Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2012

 

 

Så kom vi då iväg. Till det som blev den lyckade utflykt jag i mitt inre efterlyste. Den blev så lyckad att jag vill suga på karamellen då jag vill berätta om den. Mest visa den i bilder. Så jag delar upp den på två inlägg just därför.

Vi kom till Tekniska museet. Mamma Z körde såklart fel och vi irrade runt mitt inne i smeten så Junior trodde att vi aldrig skulle komma rätt. Men mammor kan minsann! så vi hittade rätt ut till gärdet och Tekniska musset som blev en hit att gå på. I vår takt. Utefter vad han fann intressant. Bara ta hänsyn till honom. En underlig känsla för oss båda.
Det gick en 4D film om vulkaner som var häftig att se. Den var både visuell och andra häftiga effekter med tippande stolar och stormar genom salonger.
När vi ändå var där vi var så förmådde jag junior med ett oplanerat besök i Kaknästornet. Vi hade tiden i vår ägo och var fikasugna. Why not? Vi hade ingen tid att passa alls och visst är Tobbe den kille som mår bäst av struktur, men är också en kille som kan ställa om sig till en oväntad aktivitet om den verkar kul.
Och vilken fika det blev! Med den magnifika utsikten! Och goda fika som var helt klart värt priset! Hade en kille med mig som njöt 100% av allt. Insöp alla nya intryck som eftermiddagen gett.
Livets kontraster så det skriker om det.

 

 

Väl ute på Haga så installerade vi oss på Hotellet. Det enda klagomål min resekamrat hade var att det inte låg centralt, för det är så mycket mysigare att bo så. Mitt i stan där storstadspulsen går natt som dag. Gångavstånd till rulltrapporna på Åhlens och Butteriks.
Förmådde han med på en långpromenad i kring den kungliga boningen där vår blivande drottning skall växa upp.
Det blev många diskussioner om det mesta. Vi fick en underbar stund ihop. En sådan som man önskar att fler barn fick ha med sina föräldrar, eller vice versa.
Jag funderade lite på det där. Hur mycket vi verkligen umgås med våra barn utan yttre stimuli. Ger möjligheten till samtal. Tiden för det. Tiden att se dem. Vara tillsammans med den. Inte försvinna in bland alla måsten och uppkoppling till sociala medier.

Vi hade fått en slant av mamma för att äta fint på hotellet. Junior tittade med stora ögon på menyn. Skulle bara han äta mat för 219 kr? Det brukade ju räcka till hela Ohana på Max!*skratt*
Vi åt gott sannerligen. Och det var en livsnjutare jag hade vid mitt bord och så härligt att bevittna aptiten!
På kvällen lade vi oss under varsitt nymanglat lakan . Tittade på tv. Ännu mera mys.
”Mamma det var jätteskönt att bara åka med dig. Inte behöva ta hänsyn”. Jo jag förstod det.

På mobilen får jag ett sms ifrån My Love därhemma. Sam är hemma hos bästa vännen för första gången på två års tid. Sover kvar där. Ätit pizza ute med honom. Haft en kanondag och kväll han med. På sitt håll.

Behöver jag säga att jag somnade lycklig denna Söndag kväll?

 

 

KRAMEN MAMMA Z

Annonser

Read Full Post »

Han ligger inte och fantiserar om vilka karuseller han skall åka på Gröna Lund. Eller pratar om 4D filmen om Vulkaner på Tekniska museet vi skall se. Han frågar ingenting om hotellet. Vad vi skall göra inne i huvudstaden.
Det han pratar om, istället är skolan. Det han våndas så inför. Igen. Pojkrummet fylls med ångest likt senapsgas. Tar död på all glädje. På allt liv.
Han ger upp för hundrade gången minst. Tappar orken att andas.

Fan. Jag svär i min tystnad. Svär ut till natten. Svär till något jag inte kan rå på. Svär till något som aldrig kommer att se hur pojken med guldlockarna mår. Hur han gjort till och från hela sommarlovet.

Men idag åker vi. Bort ifrån allt hoppas jag. Bort och till det som kan vara skoj. Lustfyllt. Roligt.

Vi är i nuläget inte  en familj som andra. My Love har semester. Jag är långledig i dagarna tre. Vi borde ha åkt alla fyra. Hela Ohana.
Men Sam vill inte. Ser inte nyttan med det vi skall göra. Jag har frågat. Välkomnat honom. Men jag förstår att det som jag och junior har på agendan är han inte road av. Tycker det bara blir jobbigt. Och då är det ett bättre alternativ att stanna kvar hemma. Helt klart.

