissa situationer..Fick även veta att det var ett stort missförstånd det som hände för några veckor sedan då han blev utelåst ifrån en lektion. Det fanns några detaljer till som gjorde att det blev som det blev, men tror ingen har förklarat det för honom bara..

Åh holy shit.. Får ta dag för dag, såsom jag gjort i så många år..men nu är jag himla nära att bara ge upp.. Lägga mig raklång och bara dö..men..så kommer ni finare läsare därute och puttar upp mig och hjälper mig på benen igen..Är bara att läsa era fina kommentarer ifrån gårdagens inlägg så tar jag ett djupt andetag igen..

Jag har sagt det förr, men när ens barn har ont i själen..fy fan..när man inte kan hjälpa mer än att bara finnas där med sin kravlösa kärlek och hoppas att den räcker en bra bit på vägen..När det inte finns någon medecin som hjälper mot den smärtan.. Nä..nu får högre makter ta vid hörrni..

K R A M  I S    M A M M A    Z  ❤

 

Read Full Post »

Det här går inte längre hur mycket jag än vill..det händer grejer som är utanför min kontroll och när jag ser förvanlingen står jag där i min askungeklänning och gråter bland gästerna..

Nej, någon askungeklänning hade jag väl inte men uppklädd på festen kände jag mig lika miseralbel som Askungen då förtrollningen bröts  och allt förvandlades framför mina ögon..Hur eländig jag kände mig trots det fina yttre, hur jag gick sönder lixom ett kristallglas som tapps i stengolv. Svårt för andra att greppa, för de som inte lever 24 timmar om dygnet med det som vi gör. Jag som sett Sams utveckling på nära håll, saker som inte varit ett bekymmer tidigare nu blir det. Hela tiden satt han inne i ett rum och vägrade komma ut därifrån, något som inte hänt förrut. Då har han iallafall kommit och gått ut till oss andra.

Det var jobbigt att se honom igår, att det var som om jag lagt han i sträckbänken och lät han lida..Hade jag inte druckit vin hade jag packat och åkt hem..oavsett hur himla trevligt vi andra hade det, hur mycket som min kusin försökte få han på rätt bana igen..Jag gick undan och storgrät. Grät för att jag är så jäkla puckad att jag inte hänger med hur försämrad han blivit i sin Asperger, grät för att det sker så med honom och grät för att jag såg hur dåligt han mår stundtals..och att jag utsätter honom för dyligt..

Tobbe kommer emot mig. ”Mamma, om Sam inte har något kul alls så har jag det inte heller fast jag har det igentligen. Jag tycker så synd om honom” ..
Ja vem gör inte det av oss??
Jag bröt upp mycket tidigare ifrån festen än de andra. det var hur många trevliga männsikor som helst där som jag velat umgås med, men det var något jag hellre ville och det var att få Sam att må så bra som stunden kunde erbjuda. Vi bäddade mysigt i en av kuninbarnets rum, tog laptopen och kollade på några avsnitt med simpsons. Kändes bra att jag gottgjorde han så gott det gick på så vis. Jag lovade mig själv att hädanefter kan vi inte åka bort till stora sammankomster av trevlig art såsom igår, oavsett hur ”trygg” han är. Det går inte. Han går totalt i baklås nu. Jag undrar hur snävt liv vi får lov att leva nu framöver, det har ju hittills fungerat bra att göra saker på hans premisser..och nu när det inte heller längre går.. I don´t know at all..och allra mest synd är det ju om Sam

K R A M I S    M A M M A    Z

Read Full Post »

Vi var borta för fjorton dagar sedan med min fina släkt och hade världens bästa picknick i gröngräset invid havet 🙂 ( på bilden står en av de som mer känns som en lillebror än en kusin..härlig bild tycker jag..)
Nu gör vi en rövare igen och beger oss åt de trakterna då min kusinfru vill fira sina 35 år med ett kalas vilket hon gör rätt i. Självklart att man kan ha kalas fast det inte är jämt man fyller..och Sam är konstigt nog med på noterna att åka iväg igen över natten..

