Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2012

Slut på orden

 

 

Jag är inte tipp topp än. Något är det som felar. Men jag skall jobba i natt så får jag se hur det känns då. Blev sjukskriven igen denna vecka som gick. Bara så ont i kroppen och helt slut på ork. Jag som annars inte är den som inte ligger på sofflocket bara och vilar mig.
Nåja. Får väl bli ett nytt läkar besök igen då när jag vaknar.

Helgen har annars varit produktiv. Sitta och skriva vid datorn är vad jag orkat med. Så nu har jag jobbat undan jättemycket med Kung Över Livet och My Love är så himmelens fin och har låtit mig sitta alla dessa timmar som jag tappat räkningen på för länge sedan. Utan hans stöd kan jag inte göra detta då jag nu försakar en del i hemmet.

Men nu när vi förverkligar det som finns på papper. Ja jösses. Om ni bara visste vad som kan hända då. Jag själv blir alldeles pirrig i hela mig. Mest av iver. Stolthet. Och såklart nervositet. De personer jag idag mailat kommer jag bli helt matt i benen av den dagen de ringer tillbaka. Men det är klart att jag vill att de ringer! Det är inte så jag menar. Bara att det innebär postitivt pirr 🙂

Jag har skrivit så mycket att jag är slut på ord nu ni fina därute.
Vi ses en annan dag!

 

KRAMEN MAMMA Z

 

Read Full Post »

Jag sneglar i backspegeln ett år tillbaka i tiden bara. Det som komma skall om en vecka gör mig påmind. Kryper nära inpå.
Ladies Night börjar igen sitt glädjetåg för Sveriges kvinnor. Och det som de gjorde i fjol var bara så makalöst för egen del.

Jag hade skrivit till produktionen på Ladis Night om hur kvällen med grabbsen förändrade min vännina så stort hösten 2010. Och vad som händer sen kan ni se på videon nedan. När jag hör Martin läser mitt brev inför en tjutande tjej skara står jag bara där med mina tårar rinnande utmed kinderna. Jag vet vad min vän gått igenom. Jag har torkat hennes tårar så många gånger över det liv hon levde. Det liv som hon fick kraften att lämna tackvare Ladies Night.

Produktionen fick till sin vetskap att hon inte varit på plats och hört hyllningen till henne. Så de fixar fram biljetter till oss båda och en träff med killarna innan konserten i Globen. Det var så stort. Är så stort. Hela hösten blev hon hyllad utmed deras turne. Jubel i massor ifrån publiken. Kanske ingav det samma styrka till ännu en kvinna att bryta sig loss av att höra det.

Hon fann kärleken igen. Och jag har inte sett henne glittra så av lycka på väldigt länge. Och nu till jul skall hon gifta sig ♥

Vad vill jag säga med detta inlägg då?

Jo. Uppmana till att det aldrig är försent med något. Att förverkliga sig. Börja om på nytt såsom Martin sjunger i Sjumilakliv sången. Ta steget. Måhända sjumilaklivet. Kanske bara ett minimalt steg också, men ändå ett steg i rätt riktning? Ett nytt håll.
O trampad mark.

Sen vill jag verkligen uppmana er som kan och har möjlighet att gå på Ladies Night. Ta med väninnan. Gör er vackra för en kväll och gå! Många av er läsare lever ett liv som liknar mitt. Och vi behöver komma ifrån det. Tanka energi om så bara för en kväll. Känna oss vackra. Inte vara de slitna mammor som vardagen ofta innebär för oss

Om en vecka möter många av mina läsare upp i Västerås 🙂 Vi blev sammanlagt 14 tjejer! Satan i gatan vad underbart! En av dem reser så långt som över 50 mil. Andra nöjer sig med 30 mil. *Skratt*
Vi skall bo på finaste hotellet i Västerås. Dricka lite vin, göra oss fina för vår egen skull och släppa loss för en kväll.

Det är vi värda! Jag vet att många av de tjejer som följer med lever tuffa liv. En evig kamp för sina barn som har någon form av NPF såsom Adhd, asperger, autism och dyslexi.

Jag vill kasta loss och lära mig slåss”

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

Detta brev har min släkt och mina vänner fått på sin mail idag.
Ni får ta del av samma brev ni med. Och ni gör som ni vill med min önskan.
Tillåt våra barn få förbli de kungar de föddes till att vara

 
 
Vill du vara med och lägga grunden?
 
