Faran över. Idag iallafall. Det är bara min hälsa som börjat opponerat sig igen på samma välbekanta sätt som i våras.. Stress anginan. Så ovälkommen men så väl förståerlig att den åter entrat scenen. Två barn att hålla ovanför vattenytan har sitt pris. Att få förhållandet att göra detsamma.
Lyssnade på Karlavagnen igår på hemvägen ifrån jobbet. En klok betendevetare sade ” Vi misslyckas först när vi gett upp” . Jag hann mysa med junior i sängen innan sovdags och berättade detta. Att han lyckats fullt ut i skolan denna vecka trots sina bakslag och nererlag. För han har försökt.
”Men mamma, det har jag gjort bara för att jag fått hjälp av er den här veckan” Vet att han även haft viss resurshjälp men jag har inte stämt av med skolan hur mycket och hur väl det slagit ut..
och den sjunde vågen slår in
tar vi sats ifrån klippan
och vi räds då alls ingenting
och vi håller kroppen varm
såsom bara älskade kan
hand i hand”
Martin Stenmarck
Jag och my love har kommit på fötter igen ♥ Ridit ut stormen. Igen. Helt otroligt. Att kärleken till varnadra är så stark att den håller. Men varje gång vi numera får en svacka är jag så rädd för att det skall brista. Att det inte skall bära. Hur stor påfrestning kan den tåla? Kärleken den eviga?
K R A M I S M A M M A Z
Den eviga kärleken kan nog bestå hela livet med kloka investeringar, men kanske inte alltid i samma form, vem vet. Sen kan jag ju inte låta bli att opponera mig, hur tänker dessa skolor egentligen när de anser att föräldrarna ska vara med i skolan på skoltid för att det ska fungera för barnen? Det är väl ändå inte föräldrarnas ansvar?
Hur i hela friden skulle det se ut om dina patienters anhöriga kom med och talade om för dig en hel dag hur du ska sköta ditt jobb?
Dålig jämförelse kanske, men ändå?
Skönt att ni lyckas hålla samma spår iallafall, du och kärleken för man behöver nån att luta sig mot, ellr iallafall med i stormarna som yr kring barn med diagnoser.
Stora kramen till dig, men du – den där Martin, har du inte växt ifrån han 😉
Ja, vi har varit ett strävsamt par i 16 år snart..och har kämpat på i många motgångar..fler än vad många andra mäktat med skulle jag tro..
Tja, tror skolan åberopar Björklunds utfall om att stökiga elever i skolan, ja då skall vi föräldrar vara på plats för att få pli på dem….sen om det är diagnosrellaterat eller ej som junior har ja det vet vi inte än.. Hade vi en diagnos på papper så kunde skolan inte kräva detta av oss..men när han är allmänt bänglig och omöjlig så skall vi vara där och styra upp han.. Så tolkade jag det.. Sen att vi har hemmaskola på Sam hörde inte dit.. Behöver jag säga att jag storgrät av vanmakt på det mötet..
Kan man klona sig själv?? Jag skall hinna vara fröken/pedagog/vårdare åt vårat hemmabarn. Jag skall stötta upp junior i skolan. Jag skall hinna med att sköta mitt jobb. Och någonstans skall jag hinna vara Zoffe också med MINA behov i centrum..
Ja här på jobbet så får vi ta itu med alla kriterier av patienter..alla dessa dementa som man måste passa och som stundom kan vara så krävande och ta mycket tid i anspråk..
No way att jag överger Martin 🙂 Han kommer att återkomma många gånger här på bloggen..och i mitt liv framöver *skratt*
Kramar tillbaka!!
Hej vännen!
Vet du vad jag tror? Jo, om er kärlek har klarat sig genom allt som varit så tror jag att den även överlever allt som blir. Ni är menade för varandra.
Kram!
Ann-Sofie
Vad himmelens gullig du är ♥ så många säger att vi har äktenskapstycke tillockmed..tja..lika långa och lika långhåriga iaf 😀
Hoppas så du har rätt..
Stor kramen!!
Hej finaste Zoffe! 🙂
Så glad jag blir när jag läser dina rader här idag – jag är säker på att Er kärlek övervinner allt!
Tusen tack för Dina som alltid fina, värmande och omtänksamma ord hos mig! Ja, just nu är det riktigt tungt tyvärr… Men det är människor som Du och ”Aspiggan” som gör att jag orkar lite till..!
Många kramar och all kärlek till dig vännen!
//Anna
Man känner sig så liten ibland.. Man vill så gärna hjälpa..ta fram ett trollspö inför dem som behöver det mest.. Men livet ser inte ut så..det enda man kan göra är att visa kärlek och omtanke..och att det kan lena en smula när det gör som ondast..
Tänker ofta på dig ♥
Ni har kärleken till varann och barnen vilket stärker er också…Ni älskar era barn och kommer att få tid tillsammans senare…
Ni ska inte behöva vara med sonen i skolan, det fattar vem som helst…tror inte att han är bara allmänt stökig och bänglig utan det har en orsak!!!
Kram
Hoppas så bara att vi överlever ”tills senare”..och ja..vi får se vem av oss som får rätt i en slutända..
Bamsekramen
Det där känner jag igen..det är otroligt att du har orkat så mycket som ni kämpat.Jag har själv känt mig kluven..jag borde finns på så många ställen men kan inte det.Skolan borde vilja skaffa personal som är villiga att söka kunskap om de inte har det.För mig är det mitt kött och blod jag kämpar för och vem vill inte ge sitt barn det bästa för det har ju alla rätt till.Vår son som går i åttan skall göra en utredning för att ta reda på vad han klarar av som yrke..jag skall kolla vilka skolor som har anpassade kurser.Er kärlek verkar klara alla stormar bra och jag hoppas det fortsätter så.Jag sänder er alla styrke kramar från Åland.
Jadu Ann..att vi bara orkar..vilken styrka vi måste få någanstans ifrån..
Misstänker ni diagnos på killen eller finns det redan en sådan?? Vet han själv vad han vill jobba med??
Önskar dig all lycka till med ALLT!!
KRAMIs
Han har dysfasi((tal- och språkstörning).Han vet inte vad han vill jobba med men han är en otrolig tecknare och kan snickra.Han har utvecklas mycket på ett år men är han redo att studera utomlands?Det är ett stort steg att flytta till Sverige eller Finland.Ja, vi har en otrolig styrka som orka med detta.Ibland undrar jag om vi är utvalda till detta.Styrke kramar från Åland.