Förberedd på upplägget och trygg dit vi skall..åka 18 mil enkel resa..vi har våra bilrutiner så att även de fungerar smärtfritt..Vet vilka som kommer på kalaset ikväll och vad som förväntas av honom.. Hoppas hoppas det går vägen för Sam att vi åker så här tätt inpå.. Men är så sällan det bjuds på kalas, så sällan som jag och my love har en ledig helg ihop (typ 1-2 hela helger på tio veckor) och verkligen kan åka bort.. Vi alla behöver miljöombyte, lite annat att tänka på, i synnerhet jag som deppat ner mig igen.. Känner hur livet varit ett enda stort pusslande däre jag fortfarande febrilt letar efter försvunna pusselbitar.. Igår kväll på jobbet hade jag så förbenat ont ut i vänster arm och stressanginan var åter mitt sällskap.. Så mina vänner.. Nu packar jag det sista i väskan och beger oss till Sörmlands vackra natur som vi passerar.. Är så fin bilväg dit vi skall..

Trevlig lördag ni alla fina läsare här!!

K R A M I S    M A M M A     Z

 

Read Full Post »

Det finns i bakhuvudet hela tiden och jag vet att jag tänker fel men kan inte låta bli..olustkänslan finns där som en tå med nageltrång som bara är besvärlig.. Sam verkar nöjd, men jag är så rädd att han bäddar in sig i sin ensamhet.. Jag känner en stor sorg över att han säkerligen inte heller kommer att vara med på skol-avslutningen.

 Han har följts åt med klasskamraterna sedan han var sex år och har genom åren haft så himmelens kul med sina klasskamrater och tror han betat av hela klasslistan och varit med dem alla (förutom tjejerna då) genom årens lopp. Sam har varit en kul kille att hänga ihop med. Nu har han stängt igen dörren för dem alla, och han gör det för att han själv vill det. Det har blivit för jobbigt att ta hänsyn till andra, han känner hur irriterad han blir på deras synsätt utifall det inte överensstämmer med honom och då är det bättre att låta bli. Han sitter ofta på eftermiddagen/kvällen och pratar via skype med sin jämnåriga kusin och de spelar samma spel ihop. De har skoj, jag hör det, men det är ingen fysisk närvaro..men kanske är han nöjd med det just nu.. Är väl bara jag som blir nostalgisk och tänker tillbaka på alla barnskor man snubblat över här i hallen, alla kompisar som sov över så fort det var fredag kväll och alla skratt som ekat i huset.

Jag vill inte ha sommarlov på ett sätt, för då möter vi en ännu osäkrare tillvaro när det är slut. Nu vet jag iallafall att han känner sig trygg med det lilla som är och att det börjar att fungera. En lektion fyra dagar i veckan. Hur sjutton skall hösten bli med nya klasskamrater som inte kan han ett dugg, som inte accepterar han för den han är..och lägg därtill 8 nya lärare som åxå skall kunna stämma av.. den underbara fröken han har nu är guld värd och verkligen ”kan” Sam..tror ingen lärare kan göra det bättre än hon..
Men fy vilket jobbigt inlägg detta blev..sitter och snörvlar och har lite ”tycka synd om mig syndrom” nu.. Jag lovade ju er förlite sen att tänka glada tankar och vara possitiv här på bloggen.. Att det skall vara så svårt att förverkliga..

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

DSC02020.JPG

( Detta inlägg och alla inlägg bakåt är ifrån min gamla blogg)

Aftonbladets bloggtjänst kommer att läggas ner from 30/6 så nu återstår ett jättejobb att finna en ny blogg som jag blir lika nöjd med som denna..och alla inlägg skall med över..jösses..otekniska jag..
Dessutom så tänker jag mig att denna gång skall jag införskaffa mig en blogg som kan inbringa lite pengar.. Ni är runt 200-500 läsare här varje dag (bugar ödmjukt) så skaffar jag mig en blogg med reklam så kan de ge några kronor extra till ohanas resekassa..och det tror jag att ni unnar mig va?? Att kunna dra iväg i mörkaste februari då Sam brukar må som allra sämst i själen..

Sitter och tar mig tid jag inte har igentligen..men måste vara påläst vad en ny blogg innebär med att ha en egen domän, webbhotell och reklam som inkomstkälla..fast jag är lite smått invalid efter en mindre incident på nattpasset på jobbet så hade inte kunnat göra många knop ändå när jag tänker efter..En fingertopp rök mer eller mindre då jag skulle göra iordning patienternas frukostbuffe..Vassa knivar skall man inte jonglera med halv sju på morgonen och vara dödstrött invid.#skratt#.. Tur jag har min huskur KYÄNI Body FX som jag sett strålande resultat av tidigare vid hud/sårskador..Får se hur den biter på detta jättehack som fick lov att steristrippas.. Återkommer med rapportering gällande både huskurer på försvunna kroppsdelar och vart bloggen hamnar..

