Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

Moder natur, vet du mer om livet än mig? Vet du varför jag prövas så ?

Jag är trött på det här. Skittless rent ut sagt. Att alltid ta hänsyn till diagnoserna. Jag vill inte. Jag vill göra det som jag vill, som mitt ego vill. Inte se över axeln om det är okej, om det är en passande dag för att göra det vi tänkt. Att inte alltid vara beredd på att det kan skita sig. Att jag blir besviken, att junior blir besviken och faktiskt Sam också i slutänden då han inser att det är på grund av honom som det faktiskt inte har gått. Att vi alla är besvikna. Lurade på en upplevelse vi trodde vi skulle få, som kunde ha blivit hur trevlig som helst.

 

Fan som jag hatar det. Hänsynen. Jämt. 365 dagar om året. Jag borde vara härdad efter alla dessa år, kan det vara runt 6-7 år nu.. Men jag är det inte. Inte idag och jag hatar den känslan också. Den långa svordom som kom ifrån mig fick junior att baxna och fort bege sig hem till bästisen. Kunde mamma säga SÅ hemska ord? Det brukar vara Sam som står för dem..
Jag såg besvikelsen som så många gånger förr hos lillebror. Att vi fick ställa in. Avboka det som vi sett fram emot. Nu blev vi kvar hemma. Igen.

 

Helvetes semester. Vad ska jag med dig till? Folk uppdaterar på FB hur ”hääärligt och uuuuunderbart” de har på sin semester. Kom förfan inte och fråga hur min har varit..


 

Tobbe

 

Vad hade livet tänkt ut mig när jag fick denna ryggsäck som blir allt tyngre att bära ju längre resan går? Vilka är de högre tankarna? Till vilken mening? För oss alla i Ohana? Att det skall få lov att vara så här. Harmoni mixat med ständigt kaos som vi aldrig vet när det kommer, kan bara ana. De slår hårt emot oss 4 i olika grad och omfattning. Idag drabbade det även flera i vår omgivning.

 

Men fan som jag hatar det. Hata föresseten, vilket starkt ord. Ogillar är bättre. Ok, men hata känns mer kraft bakom, men jag vet att det inte är bra att tänka så. Jag som vill vara glad, possitiv och snäll emot mig själv genom att inte tänka tunga tankar. Elaka. Jag vet att det tynger ner ryggsäcken ännu mer.

 

Kom ihåg. Jag älskar Sam mer än livet självt. Jag älskar honom till stjärnorna och längre bort än så. Evigheten. Men det han blev född med kan driva mig till det yttersta. Jonglera med mina känslor. Sätta dem ur spel totalt. Aspergern är den jobbigaste biten just nu. Har svårt att acceptera vad den ställer till med..likväl som den är en tillgång i rätt sammanhang, yes I know..

 

Men idag är jag urbota less på den. Rejält. Använder Sams uttryck ”fan vad det här suger”

 

 

K R A M I S   M A M M A  Z

Read Full Post »

Så stilla, allt för stilla för egen del just nu

Jag saknar tempot. Kan ni fatta. Jag har semester men ändå så kryper det i mig av att mestadelen vara hemma, därför att Sam mår som bäst av det. Hemma, det är jag så ofta ändå. Jag vill ut, se världen, något nytt, något annat, nya influenser, ny energi, lite input, något annat. Får jag tycka så? Och när jag ser på Sam så är han i sådan harmoni med sig själv just nu. Det ger mig dåligt samvete samtidigt. Jag kan inte missunna honom ifrån att må bra, det är ju min högsta önskan att han skall må så här bra som han gör nu. Samtidigt blir det som att gå omkring här hemma som med en fotboja..

Tobbe hade sin bästis sovande här igår kväll. Sam har sina rutiner på kvällen och vill lägga sig halv elva. Tobbe ville såklart vara uppe senare och de hade lite planer för vad de skulle göra. Vi fixade så att det fungerade, det blev en rokad med våra sovplatser och vart dvd filmen skulle ses för kompisarna.

– Vad du är schyst som tar sådan hänsyn till att det blir så här annorlunda för min storebrors skull och hans Asperger, hör jag junior säga till bästisen.
– Äsch, svarar vännen, jag är så van att man måste ta hänsyn till din bror att jag inte tänker på det längre..

 Snacka om att man blir varm i hjärtat. Så fina killar 🙂

 

Picknicksugen, någon?? 

 
Till helgen åker vi till goda vänner. Sam är med på det och hoppas det funkar. Barnen är i samma ålder fast av motsatta könet. De har gått bra genom alla år, men nu har vi ju en tonåring med oss, och då kan jag tänka att läget blir annorlunda.. Men mer förstående folk än dem får man leta efter. Fina killvännerna  ♥  De har varit med om jobbigheter, stöttat oss i dem och bidragit med lösningar då vi varit ihop och det skitit sig. Känner mig fullkomligen trygg och Sam likaså. Vi beger oss ut till Upplandskusten och vill så gärna ut och lukta på det eviga blå denna gång. Får se om det blir så..

Har ägnat tiden hemma åt att plugga KYÄNI och dess produkter iaf. Förena nytta med nöje..Jag kan åka ut och sälja bara på de kundberättelser och resultat de gett, men jag vill kunna lite mera ingående.. Titta gärna in på min KYÄNI blogg www.meuskyani.wordpress.com så greppar ni vad jag pratar om 🙂

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

Junior ute i Morfar Skogen.. 