 
 
Det är med stor ödmjukhet som jag sett att det finns de som tror på det vi dragit igång. Sett vad denna nystartade förening kan göra i en framtid.Vad vi har för potential.
Inte bara genom att vara med på vår ständigt växande Gillasida på facebook. Utan verkligen stödjer oss och blir en del av oss. Föreningen Kung Över Livet.
Det stora stöd som vi har hos Hjärnfonden. Att man pratar om oss på huvudkontoret!
 
Fröet till Kung Över Livet har nog funnits hos mig länge. Jag har känt att något behöver göras för att få till en förändring kring våra barn och ungdomar med Npf diagnoser. Förändringar som behöver ske på många nivåer. Men jag har inte riktigt vetat hur det skall göras i praktiken.Omsättas ifrån en känsla till en handling. Och en kraftfull sådan.
 
Nu har jag blivit ordförande för en förening som är nyfödd. Och den har världens chans att lyckas! Men vi 5 som nu sitter i styrelsen kan inte göra detta på egen hand.
 
Då man träder in som medlem gör man det för att stötta oss nu, främst i fasen av att födas som förening. Vi behöver grundstenarna för att bygga vidare på detta. Fundamentet. Det som gör att vi kommer att stå stadigt för all framtid på fast mark. Utan ert stöd så kommer vi ingen vart. Då mer än halva året har gått så tar vi nu bara halva priset utav ert medlemskap för 2012.

100 kr per person eller 200 kr för en hel familj. 

Gör så här!

Betala in aktuell summa till bankgiro nummer 878-3805 och i OCR rutan skriver ni ert namn OCH fullständiga adress

Vill ni ta del av våra medlemsutskick så mailar ni in eran mailadress till oss på kungoverlivet@hotmail.se och skriver även med namn och adress!

 
Föreningen Kung Över Livet verkar för
 
* Att sprida kunskap och att öka förståelsen kring barn och ungdomar med npf diagnoser såsom adhd/asperger/autism/dyslexsi
* Att samla in pengar till forskningen via Hjärnfonden
* Skärtorsdagen 2014 anordnar vi en GALA kväll i Stockholm med artistuppträdanden då vi både får medialjuset kring barnen/ungdomarna med NPF diagnos och pengar till forskningen som saknas idag. ( Kungafamiljen kommer att bli inbjuden via Hjärnfonden )
 
Som medlem får man:
 
* Vara passiv men stödjande medlem
* Vara aktiv medlem på eget initiativ och vara föreningen behjälplig på olika sätt. Vi kommer att bilda arbetsgrupper inför olika projekt där man är med och väljer själv vad man vill göra. 
  
Vi hade vecka 39 en arbetshelg i Småland då vi utarbetade en gedigen plattform för Kung ÖverLivet. Då vi startar upp ifrån ingenting så är det ett omfattande arbete!
Att ni förhoppningsvis går med som medlemmar innebär att ni är med och lägger grunden. Det kostar pengar att dra igång detta.
 
Jag hoppas så på erat stöd med det jag dragit igång! Jag bjuder in er alla som medlemmar. Ni som vill!
.
Jag har sett hur mina barn fallit och jag vill sannerligen verka för att så inte sker med flera barn!
Bara för att vi vet för lite om dem!
 
 
 
STOR KRAM
AnnSophie
.
 ‘

Read Full Post »

 

Till och från har kläder varit jobbiga att bära. Aspergern har gjort honom så sensibel för det. Hur det skaver. Det där som vi andra utan den diagnosen inte tänker på. Hakar upp oss vid. Kan få som panik att bära på oss.
Nej. Det måste vara följsamt. Bekvämt. Luftigt och rymligt. Inte för tjocka material som blir bylsiga. Inga tvättrådslappar som kliar i nacken.

Vet inte hur många byxor jag handlat i hopp om att de skulle sitta bekvämt. Vet inte hur många jag bytt. Hur många jag gett bort. Och när man väl hittat ett klädesplagg som passade så var det dem byxorna som gällde och gud nåde om de var i tvätten! Eller blev försmå.