Vi åker snart till Stockholm idag. Bor på samma hotell som jag och My Love gjorde då vi vårdade kärleken i Mars månad ( och som skall räcka i ett år tills nästa gång vi ger oss iväg på tu man hand ) Fyrstjärnigt hotell intill Haga parken.
Åh som junior behöver detta. Egentid. Komma bort. Fly ifrån alla tunga tankar om skolan. Få vara det där sommarlovsbarnet han borde fått vara hela sommaren.

Vi ses när vi är hemma igen. Har inte lärt mig blogga via Iphonen än :/
Hoppas det blir bra det jag får förtälja. Idag var det inte en sådan dag alls.

 

♥ Kramen alla fina därute ♥
Mamma Z

Read Full Post »

Dagens viktigaste inlägg finns att läsa på KUNG ÖVER LIVET.
http://kungoverlivet.wordpress.com/2012/07/28/bara-en-pojke/

En mammas kamp för sitt barn genom alla år. Hur hon tillslut fick lov att lämna bort den hon älskar mest på denna jord. Hur hade det gått om någon lyssnat på henne ifrån början? Om både hon och sonen fått rätt hjälp? Rätt förståelse?

Läs det gärna och bli berörd. Jag blev otroligt tagen av det.

KRAMEN
MammA Z

~♥~

Read Full Post »

No what? Jag som tror så på karma. Det man ger får man tillbaka. Godhet. Framgång. Vad har jag gjort som är så jävligt att livet måste betala tillbaka redan idag? Ge mig ännu mera huvudbry. Kvoten är redan fylld. Mer därtill.

Fast fadäsen att jag backade in i en bil efter att ha storhandlat är visserligen mitt egna fel på sen eftermiddagen. Såg mig inte för ordentligt och bulan i den röda bilen bakom mig blev ett faktum och det svider gott i vår redan ansträngda ekonomi. 3000 kr minus ännumera. Men jag tackar gud att det inte var ett barn jag backade på. Plåtskador går att laga. Utställning går att ta. Men om det hade varit en liten människa jag inte sett. Ryser. Tackar gud att han lät det vara en Volvo som fick ta skiten för min o uppmärksamhet. Dumhet.

Men dagens djävlighet består av något annat. Någon har varit in på min wordpress sida och skrivit. Troligtvis hackat sig in på mitt blogg konto. Skrivit till mig att jag är påtagligt narsiccteisk och denne skrev lite till. Det är obehagligt så jag ryser.
Vem är så feg att kalla mig för det utan att våga stå för sitt namn? Berätta vem denne är som gör sådan personligt påhopp. Fy fan va svagt gjort. Vem du än är, skriv ut ditt namn på bloggen och förklara dig närmre! Det är ett personligt påhopp så det skriker om det.

Är det fel av mig att gå ut offentligt med det liv vi har för att påverka utvecklingen kring våra barn åt rätt håll? Är det fel av mig att dragit i gång Kung Över Livet? Vilja se en förändring med tusentalet andra i liknande sits. Jag är bara den som går först i detta ledet, men vi alla är precis lika viktiga. Vi är många som agerar nu, på olika fronter. På olika sätt. Med olika ork.

Men vi är alla viktiga.

Så blir jag kallad för narcissist. Att jag tycker att alla skall tänka som jag gör. Jag skall anse mig exceptionell, står över alla andra och att  jag går över lik för att få som jag vill.

Ännu en dos av okunskap. Oförstånd därute.


♥ kramen till alla er som tror på mig ♥

Read Full Post »

.

Om man åker någon mil utanför oss kommer man till Strömsholms kanal. Man parkerar bilen och går någon kilometer eller två utmed kanalen så kommer man till lugnet. Stillheten. Sjöbodar som folk byggt om till primitiva små bostäder. Kalla det sommarstugor i miniformat. Kollonistugor.
En av mina fina vänner har stuga där med det allra nödvändigaste. Gasolspis att koka kaffe på. Bästa utsikten mot kanalen. Fågelkvitter. Vindens sus i björkarna. Fika på nybyggda altanen.
Jag blir så aven sjuk på folk som har denna möjlighet. Tillgång till friheten. Det stilla lugnet. Naturen inpå knuten som är som healing för själen.

Jag fick med mig Sam ut dit, fast brorsan valde att stanna hemma.Tänka sig. Och vi kunde vara borta mycket längre än jag trodde! Dels fanns hunden därute som vi tidigare varit hundvakt åt, men jag tror att han trivs mer och mer i vuxnas sällskap. När vi sitter och småpratar. När vuxna ser även honom och pratar! Inte så att jag kan sitta och ta tretår med kaffe en hel eftermiddag, men väl en påtår.
Det är så gott att se denna utveckling. Tänker på hur han mådde förra året vid denna tid. När det inte gick att umgås alls med folk. Inte ens med de han var som allra tryggast med. Nu kom det o anmält fikasällskap där vi var och det var inga bekymmer. Inte vad jag kunde se.