Tobbe ville promt ut i skogen i dag och plocka de blåa bären. Jodå, vi skulle baka favoritkakan av dem 🙂 Så jag gjorde honom till viljes. Det är något specielt med denna skog som vi alltid åker till för att fylla på frysen med bär eller plocka de guldförgyllda svamparna.. Pappa tog alltid med sig killarna hit då de var små på äventyr och picknickar som varade i timtal. När han dog så fortsatte vi att åka hit. Pappa känns så nära, då det är ”hans” skog.. Tom kojan som han bygde med dem finns kvar och vi har bara förstärkt den lite..En liter bär blev det innan regnet blev för otrevligt att vistas i..och Sam..tja..han ville inte följa med..men det kanske få 13 åringar vill.. Fast smaka av kakan vi bakade, jodå..se det ville han 😉

 

Kojan med 5 år på nacken..

 

Mycket tankar har ägnats en hel del åt det som hände i Norge. Tänker hur mamman till terroristen känner sig. Vad gick fel i uppfostran när så snedvriden syn uppstår hos sitt barn? Hur mycket kan man påverka sitt barn till att bli en god människa? Räcker det att älska så mycket man bara kan?
Jag tror på det goda i livet. Kärleken och omsorgen till varandra. Respekten för att vi alla är olika, men lika värda för det. Jag hoppas innerligt att jag förser mina barn med den inställningen och att alla andra gör detsamma. Morgondagens samhälle skall inte vara såsom det ser ut i världen idag, på många fronter. Och det är vi som formar den.

Omsorgen ja. När jag minst anar det så kommer den. Utifrån och ifrån den jag minst anar skall ge mig den. För ett tag sen så kom ju blommor  med bud ifrån en fin vän som jag ser allt för sällan, men jag vet att hon läser bloggen och är involverad i mitt liv ändå.. Nu kom det en till uppskattning och en uppmuntran. Omsorg om mitt väl och ve, omsorgen för att vilja göra mig glad.

 

Citat-tavla som Sommar Ernst bjussat på i ett av sina program och som en gammal vän till mig gjort åt mig..

 

Vi har legat på BB tillsammans. Våra mammor var bästisar under lång tid och vi blev bästa lekkamratetrna ifrån det vi kunde gå tills vi blev intresserade av killar i tonåren. sen blir det som det kan bli, man tappar kontakten med varandra utan att för den skull vara osams.. Formar sitt eget liv, skickar julkort varje år som en påminnelse om att man inte glömt minnerna och sammanhållningen som en gång var. Att man bryr sig fortfarande. Sen dök Facebook upp och en nyetablering av vänskap med människor man inte sett på år och dar blev möjlig. Många gamla kontakter vet jag har börjat läsa min blogg (både glad och tacksam åt det). Så stod hon bara där på min farstukvist häromdagen. BB-vännen jag gått påskkärring med, mimat till Abba med. Suttit intill i första klass och med spänning inväntat livet det långa och eviga. Hon som introducerade mig till vad en freestyle var och vilka Morden Talkning var i hörlurarna.. Och hon hade en tavla med till mig. En tanke och handling. Jösses så glad och rörd jag blev!

Blev lite ostrukturerat inlägg idag, men denna text bara bubblade sig fram, så håll till godo.. Och blåbären? Jodå.. MUMS så gott det blev.. vi har redan tjuvat en rejäl bit, bagarn och jag!! Någon som vill komma på fika och smaka resten??

Ta väl hand om er därute och ödsla med kärlek i massor till höger och vänster.

 

K R A M I S   M A M M A    Z

Read Full Post »

Upplands dagar

Simhoppstornet där mina barns far har många barndomsminnen..och nu kommer mina barn att ha detsamma..

Varje år åker vi flera gånger till my loves hembygd. Till jul, till midsommar och på sommarlov. De kommer att ha så många minnen därifrån när de blir vuxna, när de blickar tillbaka. Goda sådanna. Nu åker de inte gärna om inte kusinerna ifrån Dalarna gör detsamma och de möts upp där hos farmor och farfar.. tonårstiden gör sig gällande. Det som roade dem förr gör det inte längre..men tillsammans alla fyra har de så himmelens skoj än..hittar på annat..
Vi åkte till simbadet i omgångar. Både i sol och hällregn 🙂 Bada går bra närsom tyckte kusinerna.. Känns så gott att se Sam, att han nu mår bra och stortrivs så med sina släktingar som är lika mycket som kompisar.. och det där med social fobi förkastar jag helt nu när jag ser hur han funkar ute bland folk.. Iallafall folk han inte känner eller känner press/förväntningar ifrån..

För den som törs finns tian, junior hoppade där förra sommaren..

 

Vi fick rå om den närmsta släkten, äta gott, gå på loppis och trevliga fika stunder. My love fick vara den som kom till havet då bästa vännerna bor där och skulle ut och fiska på det eviga blå.. Han kom hem med 3 gäddor som svärmor fick till sin stora glädje. Tja, jag får kanske knycka åt mig lite egentid nästa helg vid havet då vi skall lite längre norrut utmed kusten och goda vänner..nu kunde jag inte missunna honom den här trippen. Jag fick en trevlig dag med mina svägerskor och killarna hade farmor lite koll på..

Jag hann rå om min vän också, som jag haft i över 15 år. Det känns som om vi bara kommer varandra närmre och närmre för varje träff som går.. Jag är så tacksam att hon finns där. Visserligen 19 mil bort, men gångerna vi ses uppskattas så mycket! Och när vi är ”hem” så brukar jag alltid försöka att se henne..både på midsommarkaffe och annandags mys.. Fast måste ge en stor eloge till henne.. Hon kan åka fram och tillbaka hem till mig bara för att ses över dagen.. Hallå..hur många åker 38 mil för en fika??