K R A M I S   M A M M A     Z O F F E

Read Full Post »

DSC02021.JPG

Jag och min älskade pappa då jag var 4 år och han 28 år. Jag tänker tillbaka på hur det var när han var i Sams ålder på 50-talet..hur han satt på engelska lektionen och vek pappersflygplan av glosboken och kastade ut genom fönstret. Det han inte var intresserad av lades heller ingen energi på..men det han däremot kunde, fick han hålla lektion i, då han ofta kunde mer än läraren..och detta var innan internets upplysta tidevarv..

Pappa gick ur skolan i åttan, fick lärlingplats och blev målare och tapetserare..det ena gav det andra, fritidsintresset var fotografering vilket sedan blev hans yrke under några år, för att sedermera avancera till att bli svetsare och slutligen egen företagare och uppfinnare.. Min pappa gick ut skolan i åttan..remember..men klarade sig igenom hela livet fram till sin död för sex år sedan och var inte arbetslös en dag..
Det går att lyckas i detta samhälle om det bara sker under rätt former..Såsom det blev för min pappa.. Han gjorde det han var bra på och då var det ofta överkurs på de kunskaper han besatt..Sam är så lik han på många fronter,  (och dessutom har de samma härliga humor 🙂 )

Tänk om Sam kunde få det som han hade det. En lärlingsplats och visa vad han går för, en smal utbildning på det som leder till ett jobb oavsett avgångsbetyg..Men för att nå dithän för både sam och tusentalet andra behövs det politiska krafttag..

I dag läser jag hur 14 000 ungdommar går ut nian utan godkänt slutbetyg. Vad händer med dem? Hur går tankarna kring dem? Blir det en konsekvensanalys varför det blev så illa galet?? Blir det åtgäldat? Hur förebygger man det?

Herr Skolminister. Jag bjuder gladerligen hem dig och dina medbestämmande därifrån Rosenbad och skall visa hur verkligheten är och är så lyhörd för hur ni tänker kring Sam. Hans liv är i era händer. Så krast är det och jag vill möta dem som har hans öde i sin hand och veta hur ni tänker..

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

DSC01984.JPG

Häggen blommar och barnen badade igår..tokstollar..Tobbe och bästisen..kaaallt var det men baaaada skulle de göra tills de fick fel färg på kroppen 🙂 Mycket går att genomföra om viljan finns..hos de flesta..undtantag finns tyvärr hos fåtalet..

Idag hade herr skolminister gärna fått varit föräldrer till Sam. Sett på nära håll vad skolan kan pressa en tolvåring att må..Undrar om han ansett att Sam skall ha ett betyg där det står att han skolkar då.. Just wonder.. Jag kan inte komma ifrån med vad de håller på med på regeringskansliet..när skall de möta verkligheten..se den..känna den och inse vad deras skolpolitik överlag gör med barn som mitt..Kan jag lasta regeringen för att mitt barn mår psykiskt dåligt emellanåt?? Kan jag stämma dem tro??

Jag börjar känna av yrseln igen..hjärtat börjar värka så smått..idag fick my love lov att ta medecin för sitt hjärta som knackade på i sin egna takt..inte undra på..stressen och pressen över Sam börjar bli..jag vet inte..övermäktig..eller också är det samhället som ser till att vi upplever det på det viset..får inte rätt uppbackning eller förtåelse..Usch..jag är dämpad idag..deppig..har så lätt för att bli det när jag ser min Sam, min fina kille må skit för att det finns en lagbok att följa..Why oh why??

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

Den underbaraste årstiden av alla är här..gud som jag njuter..varje dag..varje utestund.. Cirkle of life.. Livets eviga kretslopp..och mitt i allt så finns vi och gör så gott vi kan med den tid vi fått här..men..ibland fixar jag det inte riktigt..att göra så gott jag kan..

