När jag skulle konfirmera mig frågade jag prästen varför vi knäpper våra händer när vi ber. Hör inte Gud oss annars?
‘
Ikväll har jag bett och det är inte ofta jag gör det. Lite halvkristen som jag är, på mitt eget vis. Jag ber när det är riktigt tufft. När det känns som sista utvägen. Och ikväll knöt jag nävarna tills de vitnade. För Gud lyssnar väl bättre då? Gör mig bönhörd en gång för alla och främst nu för så här intensiv har min bön aldrig varit tidigare. Aldrig med den desperationen.
Sam har berättat fragment igen. Jag vet vad han står. Samtidigt som jag vet vad samhället kräver av honom just nu. Och de två kan inte mötas här och nu. Men jag är den som skall få detta att ske.
Och om jag inte förmår det vet jag inte vad lagarna i Sverige dömer oss till.Vilken förståelse de har för hans stora svårigheter. Att de insett att vi gjort allt för detta barn och mer därtill.
Jag gråter stilla när jag tänker över när samhället skall backa bandet och se sin del i det hela. När allt började gå fel för honom i skolan.Var det vårat fel? När allt började?
Vi som släpade dit han under tvång. Hot.
Han grät. Slogs. Sparkades i ren desperation.Till en början.Då vi ännu rådde på honom. Övergrepp som är hemska att tänka tillbaka till.
‘
Sam
‘
‘Jag har gråtit att luften nästan tog slut. Kippade efter den. Grät och grät och grät tills jag bara blev tom. Jag har gjort allt och tänker fortsätta med det. Finns det ett tak på hur mycket man kan älska ett barn så har jag överstigit det på båda mina lintottar. Jag älskar dem till stjärnorna och längre bort än så. Ut till evigheten.
Det känns som om vi nått Ground Zero och skall bygga upp allt på nytt igen. Fast på ett annat sätt än förut.
Gud. Hallå. Är du uppkopplad nu?
Det är bara jag och katterna vakna i huset nu. Jag borde sova för länge sedan men kan inte. Vet du varför? Och vet du hur du kan hjälpa mig? Var inte så blyg. Förmå goda tankar till dem som skall hjälpa oss. Stärk de som fortfarande har tålamodet att finnas kvar där för oss.
Ge oss alla de verktyg vi så väl behöver nu. Ge mig styrkan att klara av detta. Jo, jag knäpper mina händer. Hörs jag? Testing testing. Jag vet att du har koll på läget men nu ber jag dig att kliva fram. Ett stort steg.
Ta med dig himlens harmoni ner till oss och låt den stanna kvar. För nu är det tufft att vara människa. Marken har aldrig skakat så här intensivt förut, även fast vi brukar vara vana vid det.
Sover du? Eller är du allmänt trött på människans klagan? Tycker att vi minsann får fixa och trixa bäst vi kan utefter förmåga?
Tja,med eller utan dig så måste jag göra det här.
Peter Le Marc sjöng ” Jag skall gå hel ur det här”. Det skall jag med. Ohana. Mina fina killar. Den som tvivlar på det kan börja med att läsa min blogg med start för 5år sedan. Läsa hela.
Den som ifrågasätter mig och dömer mig helt fel.
‘
kram mamma z
Tack för att ni finns
Kärlek
♥
‘
Styrka, kramar och tankar till dig idag ❤
//Bellan
Du berör på djupet så många människors hjärtan med din text. Du beskriver sä väl vad dessa barn hamnar i när de faller ner i det avgrundsdjupa svarta hålet, på grund av att skolans lärare och skolmijlön inte förmår vare sig närma sig eller klara av att bemöta dessa utsatta elevers behov, trots att lärare så många gånger försöker med knappa resurser och de medel som de har att vända på det.
Vi lever i ett samhälle som många gånger blundar för skolans oförmåga och egen delaktighet i att det till slut i allt för många fall blir så illa, att barnen ändå hamnar där de hamnar, i ett ständigt mörker,förtvivlan, nattsvarthet och så ofta även i en önskan att inte ens vilja leva längre.
Det är så smärtsamt att skolan, lärarna och det omgivande samhället inte förmår att finna framkomliga vägar för att kunna hjälpa dessa barn vidare i livet.. istället för att stjälpa dem..vilket sker idag i alltför stor utsträckning i de stora klassernas och nedragningarnas spår.
Mina tankar finns hos er idag, liksom så många andras. Livet är till för att levas <3<3<3 inte för att själsmässigt sakta tyna bort och dö…Det ni har att erbjuda världen är vackert, ni är starka och den styrka som ni även under fem års tid har delat med er av till andra familjer, som också har hamnat i er situation, är underbart.. glöm inte det..det ni gör är underbart.
Er familj är som maskrosen som tog sig igenom asfalten och sedan blommade den rakt och ståtligt i all sin prakt..Styrkan finns, ni bär ljuset inom er, låt allt det fina som finns i livet vägleda er mot livets ljus igen ❤
Instämmer fullkomligt med May ! Det finns så många gåvor i dina texter som omvärlden kommer att ta till sej . Och vi är många som känner igen. Tack vare ditt mod att sätta detta på pränt så står vi nu TILLSAMMANS i detta. Det är en föränding på g ! Och vi får hålla i och om varann tills det vänt . För framtiden tillhör våra barn.Och vi ska ge dem den,med värdighet och kärlek. Vad de kan åstakomma när de blir stora,är långt mer än någon makthavare idag kan förstå.Just därför går vi vidare med hjärtats röst . I frontlinjen, för att bana väg . Det är våra gudagåvor värda ❤
Sänder massa styrka till dig fina!
Jag finns och står bakom dig och stöttar och det kommer jag inte sluta med det kan jag lova dig. Även om jag geografiskt finns många mil bort är du nära i mina tankar och mitt hjärta.
❤
Jag blir så berörd av vad du skriver och det värker i hjärtat för inget barn ska behöva må så dåligt. Jag har har följt din blogg länge och vet att du kämpat så för att skolan ska ta sitt ansvar. Jag tror på en Gud som hör våra böner och ska be för Sam och hela familjen. Styrke kramar
Jag finner inga ord som jag tänker ska stärka tillräckligt. Men fortsätt be om det känns bra. Och lita på dig själv. Och på dina barn. Och på familj och nära och kära som finns i din närhet. Dina barn (och inte mina heller) kanske inte måste bli ”bäst, störst och vackrast” enligt dagens mått mätt som skolan mer och mer anpassar sig till och ställer orimligt höga krav oavsett barnets förutsättningar? Varför skulle det vara sämre eller mindre värt att inte kunna ”ta för sig” och inte vara tillräckligt sooooooociaaaaaaal??! Det finns väl andra kvaliteter som också måste räknas! Det måste!