..och vet ni..drömde nåt så knäppt..jag drömde om ER imorse (måste vara Upplandsluften) Att ni var ett helt gäng blogg-mammor som kom och hälsade på och det enda jag bjöd er på var spagetti och köttfärssås.. Vet att jag i drömmen skämdes så för att ni fick så enkel och banal middag av mig när ni väl kom.. Hm..ingen tre rätters där heller..

K R A M I S    M A M M A    Z

Read Full Post »

Äggmacka är Tobbes favorit till frukost..

De högre makterna bjöd på uppehåll och solsken lagom till vår  utefrukost.. thank you..ibland är ni goda däruppe..vädergudarna..
Skönt att starta dagen på ett bra sätt när det blev lite turbelent på förmiddagen.. Jag bara plockar upp spillrorna, åker och köper nytt av det som gick sönder.. tänk så van man är..att det går sönder i tid och otid..men jag hade önskemål till Sam att kunna ha sönder något annat som inte är lika kostsamt, men se diagnoserna funkar inte så. Det är som en blixt från klar himmel ibland. Inte lika ofta som förr, men se det händer än.

 

Pusskalas av två fåglar som troget och förgäves inväntade
att vi skulle tappa en korvbit
 på Sibylla grillen ikväll..

 

Imorgon tar jag med mig kidsen och beger mig 20 mil bort till svärföräldrarna dit  kusinerna också nu är på sommarlovet.. Hoppas jag kan knycka åt mig en egen stund och åka de 5 milen ut till ksusten bara för att få lukta på det eviga blå..
Det brukar alltid funka så bra att vara där då även kusinerna är med. Ser det som ett skönt break för oss alla att byta miljö och se något annat. Förhoppningsvis hinns det med en fika hos en mycket kär vän som haft det lite turbelent den senaste veckan också.. (Har vänner kvar sedan jag och my love bodde där för 10 år sedan..)

Idag fick jag den egentiden jag kan sakna så. Jag och mammsen begav oss till grannstaden där KappAhl hade halva REA priset för medlemmar.. Oj vad jag fick mycket för pengarna. 2 lång kjolar, 1 superfin romantisk tunika, 2 långbyxor, 2 trosor, 1 skjorta till my love och ett armband med svarta rosor på, för dryga tusenlappen! Jag handar nog bara mina kläder på rea.. Thats me! På hemvägen tog vi en korv o mos bricka, men jösses vilken skräpmat det är..så det lär nog dröja innan jag dövar hungern med dyligt..men supermys att rå om mamma. Det är inte ofta som vi båda kommer ifrån bara hon och jag. Mor och dotter snack.. förtroendefulla..och mycket om hur det är och hur det kan bli. Mamma är min stora supporter som tror benhårt på mina projekt jag har på gång 🙂 Känns gott att hon är med på tåget..

Allt gott till er där ute! Är så ödmjuk inför att ni finns där i vårat avlånga land!

 

Jag och min fina mamma i kvällssolen 🙂

 

K R A M I S    M A M M A   Z

Read Full Post »

Ett regnigt Hunnebostrand är ändå magist

 

Utmed denna strand finns en sommarstuga till salu, typ 5 mille så där..baggis eller hur? Det kan jag få 5 mindre herrgårdar för här i omgivningarna..

Jag kommer nog alltid vilja åka till Västkusten och såsmåningom bo där sommartid..hyra en stuga en månad..får jag bara förverkliga mig själv så varför skulle det vara en omöjlighet??
Jag skall börja jobba på det nu, förverkligandet, under min tre veckors långa ledighet. Semester kommer jag inte att kalla det för, då man inte kan ta semester i diagnoslandet och semester har en speciell innebörd.. Det här med att kunna ta sig en road trip vart man vill och hur man vill..utflykter, häng i hängmattan och bara vara.. inte hos oss heller..men jag skall göra mina försök och undantag..

 

Fått tillåtelse av min matguru att låna denna bild ifrån hennes blogg
http://blogg.alltommat.se/monikasmat/

 

Långledigheten inleds med hällregn. Läser på Monika Ahlbergs blogg och ser en bild hon tagit och som inger hopp, påminnelse om att tänka possitivt i alla lägen. Visar den för Sam och han bara kommer med en klockren replik ” Men mamma, om det kommer för mycket regn så blir det ju hav istället”

Jag har lagt det jobbiga bakom mig, iallafall den incidenten och tack ALLA ni för den omsorg och kärlek ni visade när livet är som allra allra jobbigast ♥ Fortfarande finns tankarna kring Sam och livet, hur det är och hur det blir, men jag MÅSTE försöka focusera på annat också..jag vill inte sluta som Titanic precis..

Idag fylle my love år. Blir lite daimtårta och firande med mamma och henns sambo. Typiskt att han jobbar kväll idag för hade tänkt mig bjuda på både rött och entrecot.. Nåja, får skämma bort han en annan ledig dag istället..

♥ Grattis älsklingen ♥ Tack för att du alltid finns där för mig! ♥

 

 

K R A M I S    M A M M A   Z

 

Read Full Post »

 

På FB statusen skriver jag att vi skall ha Ohana mys denna fredag. Det blir inte alls som jag önskat mig, bara delvis. Jag ljuger så bra stundom. Dessutom blev allt mitt fel. Riktigt jävla fel. Jag var inte navigerad för fem öre och vi kraschar rakt in i bergväggen..


Sam får det jobbigt för att datorn inte samarbetar i samma takt som han vill och saker går sönder just därför.. Jag åker och hyr en film, komedin ”Min låtsas fru”. Vi kiknar i soffan stundtals av alla skämten. En höjdar film och jag känner att denna skall man se då man är lite deppig. Jag kunde aldrig ana där jag satt och grät av skratt i soffan att jag skulle göra detsamma inom två timmar men av helt andra orsaker.