Vår fina Sam. Så glad jag är för hans skull. Utvecklingen som går åt rätt håll. Måtte samhället acceptera att han får göra sina framsteg i sin takt. På sitt sätt.

Idag är det en mycket bättre dag. Känt ” Nu är det en bra stund”.
Satan i gatan vad skönt efter gårdagens kalldusch.

♥ Kramen mamma Z ♥

Read Full Post »

 

 

 

Vilken glädje. Vilken skatt. Kattungarna.
Redan första natten tassade de upp och lade sig i Sams säng. Det blev lite svårt att sova med två små sötnosar med i sängen, men han var fullt nöjd med att ha det så. I natt ställde han sin datastol intill sängen med en filt i och där har de legat hela natten.
En katt tvingar man inte vart den skall ligga. De kommer självmant. Och hos Sam känner de säkerligen sig bekväma. Känner att han behöver dem där.

Själv är jag full i stressorer. Mår långt ifrån som jag önskade. Inte heller junior.
Hur Sam tänker, känner eller resonerar har jag ingen aning om. Jag syftar på skolan. Jag ogillar skarpt att det närmar sig. Ogillar för jag inte vet hur det blir med någon av våra fina killar. Hur de kommer att må. Hur det kommer att gå.
Ogillar när jag inte vet hur samhället kommer att agera. Jag vet om en mamma nu där sonen som inte fungerar i skolan, inte går dit alls, kanske skall tas ifrån henne. Få bo i fosterfamilj. Därför att skolan är en katastrofzon och inte mamman. Men man lägger all skuld på henne. Det får mig gråtfärdig i denna fina sommarmorgon.

Orättvisorna yttrar sig på många sätt. Okunskapen likaså.
Jag vill inte möta dem igen. Se att de finns. För det tar så mycket kraft. Energi. Livslust.
Jag ser berget som vi skall bestiga. Hela Ohana. I olika etapper. Olika svårighetsgrad. Och vetefan hur hårt vi kommer att falla den här gången. Slå oss.
Jag har gjort det här förut. Vet vad det innebär. Vet hur ont det gör. Never more.

Idag är jag svag. Gråtmild. Livet med Ohana och den resa vi gjort genom tid sätter sina spår. Synnerhet när spåren syns än. När de inte går att fly ifrån. När jag både ser och hör dem ifrån Junior.

Kanske kom katterna i rättan tid. Kommer med glädje. Kärlek. Tillgivenhet. Allt brukar ha en mening sägs det.

 

 

 

♥ kramen mamma Zoffe 

 

 

Read Full Post »

 

Lite rädda. Försiktiga. Samtidigt spritter det till i benen och de leker såsom kattungar skall göra. Sen kommer de på sig själva. Att det är nytt alltihopa. Det kan ju finnas faror som de inte känner till. Då blir de reserverade igen. Sötnosar. Gömmer sig under bordet på stolarna där den stora duken skyddar tryggt.
Dolan och Diablo. Grabbar. Bröderna. Och de kommer att bli killarnas bästa vänner.

Ohana har blivit större igen. Alla Råttor som berikat oss genom tid. Alla råttor som fått kärlek och omsorg. Ingen som blivit bortglömd.  Nu har vi endast en kvar av alla nio. Den stackarn har vi en stängd dörr till nu. Han kan inte gärna sluta sina dagar som kattmat väl.
Och nu har Ohana fått tillökning. Det blev en långtur över dagen till Dalahästens rike och jag hämtade hem katterna som vi tingade tidigt.

Då mamma numera jobbar 20 timmar i månaden åt Sam som avlösarservice så passade det utmärkt att nyttja det idag. Sam ville inte åka 30 mil för att enbart hämta katter. Inte heller ville han följa med brorsan och My Love som följde med i bilen en bit för att sedan bli kvar på äventyrsbad under tiden jag åkte den längre sträckan för att hämta hem Ohana.
Vilken skön känsla det var! Att vara borta hela dagen och veta att hon faktiskt får lön för att vara med Sam och vi kan vara borta utan dålig samvete mot henne. Hon är ju här så ofta ändå så att man drar sig för att fråga om hjälp en hel dag som detta nu blev.  Kanonbra! Synd bara att vi fick denna hjälp så pass sent. Hade varit guld värt och haft detta för många år sedan redan. Men men. Nu är nu och vi är glada att det blev så här ändå.

En glad dag idag. Så skönt att de återkommer. Och är övertygad om att dessa små juveler på fyra ben kommer att berika oss mycket. Många ” Nu är det en bra stund”

Notera dessutom att detta är mitt 700:e blogginlägg 🙂 Så skoj att det fick bli ett positivt sådant idag!

 

KRAMEN
MAMMA Z

Read Full Post »

Older Posts »