Morgonen var sagolik vacker då jag kom hem efter mitt nattpass..och solen letade sig upp bakom vår lilla sjö..
När jag vaknar är jag fylld av energi..Kanske för att jag och mannen rett ut en del..Kanske för att det närmar sig Ladies Night i Globen till helgen (johoddå..produktionsbolaget bjuder mig och vännen på det med tanke på vår lilla delaktighet/medverkan i showen)
Kanske för att killarna haft en bra helg och jag ett trevligt pass på jobbet.. Kanske för att det går så himmelens bra för mig att sälja KYÄNI..( hämtade hem 18 lådor till mina kunder i lördags..och alla som ätit detta ett tag mår bättre.. ) Tänk att jag kan vara en process, en länk i det stora hela så att möjligheten till bättre hälsa finns 🙂 för andra.
Bara detta gör mig så glad idag.. Tillfredställd..Sinnesro..Fram tills jag läser en krönika som sätter igång maskineriet hos mig. Ifrågasättandet. Missnöjdsamheten och frustrationen över att hur högt jag än skriker så är det inför döva öron.
‘
‘
Jag läser Marcus Birro, krönikan i Expressen idag. Han sätter fingret på det jag klurar så över. Han är så ärlig i sitt resonemang.
”Politiken är som en roman av John Grisham. Ingenting är vad det synes vara.”
”Jag hann inte göra många timmar i politikens värld men bara under de här få dygnen har jag fått klart för mig att politik bara handlar om makt och vägen dit. Allting annat är sekundärt. Alltså är vi medborgare sekundära. Vi är som boskap. Vi är lydiga soldater. Vi är marionetter i någon annans garn.
Vi är dumt vatten som rinner dit marken vill.”
Jag tänker på Aspiggan, en blogg jag nyligen hittat och all den kamp hon för mot samhället och sitt barns bästa. Hur hon håller på att gå i kras för att samhället inte förmår bättre. Vi är många som snart bara ligger där i spillror i väntan på att nästa generation mammor skall göra detsamma om inget görs åt det..och hur kommer våra barn må mitt i allt? Vart finns konsekvensanalyserna? Haverikomissionerna för de som redan misslyckats?
Politiker som bestämmer sig utan att veta vad de är för krafter de sätter igång..
Hur många politiker VET om VÅRA liv.? Tagit sig tiden, suttit ner och reflekterar. Ifrågasätter. Pratar MED OSS??
Skall det vara så här? Vart brister det och vad kan vi förbättra?
Politiken är tyst om oss. Vi finns inte.
Inte mer än när någon med Asberger begår ett hemskt brott syns ”vi” bland rubrikerna, men på helt felvinklat sätt och inte oss till gagn ett dugg..
Vad krävs för att samhället skall lyssna på oss? Kan mitt upprop vara till någon nytta eller är det bara en droppe ute på det politiska havet som inte märks?
‘
(912 stycken har anslutit sig på ”mitt” uppror hitills
http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=243688819010986 och det gör mig riktigt stolt..)
‘
Givetvis förstår inte politikerna vår värld. varför ska de lägga energi på sånt? de har ju så fullt upp med viktigare saker… som att hitta på roliga ord för sin sambo och lura till sig lite extra pengar för de har ju så lite betalt redan innan. de har ju så fullt upp med att se till att vi andra betalar samhället medan de roffar åt sig av de som gynnar sig själva. Tyvärr är de så.
Ja min hörna är ja så nöjd med… å jag tog upp ett HELT matsalsbord å liiiiite till innan så detta är kanon.
Ha de gott gumman så kämpar vi vidare för våra ungar….
..fast å andra sidan så kandiderade jag själv till riksdagen 2006..men jag hade aldrig släppt taget om verkligheten och det utskott jag skulle ha verkat inför..
Ja fighten fortsätter du..på olika vis..
kram
Så sant så sant det Marcus Birro skriver…
Vem bryr sig egentligen?
Vem tar sig tid att sätta sig in i en situation?
Vem ägnar sig åt politik för att de verkligen bryr sig om människor?
Bryr man sig om människor, på riktigt, hamnar man oftast i vårdyrket…som inte är särskilt inkomstbringande utan mer ”ett kall”…
Jag vill inte vara politiker…jag är rädd att ”smittas” av de ”sjukdomar” som florerar i politikens korridorer…”de sju dödssynderna” som t.ex:
Girighet, frosseri och högmod…
Kram…
När jag var lokalpolitiker så hade vi varsinna anrvarsområden och vi fick vara kontakt politiker och uppsöka verksamheten och ta in verkligheten till nämnden..
Undrar hur det fungerar på riksplanet??
Jag engagerade mig politiskt för jag ville vara med i proccesen för förändring..till det bättre..kunna påverka..de svagas roll i samhället..
Jag var aktiv inom politiken i 2 år, blev vice ordförande i sossarna i stan och satt med i komunstyrelsen tom..en lärande tid tills diagnoslandet satte stopp för att hålla på med det..så tog time out och är där än..
Under tiden lärde jag känna många fina partivänner och jag litar på många av dem av de som nu sitter i riksdagen.. Jag får hålla kontakten med dem och tala om hur vi har det stundom..Anna Wahlen som nu sitter där, skrev ett inlägg på min blogg här för 2 år sedan.. Jag kanske skall publicera det ånyo..
Men överlag tror jag at många politiker lever sitt egna liv med skygglaparna på dessvärre…se på björklund bara..
KRAMEN den stora!!
Vad härligt att du vaknar med denna underbara känsla..njut av det.Javisst känns det hopplöst ibland då man inser att ingen politiker förstår och vill försöka ändra vår sits till det bättre.Här på Åland har vi val på söndag och jag känner inte mycket tilltro till dem som ställer upp.Jag har vår son hemma idag och han pratar öppet om sina känslor från förra veckan.Du är otrolig som finner kraft att fortsätta kämpa för oss alla som har barn med diagnoser..Styrke kramar från Åland.
..därför Ann skall jag försöka komma till riksdagen/regering och berätta om oss!! De kan inte blunda länge till nu!!
Hoppas du röstar på det som passar någorlunda!! det är jätteviktigt att rösta!!
Kramen och tack för peppingen!!
Håller med, men vi får inte glömma att det finns många som kämpar och förstår bland politikerna. Det krävs både hjärta och engagemang för att jobba politiskt, gratis och på obetald övertid i kommunerna. För det är faktiskt bara ett par enstaka politiker i varje kommun som har lön.
Sen kan man tycka en massa om giriga riksdagsmän och ministrar, de är förstås tråkigt och helt oacceptabelt! Och att, som Birro är inne på, vägen till makten inte går via hjärta och engagemang, utan rätt taktik och rävspel i de politiska ungdomspartierna och maktens korridorer.
Min fina vän sitter med i barn och utbildningsnämnden och är en klippa med STOR insyn inom NPF.. Fler som hon i politiken!!
Jag fick aldrig lön som politiker.. Ett gott julbord om året blev det 🙂 iaf
Jag har nosat på maktens korridorrer och tror verkligen att de godhjärtade finns, men kanske inte är allt för många.. Vi får omvända fler!!