 

 

Ibland får jag värsta adhd utbrotten själv. Är det livet vi lever, det pressade som lockar fram det? Frustrationen över så mycket? Att Sam stundtals helt ignorerar de regler vi sätter upp, som vi inte kan se mellan fingrarna? Att vi försöker förmå honom in i ett tänk som inte finns för honom och att jag driver det till det yttersta? Att jag blir så vansinnes arg att det bara blir värre kaos för honom?
Jag vet att han behövder sköta hygienen, men det är nej efter nej, kväll efter kväll och jag kan inte ta det längre.. En gång för alla skulle jag stå för vad jag krävde av honom och jag trodde verkligen att min ilska skulle få honom att förstå och förmå honom att göra det lilla. Att han skulle ge vika, för det har skett förr.
Jag tog tag i honom för att påvisa vem som innehade kommandot föste ut honom till badet som fått väntat allt för många kvällar på honom.. törs inte nämna hur många..

Vilken jävla nöt jag var. Jubelidiot. Men jag såg rött. Kaos även för mig. Ostrukturerat, ogenomtänkt..” Unge lyssna nu och gör som jag säger”

Väl inne i badrummet brast det totalt. Sam hann låsa om sig för att sedermera slå ut dörren av all kraft han besatt i all förtvivlan över mitt övergrepp. För det var det väl? Sånt där som världens mest hemskaste föräldrar gör? Övertramp på hans intigritet. Jag accepterade inte hans nej till att inte vilja.

 

 

Jag tappar fattningen, vet ni det? Mamma Z som så många verkar se upp till på denna blogg. Det känns som ett hån, att jag grundlurar er alla. Jag innehar ingen gloria, är inte stark, jag tokflippade. Borde blivit utvisad för länge sedan..inte vara kvar på spelplanen..

Jag som är den som skall stötta och leda honom rätt gav han en stor spark i mellangärdet kändes det som. Käftsmäll what ever. Fel fel fel..Total missbedömning av situationen, tänker så fel att det finns inte på kartan. Vad trodde jag? Att förmå honom att ha respekt för sin mamma? Respekt för det jag marat om hur länge som helst? Respekten för sig själv som inte finns just nu stundtals? Han ignorerar vissa bitar av sig själv.. Bryr sig inte.. Det skrämmer mig.

Barn får ringa BRIS. Vart får jag ringa? Jag som var den som spårade ur helt. För att jag inte orkar mera. Jag hissar vit flagg som mamma. Ger upp. Orkar inget mera. Förmår inget mera. Jag vet att jag lämnar ut mig mer än jag borde här. Känner samtidigt att jag kan inte ha denna blogg och ljuga om mig själv och det jag tillfogar. Inte bara rikta allt ljus på Sam och tro att allt är hans fel..diagnoserna och därmed lägga skulden där. Jag känner om jag vågar öppna upp så kanske det finns fler som känner som jag, som nickar igenkännande.. Att man faktisk gör alla fel man kan, att man hamnar på en nivå som man aldrig trodde man kunde nå. Sjunka så lågt. 

Jag har sårat Sam och jag har svikit mig själv. Jag lovade när detta lilla knyte kom till världen att jag skulle göra allt jag kunde för honom i livet. Jag svek det kan jag lova. Med råge i går kväll.. söker man titeln på den uruslaste mamman just nu så anmäler jag mig frivilligt.

Gud så bra jag ljuger..eller hur.. Ohana mys..jo jo.. Om bara jag hade skött mina kort väl så..

 

K R A M I S    M A M M A    Z

Read Full Post »

My love och Sam..skulle de våga sig i??

 

Min fina kusin kom och stannade längre än planerat men det gjorde absolut ingenting. Jag for till jobbet och han blev kvar med min Ohana.
Han är sådan fin kille att jag blir så glad när jag tänker på honom 🙂 tänk om fler kunde vara som han.. som ser det inte andra ser..ser vilken mysig kille Sam är.. Han innehar sådan omsorg kring Sam och funderingar kring hur han kan förgylla livet för honom..är så ödmjuk inför det..vi är inte bortskämda med det.. Att folk tar sig tid, bjuder på ett engagemang, viljan att aktivt göra något för oss och främst Sam..
Jag har även mina andra kusiner och kusinfruar som verkligen vill göra en insatts för oss, men de bor ju så långt bort..

Vi gick på Hamnkrogen i stan. Snälla mamma kom och blev hemma med killarna så vi kunde sitta invid slussen, kusin, my love och jag..prata om livet..ta ett glas vitt, äta gott i sommarkvällen..inte allt för ofta tillfällen som dess  ges.. Åh vad skoj det var att få rå om min kusin, som jag kan känna mig som en storasyster inför stundtals.. Jag fick inga syskon men tre killkusiner som känns mer som bröder än kusiner!!

 

Inte helt fel va?

Sam tycker mycket om alla mina kusiner och min yngsta som nu var här lyckades få med han att bada i dagarna två.. Han hade sådanna planer och visioner som inte gick att göra, men är ändå så glad för det lilla som faktiskt gick.. Den som drog storvinsten var faktiskt Tobbe som fick rå om honom mycket och det syntes hur salig han var över det.. De spelade kort sent båda kvällarna.. Kväll blev faktiskt till natt, men so what??  Tobbe har definitivt fått en ny idol i livet att se upp till! Han var så besviken då kusinen begav sig vidare imorse..

TIll kvällen har vi hyrt film och tacofredag stundar. Jag har två kvällpass kvar innan Ledigheten ifrån jobbet. Vet inte om jag skall kalla det för semester det som stundar.. Känner mig lite instabil överlag vad jag skall göra av alla känslor kring det som är och det som komma skall.. 

