Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

DSC01953.JPG

Nej, det blir inte Kretas salta hav jag kommer till, men likväl det svenska! Härligt! Picknick på agendan och en sol som lyser idag..’

Jag har inga syskon men känner mig inte lottlös för det. Jag har alltid haft så bra rellation till mina killkuisner som bott 18 mil bort..Vi har följts åt hela livet i alla dess stadier, barn, tonåren, la dolce vita livet när man var 23 och gick på krogarna,..och när vi fick sällskap och skaffade familjer.. Idag skall jag få träffa mina tre fina kusiner, två av dem har familjer, min faster, farbror och kusinernas gamla farmor..Vi skall ha picknick invid havet och det skall bli så skönt att komma bort ifrån allt som varit så tungt här ett tag… Känns gott att ha så trevligt med faster fastän pappa längre inte finns..men jag är säker på att han är med oss där likväl ändå i allt mys.. Faster skulle stå för maten och jag stod igår och slet och gjorde ”glass” mashmallows till alla barnen..och en rabarber/jordgubbspaj till oss vuxna..
Jag är så innerligt tacksam för att de finns som en viktig del i mitt liv, och att de är så engagerade i det liv vi lever och verkligen bryr sig..

Till kvällen skall vi sova kvar hos min mellankusin och hans familj.. det var många år sedan sist vi gjorde det, men tror jag roddat Sam så pass bra att det ska gå bra åxå..han känner dem så väl och är trygg med dem..Ja, det skall bli så mysigt..men det har ni väl förstått redan?? Bäst att packa in det sista i bilen och fara i väg med Ohana snart då 😉

K R A M I S   M A M M A     Z

Read Full Post »

PICT2458.JPG 

”Mamma, idag blev jag utelåst ifrån lektionen.. Läraren tyckte att jag bara störde de andra. Men det gjorde inte så mycket. solen sken ute så jag satt och solade mig ett bra tag. När jag knackade på dörren ett bra tag och ville in så var det tillslut min kompis som öppnade.”

Tell me, jag vet. Jag har varit med han i skolan. Det är full rulle hela tiden..och när han inte får hjälp att sitta still och focusera på det han skall göra, så att han inte tappar tråden, ja då är han som en virvelvind.

Den som inte kan gå upp för trapporna och som sitter i rullstol, skall vi låsa ut den eleven också ifrån en lektion som är på andra våningen? För att den avviker och har ett handikapp?? Tobbes rullstol sitter i huvudet, men syns inte..

Inskrivningssamtalet på bup pekar åt ett och samma håll. ADHD. De är skolan informerad om att misstanke finns. Ändå blir det så här tokigt..Han måste ha stöd och hjälp..han vet att han inte förmår att skärpa sig.. 

Hallå regeringen. Fattar ni nu varför det behövs ett kompetenslyft inom lärarkåren och fler resurser? 

”Mamma, idag kom det en till lärare och hjälpte mig i matten. Vanligtvis så räknar jag ett tal på en hel mattelektion. Nu gjorde jag 14 stycken på en halvtimme för att han satt brevid mig hela tiden. Jag vill att han är där jämt”

Tobbe är långt ifrån ensam om denna sits.. De finns i hundratal dessvärre. Ständigt missbedömda..misstrodda och får konsekvens för något de inte kan styra över..

Oh my god. Jag måste mobilisera mera styrka. Mera fighter att ta med livet. Det räcker inte som det redan är med allt va?

K R A M I S   M A M M A    Z

Read Full Post »

DSC01891.JPG

Minns ni sagan om Askungen och när styvsystrarna skulle prova den där glas-skon och när den inte passade..och hur de likt förbannat försökt pressa ner foten i den..Skon MÅSTE passa!!

Tänk er ett pussel och så har ni fel pusselbit men bestämt er för att den MÅSTE passa in där ni tycker, så ni bankar på den tills den går sönder..

Min Sam och så många fler barn/ungdommar än han utsätts för detta. Vi pressar in dem i en mall, som inte passar dem alls och utan den mallen tycks deras framtid vara hotad. Varför samhället Sverige?? Varför pressar vi honom så hårt att han mår psykiskt dåligt över det som 12 åring? När psykläkare vill sjukskriva han ifrån skolan för det är den som gör han sjuk! Men nejdå..vi gör det som Svensk lagstiftning pekar med hela handen. ALLA barn MÅSTE gå i skolan och UPPFYLLA målen..men herregud..om dessa barn har ett sådan handikapp att det inte går då?? Hur kan man tänka om då? Det måste gå att välja en annan väg, men att han likt förbannat kan bli det han vill som stor..att han får ett jobb på det som han klarar av och blir proffs på..fast det sket sig i hälften av skolans ämnen.. Gör det han till en sämre löntagare som stor?

Jag såg idag vad som hände när pressen blir för stor..när jag försöker att TVINGA in honom där han inte hör hemma eller passar in.. det var hemskt att se mina läsare/vänner..Det jag såg var inget annat än ett symptom på att något är väldigt fel i hans liv och det stavas   s k o l a .
Jag kommer att maila alla berörda politiker på toppnivå.. det kan fan inte få fortgå så här. Varken för Sam eller något annat barn som mår helvetes kval för att skolan är just skolan idag..

