Vad behövs?

Morgonen var sagolik vacker då jag kom hem efter mitt nattpass..och solen letade sig upp bakom vår lilla sjö..

När jag vaknar är jag fylld av energi..Kanske för att jag och mannen rett ut en del..Kanske för att det närmar sig Ladies Night i Globen till helgen (johoddå..produktionsbolaget bjuder mig och vännen på det med tanke på vår lilla delaktighet/medverkan i showen)
Kanske för att killarna haft en bra helg och jag ett trevligt pass på jobbet.. Kanske för att det går så himmelens bra för mig att sälja KYÄNI..( hämtade hem 18 lådor till mina kunder i lördags..och alla som ätit detta ett tag mår bättre.. ) Tänk att jag kan vara en process, en länk i det stora hela så att möjligheten till bättre hälsa finns 🙂 för andra.

Bara detta gör mig så glad idag.. Tillfredställd..Sinnesro..Fram tills jag läser en krönika som sätter igång maskineriet hos mig. Ifrågasättandet. Missnöjdsamheten och frustrationen över att hur högt jag än skriker så är det inför döva öron.

‘

‘

Jag läser Marcus Birro, krönikan i Expressen idag. Han sätter fingret på det jag klurar så över.  Han är så ärlig i sitt resonemang.

”Politiken är som en roman av John Grisham. Ingenting är vad det synes vara.”
”Jag hann inte göra många timmar i politikens värld men bara under de här få dygnen har jag fått klart för mig att politik bara handlar om makt och vägen dit. Allting annat är sekundärt. Alltså är vi medborgare sekundära. Vi är som boskap. Vi är lydiga soldater. Vi är marionetter i någon annans garn.
Vi är dumt vatten som rinner dit marken vill.”

Jag tänker på Aspiggan, en blogg jag nyligen hittat och all den kamp hon för mot samhället och sitt barns bästa. Hur hon håller på att gå i kras för att samhället inte förmår bättre. Vi är många som snart bara ligger där i spillror i väntan på att nästa generation mammor skall göra detsamma om inget görs åt det..och hur kommer våra barn må mitt i allt? Vart finns konsekvensanalyserna? Haverikomissionerna för de som redan misslyckats?

Politiker som bestämmer sig utan att veta vad de är för krafter de sätter igång.. 

Hur många politiker VET om VÅRA liv.? Tagit sig tiden, suttit ner och reflekterar. Ifrågasätter. Pratar MED OSS??
Skall det vara så här? Vart brister det och vad kan vi förbättra?

Politiken är tyst om oss. Vi finns inte.

Inte mer än när någon med Asberger begår ett hemskt brott syns ”vi” bland rubrikerna, men på helt felvinklat sätt och inte oss till gagn ett dugg..

Vad krävs för att samhället skall lyssna på oss? Kan mitt upprop vara till någon nytta eller är det bara en droppe ute på det politiska havet som inte märks?

‘

(912 stycken har anslutit sig på ”mitt” uppror hitills
 http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=243688819010986 och det gör mig riktigt stolt..)

 

‘

K R A M I S   M A M M A   Z