 

K R A M I S    M A M M A    Z

 

PS. Kan gärna tipsa er om min andra blogg som jag har:
www.meuskyani.wordpress.com
Den som handlar om vår hälsa och hur vi kan hjälpa den ♥

Read Full Post »

Det luktar tång, smakar salt..som jag längtar tillbaka..

 

Jag har tre pass kvar bland mina sjuklingar på sjukhuset..semester..jag suger på ordet..återhämtning..vila..spontana utflykter..bara vara..kanske blir det så..till viss del..på helt andra premisser än vad jag igentligen önskar..

Jag skulle vilja stuva in killarna i bilen och bara dra iväg. En roadtripp. Ni vet Thelma och Louise. Bara åka dit lusten faller på. Jag träffade en pappa för lite sen, gammal jobbarkompis, vars son är lika gammal som Tobbe, 10 år. De två hade i fjol gjort så, bara åkt i bilen, sovit i bilen, ibland vandrahem, åkt lite till och tillslut hamnat i NordNorge och tittat på Kaskelotter! Tänk att få ge killarna en sån upplevelse! Jag suckar tungt. Inte denna semester iallafall..

Nu hade de haft så himmelens skoj uppe hos kusinerna och allt gick klockrent, allt enligt planerna. Nu är Sam dämpad härhemma tycker jag. Game over. Bara fem veckors väntan på vad han vet blir helvetet då skommarlovet är slut. Nu har han inget skoj att se fram emot att göra på lovet, förutom en tripp till goda vänner på Östkusten som han tidigare älskat att åka till. Hm..som jag vill stuva in han i bilen och bara dra..men då styr mitt ego, vad jag vill. Vad han vill och vad som är bäst för honom står bara skrivet i stjärnorna för tillfället..

 

En lisa för själen att vara

 

I helgen jobbade jag, men var solokvist då jag väl var hemma. Tror det händer 1-2 ggr per år. Killarna var ju med sin pappa hos kusinerna.. Jag skrev på boken när det pep till i mobilen ”kom ut till stugan och fika”. En av de fina vänner livet bemedlat mig den senaste tiden hörde av sig och det var mitt första besök ute i deras sommarställe. Åh..i väntan på mitt paradis på jorden på västkusten skulle jag så himmelens gärna bo så där.. Hm..keep on dreaming.. jodå jag skall förverkliga mig själv! Snart 🙂

Samtalen blev många och långa. Vi har så mycket gemensamt och vissa saker kan bara få förstå innebörden av. Vilken toppendag jag fick där ute innan nattpasset väntade! Tack fina DU för den!!

Tanken var att jag under mina tre lediga dagar nu skulle ha hälsat på en av de fina vänner jag fått via bloggarna, men de ville sig annat. Så den höjdpunkten får vänta. Alldeles snart dyker min yngsta killkusin upp och det är inte ofta då vi bor en bit ifrån varandra och lever skilda liv.. Skall bli så mysigt!! Och det är han som vill Sam mer än väl och ta sig an honom så hoppas han får Sam på kroken för aktivitet..

Reflektionerna angående skolan, stress och utbrändhet kommer i ett inlägg längre fram. Fick mycket klok respons på FB kring det också som jag kommer att lägga ut här..

 

 

K R A M I S   M A M M A    Z

 

 

 

Read Full Post »

Sams skoldagbok i klass fem..rätt så talande

Sam har förmått sig till att göra saker han inte gjort på länge denna vecka och vår teroi om social fobi får bli till något annat. Killen åkte tåg utan besvär med andra resenärer i kupen till älskade kusinerna. Befann sig på Claes Ohlsson i tider av semester-shoppande folkhordar och hälsade på hos folk han inte kände däruppe i Dalarna. Han har fått kommit tillbaka på banan i SIN takt och nu återhämtat sig så pass..

Tänk om jag varit inne på rätt spår tidigare. Snuddat vid sanningen. Att Sam blev utbränd av skolan,efter att ha fått det allt tuffare under tre års tid och nu bara small det av efter sportlovet. Vi omkring kan inte se att han blivit utsatt för stress, men hur sjutton vet man hur han tolkar sin omgivning?
De krav han känt ifrån skolan dagarna i ända, termin efter termin att prestera har nog satt sina spår.

Om vi vuxna kan ”gå in i väggen” varför skall då barn inte kunna göra det som levt under konstant stress.
Hur jag än letar på nätet om barn och stress så finns nästan ingenting.. SKRÄMMANDE!!

Det ena jag hittar av stort intresse är Elisabet von Ziepel som förespråkar ett annat och sunt sätt att se på saken.

När andra säger ”Han skolvägrar” säger hon ”Han förmår inte vara i skolan”. När andra säger ” Han måste lära sig att leva i vårat samhälle” säger hon ” Vi bereder plats för honom i samhället”.
Samma kloka kvinna säger även ” Att leva med AS kan ofta vara att leva med en förhöjd stressnivå”

 ‘

Vem kan ge dig rätt diagnos just nu?
Är din mamma helt ute och cyklar, eller har jag slagit huvudet på spiken?

Jag googlade på denne Elisabet von Ziepel och hittade detta inlägg på ”allt för föräldrar” som jag kopierat

”Tänkte att jag skulle berätta om en föreläsning jag var på igår. Den hette ”Mitt barn stannar hemma från skolan” och föreläsare var Elisabet von Zeipel.
Som ni förstår på namnet handlade den om barn med AS som stannar hemma från skolan. Föreläsaren sa att hennes teori inte är vetenskapligt förankrad men efter att ha jobbat en massa år (hon går i pension i sommar) med detta så tycker hon att hon har belägg för sin teori.

