Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2011

Min Ohana, min älskade, som jag vill er alla tre väl.

 

Jag slår bakut, lägger mig platt innan livet hinner fläta till mig och det gör så förbenat ont igen.. Jag är beredd och redan tagit ut skadan i förväg..

Så mycket som vilar på mig. Oket är tungt. Så mycket som hänger på mig hur livet skall bli.. Hur det skall blir för Sam. För junior. För oss. Me and my love..förhållandet..
Jag orkar inte. Resignerar. Deppar. Tycker synd om mig själv. Vilken vekling jag är. Gråter tyst innombords. Musten gick totalt ur helt efter skolministerns såkallade SVAR..(se nästa inlägg)

 

Sam och my love i sommras

 

Jag dränker mig i jobb istället på min långledighet. Satt med boken igår i minst två timmar. Orden bara flödar. Vill berätta så mycket samtidigt som det tynger mig att skriva om det. Kanske inte läge nu, men det är ett arbete jag vill få klart snarast..
Har mailat en massa stressforksare, proffesorer, överläkare  och föreläsare och har fått en del intressanta svar om NPF barnen, skolan och all stress de utsätts för där..Jag fortsatte min jakt på de som kan svara mig. Bara det är ett dektektivarbete..

Ägnar all min lediga tid sen till att jobba med Kyäni (läs gärna min blogg om den www.meuskyani.wordpress.com ) För jobb, det har jag, om jag vill lyckas.. och det vill jag. Sannerligen! Jag vil ha detta som mitt yrke om ett eller två år. På fullaste allvar! Få vara länken ut till andra så de får chansen att må så mycket bättre! Säljare av ett kosttillskott som jag redan sett gjort underbara saker med mina kunder..
Jag råpluggar antioxidanter, mineraler, vitaminer, dess effekt på kroppen och hur bristerna gör oss sjuka. Pysslar om min Kyäni blogg, läser lite till om företaget.. Jag blir sittandes 6-8 timmar under två dagar. Min räddning som får mig att se ljusare på livet..

Jag har så ont i hjärtat igen. Infarkt-ont. Men jag vet vad det är. S T R E S S . Något lär göras i mitt liv och jag är på god väg..tror jag.. Planerna finns och jag skall infria två av dem iallafall. Dom som jag kan påverka själv. Resten, hur det blir med Sam och skolan, livet och politiker på toppnivå som skiter i att engagera sig i hur det blir för honom..ja det står skrivet i stjärnorna nu hur allt detta kommer att sluta..
Jag vill inte att denna  sommar skall ta slut och sommarlovet likaså. Så mycket att ta itu med då..

 

Junior

 

Mamma, vad är meningen med livet. Man lever för att någongång dö och oftast är allt bara så jobbit” Junior har tankar nu som jag stundtals delar. Men mina tankar blir lätt som ett envist tuggummi som fastnat.. Jag deppar ihop och har svårt att komma vidare.. men jag försöker och tror jag kommit en bit på väg.. Men när gajsten falnar är det så lätt att allt annat dras med. Jag funderar på förhållandet.. Sist vi gjorde något på tu man hand var i slutet av April.. När nästa dag för bara oss två blir av har jag ingen aning om när.. Kanske skall vi prövas ännu hårdare? 

Det var du och jag mot världen, så var det då så är det nu” Peter Le Marc

 

 K R A M I S    M A M M A    Z

 

 

Read Full Post »

Min skrutt då det ännu fungerade i skolan

Jag har fått svar ifrån skolminister Jan Björklund. Mina frågor blev inte besvarade. Politikst svammel för att inte granska och ta ansvar för den verklighet vi lever i. Blah!! Dock går det åt rätt håll, de börjar hända grejer i maskineriet iallafall.. Ni skall få både min frågeställning och regeringens svar.

