Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2012

I dag åker vi. Hela Ohana samlat. Första resan vi gör ihop sedan Västkustresan i fjol.
Vi åker bort. Till mitt eviga blå igen. Någon förvånad? Jag hittade ett stort hus direkt på klipporna som räcker åt oss nio som nu far. Ålands hav. Invid det jag älskar så.

Resesällskapet gillade det med så nu åker vi. My Loves fina barndomsvänner som är lika fina vänner än och även blivit mina. De som står kvar hos oss fast kartan ritats om många gånger och det kanske inte varit alltid så lätt när vi har träffats. Men med flexibilitet och en önskan om att få det fungera så har det varit guld värt genom tid.
Som nu. När reseledaren upptäckte att det inte fanns någon tv i stugan ( jo läser man det finstilta så stod det, men hyr man en tipp topp stuga som vi gjort så utgick vi alla ifrån att det fanns ) Vojvitto! Vad gör vi då? Sam som kan ha svårt att roa sig. Då funkar ju alltid tv:n som tidsfördriv.
No problem. Inom en timme hade fin vännerna ordnat det så att en liten tv skärm medtages och en dvd spelare. En jobbarkompis till My Love lånar ut hela sin Sopranos box. Sam har sett hela säsong ett och tyckte den var jätte bra! Så nu kan vi åka dit med tryggheten att det finns en backup. Och en fungerande semester.

Lämnar tunga tankar på fastlandet.
Vi skall ha ett nätverksmöte kring Sam och hans skolgång nästa vecka och det känns jättebra. Likaså kring junior. Mycket att bita i när det gäller två barn på samma gång. Det går åt lite energi. Och inte så lite heller. Men nu har vi ingenting att kämpa emot ( förutom ett trång synt samhälle och förmå politiker att tänka om och tänka nytt ) i skolan.

Alla är med på båten och vi ror åt samma håll i dagsläget.

♥ Sam på Åland för vad som känns en evighet sedan ♥

See You!
KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

♥ My Love har försett mig med ny bra bilmusik på min shopingrunda i stan ♥
The Hives såklart! Favoriterna som ger så mycket energi!!

Vi pratade skola på hemvägen Junior och jag. Han är så tacksam för det upplägget de har kring honom! Och han tycker det fungerar så bra med sin nya pedagog! Fast visst saknar han resursgruppen, men det känns iallafall helt okej som det är nu.

Han tyckte det kändes bra att göra klart uppgifter då klassen spelade bingo te.x. Han kände att det är bra att vissa uppgifter går att vänta med att göra då han inte mäktar med dem och ta dem vid senare tillfälle. När jag frågade han vad den nya pedagogen betydde för honom så svarade han ”Allt. Jag skulle inte fixa skolan utan hennes hjälp” . Så underbart att han redan nu känner sig trygg med henne och att det flyter!Andas verkligen ut när det gäller honom just nu.
Borta är ångesten och våndan över livet. Skolan har gjort helt rätt! Applåder i massor!
Jag gör lite ärenden igen på stan. Snart skall vi till Åland med fina vännerna fredag-söndag och jag står för både meny och inköp. Hittar en devis tavla som gör mig överlycklig ( på COOP av alla ställen ) och som jag köper direkt! Nu hänger den i hallen och påminner stort om båda mina barn. De som lärt mig massor om livet. I nya perspektiv. Och vi har massvis att lära av dem! Se bara hur skolan lyssnat in på Junior nu och verkligen gjort många anpassningar efter hans önskemål och hur han känner att han mäktar med. Och se resultatet av det!
kramen mamma Z
♥♥

heart

Read Full Post »


G
löm aldrig det mina barn. Ni skall förmå bli de Kungar ni föddes till att vara!

Känslan  jag får bevittna hos mitt barn som vill men som inte förmår. Ja den är fördjävlig. När man ser viljan till förändring. Viljan att kunna som alla andra men sedan inte förmå. Han hade valt ut en tröja han ville ha på sig i skolan idag. Ville dricka kaffe för att vara pigg i skolan, för det hade kompisen på skype talat om. Skolan har förberett, anpassat så gott det går.

I hallen på väg till skolan låser sig allt. Han är klar för avfärd men han fixar det inte. Den bild han hade målat upp finns inte på riktigt. Det blev för många hinder att klättra över. Och jag får inte vägleda mer. Fina vännen som lovat ta hand om honom i skolan får heller inte hjälpa. Han ville gå dit själv idag. Ville vara som andra.

Asperger kallas det för det han har. Det han blev född med. Det som gör livet så svårt i bland. Min fina fina kille som håller på att bli vuxen. Snart 14. Och en sådan fin människa han blir.

Vad har vi gjort med dig som gjorde att vi hamnade där vi hamnade? Att du blev sjuk av skolgången. Isolerade dig under en lång tid. Drog dig bort ifrån allt. Kom till baka. Redo att ge dig in i matchen igen. Men då var spelplanen en helt annan sedan du lämnade den sist. Och det visade sig inte fungera längre.

