Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller
att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för
att nå dit
Tack Ann-Sofi för den fina dikten häromdagen..
Den gäller nog många av oss just nu.
K R A M I S M A M M A Z
Gud va bra skrivet… precis så är de…. Ïdag ska vi träffa vår nya LSS handläggare för att se hur våra behov är…. ny prövning… som om vi inte behöver hjälpen mera… ja är livrädd vi ska förlora vår avlösning och helger… de gör vi säkert inte men man blir rädd… orolig. Alla dessa möten.
Är det några som blir experter på alla dessa möten så är det vi..och hur less är man inte på dem..suck.
Hoppas ni får fortsatt hjälp!!
Kramar
Ja, visst är den fin och tänkvärd…. Den betyder väldigt mycket för mig, den där dikten. Speciellt nu när jag har varit på botten i 3 dagar. Vet inte vad det är med mig, har drabbats av något virus men det är mer än så. Är ledsen och har gråtit massor dessa dagar. Tror att det är en reaktion på allt som hänt senaste tiden, med utredningen som kanske var droppen som fick allt att rinna över. Du vet ju hur det är, man går och biter ihop och biter ihop och samlar på sig tills det en dag brister. Blir hemma från jobbet hela denna vecka tror jag. Behöver återhämtning. När jag blir så här drabbas jag lätt av katastroftankar och det är väldigt jobbigt och energikrävande. Fick för mig nu på morgonen att William skulle råka ut för något på vägen till skolan och blev knäckt. Låter helsjukt, jag vet, men kan inte hjälpa det. Hoppas att ni får en ok dag idag. Tänker mycket på er. Kram!
Hoppas att du är på banan igen..eller åtminstonne stannat där du är.. ibland finns ju tendenserna till att det bara skall bli värre..
Säkerligen behöver allt ut nu före din del och hoppas att du fick sköna hemma dagar ifrån ditt jobb..
Får du någon hjälp för ditt sätt att tänka? Det låter ju jättejobbigt!
Stor kram till dig!!
Ja käraste du vi får ha varandra att ventilera med och på så sätt orka vidare. Många gånger stärks jag när jag ”pratat” med mina vänner i ”cyberspace”!!!
Inte så många andra som förstår, IRL dräller det inte av vänner som har barn som jag, även om jag vet om några så är det inte de jag pratar med.
Inget barn med NPF är det andra likt så att dra paralleller är svårt. Trots att jag har erfarenhet av två stycken som haft likheter men ändå är som komna från olika världar.
Min näst äldste son fick börja äta magsårsmedicin i 9-10årsåldern! Han mådde illa, kräktes och hade ont i magen jämt! Honom fick jag ha många VAB dagar på! I efterhand förstår jag att det delvis var hans diagnoser som ställde till det men på 90-talet var inte kunskapen lika stor som nu.
Han har också varit deprimerad och så i perioder så visst är livet tufft för dessa ungdomar!
Efter insättning av Concerta vid 21 års ålder har livet delvis vänt. Hans ”motor” startar nu och han både orkar ta initiativ till saker och blir mer uthållig.
Skickar kramar till dig fina du!
Ni kan stärka mig så mycket mer än mina vänner på hemmaplan faktiskt..vi pratar samma språk..
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter gällande den stora..
Tobbe skall börja med magsårsmedicin nästa vecka 😦 känns inget kul men vad att göra??
X-tra stor kram tlll dig nu!!
Jättefint skrivet och tänkvärt!
Kramen till dig och alla andra kämpande föräldrar som behöver styrka ♥
ja visst bar den fin..det finns många tankvärda texter..
Kram på dig din globetrott!!
Fin dikt 🙂
Jag hoppas att du är på bättringsvägen nu Zoffe. Du gör rätt som blir hemma och drar dig tillbaka för återhämtning.
Jag hade en ”sån” dag i måndags och då fick jag lite oväntat extra kramar på jobbet, bjuden på lunch av bästa vännen, snackestund med den enda mamman som är som vi i närheten av där jag bor och helt plötsligt infann sig ett lugn som jag så väl behövde.
Jag hoppas att du har några i din närhet som kan ge dig en extra kram, låna dig sitt öra och bara lyssna på vad just du har att säga, ge dig värme och kärlek och allt det du behöver.
Ring dem, be dem komma till dig med kramen och örat. Ibland är man rädd för att störa eller va till besvär för så känner man ju sig så ofta i alla sammanhang med myndigheter och andra, men en vän ska finnas i både med och motgång.
Jag vet att du har vänner, våga be dem om det du behöver Zoffe.
De behöver ju inte vara mammor i diagnoslandet för att lyssna och vara en fin vän.
Stor varm kram från mig som är ganska långt borta, men ändå nära ❤
//Jill
Vilken tur du hade 🙂 Ja, att man skall vara så beroende av detta ”syddsnät” runt omkring..Men kanske en annan år finnas där en annan gång för någon annan? Livet är ett givande och tagande..Men att be om den är inte min starka sida..få vara besvärlig och krävande..
Kramen värmde gott!
Hoppas allt är bra med dig och familjen!! Det var ett tag sedan jag tittade in hos er..
Kramen tillbaka!!