Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

Nu vänder vi blad


Ring klocka ring. Ring ut det gamla och ring in det nya.
Vilken tur att vi infört begreppet nyår och inbillar oss att det innebär en nystart. Man drar ett streck i sanden. Hit men inte längre. Man ser en markering. En symbolik som gör att allt jobbigt känns lättare. Så mycket skall infrias i det nya året. Det orörda. Det o förstörda. Möjligheterna ligger dukade som ett smörgåsbord.
Konstigt att ett nyår måste till för att det skall kännas så oavsett vad för mål man målar upp. Men tror det hjälper oss alla.. att vi orkar ta tag i jobbiga saker. Orkar att ge dem kraft att genomföra. Bara för att vi vänder blad såsom vår käre konung säger. Lämnar det gamla bakom oss. Ser framåt. Det oskrivna bladet istället.

Det får vara hur som med det. 2012 väntar.
Varje år har gett mig en rejäl höjdpunkt de senaste åren. Mitt sommarprat i P1 som blev till P4. TV4 medverkan i Malous soffa i Efter Tio. Martin Stenmarcks handling hela  Ladies Night hösten av det brev jag skrev. Den goa kramen jag fick av han. ( ja det gör mig fortfarande så himmelens lycklig och har burit mig fram genom många tunga stunder.. )
Och skall min blogg bli med i en bok nästa år. Min och några andras bloggar 🙂 Skitkul!!
Undrar lite nyfiket på vad för höjdpunkt som toppar detta år som kommer till oss i natt. För detta lär väl vara ett återkommande mönster väl?  Topparna mitt i bland alla dalar?


Ni vet de flesta hur vi haft det. Året 2011. Peståret som går till historien. Men mycket trevligt hände också, tack o lov. Kanske var det som gjorde att jag höll och inte gick i tusen bitar. Att de var limmet som sammanfogade sprickorna i mig.. Skulle tro att det fungerar så. Livets ying och yang. Det måste finnas en balans. För att klara av det ena så måste det andra finnas där. Det är som att gå på lina. Hålla balansen och inte tippa över åt fel håll.

Luften har gått ur mig den senaste veckan. Har känt mig som en sjunkande Titanic. Saker har hänt i mitt liv som gjort att jag bara känt att ” nej fan nu skiter jag i alltihop” Saker har blivit sagda. Saker har inte blivit sagda. Stöd som inte funnits där när jag behövt det som ifrån de håll jag förväntade mig mest. Tystnad kan vara behaglig vid rätt tillfällen. Men den kan vara lika obehaglig som en svärm myggor som aldrig ger sig. Lika ovälkommen.
Har jag för höga krav om livet? Förväntningar av andra? Varför inte vara helt nollställd på den punkten. Jag arbetar hårt på det men har inte lyckats fullt ut.. En läxa att fullborda nästa år ?

Ikväll kommer fin vännen som Martin sjöng för hela hösten. Hennes nya kärlek. Vi skall skåla för det ljusa som stundar. Vi vänder blad och jag hoppas banne mig det väntar bättre stunder för oss alla i Ohana. För alla därute i världen som också behöver en ljusning.

GOTT NYTT  2102 alla önskar jag med kärlek denna nyårsafton!

K R A M I S   M A M M A   Z

,

Read Full Post »

9 Maj

Vi har ett möte i skolan. Jag hejar på två av Sams tidgare kompisar. ” Är Sam sjuk” undrar den ena killen omtänksamt. ”på sätt och vis” svarar jag. ”Hälsa att han skall krya på sig”. Det är nära att det brister för mig där, just då, invid cykelstället..

Det skär och gör ont att höra. Sam som förrut var en del av all den fina gemenskap står helt utanför den nu. Förr hade vi fridtids här hemma, det myllrade jämt ungar här som var med Sam. Nu är telefonen tyst. Inte ens skype gör sig till känna på datorn. Barnen har hittat andra vänner att vara med, vänner som inte är lika tillbakadragna som Sam.
De har i de flesta fall haft kul här..Skrattat, skojat, myst, diskuterat, analyserat.. Nu är det bara tysnad som råder..och en självvald sådan. Sam påstår att det är så här han vill ha det..och när jag insåg varför han backade idag och inte gick på sin lektion i skolan börjar jag mer och mer fundera över det här med att inte kunna konfronteras med andra längre..

