Utbränd av skolan

Kanske har jag funnit svaret som jag så längre grubblat över, kanske finns det en människa som satt fingret på spiken. En pionjär i sitt tänk, en som går före och visar oss andra vägen. Pekar med hela handen och har fullständigt rätt i sin upptäckt och resonemang. Men, så finns ju inte dessa studier och vetenskapliga belägg för det – än. Tänk om hon har rätt och vi bara kör vårat race och unge på unge går förlorad av vårt okunnande. Det blir ett rätt långt ilägg idag, men det måste få bli så, så  att ni kan få er en helhetsbild på vad hon menar..

 

Tänk om min Sam har gått in i väggen, utbränd, bara 12 år. Det tål att tänkas på, att vi drivit på han så hårt att det slutade så. 
Hela klass fyra var ett kaos med hur många lärarbyten som helst-vad kostade det inte på? I klass fem kom en ny lärare igen, en assistent blev insatt som klassresurs men arbetade mer och mer mot Sam och han fungerade SÅ bra. Den assistenten fick inte stanna till Sam (vi hade inte kunnat haft bättre tjej och Sam verkligen älskade henne) för LAS listan skulle följas. Klass sex gick skapligt bra tack vare toppenfröken, den nya assistenten köpte han aldrig så denne fick sluta. Jag tror det var här det hände. alla tyckte att han fungerade så bra, presterade inför jullovet. Han trampade gasen i botten och gjorde slut på det sista energierna och vi fattade ingenting att hans prestation bestod av det.Tömning. total urladdning. Ni vet de flesta vad som hände. Han krachlandade kring sportlovet och sedan gick det fort utför. Det gjorde det så även för mig när jag höll på att smälla. Det går fort och kroppen skriker i panik. Vi var båda utbrända i början av årets slut. Tragiskt, men logiskt nu när jag tänker efter .

 

 

” Skolans värld kan verka obegriplig och ­meningslös för många barn och unga med ­Aspergers syndrom. Grupparbeten med otydliga arbetsuppgifter, raster där man ska vara ­social, stökiga lunchmatsalar, lagspel på gymnastiken och plötsliga förändringar i schemat; sådana miljöer och situationer kan upplevas som stora problem för dessa elever. Det handlar om stress, menar Elisabet von Zeipel. Eleverna är stressade av att inte kunna tolka sin omvärld och inte kunna leva upp till de förväntningar som finns på dem. Får den stressen pågå för länge kan den gå över i ren utbrändhet. Det enda man orkar är att stanna hemma framför datorn eller i sängen, med en reducerad kontakt med sin omvärld.

– Energin är körd i botten, säger hon. Hemma­sittandet blir en överlevnadsstrategi, en lösning på en outhärdlig situation.

Föräldrarna känner ofta en stor skuld för att de inte klarar att få iväg sina barn till skolan. De oroar sig för hur framtiden ska bli om ­barnet inte får en utbildning, och de vet att de är ansvariga för att barnet ska gå i skolan och fullgöra sin skolplikt.

– Ofta får de höra att ”bara ni som föräldrar visar att ni vill, så skulle han gå”. Det är grymt, för det handlar inte om det, säger Elisabet von Zeipel.

 

Hösten 2009 kom Skolverket ut med rapporten Skolan och Aspergers syndrom. Där konstaterar de helt frankt att både skolledning och lärare i skolorna har för lite kunskap om funktionsnedsättningen. Att elever med Aspergers syndrom inte får rätt stöd i skolan leder inte bara till mycket lidande och hög frånvaro. Det leder också till en låg måluppfyllelse, visar samma rapport från Skolverket. Bara en mindre andel av de undersökta skolorna i rapporten uppger att eleverna med Aspergers syndrom når målen i alla ämnen.

Det finns ofta en vilja från skolans sida att hjälpa en elev som blivit sittande hemma, menar Elisabet von Zeipel. Ibland finns också en teoretisk kunskap om vad Aspergers syndrom är.

– Men ofta saknas kunskap om hur funktionsnedsättningen påverkar vardagen, säger hon. Många tror att problemen går att träna bort.

I skolan ökar kraven alltmer på eleverna att till exempel tolka outtalade krav vid skoluppgifter, eller att planera i flera steg. Det är sådant som de flesta klarar bättre ju äldre de blir.