K R A M I S   M A M M A    Z

Read Full Post »

Lever som i ett väntrum än.. Vad kommer att hända härnäst..både när det gäller Ohana och det andra som bekymrat mig så.. Hur länge skall man leva i ovissheten ?

Ser hur det tär på min mamma,allt som sker runt omkring..samtidigt vet hon hur mycket som vi faktiskt behöver henne här för att rodda livet kring killarna och våra jobb..men jag kan inte begära det av henne..inte som det är nu..å andra sidan känner jag mig så bakbunden och inser hur mycket som vi är beroende av henne för att få livet att gå runt, att alla kuggar går runt.. nu får jag banne mig ta mig i kragen och skriva klart ansökan om assistent till Sam..men det är så drygt..framhäva allt han inte kan eller förmår som hans jämnåriga fixar..känns så tungt ändå kring livet nu..självklart blir jag påverkad av det som händer kring mamma nu..hennes oro är lika mycket min..

På jobbet är det jobb som gäller och minsta lilla stress som uppkommer så gör sig min hälsa till känna..så hårfin..så jag lär verkligen ta micropauser och utöva mindfulnessen jag lärt mig..
Blir även stressad över Sams skolsits..hur f-n skall han fixa livet som vuxen om han inte blir godkänd och kan studera vidare?? Jag är så övertygad om att han kan bli precis det han själv vill..och att han skulle vara super på det..men samhället tillåter han inte till det.. Han skall pressas in i en mall som inte alls passar honom..

Hm..vart tog mina possitiva inlägg vägen? OK…djupt andetag.. Jo.. fick höra av en patient idag att jag var den bästa att vårda denne och det värmde gott!! Sam gick sina två skollektioer, my love säger att han älskar mig och jag har fyndat på http://www.liniz.se/outlet/ Hittade dem via Maria Monazamis blogg där hon tipsade om Love Forever då hon hade en dundersnygg tunika på sig…så nu kommer Mamma Zoffe att bli riktigt fin inför sommaren 🙂 Så visst kan livet vara gott åxå fast det känns mera som Mordor i Sagan om ringen just nu..

K R A M I S   M A M M A     Z 

 

 

Read Full Post »

CIMG3629.JPG

Rekommenderar ALLA att se denna föreläsning om adhd/asperger med Lotta Abrahamsson. Ligger ute på nätet under begränsad tid och finns i tre delar att se.
http://urplay.se/163441

Tänk om alla i skolans värld förmådde sig att se den. Jag skickade mail till vår skolchef om den, som genast nappade och vidarbefodrade dessa till alla rektorer i vår komun. SUPERBRA!!
Den är ju försjutton alldeles gratis och lättilllgänglig! Uppmana gärna era skolchefer i era komuner att göra detsamma!

K R A M I S   M A M M A   Z

 

Read Full Post »

DSC01947.JPG

När jag reflekterar över livet och dess varande är det lätt att jag blir djup.. Och när jag i mitt jobb har livet och döden så nära inpå blir det att jag funderar lite till..

Bland det finaste som finns är att se en gammal människa få somna in för gott, den som har gjort sitt på jordelivet. Jag har fått göra det så många gånger och jag är lika ödmjuk varje gång.
Allt har en början och ett slut och så sker något däremellan som vi delvis kan påverka. Livets innehåll..
Inser vi hur fort livet tar oss med på denna resa innan slutstationen kommer? Gör vi allt det där som vi bara pratar om..förverkligar vi oss själva ? Kan vi rakryggade stå för vilka vi är och vad vi tror på? Kan vi känna oss nöjda med det vi hitills åstdadkommit?
Ser vi till att ta vara på vår hälsa, oss själva, den kropp som faktikst möjliggör livet? Ser vi till att vara lyckliga, glada? Glädjer vi andra?

Jag har upplevt mycket det här med att man lever i sin egna lilla kokong i diagnoslandet, svårt att se det som är utanför. Jag börjar mer och mer komma till insikt med att det är jätteviktigt att vi förmår lyfta blicken utanför, och även vistats utanför det..om så enkelt genom att läsa en bok, fly in i en annan värld eller det man är intresserad av..bibehålla jaget. Vem är jag förutom mamman, och hon som roddar det mesta till mitt (mina) barn med NPF. Tror det är jättelätt att tappa bort sig själv när det mesta kretsar kring diagnoserna..tappa vänner och tappa bort förhållandet till den man älskar..

Hur vill jag känna mig den dagen då det är dags? Vill jag vara nöjd med mitt liv? Förerkligade jag mig själv, mina drömmar och visioner? Absolut vill jag känna så! Det är inte förrens nu kring fyrtio års ålder som jag verkligen greppar detta, så nu gäller det att lyssna innåt och följa hjärtats röst.

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

« Newer Posts