På väggen i klassrummet hänger skolarbeten som klasskamraterna gjort. Teckningar. Delaktighet som inte finns i Sams värld just nu. Det känns i hjärtat.  Jag kan inte rå för det. Det brister inuti mig. Håller ihop. Stiff uppear lipp ni vet..Show must go on. Justja..det var så det var…Min finaste kille i världen..du förbryllar mig så..

18 juni

Jag säger tack till allt vad denna semester gav mig i form av det possitiva för det är det som jag vill minnas.
”Mamma, tack för den här semestern fast det blev så jobbigt och annorlunda” sade junior med en kram i går kväll.
Vi kapade vår efterlängtade semester med en dag i Hunnebostrand, allt för att komma hem och bara landa i vardagen, den som Sam funkar bäst i men den som vi andra är så urbota less på..
Sam skulle ha kunnat åkt igår redan, men vi bet ihop för Tobbes skull och den dealen gick Sam med på..men ut ville han inte.. Bara sitta i sitt hörn i stugan..precis som tjuren Ferdinan..

7 Juli

Vi kom till vår sjö. Det stod bilar på parkeringen. Några få var där och kvällsbadade. Och Sam klev ur bilen och gick ner till vattnet. Blev badsugen och ville i och ta sitt premiärdopp. Killarna badade och stojade. Allt kändes med ens så normalt, men ändå inte. Denna stund var så efterlängtad att en nästintill religiös känsla infann sig. Sam hade övervunnit ett stort hinder, kommit över en känsla som tidigare varit så jobbig. 1-0 till honom och diagnoserna som sätter så mycket käppar i hjulen för honom studtals, de fick känna sig besegrade. Rejält.

 Mamma, det här blev väl den bästa dagen hitills på det här somamrlovet” viskade Tobbe till mig när vi kom hem. Även han förstod storheten. Och var såklart överlycklig att äntligen ha haft med sin älskade storebror till badet. ” Jag vill tillbaka till sjön när din kusin kommer nästa vecka mamma” kvittrade Sam på när vi gick in i huset. Eh?? Jaha..jo självklart!! Vinden hade vänt. Verkligen.

5 Augusti

Sittandes under ett träd som skuggade satte vi oss på picknickfilten, hade sanden emellan tårna, och kaffet dracks. Jag log. Tänk att det gick att förverkliga! Det som vi mestadels skojat om via bloggar och inlägg på FB..att bloggvännen minnsan skulle få bjuda mig på kaffet invid havet när jag väl letade mig dit.. Nu hade jag gjort det..tagit mig alla 22 milen ner. Och det var värt varenda kilometer bakom ratten..
Dessutom måtte vädergudarna haft överläggning om att skjuta på det dåliga vädret en dag då det gav oss det önskade vädret :-)

30 Augusti

Båda mina barn mår dåligt av skolan, på olika vis. Satan vad det gör ont att bevittna.
Jag har Tobbe hemma idag med diagnosen ”ont i själen”  Han är så pressad över sin skolsituation att det gör sig i otäcka uttryck nu och det jag fick bevittna i morse. Jag är djupt oroad över honom. Skolpsykologen har gjort klart sitt och vi har fått tagit del av vissa bitar av vad den påvisar och det är åt det hållet jag misstänkt..men än är inte allt sammanställt. Jag bad fröken idag att omgånde kalla till möte med resursteamet. Jag vägrar släppa Tobbe till skolan om han skall få känna misslyckande på misslyckande dagarna i ända. Må så skit som han gör i sin unga själ. Never.
” Det är jobbigt hemma och jobbigt i skolan, jag får aldrig lugn och ro någonstans” Nej hjärtat, jag har förstått det.