Jag skrev bla följande
”Skolan av idag kräver att han klarar skolans mål, oavsett hur mycket det kostar på och gör att han mår psykiskt dåligt varje dag.
Vad har ni för allternativ att erbjuda min Sam? Jag vill att han skall kunna få självförtroende, en bra utbildning och ett jobb. MEN då han nu inte fixar att läsa alla dessa ämnen som ni enligt lag skall tvinga honom till?? Jag har läst om så många ungdommar med diagnos som hamnar snett, lever på bidrag. Är det den framtid jag skall ge mitt barn?

Finns det ingen plan B ? En annan utväg ? Skulle han kunna få en utbildning som inte kräver att han är godkänd i åtta-tolv ämnen?

Kanske barn/ungdommar med NPF diagnos skulle kunna söka in på gymnasiet med att bara ha klarat tre ämnen såsom det var förr?? Det är som gjort för honom att misslyckas och det kan ni ändra på!! 

Summan av min frågeställning var och är alltså följande. Om man inte blir godkänd i alla dessa grundskoleämnen för att söka vidare till gymnasium VAD FINNS DÅ FÖR ALTERNATIV? Vad kan Sam få för utbildning men ändå bli utbildad till det han är intresserad/bra på ?

Följande svar kom till mig

”Jan Björklund tackar för dina synpunkter. Han har bett mig, som medarbetare i den politiska staben, att svara på ditt brev. Jag vill börja med att be om ursäkt för att svaret dröjt.

Du efterfrågar i ditt brev att alla lärarstudenter ska få kunskaper om elever med neuropsykiatriska diagnoser under lärarutbildningen. Detta har regeringen genomfört, och i den nya lärarutbildning som startar i höst finns specialpedagogik med som obligatorisk del av utbildningen.

I den nya skollag som trädde i kraft den 1 juli i år har skrivelserna om elevers rätt till särskilt stöd skärpts. Om elever med neuropsykiatriska diagnoser har behov av särskilda stödåtgärder, ska rektor se till att behovet utreds. Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd, ansvarar rektor för att ett åtgärdsprogram utarbetas. Av åtgärdsprogrammet ska framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Beslut om åtgärdsprogram kan från och med den 1 juli i år överklagas, vilket ökar rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare. Genom en tydlig koppling till Barnkonventionen markeras dessutom att barnets bästa ska vara utgångspunkten i all utbildning. Särskilt stöd finns reglerat i skollagen (2010:800), 3 kapitlet, 7-12 paragraferna. Vill du läsa mer finns den nya skollagen här:http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2010:800#K3

De pedagogiska konsekvenserna av autism och aspergers syndrom kan man till viss del kompensera genom att skapa förutsägbarhet och tydlighet i lärandesituationerna. Det är därför viktigt att skapa en lärandemiljö som av eleven upplevs som meningsfull, begriplig och hanterbar. För att lyckas med detta kan skolorna få stöd av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Stödet kan ges i form av rådgivning, specialpedagogisk utredning, information och utbildning av både skolpersonal och föräldrar. Myndigheten arbetar också förebyggande genom kommunsamverkan som är en dialog med förvaltningschefer och motsvarande i syfte att få en bild av respektive kommuns struktur, kompetens och kompetensbehov. Inom Specialpedagogiska skolmyndigheten pågår ett antal utvecklingsprojekt som syftar till att möta de behov som framkommit i kontakten med skolorna. Vidare information kan du hitta på myndighetens webbplats: www.spsm.se.

Om du anser att skolan inte lever upp till kraven i läroplan och skollag, och upplever att du inte får gehör hos rektor och lokalpolitikerna, kan du vända dig till Skolinspektionen för att göra en anmälan. Mer information om hur det går till finns på myndighetens hemsida: http://www.skolinspektionen.se

Vänliga hälsningar

Linda Nordlund
Departementsledningen
Utbildningsdepartementet
Tel: 08-4051850
linda.nordlund@education.ministry.se

Ser ni någon antydan till svar på min fundering och oro?