Kämpa och kämpa är min vardag..kämpa mot det mesta..kämpa för en förbättrning..kämpa för mina barns rätt som de individer de är..och när så utbrottet kom ifrån ingenstans ifrån junior rann det bara över..jag tappade kontrollen själv och tippade över..fick med mig den stora på köpet så var vi tre i värsta adhd utbrottet..madre mia..vilket konststycke ifrån min sida..så jävla smart drag..men jag pallade inte mer..
Livets sköra tråd som jag jag balanserar på brast..och jag erkänner det.. Urusel mamma för tillfället. Orden om att jag var en jävla damp kärring stämde mer än väl.. Andas.. Tag djupa andetag..

Jodå..jag kunde lugna mig.. Sedan fick jag junior lugn.. Var tvungen att laga spillrorna efter utbrottets ogenomtänkta handlingar då headsetet till datorn gått i bitar.. Då blev även den stora lugn.. PUST.. Harmoni var åter ett ord jag kunde skriva under på.

Gårdagen blev en mysdag för killarna på varsitt håll till kvällningen..Sam var hemma själv med my love då jag jobbade kväll och de såg någon action film som inte passar att se om junior varit hemma..och Tobbe myste hemma med mormor som behövde lite uppmuntran och sällskap.. De hade myst till melodifestivalen och såg omröstningen till halv ett i natt 🙂 Livets ying och yang.. vi upplever det ständigt.. Circle of life.. harmoni och kaos om vart annat..

K R A M IS   M A M M A    Z

Read Full Post »

 

Känner mig så upprörd och kränkt på alla dessa elevers vägnar än och när jag läser på Attentions hemsida och ser deras yttrande får jag kalla kårar utav att regeringen slår dövörat till och vill inte lyssa in verkligheten..Inte ett jäkla dugg..
Är ni less på alla namninsamlingar för de klantigheter som sker kring våra barn i skolan? Jag får så god lust att dra igång en gällande denna nytillkommna lag..

Så här stod att läsa på attentions hemsida, och detta har Björklund tagit del av men struntat fullt och fast i.. SKRÄMMANDE..

”Redan när lagförslaget om olovlig frånvaro skickades ut på remiss framförde Riksförbundet Attention sin oro för hur detta drabbar elever som redan har det svårt.

Minister Björklund menar att lagförslaget är till för de elever som har hög frånvaro och där skolan vill skicka en signal till föräldrarna om att eleven riskerar att inte tillgodogöra sig undervisningen.

Riksförbundet Attention uppskattar Björklunds ambition men anser att förslaget riskerar att få fel effekt. Vår oro delas av Skolinspektionen och Barn- och elevombudsmannen.

– Björklund verkar tyvärr inte lyssna på de grupper som han säger sig vilja hjälpa. Attentions grupper behöver stöd och anpassningar för att lyckas i skolan. Med Björklunds förslag ser vi en stor risk för att eleverna marginaliseras ytterligare, säger Riksförbundet Attentions ordförande Anki Sandberg. 

– Vi skulle hellre se att skolan fick reprimanden för elevens frånvaro, än den elev som har svårt att hänga med i undervisningen pga kognitiva problem. Vi beklagar att Björklund inte verkar ta remissinstanserna på allvar utan istället skapar större problem bland de grupper han säger sig vilja hjälpa, säger Anki Sandberg. ”

K R A M I S   M A M M A    Z

Read Full Post »

Det är inte första gången jag blir matt på politikerna..hur de styr och ställer och verkar inte ha inblick i verkligheten.. Vad grundar sig dessa uttalanden på Herr Skolminister? Vilka fakta är de baserade på? Vet ni VARFÖR en elev skolkar? Att det finns en orsak.. Nu skall det till hösten bli betyg på om man skolkar eller ej.. Smart eller??

Det stora skolket är en av orsakerna till att kunskapsnivån i svenska skolor sjunker, sa utbildningsminister Jan Björklund under en presskonferens på Rosenbad i går. ”Skolk är ett beteende som utvecklas successivt – sjuåringar skolkar inte – och då menar jag att om vuxenvärlden reagerar tidigt och är tydlig med att skolk inte är okej kommer färre att börja skolka” säger Jan Björklund.


Skulle Sam uppfylla kriterierna för Skolk nu? Ni vet alla som läser denna blogg varför han knappt går nu..
Jag kan tänka mig att så många därute mår skit och ger upp skolan..kan tänka mig så många odiagnostiserade elever..och så många lärare som inte kan bemöta dem rätt..lärare som inte har resurserna men viljan.. KANSKE SKALL MAN BÖRJA TITTA I ANDRA ÄNDAN?? Finns det en analys grundad på detta? Har de frågat riksförbundet Attention som har stor koll på det här med NPF diagnoser i skolan och dess svårigheter..