Mamma jag kan bo hos en annan familj när du har så jobbigt med Sam, det räcker”
No way. Ohana är min helgedom, mitt revir som jag bevakar. My love får jaga bup och FK. Jag bara grinar.. Queen of tears ni minns. Bättre han pratar i luren än jag då..

Det måste hända grejer rätt omgående nu. Någon av oss kommer att gå under annars. Kanske blir det förhållandet..det knakar rejält i det nu.. Den lilla tid vi ses och får till samtal blir kring barnen. Vi har tappat bort varandra igen..

Shit happens.

Fortsättning följer..

K R A M I S   M A M M A  Z

Read Full Post »

Så skönt det är att befinna sig på rätt plats bland rätt människor. Fick sådan feedback på våra tankar kring Sam och livet, på hans sätt att vara och resonera just nu. Kunniga Hab. Tackolov att man har dem i ryggen. Att vi tänker så pass lika. Att de peppar en. Stärker en. Understryker den tro och uppfattning som vi har.
Tänk om övriga omvärlden kunde göra detsamma. Det känns som om vi sitter inne med en sanning som andra ännu inte sett. Ännu inte förstått.

När det gäller Tobbe känner vi samma sak, fast på Bup. De ser saker som andra missat. Sätter händelser i samband. Ser konsekvenser. Analyserar. En välvilja som är stor att komma till botten med allt. Att ställa allt till rätta. Förmå killen att ha ett bra liv.

Mikael Whiehe har skrivit en låt vars vackra och tankvärda rader jag infogat i bilderna. En text som jag ställer mig bakom.

Jag är den bro som orkar bära dig 
Jag är den hamn där du är trygg 
Jag är den eld där du kan värma dig 
Jag är den famn som ger dig skydd




Med hjälpen av andra. Med kraften ifrån andra. Stödet. Förståelsen. Kramarna och omtanken så skall vi banne mig rodda detta! Har vi fixat resan så här långt så måste det gå en bit till..
Älskade ungar. I´m always here!

För mitt inre ser jag Paolo Roberto som min coach. Gapandes på mig ” Kom igen nu mamma Zoffe. Har du kommit så här långt så kan du inte ge dig nu. Kööör! ”  Jag skall tillåta att han poppar upp lite varstans i mitt liv. Då jag tänker ge mig. Schack matt och livet får besegra mig. Då skall han finnas där som en envis liten djävul på min vänstra axel och tjoa precis som i Robinsson tävlingarna..

Idag är en bra dag. Många dagar har varit snärjiga av olika anledningar, icke önskvärda. Men idag så bara var det ett flow trots en super slitig dag på jobbet ( Ni skulle bli chockade hur tufft det är på svenskt sjukhusgolv ) Fast jag har väl min Kyäni att tacka för att jag orkar så pass mycket som jag gör också 😉 Att jag dessutom födde ideén på att ha en egen Paolo med mig kändes gott. Tror nog han tillåter mig att ha den här formen av fanatsier med mig om de är ett fungerande verktyg.. ha ha.. eller vad tror ni?

K R A M I S   M A M M A  Z

Read Full Post »

Året det tunga. Inlägg efter inlägg präglas av det. Otäckt att se tillbaka hur det var och veta hur det blev. Vad det kostade på.

 

25 Januari

Mamma, jag vill verkligen vara lika snabb och duktig som de andra, men hur mycket jag än vill så går det inte. Jag fick ett papper idag som hade något med vokaler att göra. När 5 minuter hade gått så var alla andra klara utom jag..jag satt typ en halvtimme och hade knappt gjort hälften. Jag fattade ju inte vad jag skulle göra fast fröken hade förklarat det för mig. Men så fort hon gått så minns jag inte ändå. Det är skitdrygt..Åh allt är bara jobbigt nu. Jobbigt i skolan och jobbigt hemma”

Gråten kom hos Tobbe och var massiv och det kan jag förstå.


