Skulle behöva ett mentalt bad. Och när jag sedan tappar ur vattnet så följer allt skit med vattnet. Bort ifrån mig.
Att jag blir fri det som tynger. Som hindrar mig ifrån att leva livet fullt ut. Omständigheter som gör att det ÄR tufft. BLIR ännu tuffare med de system som omger oss. De system som fortfarande har grus i maskineriet och inte fungerar optimalt.
Kommer till hab efter ett tufft pass på jobbet. Pratar. Vrider och vänder på vårat liv vi har just nu. Hur det är kring Sam. Vad vi kan göra. Tänka. Agera.
På Hab är de suveräna där vi går. Man går alltid därifrån en smula stärkt. Vi gör rätt. Tänker rätt. Och vi får nya infallsvinklar. Lite nya läxor att testa oss fram med. Jag vet inte hur jag skulle må nu utan deras stöd och kunnande i detta.
Hinner hem. Koka på kaffet och sedan ringer soc äntligen upp mig. Det blir en givande timme med handläggaren som förstår nästan varje stavelse av vår problematik. Jag behöver inte övertala. Övertyga. Försvara mig. Att det är som det är. Att jag är den mamma jag är. Som gjort vad jag kan.
Kaffet är kallt när samtalet avslutas men en bit av mig kan andas ut efter detta samtal.
När jag slår på datorn ser jag mailet ifrån skolan som bara vill väl. Men jag orkar inte ta till mig det som står i det. Ta ställning. Agera på vissa saker som står där. För jag är helt färdig.
Slut. Ifrån topp till tå.
Orkar inte något mera. Vill inte. Vill bara vara jag.
Vill inte en vara mamma Z något mer. Inte i den bemärkelsen som nu råder just idag. Time Out.
Bara få vara JAG utan titlar eller förpliktelser.
‘
Sams Pollykaka bjuder man bara fint folk på 🙂
Tänker på det som jag och min nyfunne vän pratade om i helgen då hon var här och fikade ( Vi lärde känna varandra via denna blogg, är inte det fantastiskt ♥ och jag tycker redan så mycket om henne. Det är bara 7 mil emellan oss *ler stort och stolt* )
Vem är JAG mitt upp i allt detta? När jag inte har med diagnoserna att göra? Kampen för mina barn. Vem är hon då den där kvinnan som jag ser tittar trött tillbaka på mig i spegeln. Hur var hon innan allt detta. Denna kamp som gett kroppen dess sjukdomar av all stress och slit. Rynkorna runt ögonen som kom fort. Var det för alla tårar som kom?
Nehepp. Man skulle behöva en Ladies Night kväll varannan vecka som det är nu. Påfyllnad av energi.
‘
Går det att få på recept tro?
‘
KRAM MAMMA Z
♥
.
Meus Ohana 
Älskade vännen! Tänk så bra det kändes att träffas och bara prata och prata. Ju mer vi pratade desto mer kände jag att vi är så lika. Det var ju våra barn som förde oss samman och vi har mycket gemensamt i det. Men utöver att vara mammor är vi ju också två tjejer/kvinnor med mycket gemensamma intressen och liknande åsikter. Jag hoppas att vi kan fortsätta att hålla kontakten och ser fram emot fler stunder i köket. 🙂
Tusen miljoner kramar från Anette