Beslutet är mycket omstritt och förslaget har tidigare mött hård kritik. Skolverket anser att det är det svårt att avgöra vad som är skolk, och Skolinspektionen påpekar att skolket skiljer sig kraftigt åt i lärares och skolors rapportering. Även oppositionen reagerar på skolkbetyget, står att läsa i Aftonbladet.
 Att skuldbelägga dem som är hemma, när vi inte vet orsaken, tycker jag är för hårt, säger Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt till Svd.

Vad tycker ni? Är detta bästa medecinen för att få eleverna att fungera?
Själv anser jag att skolk i stor utsräckning är ett symptom på att något är sjukt med skolan.. SKRIV SKRIV vad ni tycker så skall jag skicka det vidare till regeringskansliet..

K R A M I S     e n      u p p r ö r d      M A M M A   Z

Read Full Post »

fdad90e80693be08.jpg

”Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker”!

Klockren devis som jag lånar med tillstånd ifrån Yrvädrets blogg 🙂 http://blogg.aftonbladet.se/yris likaså bilden.. tycker det säger mer än tusen ord va??

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

Äntligen fick jag träffa den som jag ägnat så mycket tankar kring, varit så orolig för.. Kramen kändes så underbar samtidigt som den var så fördsvagad av alla turer som varit och är.. Jag hade inte kunnat komma ifrån tidigare och åkt dessa 14 mil, då livet här hemma kräver att en vuxen är hemma på kvällstid. Vi går så mycket om varandra, så att en kväll ihop är en sällsynthet..och Sam har inte på några vilkors vis velat följa med..och jag klandrar honom inte heller..

Tänk vad man tar hälsan förgiven. Jag har blivit påmind om det förr, men fått sanningen framför mig igen. Det gäller att ta vara på våra kroppar, för utan dem har vi inget opptimalt liv, om vi får något alls om vi misssköter oss.. Nu gick det bra för den jag tycker så mycket om, som har varit en del av mitt liv ett längre tag. Men om skyddsänglarna inte varit där den där natten då allt bara krisade sig? Om den kunniga läkarkåren inte fattat rätt beslut och åtgärd? Ja då hade jag varit en mycket ledsen Mamma Z..

Jag har blivit bättre på att ta tillvara mig själv. Mer ego tid, försöker vårda mina promenader runt sjön tre gånger i veckan..kör mindfullness då det börjar knyta ihop sig i bröstet..och längtar så förbannat efter sommarlovet samtidigt som jag förbannar det. För jag vet vad som komma skall efter de tio veckorna och jag är livrädd för hur det utvecklar sig då. Nya lärare för Sam, nya miljöer, nya klasskamrater.. När det faktiskt funkar hyffsat med som det är nu. En lektion fyra dagar i veckan.. och vi har fått hemuppgifter att göra med honom..

Nej, jag får focusera på dagen som är, den lediga och killarna har studiedag. Ute skiner solen från klarblå himmel och vi har nyss ätit en balkongfrukost.. Båda killarna är på kvitterhumör och jag har massvis med plantor att plantera till balkong, altan och entrén.. Jag har frösått hälften och resterande ifrån handelsträdgården..och jag har en ledig dag idag.. Samtidigt är mitt samvete stillat, ett samvete som jag inte borde ha när omständigheterna är som de är för mig att komma ifrån..men jag har i flera dagar/veckor velat komma och ge den där krya på dig kramen som så väl behövdes..

K R A M I S    M A M M M A   Z

Read Full Post »

DSC01827.JPG

Vi har ett möte i skolan. Jag hejar på två av Sams tidgare kompisar. ” Är Sam sjuk” undrar den ena killen omtänksamt. ”på sätt och vis” svarar jag. ”Hälsa att han skall krya på sig”. Det är nära att det brister för mig där, just då, invid cykelstället..

