Morgonfiske för junior
Tobbes lycka är stor. Dels blev hela Ohana kvar efter jordskredet igår och dels får han stå hela dagen där han trivs som bäst. I lugnet med sin pappa, fiskmåsarnas skri och fiskelådan vid sin sida.
Sam mådde så mycket bättre efter att ha insett att reträtten hem fanns, att vi sänkte kraven på denna semester med att bara vara kvar i stugan, då han kan sitta och snattra med kusinen via skype och spelet han älskar så. Det blev en tur till minigolfen på kvällskvisten och hela Ohana kunde spela då det var folktomt där och vi körde våra egna regler.. Sam har sådan störtskön humor när han är på det humöret, så hade jag på morgonen gråtit av sorg och förtvivlan så grät jag skratt tårar på kvällen åt hans sjuka skämt.. Livets ying och yang som så många gånger förr..
Vi for även in till ett folktomt (kan det vara möjligt) Smögen och köpte med de sista färska räkorna hem och hade räkfest i stugan. Borta var allt det jobbiga. Harmonin rådde och vi andades ut för en stund, alla fyra faktiskt..
Min Ohana i Smögen
Kvällen bjöd på en riktig fotonad i kvällsljuset (”men mamma så kan det inte heta” tjoade killarna..”joho, mina bloggvänner har lärt mig det” svarade jag.. ”gud vad de failar” ansåg Sam..)
Tobbe följde med och vi fick båda en stark upplevelse av vad moder jord kan ge oss i upplevelse när hon är på det humöret.. En solnedgång som var magnifik ifrån ”mina” klippor, och vi gick en bra bit upp på dem så möttes vi av det mäktiga och eviga blå i horisonten.. Både jag och Tobbe tog några ”Ronja” skrik över livet och det mäktiga skådespelet.. Jösses vilka tvära kast livet kan ha.. När man minst anar det dessutom..
Få saker gör mig så lycklig som detta
Vi skippade Göteborg idag och sova kvar där. Vi hade tänkt genomföra tre aktiviteter, men minskar ner det bara till en och den kan vi bara ta över dagen. Allt för att minimera att det skall bli jobbigt när han är så himmelens nöjd nu i stugan. Dessutom så skiner solen vackert här för utestunder för oss som vill och Sam kan sitta så nöjd där han är.. Kanske det börjar likna en semester trots allt. I små små mått mätt..
K R A M I S M A M M A Z
Meus Ohana 
Vad härligt när allt bara flyter!! Som tur är kommer dessa tillfällen också med möjlighet till uppladdning, hur hade vi annars orkat, tänker jag! Ja, våra barn har en annorlunda men härlig humor. Jag blir själv så glad när min är på det humöret och faktiskt är han riktigt rolig! Önskar er 1000 sådana här mysiga tillfällen till!
kramens!
Vi har hunnit med lite dippar under kvällen som blev..det är som att störtdyka djupt , man håller andan och kommer sedan upp ett tag ovanför vattenytan igen..
Jag känner nog ingen som får mig att skratta så gott som Sam just nu. Vi har så lika sjuk humor som bara vi förstår..
Tack för din omtanke om oss!!
Kram tillbaka!!
Jag pustar ut med er. Håller andan för att det går fortsatt bra. Läste tidigare inlägg och blev bara så f*rbannad på dessa diagnoser. Vad gör de med våra älskade?
Vi hade en liknande incident idag. Firade skolavslutning och skulle äta lunch ute. När vi kom till restaurangen ”låste” det sig för sonen som vägrade äta. Det var för mycket folk helt enkelt. Att jag aldrig lär mig. Min strävan efter att få vara en ”normal” familj gick ut över min älskade idag. Förlåt min son, men jag menade bara väl och jag ville bara att vi skulle få en mysig dag att minnas. Nu kommer han tyvärr att minnas den av en helt annan anledning. Nya dagar kommer och jag tar nya andetag för att andas ut de dagar han mår bra. Jag bävar inför sommaren och semestern… Stora kramar Anette
Ja vi håller andan..de håller ett tag så blev det kämpigt igen ikväll.. Och visst har man förbannat dessa diagnoser ett antal gånger..iallafall då man ser vad de är kapabla till..
Anette, man lär sig..faktiskt..tänk på allt du lärt dig hitills..och än idag gör vi missar..efter sju år i diagnoslandet..men det gäller att dra lärdom av det..vi blir bättre och bättre..men det gör likt förbannat ont när man inser att man gör sina missar än.. Vi inser att vi gjort en del redan nu på denna tripp..
Semestrarna har fungerat friktionsfritt fram tills nu när han är 12½ år..hur gammal är er kille??
Stor kram
Njut av denna underbara stund, det är du värd./ Cissi
Tack Cissi.. Carpe diem du vet!!
Åh mamma Z!!!
Jag blir så innerligt glad för er skull…så härligt att ni fick en fin kväll med en glad Sam. Tjohooooooo 😉
Glädjetårarna kommer här ska du veta vännen…
Hoppas hoppas hoppas hoppas att det blir en fortsatt fin semester gumman!
Stora glädjekramar till er alla och tusen tack för att jag fick vara med dig idag (sms:et)
Lena
*ler med hela mitt hjärta idag*
De stunderna blir så guld värda..mindes förra sommaren då Sam var i harmoni i sju veckor..undrar hur mycket jag uppskattade det då? Nu är jag glad om han får en bra timme känns det som..
Rart av dig att glädjas så med oss.och du var med mig där på klipporna Lena..Nästa gång jag sitter invid det eviga blå hoppas jag blir tillsammans med dig!!