– Men för en person med Aspergers syndrom så består ju funktionsnedsättningen, ­säger Elisabet von Zeipel. Det blir inte lättare med åren. Därför ökar stressen ofta med de ökade kraven.

Vad kan skolan göra för att få en hemmasittande elev tillbaka till skolan då? Ge barnet tid, är det första hon vill betona.

En del skolor tar rutinmässigt hjälp av ­särskilda team för att skynda på återvändandet för elever som inte går till skolan. Det ­passar inte för elever med Aspergers syndrom som stannar hemma på grund av stress, menar ­Elisabet von Zeipel.

– Det kan se ut som om ett sådant team har lyckats om eleven börjar gå till skolan igen ­efter en kort period. Men då ger stressen kanske utslag inom andra områden, genom ­utbrott hemma eller depressivitet, säger hon.

Det finns också andra planer på hur man ska stävja elevers skolfrånvaro. Strax före valet lanserade utbildningsminister Jan Björklund idén att skolk ska skrivas in i terminsbetygen. Socialdemokraterna hakade på och sade ja till förslaget.

– Men det blir bara ytterligare en stress­aspekt och ingen lösning för de här barnen, ­säger Elisabet von Zeipel.

Ett hemmasittande, sönderstressat barn behöver vila. Därför bör man börja med att söka läkare för en sjukskrivning, tycker Elisabet von Zeipel. Det blir en signal till ­omgivningen att barnet är sjukt och inte stannar hemma av ­lättja. Det blir också en signal till barnet att det har rätt att vara hemma och slippa kraven.

– Under sjukskrivningen ska varken föräldrar eller någon annan prata om skolan. Det ska inte ens pratas i frivilliga termer som ”om du vill så kör jag dig till skolan imorgon”.

Det kan också behövas någon som kan komma hem till familjen och hjälpa föräldrar och barnet självt att förstå funktionsnedsättningen bättre. Att få hjälp att lära sig de egna gränserna för vad man orkar med är det bästa sättet att förebygga nya problem i framtiden.

– Då krävs förstås också att omgivningen respekterar de gränserna, säger hon.

Den här processen kan ta lång tid, från ett par månader till ännu längre.  

Hur vet man när det börjar bli dags att ta sig tillbaka till skolan då?

– Barnet brukar själv ge signaler, till exempel genom att börja prata om skolan eller vilja ha hem böcker, säger Elisabet von Zeipel. Vid det laget har han eller hon ofta redan börjat gå ut från sitt rum.

I det läget ska inte skolan börja göra upp scheman för hur lång tid det ska ta att ­komma tillbaka.

– Låt barnet själv bestämma takten. Klarar han eller hon två timmar om dagen så låt det hålla på tills barnet visar att det vill vara mer i skolan.

Med det här tänkesättet har Elisabet von Zeipel hjälpt flera barn tillbaka till skolan i sitt arbete på Aspergercenter.  

– Men det är inte säkert att eleven blir fullt fungerande igen, säger hon. Man tar stryk av att ha varit utbränd, det ser man hos vuxna också.

Det finns än så länge ingen forskning inom området stress och Aspergers syndrom. Men Elisabet von Zeipels arbetssätt grundar sig på beprövad erfarenhet. Hon har arbetat med barn och unga med Aspergers syndrom ­sedan diagnosen började användas i Sverige i ­slutet av 1980-talet, då med neuropsykiat­riska ­utredningar på Astrid Lindgrens barnsjukhus. I ­arbetet där ingick också kontakt och en ­inledande handledning för den skola där eleven gick.

– I början förstod vi inte hur vi skulle hantera dessa barn, och jag har gjort alla misstag man kan göra, säger hon. Men sedan jag börjat lägga stressaspekten som ett raster på de problem som uppstår i samband med Aspergers syndrom, så har jag sett att det gör skillnad.

Många föräldrar har känt igen sig när hon talat om stress som en försvårande faktor för deras barn. Förklaringen har visat en väg ut ur problemen och gett dem hopp.  

– Att leva med Aspergers syndrom innebär alltid ett visst mått av stress. Men man kan leva ett bra liv om man själv hittar en balans mellan orken och den egna förmågan – och om omgivningen förstår och respekterar dessa gränser, säger hon.”

Artikeln finns i sin helhet att läsa på http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2010/10/21/hemmasittarna-ofta-utbranda

K R A M I S    M A M M A   Z

Annons