Personer med AS lever oftast med en förhöjd stressnivå, sa föreläsaren.
Ett barn kan utsättas för stress under lång tid, redan från dagis kan dom tvingas in i sociala sammanhang som de kanske inte förstår.

Konsekvenserna av långvarig stress. Barnen får symtom som: blir mer autistisk, får mer utbrott/mer aggressiv, blir hemmasittare, psykosomatiska sjukdomar, suicid mfl. Vid långvarig stress minskar den egna förmågan. Oftast förringar vi vuxna barns reaktioner på stress.
Hon sa också att det är viktigt för oss som har kontakt med barnet att lära oss hur vi hjälper barnet att sänka stressnivån. T ex många pauser, leta energitjuvar och då titta över hela dygnet.

Hon menar att ett barn som levt under stor stress till slut inte klarar av att gå till skolan. Har det gått så långt så är det viktigt att barnet får en timeout, detta kan vara genom sjukskrivning. Under denna tid, som kan ta lång tid kan man behöva hjälp i form av någon som kommer hem och hjälper familjen med stressreducering. Under timeouten så får man absolut inte prata med barnet om skolan, och detta ska barnet också veta.

När sedan barnet ska tillbaka till skolan ska det ske på hans villkor och i hans takt. Det kan vara 2 timmar i veckan under lång tid. Man måste förebygga energitjuvarna. Viktigt att hitta vad barnet klarar av, det måste vara en balans mellan krav och förmåga. Man ska heller inte öka kraven för fort.

Det är alltså viktigt att ha långsiktiga lösningar och INTE såna lösningar som t ex kontrakt, belöningar, hämtning. Inget av detta fungerar långsiktigt, det är endast kortsiktiga lösningar.
Hon menar att det brister ofta i bemötandet från omgivningen som ofta tror att hemmasittare har det mysigt hemma. Ofta tror man att ju längre dom är hemma desto svårare blir det att få dom tillbaka till skolan. Resultatet blir att man fort vill få tillbaka dom, vilket är fel, det ska som sagt ske långsamt. Viktigt att tänka på att barn INTE sitter hemma och njuter – de vill gå, men klarar inte detta. ”

Livets bördor, så tung att bära ibland..

 

Jag blir som bestatt av tanken som ingen sagt till mig. Den enda var Sams läkare i februari som ville ”sjukskriva” Sam ifrån skolan, då han ansåg att det var den som gjorde honom sjuk. men han visste mycket väl att det inte gick då vi har allmän skolplikt i detta land. Till vilket pris??

Jag jagar vidare och finner på www.fass.se  om just utmattningssyndrom :

”Påtaglig bild av nedsatt psykisk energi dominerar bilden, vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning. Symtomen orsakar ett tydligt lidande eller nedsatt funktion i arbete eller andra sociala sammanhang.
Har man konstaterat att patienten har diagnosen Utmattningssyndrom bör patienten till en börja sjukskrivas helt under relativt lång tid för att ej ytterligare stressa patienten.”

Tycker att det mesta stämmer in på Sam..Nu kommer jakten på forskare att upptas. Jag skall leta reda på dem som kan ha sig en sund åsikt att berätta vad som hänt vår fina Sam, vad har samhället drivit honom till? Är det så här vi skall tillåta framtidens barn och ungdommar att må om vi får reda på orsaken till det? Och hur sjutton når vi ut till våra politiker och landets skolor att detta inte rör sig om varken skolk eller ovilja. Det handlar om ett sjukdomstillstånd som kräver sin långsamma väg tillbaka..

Detta blev längre inlägg än vad jag vill ha dem just nu på bloggen, när jag vet att många har lite tid med att läsa.. Men det var tvunget att bli långt.. I mitt nästa inlägg skall jag hålla mig kort och berätta om den fina dag jag fick idag.

K R A M I S     M A M M A    Z

PS: En sida jag varmt rekomenderar där det står så mycket bra kring AS oh autims är denna: http://handikappupplysningen.se/gn/opencms/web/AF/index.html

( Ni som är lärare gå gärna in och läs HÄR vad Elisabeth skriver! Så värdefullt!!http://www.autismforum.se/gn/export/download/AF_skolsatsning_2008/Elisabet_von_Zeipel_ahorarkopia.pdf

Read Full Post »

Vår skatt i Julikvällen

 

Igår var det gudagott att leva. Bokstavligen. För andra som inte varit där vi varit, kan inte förstå känslan av det vi fick uppleva. När det plötligt har vänt-igen. Till det bättre. Det slår allt, den känslan, den mäktiga. Det ofattbara. Det vi inte trodde skulle hända, faktiskt. Sådant som för andra bara är en ren självklarhet att göra. Jag vann högsta vinsten igår. Absolut! Bannemig jag tror att Sam kände likadant men kunde inte sätta ord på det.

Tobbe och jag har fått åka själva så många gånger till badhus och sjö. Sam har blivit tillfrågad men det har varit nej, nej och nej. Ett kanske och sedan i slutänden ett nej iallafall. Det har känns hemskt att lämna han kvar hemma i huset när naturen är så fantastisk och lockar oss ut. Svalkande bad. Svensk sommar när den är som bäst. Men har själv velat ha det så. Och vi har någonstans kommit till en acceptans att det varit så. Gilla läget. Tryckt på livets paus knapp i väntan på att trycka igång på play igen..nångång.. Sam vill inte eller fixar inte det just nu. Ok. Då är det så.