Vad härligt att du haft ett bra dag med hela familjen.Det gäller att njuta av dessa små stunder då de infinner sig.Jag har idag packat och skaffat alla saker som skall vara med till sonens läger.Jag fick även en pratstund med ena ledaren så nu är hon informerad om honom.Det känns bra att jag faktiskt berätta om hans svårigheter och oro för sovande.Jag och sonen hade en trevlig dag tillsammans men även hans yngre bror var med.Han ser framemot lägret och det är toppen.Bara att njuta av det..Kramar från Åland.
DEt gäller att ta vara på stunderna som blir, eller hur Ann?
Hoppas det går bra för din kille nu också!!
kram kram
Härligt! =) Blir glad för er skull! Förstår att sonen måste tycka det är skönt att det finns en utväg, att inte sitta ”fast”, att få landa lite och att ni kan ha roligt ändå. Underbart!
Jag som är vuxen och har 4 egna barn får faktiskt panik bara jag läser om er semester, .. det är mycket! Men jag vet ju att det är så man brukar göra semestrar (dömer er verkligen inte *just saying*).
Hoppas ni får fler bra dagar och att dipparna inte väger för tungt för någon av er!
Kram
Vi reser under helt andra premisser än föregående år helt klart och vi inser lite fadäser ifrån vår sida gällande ställe att åka till och upplägg..men då vi gjorde detta i Februari såg inte världskartan alls ut så här.. Så vi åkte på vinst och förlust..
Vi kapar semestern med en dag och far hem tidigt imorgon biti. Vi hade kunnat åka nu på fredagen men junior ville så gärna fiska och vi lär ju lyssna på hans önskemål också så långt det går..
Kram
Min kille är 10, blir 11 i oktober. Jag inser att än kan vi få med honom. Men ju äldre han blir, desto svårare är det att avleda, truga, muta etc. Han är redan orolig för att börja 6:an och högstadiet. Han säger själv att han inte kommer att klara det. Vi har sökt en skola med mindre grupper och särskild undervisning för barn med AS. Men köera är milslånga och helst av allt vill jag att han får gå kvar i sin nuvarande skola. Just nu är vi mitt i en strid med rektor om att han ska få behålla sin resurs även nästa läsår. Men en ny rektor med noll förståelse har satt mitt tålamod i gungning. Har vänt mig till hennes chef och avvaktar svar i dagarna. Jag får sån styrka av din blogg!!! Fortsätt att skriva…det är en order…. ;-))
Kramar Anette
Då är han två år yngre än Sam som blir tretton i vinter..och det jobbiga har börjat strax efter att han fyllde tolv..då barnet i honom började ge vika och en tonåring tar plats mer och mer..
Hur sjutton kan det vara KÖ på något som behövs lika uppenbart som intensivvård i sverige.. tänk om vi skulle säga nej på mitt jobb, att vi inte har plats för fler sjuka..men med våra barn och deras handikapp kan vi göra det och DET om något är sjukt!!
Då Sam missade sin resurs till klass sex så gick det bara utför efter ett tag, så kämpa med näbbar och klor att denna skall få var kvar..(inte heller detta begriper jag att man måste kämpa så för att behålla)
Blir glad av att läsa vad min blogg kan betyda för den enkilde. tack fina du.. och nej..jag kommer nog aldrig sluta blogga om detta.. Bloggar som mina tror jag behövs i allra högsta grad.. vi är många som skriver om det och det måste ut det som vi går igenom för att förändringar och förståelse skall komma till stånd..
Stor styrkekram i din kamp!!
Tänkte på Sam. Här kommer en länk som jag hittade hos Malene som har en annan blogg och är föreläsare. http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2010/10/21/hemmasittarna-ofta-utbranda
Tack snälla. Skall gå in och läsa. Min mamma hade kollat denna länk och tyckte den var toppenbra.. Alla tips är bra!!
Så glad man blir av att ni fått en stund med harmoni i familjen och kunnat njuta av semesterstunden! Skönt att det tog en sån vändning.
Vilken fantastisk solnedgång ni fick vara med om på klipporna. Förstår att du njöt fullt ut!
Så duktiga ni är på att anpassa er efter Sams behov. Hoppas nu att semestern fortsätter så här bra och lugnt för er.
Många varma semestriga kramar till dig och hela familjen!
//Bellan
Ja, vändningarna kommer snabbt som bekant! och ja,solnedgången var magisk!! Kommer nog flera bilder ifrån den här på bloggen och fb.
Ja vi har verkligen anpassat den efter Sam och Tobbe fått stått tillbaka dessvärre..och vi kapar den med en dag och åker imorgon lördag istället för på söndag.. Idag har vi ihållande regn så hade kunnat åka idag redan, men då hade Tobbe inte fått fiskat som han så gärna vill..
Skönt att läsa inne hos dig hur suveränt vården stöttade upp er och sonen! Tummen upp!!
Stor kram och tack för ditt fina sms häromdagen!!
Tack fina du! Jag ska fortsätta kämpa. Tack vare den styrka du och andra föräldrar i samma kamp ger mig. Jag ska aldrig ge mig, även om jag vissa dagar bara vill krypa ihop och ge upp.
Kram Anette
Ibland vill jag bara lägga mig ner och dö, skita i allt, men så kommer den, kampen, fightern i mig och jag reser mig och slåss för det jag tror på och vet är för mitt barns bästa..Man orkar fast ibland vete katten vartifrån den styrkan kommer..Vi är ett specielt släkte vi mammor i diagnoslandet..och vi skall finnas där för varandra i ur och skur 🙂
Kram tillbaka!!