Nu vägrar Sam skor. Vill gå barfota för att det är skönast så. Skor är obekväma. Punkt. För mig är detta inget nytt. Inte själva grejen att kläder är obekväma, men han har aldrig tidigare klagat över fötterna. Men nu går han barfota. Överallt. Höstrusket gör att vi andra klär på oss. Men när vi åker till affären så går han barfota och jag bryr mig inte.
Frågar bara lite lätt om han inte fryser.

Men som folk stirrar i all sin okunskap. Vänder sig om till och med! Vuxna människor! Jag känner hur jag bygger upp irritationen att jag tillslut har lust att vråla ett Hulken vrål inne på Coop Xtra. ” Ge fan i att glo. Vad är felet? Att han vill vara den han är? Och vi kan inte acceptera det? När skall vi acceptera varandras olikheter och vanor då? Kika i smyg och gör en tyst dokumentation! Det räcker!”

Jag är sjuk än.
Fattar inte det här. Jag blev helt slut av att plocka ur diskmaskinen i morse och ville bara vila. Låg och läste favvo tidningen under ullfilten som svärmor gett mig en gång. Fryslort som jag alltid varit.
Imorgon får det bli vårdcentralen igen om inte det här blir bättre. Känner hur hela jag har en pågående infektion. Tredje veckan nu. Jag längtar efter mina sköna promenader som jag behöver. Längtar efter att känna mig pigg. Jag har jobbat och mått sissådär och tänkt att det var då en envis influensa jag haft i mig. Eller nåt.

Blev liggandes kvar i soffan och såg denna gripande dokumentär som handlar om oskyldiga barn och mobbing. Den har fått flera priser och det kan jag förstå. Se den gärna. Bli berörd. http://www.svtplay.se/video/316409/bully

Själv känner jag hur illa det kan gå när samhället blundar inför ett barn. Tankarna glider såklart in på det jag och fina mammorna dragit igång med KÖL.
Tänker på de barn och ungdomar som inte orkat med livet just därför. Vi var för dåliga på att finnas där i många stunder.

Det får aldrig aldrig vara så.

Aldrig.

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

”Tyckasyndommig”

Att alltid vara på väg. Livets resa. Det var så det var ja.

Jag blev sjuk igen. Kände diffust hur det smög sig på under vår arbetsdag i Vimmerby. Under färden hem i söndags var signalerna tydligare. Och när jag var på sjukhusgolvet igår fanns det ingen tvekan om det. Jag var dundersjuk igen! Pencilinet hade inte gjort sitt och proverna påvisade att så var fallet.

Jag var åter igen på samma nivå som mina patienter. Lika sjuk. Det fanns inget där för mig att göra just då så jag sjukskrev mig, gick hem och uppsökte vårdens hjälpande hand ännu en gång. Nytt pencilin och hem och bara vara. Inte många knop gjorda.
Idag har jag inte ens orkat med att påbörjat mitt hem arbete med Kung Över Livet, och då är det illa ställt. Hela kroppen bara värker och orken syns inte till alls. Lite ängslig blir jag att åka på blodförgiftning så jag som sjukvårds personal håller koll på eventuella symptom. Jo. Lite hypokondriker får man vara. Och är väl bra i ett sådant här läge. Utifall att.

Imorgon måste jag må bättre, för ett nytt skolmöte kring Sam skall bli av.
När upphör dem föressten? Möterna? Nu har det varit så sedan han var 6 år. Han blir snart 14. Ibland är jag bara så less på dem att jag kan spy. Fast jag vet att vi måste ha dem. Att jag gör allt för mina barn och förstår att vi måste ha dem. Självklart. Men jag måste få känna mig trött på dem. Och nu när det varit så mycket möten kring Junior också.

Ja ibland är bägaren redan full. Och även fast det finns de som har det värre så måste man få beklaga sig. Lite. Kanske är det en överlevnads instinkt? Där man finner kraft? Och någon därute fattar galoppen och tycker synd om en.

Lite ”jagtyckersyndomdig” räcker. Bara pytte.

Kram mamma Z
Nu med Lorrenlugg 🙂

Read Full Post »

Uppsala. Denna mäktiga stad. Den vackra. Historiens vingslag som ekar. 

Jag och min fina vän Helene (tillika kassör i vår förening) mötte upp Hjärnfonden på deras kontor i Uppsala. Det kändes att inom dessa väggar finns framtiden. Forskningen och kunskapen om våra barn.