21 Februari

Vi blir sittandes i bilen ett bra tag på skolparkeringen. ”Om jag går nu mamma så sätter jag mig i en snöhög, allt är bättre än skolan, och väntar på tills du hämtar mig”
Att Sam skulle få gå endast tre lektioner idag kvittade.. ” Jag har gett den här förbannade skolan sex år av mitt liv och det räcker nu, till vilken jävla nytta då”??

Tre lektioner var allt jag krävde av han idag och ändå backade han.. Jag är bakbunden, har inte verktygen som kan vara behjälpliga..oavsett hur jag förklarar världen för honom så är det noll läge.. Hur mycket pepping jag bistår med så är det som att hälla vatten på en gås..
”..och..är du klar nu mamma, som om jag bryr mig om allt det där??”

23 Mars

Fan..tänk om det fanns en stressdoktor..som kan det här hur en kropp fungerar vid stresspåslag under så lång tid..och ingen allmänläkare som TOTALT ignorerade mig och hur jag mår nu.. Att jag hade haft ont igår kväll i hjärtat 4 timmar var liksom en axelryckning..”jaha.synd om dig då typ” Han kan säkert skirva ut pencilin vid halsont men tamenfan inte se det som INTE syns..

Så här kränkt var länge sedan jag kände mig.. vad skulle jag dit till vårdcentralen och göra?? 

 Som en bonus på allt elände så havererade det för Sam och skolvägran är åter ett faktum idag..  och Tobbes mage gör SÅÅÅ ont igen..och har det riktigt tufft i sin skolsituation..

Vill någon byta liv för ett tag? Någon som anser att det inte finns tillräckligt med utmaningar i livet?

 

28 april

Tunga tankar som får mig att inse livets tunna tråd som vi är fastsnurrade invid livet självt med..hur bräcklig den är och hur lätt den kan gå av och vi lämnar jordelivet för gott..  
Somliga av oss når ålderdommens höst och andra blir stoppade allt tidigare på sin färd.. Det gäller så att ta vara på sig och njuta av livet..blir åter påmind om det..se det lilla i det stora..och ingenting ta förgivet.. Nu hoppas jag att det går vägen för den jag tänker på..för livlinan hann precis ut i tid denna gång..

Fortsättning följer..

 
K R A M I S   M A M M A   Z

 

Read Full Post »

Snön hade avlägsnat sig helt på annandagen då julen tog ett sista grepp om oss. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av den mer än att den skulle vara fungerbar för båda mina killar.
Själv var jag mestadelen tyngd. Orkade inte med att ”så trevligt vi ska ha det nu när det är jul”. Jag känner mig mer och mer utanför allt sånt. Jag kan inte känna den äkta glädjen längre..
Fortfarande är jag så tyngd av det pissår vi haft, den höst som var rent ut sagt fördjävlig. (Förutom Ladies Night kvällen då.. Tack Martin..)
Kanske jag känner så för att vi står så själva mitt i allt på vår öde ö. De jag omges av vet inte alls vad vi gått igenom. Har inte en susning om de suicidtankar som fanns för bara 14 dagar sedan i vår Ohana.. Vet inte om den tuffa tid som varit och är. Kaoset. Att vi sprungit mer än 1000 maratonlopp sedan skolan började. Det syntes ju inte på honom..Omfattningen. Och jag vill inte skriva det på näsan då vi sågs under trevliga former. Nej, jag ler i mina finkläder och hur sjutton kan någon då ens ana hur jag mår inuti? Få berätta hur mina barn har det och främst det ena..?
Att jag är som söndertrasad av allt? Gråter för lilla minsta? Sönderstressad och så ont i hjärtat till och från.. Att jag känner mig likgiltig inför så mycket.. Trött och less.. Vill bara åka på en enkel resa till landet där solen alltid skiner. Just nu idag känns det bara som Game Over.