 

 

Efter vår grillning igår kväll ville Tobbe ut till ”vår” sjö och bada igen. Jag hade ingen lust faktiskt. Det tar en stund att bila ut dit. ”Ja, vi gör det om du lyckas få med dig Sam” svarade jag och visste per automatik att vi skulle bli hemma.

Livet hade lurat mig förr. Att jag inte skulle vara så förutbestämd. De ville lära mig att livet var föränderligt. Alltid.
Sam hade själv velat åka till ICA och handlat dagen innan. Han bröt själv därmed sin ”husarrest” på nästan tre veckor. Köpte sina chips och var så nöjd. Gav det mersmak? Stärkte det honom? Inte en aning och det kan jag bara gissa mig till. Vi har inte tvingat honom till någonting. Låg framgången däri?? Att min intution hela tiden haft rätt som sade att hålla livet i princip så kravfritt som det bara gick? Hade han hämtat igen sig efter allt som varit?

 

 

Vi kom till vår sjö. Det stod bilar på parkeringen. Några få var där och kvällsbadade. Och Sam klev ur bilen och gick ner till vattnet. Blev badsugen och ville i och ta sitt premiärdopp. Killarna badade och stojade. Allt kändes med ens så normalt, men ändå inte. Denna stund var så efterlängtad att en nästintill religiös känsla infann sig. Sam hade övervunnit ett stort hinder, kommit över en känsla som tidigare varit så jobbig. 1-0 till honom och diagnoserna som sätter så mycket käppar i hjulen för honom studtals, de fick känna sig besegrade. Rejält.

Mamma, det här blev väl den bästa dagen hitills på det här somamrlovet” viskade Tobbe till mig när vi kom hem. Även han förstod storheten. Och var såklart överlycklig att äntligen ha haft med sin älskade storebror till badet. ” Jag vill tillbaka till sjön när din kusin kommer nästa vecka mamma” kvittrade Sam på när vi gick in i huset. Eh?? Jaha..jo självklart!! Vinden hade vänt. Verkligen.

 I dag fick vi avbryta vår storstädning av huset för det var någon som tjoade ifrån sitt pojkrum ” Jag vill att vi åker och badar”. Vi kastade gladerligen skurmoppar och damtrasor åt sidan och bara åkte. Och bada av, ja det blev det sannerligen idag igen i ”vår” sjö. Två syskon satt förnöjda i bilen både på vägen dit och vägen hem.

Tror mer och mer på Gunde Svans devis han förkunnade för pressen då han stod på topp i sin karriär ” Ingenting är omöjligt”

 

 

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

På Södertälje semester i fjol

 

Jag fick en utmaning idag av Bup. Som jag inte vet om jag kan fixa faktiskt. Sam måste med till läkaren på bup, annars kan han inte få den medicin utskriven som vi tror oss att han såväl behöver.. Att bestiga Mount Everest känns lättare just nu.. Lägger det åt sidan idag, imorgon och några dagar till. Att påtala livets jobbigheter för Sam när han mår så bra just nu känns inte heller så bra.. Känner fortfarande att han bara måste få vara. Helt utan krav.

På Fredag skall min Ohana åka utan mig till kusinerna och bli borta när jag jobbar. Hoppas så att det går bra och att det blir ett break som Sam behöver efter att bara ha varit hemma i tre veckors tid.
Kanske kommer min fina kusin på besök nästa vecka och erbjudit sig att ta sig an Sam ♥  Sådant värmer. Omtanken. Viljan att offra sig själv för någon annan. Det är inte allt för ofta vi stöter på det. Och jag vill inte tigga om det. Hjälpen. Brukar tänka att få kanske vet om innebörden, vad ett sådant erbjudans skulle betyda för alla parter. Tänker att de kanske inte riktigt vet hur vi har det, på riktigt. Men å andra sidan finns ju denna blogg som inget annat gör än påtalar det..

 

 

Under min ledighet nu har jag grävt och grävt, flyttat buskar. Grävt lite till och planterat nya buskar, träd och perenner. Skall snart ut och gräva lite till.. Har hunnit med lite skriveri på boken och jobbat lite mer med ”min” KYÄNI som jag verkligen tänker sattsa så mycket på inför hösten. (läs gärna min KYÄNI blogg www.meuskyani.wordpress.com ) Så trots ledighet har jag utövat tre yrken, Trädgårdsmästare, författare och försäljare ♥ och alla gör de mig glada på sitt sätt..

 

Trevlig sommar på er alla goa därute!!

K R A M I S    M A M M A   Z

Read Full Post »

Junior invid Dalhalla ifjol och Carola konserten..

 

Ni vet att jag skriver och skiver på boken.. Gång på gång under mitt skrivande slår det mig vilken resa vi gjort hitills..och vilken enastående lillebror vi har till Sam. Jag har nog bara berättat en bråkdel av allt här på bloggen hur han ställer upp för sin bror, allt för att Sam skall må så bra som det bara går. På bekostnad av sig själv. Det vet han om. Bara höga suckar kan höras som protest..och ibland har han glömt bort helt vad det är som gäller..

Jag känner mig frikostig at delge er ett kort stycke ur min kommande bok. Vid detta tillfälle är Sam 10 år..

 

♥  Syskonen  ♥

”Tidigare på morgonen märktes att något var fel. Sam var snarstucken, irriterad, små sur, ja alla verb som tänkas kan för en dålig start på dagen. Tobbe och jag rättade in oss i ledet med fanan och parollen ”nu gäller det att vi trippar på tå så att Sam kommer iväg till skolan och inte hinner smälla av.”. Det innebar att vi inte tjafsade om småsaker, ifrågasatte inte hans påståenden hur fel de än var, och försökte vara så osynliga som det bara gick. Erfarenheten talade till oss båda att det var det bästa vi kunde göra för att hjälpa honom. Trots tappra försök från lillebrors håll så glömde han bort sig för stunden vad det var som gällde. Han intog sin frukost och började förnöjsamt sjunga på den sång som de börjat träna på inför skolavslutningen.