Älskade vännen. Om ett hjärta kunde blöda så gör det så just nu. Mängder. Fy för att se den uppgivenhet. Känna den vibrera i luften.

 

Måste vara som att ha fått finalplatsen på 100 meter i OS och bli i fråntagen den i sista sekund.

 

kram mamma Z

Read Full Post »

 

 

Vart tog yttrandefriheten vägen? Min rätt att säga något jag vill förmedla till andra? Berätta om. Påtala. Belysa. Beröra.

Det har börjat kostat på det jag gör. Min längtan att nå ut till andra. Berätta om oss. Om Kung Över Livet. Viljan till förändring. Folk har börjat dra sig undan mig. Ta bort mig som vän på facebook. Plocka bort mig ur forum på FB. Forum som i allra högsta grad berör det liv jag lever.

Mitt brott?

Att jag skriver. Både här på denna blogg och på Kung Över Livets blogg samt GILLA gruppen på Facebook med sina snart 1 300 gillare. Och när jag skriver så vill jag såklart förmedla det ytterligare ett varv. Facebook är ypperligt verktyg för att nå ut ännu mera. Så då har jag lagt ut länkar som jag bara påtalar att de finns för de som vill läsa.

Nej. Då har jag fått påstötningar att folk ogillar det jag gör. Om jag ändå kunde skriva vanliga inlägg så var det okej, men inte att jag länkade. Vad är skillnaden? Om jag länkar ett blogginlägg? Ett GILLA inlägg som har något att säga? Och vill folk inte se det jag vill berätta så skit i det då! Men varför blir folk så illa berörda att jag utesluts? Tala om det för mig! Lämnas kvar utan förklaringar med en stängd dörr som tidigare varit öppen.

Jag är riktigt sårad. För jag tror så på det jag gör. Att jag berättar. Och nu via Kung Över Livet kan göra det snäppet ännu mer. Men då kommer jag åter till det jag berättat öppet om förr här. Att allt har sitt pris och även detta. Att jag skall tro att jag är ”förmer” än någon annan.

Varför blir det annars som det blir?

 

 

 

Kram en mycket förbryllad Mamma Z

 

 

Read Full Post »

Fotade en sväng bland mina ärenden på stan igår

Ibland finns det vissa dagar när man inte vill gå ut. Än mindre träffa någon. När man känner sig misserabel. Sju svåra år. När man skulle behöva åka iväg en weekend på en riktig make over. Bli ny stylad helt från topp till tå. Känna sig tipp topp fin på utsidan, för det hjälper upp insidan så mycket ♥ Så  jag slipper möta den där eländiga människan i spegeln. För hon förtjänar något bättre!

Jag träffar såklart folk. Vill vara som Skalman precis i den tid då mat och sovklockan ringer och man får gömma sig i sitt skal. De jag träffar vet jag att en del läser här inne. Vet hur det är. Och jag får många varma tankar kring hur det varit och är. Och de verkar inte ta notis om mitt stackars yttre heller. Min svaga jag. Som försvagar den karisma jag hoppas inneha. ( Som vi alla har i olika grad )

My Loves kusin kommer långväga i ett ärende. Så trevligt, men fortfarande sitter jag där med kaffekoppen i handen och känner mig så olustig och..får man använda ordet ful? Usch, jag som så sällan brukar vara fåfäng. Eller är det känslan av hur man mår inuti som förstärker det? Well well jag får fortsätta kvällen i samma anda då fina vännen P kommer och hjälper oss lägga Sams golv och min fina vän sedan barnsben är med. Men inför henne blir det inte samma sak. Hon har haft en tuff resa och vet hur man kan må. När det kommer till den grad att man inte orkar bry sig om sitt yttre alls.

Sam har fått hem sina dyra gubbar i från England. Warhammer. Ett pillergöra att måla, men oj så han gillade det! Han vill ha något i händerna att göra, för datorn har han sedan länge ledsnat på att sitta invid. Det finns hur mycket som helst att beställa därifrån   (http://www.games-workshop.com/gws/home.jsp ) Så det blir väl att kränga en hel del på Tradera så man har råd *skratt*

Vi hyrde film igår kväll. Hade Ohana mys. Släppte allt för en stund. ”Nu är det en bra stund” infann sig. Oron lades på is. Kanske allt blir bra till slut. Det har ju vänt rejält för junior.Jag mailade skolan igår och gav dem sin välförtjänta eloge. De måste ju få höra när de gör rätt och inte bara när allt går fel. Så viktigt för dem! Jag vet ju själv hur bra man mår på jobbet av credit. Klapp på axeln ”duktiga du”. Jo man växer av sånt. Gör ett ännu bättre jobb.

Det märks på Junior att skolan nu gjort helt rätt. Tänkt rätt. Lyssnat på oss. Åh som han sjöng i bilen på vägen hem då jag poppade fjolårets Absolute Summer Hits. Satan som det glädjer en. Det lilla. Det ytterst lilla lilla som andra inte tar en notis om. Glädjen hos ett barn. Den sanna. Den äkta. Att den finns där. Närvarande.
Det är som efter ett hejdundrande åskoväder när luften blir så klar att andas. Annorlunda. Lättare.