Jag begav mig ut till finvännen H efter frukost. Vi ses så sällan, då avståndet är som det är. Nästan 3 timmar i bil för en fika i vanliga fall. Annandagen har blivit en dag för oss att ses då vi ändå alltid är där och innan vi åker alla milen hem.
Då vi väl ses blir det så innerligt vi pratar. Förtroliga samtal. Känner att det är en vän som vet vad jag pratar om. En vän jag kan spy livets galla inför men som ändå finns kvar där. För vi har trevligt snack också. Inte bara det tunga.
Tack fina du ♥ för att du finns i mitt liv..

Hemma fungerar inte datorn som önskvärt. Det som kretsar så kring dagarna för Sam. Hans länk ut i världen. Det sociala snacket med andra. Laptopen har gått sönder och varit 5 veckor på lagning (hur nu det kan vara möjligt) så han är utan helt mellan varven då datorn segar ihop. Livet suger med ens. Han vet om det själv. Frustrationen är stor just därför. Tur att julklapparna innehöll lite nya dvd boxar att titta på, men det är bara hjälp på kort sikt.

Siktet får bli inställt på det nya år som stundar. Det kan tamesjutton inte bli värre. Eller kan det ? Finns det någon utmaning jag ännu inte mäktat med och som skall prövas mig? Öråd efter öråd har jag hålli mig kvar i tävlingen. Utamningarna har blivit större och tuffare. Utmattad har jag fixat det. Alltid på mållinjen. Vad väntas bakom kröken? Grand finale? Vad är det som gör att jag håller mig kvar i det?
Livet det nyckfulla bara ler åt min önskan att se in i spåkulan och klappar mig tröstande på huvudet. Nej, jag är inte ämmad att greppa allt detta. Livets spel där jag känner mig som en spelpjäs många gånger. Flyttas runt. Offras. Blir inkastad igen. Regler jag inte förstår mig på.

Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas”

K R A M I S   M A M M A  Z

Read Full Post »

Stilla Natt. Heliga natt. Julens budskap skymtar förbi ifrån cd spelaren. Någ0nstans i perferien. Inget som många ägnar en aktiv tanke till. Natten för 2000 år sedan då allt sägs ha hänt. Killen som kom och sade en hel del klokt.
Saker som vi borde anamma oavsett om han fanns eller ej.

Stilla Natt. Heliga natt.
Så kom och gick denna dag som upptagits i vårat medvetande hela December månad. Planerats och våndats inför. Julen som skall passa alla. En vanlig Lördag som vi gör till något så heligt. Vi iscensätter den med våra attribut. Ingen jul utan skinkan, sillen, glöggen och what ever.. Ingen jul utan Karl Bertil på tv, Tjuren Ferdinan och Aladdinasken på rumsbordet. Ingen jul utan doften av skogens beklädda gran, julklapparna som är så efterlängtade av de små, alla de porslinstomtar som pryder hemmets vrå. Ingen jul utan Jhon Lennon som sjunger ”so this is Christmas and what have you done” . Visst är vi duktiga på att få till det? Trolla fram en julafton? Förvandla en helt vanlig dag till något så speciellt..

Dagen före dopparedagen ringde fina grannen på. Stod utanför och önskade God Jul med en Alladin ask i famnen. De tänkte så på oss och den tuffa resa vi gjort sedan sommaren. Tyckte vi var värda lite varma tankar i juletid. Om det värmde! Likaså det min kusin och faster gjorde på julaftonskvällen. Ringde med glada stämmor, trängdes invid telefonluren och tjoade God Jul. Vi var i hågkomna. Omtanken om oss fanns 20 mil bort.

Tänk om vi överlag kunde bli duktigare på det som de gjorde? Visa omtanke. Visa att vi bryr oss. Finns där. Det behövs så lite. Och det lilla kan vara värt så himelens mycket. Bära oss flera mil framåt.