Vilken utbildning tänker de på utbildningsdepartementet ge honom så att han blir utbildad ändå, trotts att han INTE blir godkänd i åtta ämnen när åk 9 är över? Det spelar ingen roll hur många duktiga pedagoger de finns i skolan, för Sam är inte motiverad till någon skolgång överhuvudtaget som läget är just nu..

Jahapp..kampen är långt ifrån över ändå. Fan så samhället är utformat ännu. Ger ingen plats för Sam och det han förmår kunna, på sina premisser. Ett samhälle för alla? No way. Not yet mina vänner..
Jag kommer inte att nöja mig med dyligt. Krigaren  Athena får dra ut i strid, igen. Försvara de mina och det jag tror på.

Samhället må svika dig nu Sam, men jag tänker inte göra det!! Aldrig!

K R A M I S    M A M M A    Z


Read Full Post »

 ♥ Junior  ♥

 

Jag drömmer otäckt, men samtidigt kanke drömmarna speglar den världsbild som råder i Ohana. Drömmarna är till för att hjälpa och förstå många gånger. Jag drömmer att jag har Samuel död invid mig men att det inte rör mig i ryggen. För inom mig så vet jag att han lever ändå. Jag vaknar av drömmen. Ser att han sover lugnt intill mig. Reflekterar och klurar länge på vad denna dröm skall säga mig. Hur kunde jag vara så känslokall i drömmen?

Det blir ett jobbigt samtal med junior sent igår kväll. Hans funderingar och tankar i landet Holland. Det var mycket djupa sådanna och helt förståerliga över att de finns där. Han upplever hur Sam och han som alltid varit så tajta och kompatibla med varandra inte längre är det. Sam glider mer och mer ifrån sin bror och snart finns bara en främling kvar.

Plötsligt får min dröm en innebörd. Ett syfte. Sam finns kvar hos oss, men börjar ta form i en annan skepnad. Så när jag drömde att han var död var det bara symboliskt. Han ömsar skinn just nu och det upplever både jag och Tobbe väldigt markant nu. Stundtals gör det ont att se då ingen av oss vet hur det blir i slutänden..Åt vilket håll han utvecklas till.

 Jag känner mer och mer hur jag och Sam glider ifrån varandra. Innerligheten vi alltid haft finns inte där. Samtalen. Kanske är det så med alla grabbar som blir 13. Kanske är det bara Sam..

 

 

Vi har haft att göra på jobbet. Helt slut när jag kommit hem. Jobbat i dagarna fyra denna vecka. Haft att göra på min lediga tid. Handlat. Laga mat. Bytit däck på bilen. Möten med hab om ADL intyg inför assistent-timmarna. Doktorsbesök om min hälsa.Varit med Tobbe. Det viktigaste av allt. Faktiskt. Fått så mycket indikationer att han känner sig undanskuffad även innan vårat förtroliga samtal igår. Jag har fått så många exempel av honom som jag bara kan dementera fakta. ”Ja, det är så. Tyvärr lilla hjärtat”

Vi har spelat mycket kort. Vändåtta och femhundra. Läst sagor om kvällarna och han har fått sova invid mig i dubbelsängen. Åkt och badat på tu man hand. Idag skall vi ut på loppis bara jag och junior och imorgon, Söndag tar my love med sig honom ut och fiskar hela dagen. Picknick. Kalla pannkakor. Egentid och få vara i focus. Man försöker så gott det går. Räcker inte till ändå. Han känner det som om vi älskar Sam mer än honom bitvis.

Capre diem. Solen skiner ute nu. Skall göra frukost och försöka få ut även Sam i den ljuvliga morgon som besöker oss. Om än för de fyra minuter som han bara sitter där..

 

 

K R A M  I S     M A M M A     Z

Read Full Post »

Vad tänker du om livet älskade Sam ?

 

Jag har varit symptomfri i flera flera veckor. Tagit nya prover gällande hjärt-hälsan och dom är bra. Men nu, när kraven kommer på både mig och Sam, när lovet snart är över och karusellen drar igång igen, ja då får jag ont igen..