50% av Kung Över Livets verksamhet skall ju främja insamlingen till den forskning som Hjärnfonden ger anslag till. Den nödvändiga. Den som kan verka obetydlig för den o invigde, men av stor betydelse för det barn som drabbats och vi nu står utan kunskap kring.
Barn som mitt.

Vi fortsatte färden till Stockholm och rusningstrafiken. Bilar i rörelse överallt. Fredagseftermiddag. Alla som skulle hem på samma gång. Hem till Fredagsmyset. Mitt i allt detta vimmel så hämtade vi upp Lena . En av styrelsemedlemmarna jag inte träffat irl.  Resan ner innehöll en rad incidenter som vi bara skrattade gott åt, men till sist blev det inte allt för spännande när vi körde tokfel i bäcksvarta natten i Smålandsskogarna. Visste inte vart vi var. Med en trasig bil dessutom. Spookie. Men Alexandra som vi skulle vara hos hela helgen lyckades leta reda på oss ute i ingenstans i hällregnet och bilen det löste sig det med.

Arbetshelgen blev sannerligen en arbetshelg!
Under Lördagen jobbade vi i över 11 timmar! Och det var massvis som vi kom fram till. Det pirrar så i magen av det som jag behöver göra nu. De kontakter jag måste ta. Prata med. Folk som jag annars bara ser på tv.

Helt otroligt när jag ögnar igenom anteckningsblocket vad vi betat av. Vilka beslut vi tagit. Vilken gedigen plattform vi nu står på. Fundamentet som skall hålla för lång tid framöver. Jösses. Jag är så otroligt stolt över dessa tjejer. Dessa soldatmammor som genom tid stridit så för sina barn med NPf.  Som gör det än. Som är beredda att slåss för varenda unge därute! Att vara en del av att förmå dem att bli de kungar de föddes till att vara. Så härligt att vi fungerade tillsammans! Stävar åt samma håll och mål.

Jag var på resande fot i nio timmar igår på vägen hem. Hann tänka så många tankar. Och det finns inte en tvivel i min tankevärld på det jag hittills bidragit med  att något skulle ha gjorts annorlunda. Eller på det som komma skall. No way!

Ödmjukheten är stor för alla som ställt upp hitills på mig. På oss. På de som stöttar vår nybildade förening. På de som tror på oss. På de som gett löften om att vara behjälpliga längre fram.

Det som faktiskt snart är nu.

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

 

Vad är det som gör att jag tar ut 2 semesterdagar denna helg? Kostar på runda tusenlappen i resepengar ur egen ficka? Att jag åker lite halvrisig än i min njurbäckeninflammation (jodå jag mår bättre iallafall ) ?

Jo viljan till en förändring. Att få vara en av dem som gör rösten hörd kring våra barn. Att jag får vara en pusselbit för att hjälpa till att ta död på all okunskap som florerar än på allt för många håll. Som jag fått höra om Sam ” Jamen han SER ju normal ut” Ja han ÄR normal men har svårt för vissa bitar bara! Ser saker ur ett annat tänk många gånger.
Tänk om jag verkligen är med och banar vägen. Så att andra barn inte faller såsom mina gjorde. I en framtid. Då kunskapen kring våra brann är så stora att den gått igenom märg och ben på varenda en vad detta handlar om och att uppbackningen är därefter!

Ja. Idag far jag. Till Uppsala först med tåg. Möte på Hjärnfonden och KUNG ÖVER LIVET insamlingen. Hur vi skall gå vidare med det. Många tankar och uppslag finns. Massvis!

Sedan slår vi följe jag och två mammor till som sitter med i styrelsen för KÖL för att komma ner 4 timmar senare till vår fina sekreterare i Småland! Vi skall ha en arbetshelg för Kung Över Livet. Finns så mycket att beta av, bocka av och dra igång på flera växlar nu!
My Love är snäll och lagt ledig helg allt för att jag skall kunna åka. Och fina mamma är med killarna hela fredagsförmiddagen då My Love jobbar dag. Tacksam!

Så mina fina bloggföljare! Jag syns inte härinne förrens nästa vecka. Mitt Lördagtema får ta en paus, I BACKSPEGELN.

Men ni vet ju alla varför.

Jodå. Det blev en Lorrenlugg! Men den får ni inte se idag!
Kramen på er!
Mamma Zoffe

Read Full Post »

Older Posts »