 

Jag fick den jul jag ville ge Sam. Han var nöjd rakt igenom. Inga krav på att prestera. Han fick komma och gå som han ville, vilket han gjorde. Satt med och åt julgröt med oss på lunchen. Ville äta sin kvällmat framför teven den nya Family Guy boxen han fått. Kom och gick under julfikat med mamma framför Kalle. Fungerade klockrent att vi bara var hemma.
Tobbe var däremot lite missnöjd. Vi åt inget gemensat julbord i år. Mormor kunde inte vara med oss hela dagen som brukligt. My Love jobbade halva dagen. Sedan skulle jag iväg och jobba natt. Kunde vi inte vara samlade alla? Och förbli hemma? Hoppas ändå att det posstiva tog överhanden. Vill ju ge båda mina barn den jul som jag själv minns med varmt hjärta.

My Love och jag fick tre timmar ihop denna afton. Så är livet när båda jobbar inom vården. Obekväma arbetstider. Aldig få känna sig ledig tillsammans en storhelg, alltid är det något pass som skall jobbas.
På juldagsmorgonen tar Ohana tåget till farmor och den släkt som Sam funkar så bra att träffa än. Bästa kusinerna är där. Bästa stunderna i livet.
När jag vaknat tar jag bilen och kör de 20 milen. Lyssnar på P1:s Vinterpratare i min ensamhet utmed vägen. Tänker de tankar som kommer och far. Tankar kring julen den annorlunda. Tankar kring livet. Tankar på det som komma skall..

Stilla Natt. Heliga Natt. Allt är frid…

K R A M I S   M A M M A  Z

 

Read Full Post »

Så knackar den på våran dörr vare sig vi vill eller inte. Julaftonen. Det är nu som alla måsten skall infrias, alla önskningar slå in.
Jag läste något fint som en gammal skolvän i från förr skrev på sin FB status igår. Hon skulle vara själv på julaftonskvällen och tänkte sig ner till city med glögg och pepparkakor till uteliggarna. Sånt ger mig rysningar. Hopp. Att man bryr sig OM varandra, SER varandra. Julens budskap fullt ut ♥ Bara det att de tankarna är så kortlivade många gånger. De finns där kring jul då vi skall vara så himmelns dana med varandra. Resten av året då?

Jag kan inte slita mig ifrån tanken till de som sannerligen skulle behöva det berg med pengar som vi lägger ut varje år på denna jul. Samtidigt tror jag på ett ökat medvetande. Vi köper en get via action aid till den som har detmesta. En get som kan ge en fattig familj i Afrika nytt hopp, både föda och försörjning. Ringar på vattnet. Vi skänker 18 miljoner via musikhjälpen i P3. Stoppar i en guldtia eller två i insamlingsbössan invid kassan på coop. Köper ett träd via VI skogen..osv..

Förr minns jag inte alls att det var så mycket julklappar under granen att den nästan försvann. Inte heller minns jag att det var dyra klappar. Det jag minns är hur jag och min kusin satt i trappen hos min farmor, med näsorna tryckta emot fönsterrutan och väntade på tomten. Jag minns maten, släkten och alla skratten. Lekarna. Omsorgen och kärleken. Inte julklapparna för flera hundra. flera tusen..
Tid förändras. Visst. Evolutionen som fört oss dit vi är idag. Kanske är det bara jag som fått ett nytt sätt att se på så många saker. Kanske är det Sam med sin klarsynthet som hjälpt mig? Han påvisar många gånger livet ur ett helt annat perspektiv. Många gånger klokt. Jag är tacksam att det är så.

Önskar alla er läsare en god jul och må just du finna meningen med denna helg.  Eftertänksamhetens tid. Tiden att bry sig om sin nästa.
Vi får en annorlunda jul i år men känner att den blir bra ändå på de premisser som råder. Acceptans. Gilla läget. Tänk att det gäller året om oavsett dagens art. Jag har nog  landat i hur våran jul blir..

Tror det gäller att finna julefriden inom en själv. Att inte söka den i stora släktmiddagar eller att behöva poppa ”mer jul” på repeat. Att finna sin egna inställning till själet att fira jul.

 

G O D   J U L   f r å n    M A M M A    Z
 ♥♥♥♥

 

 

Read Full Post »

Older Posts »