–        Håll tyst, röts det ifrån andra sidan bordet.
Den unge mannen förstod inte alls glädjen över att sjunga och vara nöjd med livet. Inte denna dag. För han var det allmänt oväsen för stunden som gjorde ont att höra och det var långt ifrån första gången som det klagades över lillebrors obekymrade sjungande. Störande ljud kunde ibland vara det värsta Sam visste, en utlösande faktor till ett mindre utbrott. Sittandes där invid frukostbordet smög sig ironin fram, tänk att låta Tobbe sjunga så mycket han ville och sätta på Sam ljudisolerande hörselkåpor. Spydighetes tankarna lade sig omgående då verkligheten tog överhanden igen.

–         Jag sade att du skulle hålla käften, varför fortsätter du då? Idiot!
–        Jag tycker om att sjunga, kontrade Tobbe.
–        Det är vår sång som vi skall sjunga i kyrkan.
–        Som om jag bryr mig då.
Ansiktet var sammanbitet, munnen ihop snörpt och blicken inte av den kärvänligaste sorten.
–        Tobbe, du får sjunga sen, sade jag med lidelse i mitt hjärta.

Ofta sen. Ofta få backa. Inte få utlopp för sina behov eller spontana känslor utifall det var fel tillfälle. Nerträngd, undanskuffad ifrån att vara den han så gärna ville vara. Ibland valde vi våra strider, de gånger som Sam var tvungen att försöka acceptera omvärlden för var den var oavsett hur mycket som den störde. Ibland tillät vi Tobbe vara just Tobbe fullt ut, men det kunde kosta på många utbrott vilket resulterade i att han backade på eget bevåg. Det kändes hemskt att be sitt glada barn att inte vara så glad denna morgon. Det irriterade barnet kunde bli ännu mer irriterat vilket kunde resultera i att en tromb släpptes lös och som tog lång tid att hejda framfarten på. Ville det sig riktigt illa kunde ett utbrott på morgonen förhindra att han gick till skolan. Av två onda ting så valde jag alltså att dämpa sångfågeln så vi förhindrade Sam att tappa kontrollen helt.”

Nu var det länge sedan vi hade det så här. Saker och ting förändras. Blir till det bättre.. och sämre.. Kanhända allt som skett den senaste tiden går att lasta skolan för.. Men redan när han var mindre var skolan orsak till att han small så ofta, men vi greppade det inte i lika stor omfattning då som nu. Då var skolan inte alls så anpassad efter honom och hans behov. Gasen i botten. Inte undra på att han gick igång på lilla minsta.. han var väl helt slut ungstackar´n.

K R A M I S    M A M M A   Z

 

PS!! Gå in på denna länk och en vän till mig har utlottning! Sommarens FINASTE tanketavla finns att vinna där!!

http://hemmapadunderbo.blogspot.com/2011/06/tavling.html

 

Read Full Post »

Vid det eviga blå, Bulgarien 2006

 

Pratar med Bup och de tycker som jag. Att vi bara skall vara just nu. Status Que. Gilla läget. Inte pressa Sam någonting. Jag tänker genast på hösten, skolan, skolplikten som ALLA barn har oavsett hur de mår därefter. När kraven kommer tillbaka och snaran läggs om halsen igen.. hur fan kommer han att må då? När jag ser att just nu, med det upplägg som är, så är han i harmoni..jag har tänkt så mycket på det och landat i det på något vis.. vi skall få träffa en ny Bup läkare i slutet av sommarlovet så får vi se vad denne tycker hur vi skall fortsätta..

Jag tar dag för dag bara..annars faller jag själv överbord och det är inte meningen.. Ser det lilla och märker hur jag går och småler mycket mera nu än förr..åt småsaker.. Det känns bra att jag gör det.. Kanske då man är som lyckligast? Och jag har fått en hel del att le åt den senaste tiden..kanske har det funnits där hela tiden men jag haft svårt att se det riktigt? Eller ju mer jag ler desto gladare blir hela jag och då ler jag ännu mera??

Sann kärleksförklaring

När jag vaknat efter mitt nattpass kommer en av mina äldsta vänner på middag med sin nya kärlek 🙂 Känns gott att trots att våra liv gått isär och ihop i intervaller så finns det där. Kärnan vänner emellan. Och hon har stor insikt i vårat liv just nu och det gör mig trygg. Vi vill ju ha en trevlig kväll, vilket det säkerligen kommer att bli. Jag stod invid spisen hela eftermiddagen, men gör det gladerligen. Det är så sällan som vänner hälsar på numera. Kanske beror det på att jag inte alltid har orken/lusten att vara den där vännen som spontant ringer för att småprata längre. Det är ge och ta i ett vänskapsförhållande, och när det är bara den ena som får ge hela tiden..ja då ger man upp tillslut..Kanske har livet i diagnoslandet förvandlat mig till någon annan som man inte vill umgås längre med.. Äsch, strunt samma.. Jag har få vänner och de står mig nära, både de ifrån förr och de som tillkommit på senare tid..
Törs ni öppna upp länken och se vad vi skall ha till efterätt förresten??
http://www.recept.nu/1.320596/leila_lindholm/kakor_tartor/frukt_bar/leila_lindholms_rabarbercheesecake

Allt gott till er !

 

K R A M I S    M A M M A     Z O F F E

Read Full Post »