Det skär och gör ont att höra. Sam som förrut var en del av all den fina gemenskap står helt utanför den nu. Förr hade vi fridtids här hemma, det myllrade jämt ungar här som var med Sam. Nu är telefonen tyst. Inte ens skype gör sig till känna på datorn. Barnen har hittat andra vänner att vara med, vänner som inte är lika tillbakadragna som Sam. De har i de flesta fall haft kul här..Skrattat, skojat, myst, diskuterat, analyserat.. Nu är det bara tysnad som råder..och en självvald sådan. Sam påstår att det är så här han vill ha det..och när jag insåg varför han backade idag och inte gick på sin lektion i skolan börjar jag mer och mer fundera över det här med att inte kunna konfronteras med andra längre..

På väggen i klassrummet hänger skolarbeten som klasskamraterna gjort. Teckningar. Delaktighet som inte finns i Sams värld just nu. Det känns i hjärtat.  Jag kan inte rå för det. Det brister inuti mig. Håller ihop. Stiff uppear lipp ni vet..Show must go on. Justja..det var så det var…Min finaste kille i världen..du förbryllar mig så..

K R A M IS    M A M M A    Z

Read Full Post »

CIMG4605.JPG

Bästa vädret man kan tänka sig. Bästa släkten man kan tänka sig var på plats. Bästa naturen man kan tänka sig omgavs vi oss av. Bästa picknicken som går att infria faktiskt..och ändå blev det ingen hit för vår Sam..

Min farbror har som tradition att sammal de sina och bege sig ut på picknick när han fyller. Något som jag alltid tyckt verkar ha varit så mysigt att de gjort..I år fick vi en förfrågan om att hänga på och en semesterdag möjliggjorde detta.. Och vilken picknick sen.. Jösses.. Faster hade bakat och lagat mat i dagarna tre och det var rena rama festmåltiden vi fick och jag ljuger inte.. Så gott alltsammans!!  Vi for till en vik invid havet, vädret hade inte kunnat varit bättre. Naturen omkring var som gjord för lek. Tobbe hängde på sina sysslingar som nästan är i samma ålder. Mina kusiner kom, deras fruar och barn..så trevligt att ses..småprat och skratt.. Alla verkligen njöt av vad dagen hade att ge, vad vi hade att ge varandra..alla utom en..

Sam ser inte det som vi ser.. Nöjet med att umgås och prata i timmarna fyra..Äta gott och umgås lite till.. Jag såg det på honom hela tiden. Han hade urbota tråkigt redan efter tio minuter. Han slank med i samtal ibland och sken upp, för att sedan komma på sig själv hur långtråkigt allt var igen.. Han är för stor för att delta i lekarna och för liten för att kunna vara med oss vuxna och tycka det är skoj..Alla turades vi om med att vara med honom, småprata om det som fångade hans intresse. Min yngsta kusin skall ha en eloge som lyckades få med honom in i skogen och tälja lite pinnar en stund..

Tiden gick.. Skulle vi aldrig komma därifrån OCH skulle vi dricka kaffe också?? Jag såg på honom att utbrottet var nära och faster med, så det var helt ok att vi skulle fara därifrån före de andra..Han fick beröm av många för sitt tålamod och många var det som verkligen underströk hur kul de tyckte att han trotts allt stannat så länge..och visst, han hade kunnat backat efter en halvtimme bara..men han bet ihop och mobiliserade sina sista krafter på att verkligen stanna..om det var för vår skull vet jag inte

Väl hos min mellankusin så laggade internet och WOW spelet han längtat så efter att få spela funkade inte.. Det var som gjort för ett utbrott och då han ätit minimalt dessutom. Men icke..han fortsatte att stålsätta sig..De nyinköpta hörlurarna till laptoppen var så avancerade att vi inte fick dem att fungera och inte heller det tenderade till ett utbrott.. Men imorse var det en kille som bara ville hem direkt efter frukost. Jag hade jättegärna velat stanna hos min gulliga kusin och hans familj, men jag anade vad jag skulle äventyra och det var faktiskt inte förhandlingsbart..Med tanke på hur mycket av hans ork och tålamod som gick åt till gårdagen så..sjlävklart blev Sam prio ett..

Skönt att vi kan göra sådanna här utsvävningar, skönt att vi vet när det är dags att backa och inte pressa mera.. Hade två ärenden vi skulle ha gjort i västerås på hemvägen, men de fick bara vara.. ” Jag vet att ni gjorde erat bästa för att jag skulle ha det bra mamma, men ibland hjälps det ändå inte”..

K R A M I S    M A M M A    Z

 

Read Full Post »

Older Posts »