Nu inväntar vi samma känsla kring storebror.

♥ Merci beaucoup ♥
Mamma Z

Read Full Post »

♥ Katterna var ute för första gången igår ♥

Jag tar på mig en smärta och förtvivlan som inte är min. Men den befinner sig på mitt egna kött och blod. Såklart man tar åt sig. Absorberar. Oron som Sam har finns även hos mig. Hos My Love. Han skulle gå idag till skolan. Ville. Men så fick han veta en sak som han inte var inställd på och då gick det inte.
Har en bra dialog med skolan. De är helt inne på samma linje som oss. Att få det fungerbart och ingen klandrar honom för att han har haft svårt att komma iväg. De greppar varför. Hab är lika suveräna det. Att bekräfta mina tankar. Sams reaktion på allt. Och hur vi nu skall gå vidare.

Varför rasar jag? Deppar ihop totalt? Tillåter trycket över bröstet infinna sig? Han gick ju i tisdags till skolan. Pratar i termer som vi aldrig kunnat drömma om.
Kanske är det oron för hur han tar det här nederlaget. Framtiden för honom. Hur blir skolgången? Utgången till vuxenvärlden ? Vad har han för möjlighet att lyckas därute? Min fina fina kille ♥
Har tagit del av en mamma som har tre barn. Hon är duglig mamma åt de andra två. Men inte det tredje som inte fungerade i skolan, sonen med autism. Samhället anser det och har LVU:at honom. Soc har placerat honom hos en familj som han inte känner alls. Som om de skall kunna trolla med knäna och förmå honom till skolan. Få han att lyckas där. Det skrämmer skiten ur mig att samhället kan ta mitt barn i från mig därför att det inte förmår skola. Pressas in i en mall som inte passar alls.


Junior är gladare än på länge. Igår kväll somnade han utan sin psykmedecin. Inte ett ont ord om skolan. Hatten av för skolan och det som de gjort hittills för honom! Så synd bara att han fick gå ett helt sommarlov med ovissheten om vad som väntade. Vånda i 10 veckor. Nu när det visade sig fungera bättre än vad han någonsin vågat hoppas på.
Skolan har lyssnat på oss. På bup. På honom. Så tacksam. Men slutkörd av allt.

Ja ni fina läsare. Vänner jag känner, ni som är främlingar men ändå väljer att följa mitt liv. Dallas in reallity. Där det hela tiden tillåts clifhangers. Allt för att behålla spänningen. Hur har det gått till nästa avsnitt? Nästa inlägg?

Here we go again sjöng StakkaBo i min ungdom. Och precis så känns det nu.

kramen till varenda en av er
mamma Z

Read Full Post »


När erfarenheten får tala och blir lyssnad på. Ja då kan det hända massor. I rätt riktning. Skolan kring Junior är så sensibel. Så lyhörd. De vet vad de har att göra med den här gången. Vet vad som står på spel. Och de lyssnar fullt ut på vad jag i egenskap av mamma och den som känner Tobbe bäst i denna världen tycker. Vad bup tycker. Hur han mår och reagerar på allt nu när det blev som det blev.

Den här veckan skall han få gå fram till lunch. Så han får känna in. Känna av. I sin takt. Lära känna den nya personalen kring honom och de honom. Hitta varandra. Få det jobbiga fungerbart.
Det hade gått jättebra i skolan idag. Tackvare att han fick gå den snabbis han gjorde igår. Att han fick sig en bild av allt. Att han visste att dagen idag inte skulle kosta på för mycket. Han han skulle ”härda ut” till lunch. Att han skulle överleva.

Han hade fått gått till det egna rummet han har tillgång till när han behöver det. Han hade varit delaktig på lektionen och pratat inför klassen vad som skett under sommarlovet. Vågat tagit plats.

När jag hämtade honom tio i tolv var det en glad kille i bilen. Yes. Yes. Det är på väg åt rätt håll. När man vårdar det sköra ömt kan mirakel ske. Små små sådanna! Så underbart att se! Skolan skall ha en eloge som verkligen greppat. Lyssnat. Åtgärdar.

Idag har jag fullt upp i Sams nya rum. Tapetserar och jösses vad fint det blir. Men vem uppfann dessa snedtak? *skratt* Lite bök är det allt att få det snyggt!
Jag mår bättre än igår, men är fortfarande tyngd på Sams vägnar. Han som vill så gärna gå i skolan men inte förmådde. Såvidda vi inte kan spinna vidare på det lilla lilla stänk av information jag sög åt mig av igår av honom.

♥ Tusentusen tack ALLA ni som stöttat så dessa dagar!
Jag behövde lyftas upp! Stärkas med energin ni frikostigt delade med er av! Ni är så himmelens fina!! ♥

stor kram mamma Z

Read Full Post »

Older Posts »