Stressangina. Jotack, jag märker det. Det gör vansinnigt ont över hjärtat, uti i vänster arm.. och jag får som mera ont när jag märker att jag har ont.
Fan, att skiten inte gett med sig. Att livet ter sig som det gör. Krav ifrån så många håll som jag skall uppnå.
Förbannade samhälle som inte är utformat så att Sam tillåts vara Sam. Att han får mogna i sin egen takt. Att han kan finna sin egen väg genom livet. Jag har varit inne på det förr. Jag börjar låta som en pappegoja.

 

Frukostmys med en av råttorna i kökssoffan

 

Kanske leder allt till något gott i slutänden, till någonting större..att vi banar vägen för andra. Frågan är bara på vems bekostnad det sker? I vilken omfattning?
När jag tar upp ämnet skola med Sam sluter han sig som en mussla omgående. Ber mig dra åt helvete. Han skall inte gå till någon skola av samma anledning som i våras. Han har inte varit med en enda vän sedan påsklovet. Svårt överlag att prata med andra barn, förutom kusinerna. Att gå till en skola full av ungdommar känns inte som en höjdare..än mindre sådanna som han inte känner..

Jag vill till skillnad mot många andra inte ha en skolstart. Det innebär allt för stor påfrestning känns det som om för både mig och Sam.

En klok vän jag hade en gång, Hildemar, sade till mig ” Det enda vi kan göra är att följa med båten på livets flod och ta livet för var det är och vart det för oss” 
Hans råd kanske är klokt att följa. Men lättare sagt än gjort.

 

 

K R A M I S   M A M M MA   Z

Read Full Post »

Simbadet ifrån bruksorten där killarna har sina rötter delvis..
Bad och skoj med kusinerna och träffade fin-vännen H

My love och jag fick oss en hårdrockkväll ihop med en hel del artist-träffar backstage till hans stor lycka..

Blåbärsplock

Båtfärd, picknick på det eviga blå och mys med vänner idagarna tre

 

Hemmadagar, både på gott och ont invid vår fina lilla sjö

Åter en doft av hav och en träff med min bloggvän som jag längtat så efter

(Jag får icke förglömma min vecka i Hunnebostrand v 24, så igentligen hade jag 4 veckors ledighet, fast inte sammanhållna..) 


Rätt så nöjd och glad Mamma Z ändå.. Trots allt så fanns ljuspunkterna där under min ledighet.. Carpe diem va? Visst var det så?? Back to work again!!

K R A M I S   M A M M A   Z 

Read Full Post »

Jämngråa dagar

Livet kan inte alltid innehålla solsken, varken ute eller i mitt sinne. Sån är jag. Grubblare. Tänker på att om 2 veckor återgår barnen till skolan. Alla utom mitt. Vi har fortfarande så svårt att motivera Sam till att göra saker här hemma, så hur sjutton skall vi bära oss åt för att få motivationen att infinna sig när det gäller skolan? Men ändå känns inte tanken lika tung nu som i slutet av förra terminen.

Tror jag kommit till ett accepterande att det är så här det är nu och jag troligtvis funnit orsaker till varför det blev så. Att Sam blev utbränd. Men har inget stöd i det än ifrån varken bup eller hab. Undrar vad de säger när jag pressenterar mina misstankar. En diagnos som man inte ens sätter på barn som mitt än..och hur ställer sig då skolan till mig om inte skjukvården stöttar upp mig? Blir jag en ensam krigare igen? Ifrågasatt? Hur bedömds jag utifrån mina tankar?

 

Himmlen är mulen idag. Konstatnt regn. Innedag. Skrivardag. Jag har suttit invid min bok i timtal sedan jag vaknade. Snart i sex timmar. Vilken pli på mig själv va? Redigerat 64 skrivna sidor av hitills 128. Jag har fått nytändning. Eld i baken och vill få den klar snarast. Har redan gästlistan klar i huvudet för vilka som skall komma på realisefesten av den 🙂 Många av er därute. Erat stöd och support betyder jättemycket där jag sitter och skriver. Tappar tråden men finner den igen. Ger inte upp. Ett Marathonlopp som jag skall rodda och nå målet.

 

Det blev haveri i förrgår. Det höll på i timtal och jag såg hur dåligt Sam mådde över en sak han fick lov att konfronteras med. Tobbe var så underbar och backade, irriterade inte. Ifrågasatte ingenting. Han förstod läget såsom många gånger förr. Så underbar. Tillslut kunde jag nysta upp virrvarrvet med Sam. Han är inte lika öppen nu som tidigare, pusslet blir svårare att lägga. Betydelsefulla bitar som saknas.

Jag kan sakna mycket ifrån hur vi hade det förr..då det var så mycket enklare. Jag blev så påmind om det då jag fick träffa Lenas underbara Junior i veckan. Hur behändigare det var när man fortfarande kunde distrahera svårigheterna med lekar, räddningen var inom räckhåll. Fantasin som kunde lätta upp och lösa upp jobbigheter. Jo, han är en tonåring numera, jag vet. Överlag så tror jag det är knepigt att vara mamma under den tiden..

 

K R AM I S    M A M M A   Z

Read Full Post »

Den utlovade picknicken invid det eviga blå blev äntligen infriad

 

Sittandes under ett träd som skuggade satte vi oss på picknickfilten, hade sanden emellan tårna, och kaffet dracks. Jag log. Tänk att det gick att förverkliga! Det som vi mestadels skojat om via bloggar och inlägg på FB..att bloggvännen minnsan skulle få bjuda mig på kaffet invid havet när jag väl letade mig dit.. Nu hade jag gjort det..tagit mig alla milen ner. Och det var värt varenda kilometer bakom ratten.. 
Dessutom måtte vädergudarna haft överläggning om att skjuta på det dåliga vädret en dag då det gav oss det önskade vädret 🙂

 När man var barn var det aldrig problem att skaffa nya vänner. Man var inte bränd, hade inte blivit sviken, åsidosatt och ersatt pga att man var den man var och stod för det.. Livet gav en den erfarenheten med tiden. Man blev vaksam, avvaktande. Kunde man bli omtyckt för den man var? Ge och ta? Att vänskapen var besvarad? Hur skulle nya bekantskaper i livet se på mig? Hur skulle de bemöta mig och vårda mig?

Livet lärde mig på nytt att lita på det. Succesivt. Lita på att jag var fullvärdig som vän.. och jag kom att våga sattsa igen på vänskapen två människor emellan..och jag är så himmelens glad att jag övervann rädslan för att släppa in nya vänner i mitt liv. 

 

♥ Fin-vännen ♥

 

”Hade ni kul mamma” undrade Tobbe när vi satt i soffan och kollade på Lost avsnittet ifrån box nr 4 igår kväll. ” Var du blyg mamma, du hade ju inte träffat henne förrut” blev följdfrågan utan att jag hunnit svara på den första.

Ja det var pirrigt. Man känner varandra men ändå inte, via bloggarna.. Men pirret gav sig rätt snart och det kändes så bekvämt och okonstlat. Hjärtligt och spontant allting. Så självklart att vi skulle ses..
Förbenat att det skall vara 22 mil emellan (hm..jag hade gjort en mindre felberäkning..det var liite längre bort..) För jag vill göra det igen. Träffa henne, min bloggvän. Det gav så mycket 🙂 ♥

Det som känns gott i hjärtat är att veta att det finns så många fina blogg-vänner därute att träffa och att jag kommer att återkomma till den vän jag äntligen fick en kram av på RIKTIGT igår..inte bara i tanke och via bloggen..

 

K R A M I S   M A M M A   Z

 

(klockren bild av Lena och mig va?? Fotografen var inte så lång..blev liksom tagen i hans perspektiv på livet 🙂 )

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »