Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2012

Gott Nytt 2013

IMG_4734[1]

 

Tack alla ni som varit här för mig under året som gått. Tack för all omtanke. Kärlek och gemenskap.
Ta gärna del av mitt ”nyårstal” på Kung Över Livets blogg idag! LÄS HÄR

GOTT NYTT 2013 alla!

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

 

ÅRSKRÖNIKA DEL 1 av 5

.
IMG_4727[1]

Sakta sakta kom livet tilbaka för den lilla killen. Med små små mått mätt.  Ibland med så små att man fick lov att använda ett skjutmått. Men det jobbiga  stagnerade. Frös. Stiltje på det hav som stormat så. Det blev inte värre. Ändå nådde vi gränser som är långt utöver vad en liten människa måste utstå.
Det hade varit som att förhindra förlisningen av Titanic. Ett mastodont jobb.

Tänk. Att skolan insåg vad som höll på att hända. Lät han gå på resursgruppen den underbara.
Han fick tillslut medicin mot den nattliga ångesten. Vilken lättnad för honom att slippa paniken över att ständigt bli kvävd och ett hjärta som värker satan.

Undertiden pågick srtiden om att försvara varför Sam vägrade sätta sin fot i skolan igen och göra det som svensk lag tvingar ner i halsen på honom. Kunskap han inte vill ha.

Jag trodde inte på en skola för alla. Inte då och inte nu. Inte såsom den var och är utformad idag.
Det fanns/finns ingen plats för barn som mitt. Som Sam. Lagen säger att det är allmän skolplikt.
Minns ni sagan om Askungen? Då styvsystrarna skulle prova glasskon men den inte passade dem hur de än försökte.. Så kändes det med Sam. Man skulle tvinga i han i en mall som inte passade han alls. Man skulle forma honom till något han inte var eller förmådde.
De ville väl. Jag vet. Men det måste ha funnits alternativ. Ett fungerbart. I tidigare skede. Och även i det som blev. Som erbjöd honom ett bra liv ändå.

IMG_4726[1]

Ja livet tedde sig som en trist LP skiva med ständiga hack. Som bara repeterat ett enda spår, som har hakat, hakat, hakat upp sig..
Det blev allt jobbigare för junior. Skolan kändes som ett jätteberg att bestiga. Sam slapp ju skolan nästintill helt. Varför måste han dit?
” Mamma, varför blir du så arg på mig när jag inte vill gå? Så här elak och dum var du aldrig mot Sam förut när han inte ville gå. Varför är världen så elak mot just mig?”

Jag skötte mina sjuka patienter. Log fast hjärtat grät. Lyssnade på deras klagan över sina sjuka kroppar. Tröstade dem, fast jag kände att det var jag själv som var i störst behov av det. Gick som i dvala i sjukhuskorridoren. Gjorde mina uppgifter men var ändå inte närvarande.
Hur skulle man förhålla sig till det? Att ens barn gett upp? Hur länge skulle man stå pall inför det faktumet? Att det liv man gav inte själv vill ha det..
Jag bad en kollega muntra upp mig. Sade inte vad det var för då skulle jag inte kunna sluta gråta.
Han fick mig åtminstone att le.

IMG_4725[1]

Jag hörde Kelly Clarksons låt  ”What doesn’t kill you makes you stronger” Skitsnack att det skulle vara på det viset. Tårarna brände av det en natt blottat för mig i mörkaste Januari. Ja, den natten gav mig inte mycket sömn. Tankarna for på det jag fått bevittnat. På det jag fick höra ifrån mitt älskade lilla hjärta. Önskan om den eviga vilan. Nu.

Min kärlkramp blev på ett jävla humör. Konstigt? Inte alls. Vilken mamma skulle inte hamna på bristningsgränsen över att ha ett barn som gett upp nästan allt. Över att ha ytterligare ett barn, som visserligen mådde bra, men som vägrade att anpassa sig till det samhälle som rådde. .

What doesn’t kill you makes a fighter
Footsteps even lighter..

Eftersom junior gick på en resursgrupp som bara var på prov fram till sommarlovet fanns inga klara direktiv av vad som skulle hända sedan. Han ville inte till en ny klass. Han vägrade gå tillbaka till sin gamla. Det var ju där som allt förstördes. Allt raserades. Han sade att han hatade den. Och när en tanke etsat sig fast så satt den där för tid och evighet. Han var och är så lik Sam på den punkten.

Hjärtat värkte på Junior. Ångesten tog stryptag om honom, men han kämpade tappert på. Min hjälte. Som stundtals höll på att drunkna. Som på någotsätt började öppna upp inför livet. Som vågade tänka på framtiden. Vad han skulle vilja jobba med. Som i nästa andetag ångrade alltihopa och kännde att loppet var kört ändå.
Trycket över bröstet kom närsom, mest på kvällen då vi skulle sova för honom. Det tog timtal för han att somna. Klockan hann ofta bli över tolvslaget innan jag hörde hur lugn andningen intill mig blev. Äntligen. Denna nattliga ro.

Jag befann mig i livets väntrum stundom. Allt var tryckt på paus. Vi stog still för tillfället. Väntade på nästa drag. Höll tummarna hårt så att de vitnade.

IMG_4724[1]

”Skriver du något om mej mamma på din blogg?”
Pojken med guldlockarna lågihop kurad emot mig vid sovdags. Tätt. Nära. En ny jobbig ångest attack var över. För vilken det var i ordningen visste jag inte. 50. 100. 300 ?

Som han kämpade på med livet. Hade ont i hjärtat. Riktigt jävla ont. Det som skulle göra ont hos en elva åring borde vara blåmärkerna efter vurpan i pulkabacken. Inte i själen.

Jodå jag skriver om dig men inte jämt” svarade jag. ” Jag skriver om dig så att andra kan läsa hur ett barn kan må av allt i ett liv där ett syskon eller någon annan i familjen har diagnos. Hur det kan gå i skolan då man inte får rätt hjälp eller stöd eller framför allt förståelse. Jag skriver så att andra kan förstå dig och Sam. Så att de kan ta lärdom av det. Jag vet att jag har lärarstundenter som läser. Folk som jobbar som lärare. Som vill veta mer om det här. Som vill vara med att förändra att det inte för all framtid ser ut som det gör för dig eller din bror. Många av våra vänner och släktingar läser också”

Han gjorde en suck i mörkret. Reflekterade.

Lyllos de barn som har en lärare som läser din blogg. Fatta vilken fröken de har som lär sig allt det du berättar. Skönt för dom”.

 ‘

IMG_4723[1]

Ja vilken rivstart vi fick på 2012
Återkommer givetvis för er som vill läsa min årskrönika först efter nyår igen

KRAMEN MAMMA Z

.

Read Full Post »

27 dec

 

 

Jodå, min fotonad jag hade i Uppland under julen kommer vår förening väl till pass. Fick superfina bilder. Det gäller att hitta texter som passar till också. Så att det blir en helthet och ett budskap som når fram.
Andra sitter med handarbete. Läser böcker. Lär sig ett nytt språk. Ser på tv. Jag pysslar med detta! Kreativt och förhoppningsvis givande för andra.

Vi hade främmande av min fina mellankusin med fru och 3 barn ifrån Sörmland.
Båda killarna har svårt för detta nu. Hur umgås man? Pratar med de barn som är några år yngre. Då vi inte ses allt för ofta heller. Det blev att grabbarna visade sig endast kortare stunder och det höjdes inga pekpinnar eller ögonbryn ifrån främmandet för det. Så skönt så ni anar inte. När folk gillar läget. Att våra barn är ”som de är” och inte som man förväntar sig. Tacksam. Väldigt.
Då jag inte har några syskon så betyder mina kusiner väldigt mycket för mig. Jag har alltid haft dem med mig genom livet. Så tacksam att vi fortfarande umgås och har så himmelens trevligt. Och så är det med alla mina 3 killkusiner ♥

Det blev iallafall mycket goa skratt, sällskapsspel, pulka åkning, besök på hembygdsgården och allt mys som finns där.

 

IMG_4675[1]

 

 Avslutningsvis vill jag påminna om den GILLA sida som närmar sig 2 000 gillare med stormsteg nu och som jag ansvarar för. Klicka HÄR och gå med om ni inte redan är med där 🙂 Så får ni se fler av mina foton där.


KRAMEN MAMMA Z

 ♥

 

Read Full Post »

382785_10151413692117275_819666971_n

I nöden prövas vännen heter det. Den tuffa tid vi haft och stundtals har än bevisar verkligen att det är så. Vilka som accepterar hur vi måste ha det för att det skall vara välfungerande. Andra som vänt oss ryggen helt eller delvis. Struntar i att fråga oss om hur vi mår. Hur barnen mår och mått genom allt det tuffa. Visa främst för barnen att de finns. De andra. Att de bryr sig. Vill väl. De som är vuxna och borde veta bättre.
Vi har gått vår egna väg och det har inte fallit i god jord hos alla. Men jag gör det som fungerar bäst för Sam främst. Just därför satt jag själv på självaste julaftonen bra länge. Pratade med en fin mamma tillika blogg vän till mig som gjorde detsamma. Var hemma för det var då grabben fungerade som bäst, struntade i både släkt och julklappsöppningen efter Kalle. Kändes gott att prata med henne på julaftonen.  Vi tänker så lika kring detta. Lever i likartade världar. Vet precis vad som krävs av oss den 24 december varje år. Vilka missar vi gjort och som vi inte gör om. Tack fina du!

Jag hann mysa med mammsen en stund på jul, och med mannen en snabbis. Struntade i alla traditioner. Alla måsten. För VEMS SKULL firar JAG jul? Man ställer upp på ett skådespel och gör saker bara för att..det alltid varit så och skall så förbli.
Jag petade i Carolas Jul I Betlehem  i cd spelaren så infann sig min känsla för vilken dag det var vi firade.

Sam sade iallafall julens klockrenaste replik.
Hur kunde allt börja med Jesus och sluta med en tomte”
Jag undrar detsamma.
Vet vi själva det?

IMG_4617[1]

 

Vi åkte till svärmor i Uppländska slätterna på juldagen som vi alltid gör. Något som killarna gillar. Kusinerna ifrån Dalahästens rike är ju där, liksom småkusinerna som bor där. Det hände dessvärre en jobbig grej som påvisar hur jobbigt Sam har det med sin Asperger, det där som andra har så svårt för att se och begripa. Klumpen i magen infann sig och all julefrid var som bortblåst.

Idag, Annandag Jul, tog jag mig en snabb promenad med kameran och fick massvis med fina bilder både till Kung Över Livets gilla sida, men även hit till bloggen! Se den jag har i inlägget här ovan 🙂
Världen var för vacker för att inte förevigas. Faktiskt.( Men snöovädret var inte lika häftigt att köra hem i kan jag lova. )
En av mina fina och nära vänner bor 2 mil utanför svärmor på landet så jag hann med en förmiddagsfika där med henne. Så tacksam att jag har henne. Att jag är förtjänad av hennes vänskap. Betyder så mycket. Fortfarande.

IMG_4621[1]

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

Julen den annorlunda

IMG_4460[1]

 

 

Borta är tiden då de knappt kunde sova dagen innan julaftonen. Och när såväl julaftonsmorgonen kom så rusade de nyvakna med håret på ända och tittade i julstrumpan om tomten varit där på natten. Tittade längtansfullt på paketen under granen.Tryckte de små näsorna mot glaset i hopp om att se tomten ute på isen.

Tid förändras. Visst är det så. Små blir större och magin försvinner.
Då det är som det är med Sam så åker han ingenstans på julaftonen. Hemma är det ställe som fungerar bäst och på hans premisser. Och det som är det bästa för honom är vad som får gälla även om det innebär en väldigt annorlunda jul för oss. Men därmed inte sagt att den inte blir mysig.

Snarare tvärtom. Faktiskt.

23 blogg

♥ Ha en härlig jul ♥

 .

Read Full Post »

IMG_4440[1]

Vi fick nästan det dygn vi önskade oss. Jag och junior. Hotellet var okej ( ”mamma vi har bott på mycket finare” ) Vi gick ut i all julstress på stan, men vände rätt snart. Folk ÖVERALLT i jakten på klappar. Nej han ville hellre ha mys med sin mamma på hotellet. Vi köpte med oss godis, kröp ner under täcket och tittade på tv 🙂 Lyx på hög nivå.

Han hade längtat SÅ efter GOD mat. Livsnjutare som han är mellan varven. Gorme killen. Vårt favoritställe hade stängt dessvärre och jag kan inte begripa varför. Bland den bästa i stan. Så när vi fick lov att konvertera till en annan blev det bara fel. Maten var HEMSK tyckte han och jag kan bara instämma. Åh, maten som var en del av upplevelsen för honom.

Himmelens tur att filmen var desto bättre. Berättelsen om PI.
Vad ni än gör, SE DEN PÅ BIO och 3D.  Det var länge sedan som en film grep tag om mig så. Vilken fullträff! Jag ger 5/5 och Junior gav 4,5/5.

Makalöst vacker!


IMG_4441[1]Hotellet

Nu är det dan före dopparedagen. Stundtals mår jag dåligt över julen som ni förstått i tidigare inlägg. Denna ytlighet som jag tycker mig känna. Vi firar bara för att så har vi alltid gjort. Firar vad? Vi som inte ens är i närheten av att vara ett Kristet land. Firar Jesu födelse som många av oss inte ens tror på. Köper julklappar, sprider pengar till de som redan har. Ger för att det förväntas av oss att det måste ligga klappar under granen.

Tänker på Band Aid låten. ” Do they know it Christmas time at all”.  Alla de som inte är lika lyckligt lottade som oss. Vad vet de om julen. Om vårat överflöd? Vår skicklighet att överkonsumera bara för att..

Nej, jag köper nog en GET till familjen Ohana som en julgåva här .

IMG_4020[1]

KRAMEN MAMMA Z

 ♥

Read Full Post »

IMG_4345[1]

 

 

Julen är här på Ohana Maison. Granen klädd. Tomtarna står på samma ställen de alltid får stå även fast de minskat radikalt i antal.

Idag tar jag och Junior tåget in till Mälarstaden. Checkar in på 4 stjärnigt hotell. Går och myser i julpyntad stad. Fikar. Äter gott på restaurang med kristall kronor i taket. Skall se ” Berättelsen om PI” på bio. En hyllad och kritikerrosad film som jag tror passar oss båda. Hotellmys där vi bäddar ner oss i nymanglade lakan, äter godis och ser på tv.

Klart han är värd detta. Mina sparpengar ryker ännu en gång. Men de får de göra. Han är värd varenda krona så som han har kämpat på denna höst termin i skolan. Sådant som för andra bara sker med en självklarhet för andra elever. Men så många dagar har varit en kamp för att orka ta sig dit. Motivera sig. Genomföra den. Han har åkt hur många Vasalopp som helst denna termin utan valla men ändå, faktiskt, kommit i mål med godkända betyg. Alla utom slöjden därför han inte gått på sy slöjden (?)
Är så stolt över honom!

Sam har gjort sina framsteg han med under denna hösten, men som inte är mätbara i skolans värld. Klart jag hade velat ha honom med på hotellmys, men han ville inte. Kanske blir det när han blir äldre och vi besöker något som han verkligen vill göra själv?

IMG_4346[1]

Jag fick en personlig inbjudan av generalsekreteraren hos Hjärnfonden i veckan som gått. I egenskap av ordförande för Kung Över Livet. Så  STOLT STOLT så det bara visslar om det. I februari skall jag bege mig till Slottsbacken i Stockholm och Kungliga Myntkabinettet för en helkväll som handlar om det jag brinner så för. Som mina andra fina i Kung Över Livet också gör. Det blir föreläsningar av ”eliten” inom hjärnforskning på barn hjärnan och senare mingel med dem och så många andra betydande personer för våra barns framtid.

Det som är så hedrande i detta är att Hjärnfonden ser vad vi hittills gjort, om än i liten skala nu till en början. Men de ser potentialen med vad vi kommer att göra ❤ De tror på oss! Vilken underbar julklapp!

.

598750_454627491247283_1699508163_n

Tacksam idag. Väldigt.
KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

I bråda tider

18 december

 

 

Efter mina inlägg här så greppar ni nog bilden ovan med dess text. Greppar varför jag brinner för det som Kung Över Livet kan göra och behöver göra.

Nu i alla måsten, i all jakt på att hinna med allt det där man måste göra för att den 24 december närmar sig, så skriver jag inte mer än så här idag. Både för mig som bloggare och för er som läsare.

KRAMEN TILL ER ALLA FINA!

Och kom ihåg att lämna era fotavtryck här i kommentars fältet. Räcker med det lilla. Ni är fortfarande SÅ många som läser och vore skoj om ni kunde skriva några rader tillbaka!

 

MAMMA Z

.

Read Full Post »

IMG_4292[1]
Snö snö snö.
Det var svårt att ta sig till jobbet, de 4 milen.  Körde så försiktigt då man dagligdags läser om olyckor och dess tragiska utgång i trafiken.

Sam struntade i att det var snöyra ute. Han klädde på sig och stövlade ut. Han har varit mycket ute nu på egen hand. Går gärna till skogen ensam. Hugger grenar, täljer pinnar, klättrar i träd. Han har mobilen med sig, men jag ängslas lite ändå att han ger sig iväg. Samtidigt som jag är så glad över hans initiativ! Att han tar sig ut. Vill någonting annat än bara spel och tv tittande . Backar man bandet ett år så gick han inte utanför ytterdörren på tre veckor ibland.
Till julklapp har han önskat sig en miniyxa, sågtandad kniv och en stor ryggsäck att kunna ha sina saker i när han går till skogen.

Han är mycket för att experimentera nu också. Han hade läst på Internet hur man gjorde en egen fackla så det provades på baksidan ute i snön där det inte förelåg någon brandfara att vara. Vårat köksbord har till och från varit kemi sal också och jag låter han hålla på med ett vakande öga.

IMG_4276[1]

 

Om en vecka är det julafton. All stress och jäkt många lever med nu. För vems skull? Barnet som vi firar som ingen tar notis om varför han kom, OM han nu kom.
Jakten på julklappar. Köp köp köp. Jag vill ge till de som jag känner för att ge. Inte för att jag måste. Att tvånget säger ” Nu skall vi byta för det är så vi alltid gjort”. Julen är så många måsten. Så mycket tvång. Jag mår dåligt av det.

Jag skulle vilja bjuda hem de som sitter ensam på julen för att få gemenskap. Om ni visste vad många vi får in på sjukhuset till jul just därför. De ”råkar” bli så pass sjuka att de vill ha vård. Ha sällskap och inte sitta ensamma.
Nej, tänk om det gick att bjuda de som inga pengar har till en julskinka. Bjuda hem dem på ett enkelt julbord.
Tycker filmen om Karl Bertils Jul är en lysande film. Symboliken kring hur det borde vara. Omtanken om sin nästa, den som verkligen behöver få

Killarna får såklart julklappar, men inga astronomiska summor. Vi köper för ca 1200 kr var åt dem, pengar jag sparat ihop under året. Pengar vi annars inte har utöver vår plus minus noll budget.  Annars brukar jag istället ge till de som behöver en uppmuntran. En liten klapp för att visa ” jag tycker om dig och du förtjänar den här” Behöver inte kosta många kronor alls. Musikhjälpen fick en slant i år. Sam hade önskat en låt med FinnTroll 🙂
Jag brukar köpa några VI TRÄD i Afrika. Och när Junior och jag åker till Västerås på Fredag för vår hotellnatt och mys, skall vi besöka Stadsmissionen. Att få ge till dem som nästan inget har.

Jag har även skänker mycket pengar till vår förening. Pengar jag tagit ur egen ficka för att täcka utgifter. Som de andra även gör i styrelsen. Det är också att ge till ett gott ändamål. om kommer att gynna andra i en slutände. Och ett givande som inte är så focuserat kring jul.

Nej jag förespråkar att vi har julen kvar inom oss året om. Att ständigt vara givmild och främst ge av sig själv.

IMG_4294[1]

My Love tog kort på mig och min ständiga följeslagare Dolan
då jag satt mig för att skriva på bloggen idag. Han älskar att ligga så här!
Visst är vi fina? Hihi..

MAMMA Z

Read Full Post »

IMG_4282[1]Junior och den bild som blivit Kung Över Livets logotype.

Vi tittar i backspegeln. Tittar på det enorma Vasalopp både han och vi fick åka utan både valla och stavar. Fan vad vi slitit och främst pojken med de blåaste ögon jag vet. Vilken prestation.

Vi fick hjälp snabbt av Bup när remissen väl kom iväg ifrån skolpsykologen som var djupt oroad. Bup hjälpte oss kartlägga. Vad var orsaken att det gått åt helvete? Att ett barn sjönk så fort och så djupt. Vi behövde gå till botten med mycket. Det mesta pekade på skolan. Plus det liv han haft genom så många år, vad det kostat på att vara lillebror till adhd/asperger brorsan när det var som jobbigast. Vi föräldrar hade bitar att arbeta med också.
Men största bakläxan fick ändå skolan.

Han fick sluta i sin klass tillfälligt. Hamnade på en resursgrupp med bara 5 andra elever och 3 lärare som hade ett annat bemötande än tidigare. En bättre förståelse. De var fantastiska med honom! Ångesten hade kommit strax efter sommarlovet. Inte ens 11 år fyllda. Känslan av att inte få luft. Ett hjärta som gjorde så ont att han blev livrädd varje gång. Han fullkomligt badade i stress och uppgivenhet. Tappade orken att andas. Att vilja leva. Han fick medicin Theralen  för att dämpa ångest topparna, för att få må bra och slippa ångesten som kom hack i häl dagligen.

Den lilla killen blev proffs på att många gånger på egen hand ta sig igenom ångeten. Den kom i skolan, när han var med kompisar, i badhuset, bio på fiket. Han hade lärt sig andas fyrkanten  (står jättebra beskrivet här) http://http://www.praktikertjanst.se/upload/Mottagning/Braheh%C3%A4lsan/Knep%20f%C3%B6r%20att%20bem%C3%A4stra%20en%20panikattack.pdf

För att ha full fokus på fyrkanten hade han en fyrkantig  kartong bit i fickan med sig jämt. Och när ångesten kom höll han i den och drog med sitt lilla finger utmed sidorna när han andades.
När det kom om kvällarna, nätterna kunde jag sitta och andas med han där i mörkret säkert en 10-15 minuter många gånger innan det klingade av. Men det hjälpte.

Lillkillen då.

 

IMG_1655[1]

På resursgruppen arbetade man med belöningar. Gjorde lustfyllda saker. Ut och pimlade. Badade. Bowlade. Bakade fredagsfika. Hade lågt arbetstempo. Vissa dagar jobbade han knappt alls. Men det passade hans mående då. Det fick ta den tid det behövdes för han att läka. Och han kom fullkomligt att älska sin pedagog där, såpass mycket att han blev helt förkrossad då han fick veta att de skulle skiljas åt inför Åk 6.

Sakta byggde de upp ett raserat självförtroende, samtidigt som vi jobbade på med våra läxor, jag och My Love och det gav resultat. Vi tänkte på vad vi sade och hur vi sade, vissa saker.
Vi vässade till och hade ännu mera egentid med Junior. Hittade på lustfyllda saker hemma. Hyrde komedifilmer. Spelade spel (fysiska såsom Fia, Schack.. ) Åkte bort över dagen. Bad. Shopping. What ever. Vår tripp till Stockholm.

Vi lät Junior ta ett pinnhål åt gången på stegen. Och det skulle få ta den tid det tog. Och han kom tillbaka om än med små trevande steg.

Nu är han tillbaka slussad i klassen. Med rätt stöd  och rätt förståelse. Och det finns papper på det jag påtalade redan för 2 år sedan dessutom. Diagnosen add. ( Adhd fast utan hyperaktivitet ) Man vill ta bort hans assistent men det går inte i nuläget säger både vi föräldrar och bup . Han skulle falla igen om man gjorde det. För det är fortfarande en skör kille som har sina svårigheter i skolan. Han är i läkningsfas än och det går inte att skynda på.

 

Jag är så stolt över honom. Att han kämpat på den lilla killen. Men han har gett upp också, fler gånger än vad solen går upp på ett år. Är stolt över oss. Över mig. Faktiskt. Över skolan som reagerade i grevens tid och gav han den bästa vägen tillbaka han kunde få i och med resursgruppen. Över hans pedagog som gjorde ett fantastiskt arbete med han där.

Det sorgliga i allt är att allt Junior gått igenom hade han kunnat sluppit. Om omständigheterna i skolan varit annorlunda. Om vi föräldrar bara greppat bättre i hur vi var här hemma gentemot honom. Om vi hade fått hjälp med Sam när han var mindre och det var som jobbigast då. Om fler vuxna runt om honom tagit sig an bara honom.

Men det är så lätt att stå med facit i hand. Som alltid.

IMG_4281[1]

För alltid här vid er sida älskade barn.
För alltid

Mamma Z

Read Full Post »

IMG_4264[1]

.

Jag minns den där ljumma sommarkvällen på Ramsviks magiska klippor. Junior hade det bra med tanke på det som komma skulle. Tur att vi inget visste. Inget anade.
Vi sprang över klipporna. Tjoade när vi upptäckte nya vyer som var så makalöst vackra. ” Kom titta här”  Glädjevrålen som lät likt Ronja Rövardotters vårskrik. ”Wiiihooo”

Ögonen som tindrade där på klipporna skulle under hösten att falna och nästintill slockna helt.

Han ville inte lyssna på någon längre förra hösten. Vill inte se. Eller så förmådde han inte. Hamnade på upploppet men mäktade inte med spurten. Ville ge upp. Skita i allt. Inte ens elva år fyllda. Tappade tron på den värld han var född till att leva. Ville inte längre leva. Blev djupt deprimerad och fick ångest. Ont i hjärtat. Svårt att andas.

Jag ville köpa all världens plåster som kunde hela honom. När min kärlek knappt räckte. Att livet hade gått så hårt åt. Som en ångvält som inte väjde för något. Bara tryckte ner honom. Och vi  fattade aldrig att fallet blev så högt. Att han skulle slå sig så hårt. Inte förrens det var försent.
Inte någon av oss.

En tro på framtiden som inte fanns. Inget hopp om en ljusare framtid alls. Vi peppade och peppade oss gul och blå. Försökte få han på banan. ”heja heja, det här fixar du. Vi tror på dig!” 

IMG_0705[1]

Det började sakta vända kring jul. Peter Le Marc sjöng ” Det finns inget bättre än när det vänder” Nej, få saker kan slå det. När man börjar ana strålarna ifrån en sol som skiner där utan för, utanför allt som bara varit  nattsvart hos oss.

De började titta in korta ögonblick. Förhoppningen var att de skulle skina för oss en hel dag. En hel vecka. Resterade tid av Juniors liv. Skina på honom när han växte sig mot himlen. När han fällde ut sina vingar och flög på egen hand. Jag önskade att de skulle skina med sådan styrka att hans tro på livet aldrig sviktade mer. Att han valde de ljusa istället för det mörka. Valde att se möjligheterna istället för svårigheterna.

Vägen tillbaka har varit lång och kämpig. Fyllt av vånda och tårar. Ilska och frustration. Att han hamnade där. På botten av allt. Och vi har precis förmått han ha näsan ovanför vattenytan

När vi var på möte med skola och bup igår väcktes så många tankar till liv igen. Om det som varit och hur det nu är sagt. Samtal med en fin vän som har det likartat med sitt barn som vi hade det förra året.

Jag vill så gärna förmedla vår resa. Våra erfarenheter så det kan vara till gagn för någon annan som är där vi var för ett år sedan. Några som är på väg in i det och kan förhindra det. Och att ni förstår varför mitt hjärta klappar så varm för KUNG ÖVER LIVET

Jag tar det i morgon dagens inlägg.
Trevlig lucia på er.

CIMG4837

kramen mamma Z

Read Full Post »

Bröllop 12.12.12

IMG_4243[1]

När världen ligger vintervit utanför
står vi här du och jag idag
och har sagt ja till en evighet ihop
Förevigt sammanflätade, skapta för varann
Jag skall leva resten av mitt liv intill dig
jag skall göra varje dag vacker, få dig att le
och känna dig älskad

När världen ligger vintervit utanför
ser jag bara dig där invid altaret
Vet att du står där så vacker för min skull
vet att handen du räcker fram
föralltid skall hålla min
Genom stormar, genom solsken, genom allt
och vi kommer aldrig tappa taget om varann

När världen ligger vintervit utanför
är deta en dag att föralltid minnas
När vi blev man och fru
när tid och rum stannade för en stund
allt jag såg var du, bara du
och jag såg kärleken glittra i dina ögon-
så oslagbar

När världen ligger vintervit utanför
kan jag knapp tro att det är som det är
Att jag skulle tillåtas bli kär efter allt
finna den sanna lyckan och min andra hälft
Jag tog mitt sjumilakliv och ångrar ingenting
absolut ingenting

.

IMG_4238[1]

Vi var tre bröllopsvittnen för min fina vän och den blivande maken. Min vän lärde jag känna då vi sjöng i kör som 14 åringar. Vi har stått varandra nära i perioder  men aldrig glidit ifrån varann. En vän jag snart haft i 30 år ♥ och som jag tycker mycket mycket om.  Jag har följt hennes väg i livet som inneburit både glädje och hårda stormar. Och att idag få stå där i kyrkan, på deras dag var oslagbart. Att se denna kärlek som glittrade mer än vad solen gjorde i vintervint snö. Ja jösses. Jag kände hur tårarna kom när jag läste dikten för dem som jag skrivit ( jag bjussar på den här ovan ) och jag såg att det gjorde detsamma hos min vän.
Vi vet så mycket om varandra. Vet vad den andre gått igenom. Vad det kostat på. Och vad som hände sedan den där Ladies Night kvällen för 2 år sedan.

Och när jag nu får se henne så lycklig ja då ryser jag än över det. Vilken resa hon gjort. Är så himmelens glad för hennes skull så jag saknar ord.

Tacksam känns rätt som ett litet ord att använda faktiskt. Men jag finner inget bättre.

IMG_4234[1]

Allt jag såg var du, bara du
och jag såg kärleken glittra i dina ögon-
så oslagbar

Mamma Z

Read Full Post »

IMG_4036[1]

.

Dolan är sannerligen min katt. Han vill vara där jag är då jag sitter och arbetar så mycket invid datorn nu. Kung Över Livet grejen tar mycket tid, men ger massor av energi som jag så väl behöver. Sen har jag min älskade blogg att skriva på.

Dolan sitter gärna tätt intill. Ligger ofta i mitt knä och spinner då jag skriver. Kommer och buffar sitt lilla huvud mot mitt ansikte, slickar mina händer som om han vill tala om hur mycket han älskar mig. Que? Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva ett djurs tillgivenhet på detta sättet. Är så glad att vi blev kattägare! Och barnen älskar dessa självständiga varelser otroligt mycket.

Hela jag känns som att vara i ett mellanläge. Vet inte hur jag skall tänka eller känna inför livet som vi lever nu. Vad skall komma? Vilka beslut skall fattas? Ovissheten är jobbig. Som att veta att man skall ut och springa Maraton men man vet inte hur långt loppet blir.

Det är uppförsbacke för junior nu. Han borde ha jullov nu. Han är helt slut nu, det har kostat på energimässigt sett. LÄS vad ”min” forskare Frank Lindblad  kommit fram till gällande adhd och stress
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/uu/pressrelease/view/laaga-vaerden-av-stresshormon-hos-unga-med-adhd-793581

266 mars

 

Tänk den dagen som skolan är anpassad helt för ALLA elever med adhd/add just med tanke på vad denna forskning påvisar. My oh my vilket dröm scenario. Juniors skola har lyssnat mycket på oss men jag tror de är helt främmande inför forskningsresultat som detta.

Idag är junior hemma. Början till sjuk och ingen större ork på det. Men han piggade på sig framåt elva tiden och följde glatt med Sam till skogen vi har intill och var ute i över en timme! Riktigt vad som roat dem vet jag inte, men så skoj att syskonen gjorde något kreativt tillsammans! Fast jag blev orolig då de inte kom hem efter en stund. Jag litar inte ett dugg på dem då det uppstår en konflikt och adhd ilskan poppar upp hos båda samtidigt, den som dessutom inte innehar något konsekvens tänk. Det hände en grej för lite sen som påvisade att så är det. Det kan bli riktigt farligt rent ut av.

Imorgon väntar en mycket spännande dag. Minns ni min fina vän jag skrev om för ett tag sedan här? Den som Martin Stenmark hyllade hela hösten förra året på Ladies Night?
( Läs det makalösa här, ni som missat https://meusohana.wordpress.com/2011/10/16/once-in-a-lifetime/ )

Nu har hon funnit kärleken och jag skall få vara bröllopsvittne ♥ Fatta vad stort!

IMG_2076[1]KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

IMG_4063[1]

Så mycket fint ni hade skrivit om min blogg i min lilla tävling här. Bugar och tackar som ödmjukast!
Vad fina ni är! Det betyder jättemycket det ni skriver, och stärker mig ännu en gång varför jag skriver här.

.

.

Alexandra säger jag grattis till som vunnit en Smulpajsbok av Maria Öhrn! Jag hade denna själv och gjort mycket gott ur den! Så här i juletider så vann Nina, Bea och Åsa Kung Över Livets fina julkort! 6 st var får ni och de kommer på posten så att ni skall hinna med att skicka dem! Sedan så skänker Susanne och Jen pengar till insamlingen hos HJÄRNFONDEN och forskningen kring barnhjärnan och får som bekräftelse på det varsin pin ♥ Är inte det ett fint pris så säg?
Viktigt är att ni alla svarar på det mail som kommer och skickar mig er adress!!

Jag hade så stora planer på vad jag skulle lotta ut, men kom aldrig till den butiken och inte heller hade jag de pengarna som skulle ha behövts.

IMG_4014[1]

KRAMEN ALLA FINA OCH TUSENTACK ATT NI FINNS!!

Read Full Post »

 

 

 

19 deec

 

Juniors enda fritidssyssla och stora glädje är att spela invid datorn. De vänner han har är likadana. Spelkillar. Inget ont i det, men han har så svårt att komma loss ifrån dator och spel, för då sitter de andra kompisarna och ”väntar” på honom så de kan komma igång med spelandet. Och jag tror inte någon mår bra av att sitta och sitta och bara spela. Även fast det är hur kul som helst. Sedan sitter de här killgänget och spelar sent om nätterna. Pratar via Skype tills natt nästan blir dag.

Igår fick jag tokspel då jag kom hem ifrån jobbet vid halv elva på kvällen. Hittar Junior så nöjd vid datorn. MEN ungen har suttit där sedan han gick upp vid elva på förmiddagen. Så här kan det inte fortgå. Vi får tvinga honom att se film med oss. Spela schack, åka och simma, whatever. Det krävs massor av oss båda föräldrar nu för att bryta detta. Ut och göra annat!

Jag vet hur han längtar hela skolveckan efter helgerna då han lever upp så. Jag vet hur förbannat skör han är och hur mycket detta betyder för honom. Att det är sporren till att kämpa på i veckan. Sporren till att finna glädjen i livet. Om än för spelandet, men det är umgänge med killarna också.

Hur har ni andra det med detta spelande? Eran syn på det? Positiv som negativ? Erfarenheter?

15deec

 

Kramen Mamma Z

Read Full Post »

IMG_4019[1]

Nu jobbar jag sex dagar på raken. Idag kommer fina mamma hit och är med killarna under hela kvällspasset då My love också jobbar. Jag bytte med en tjej som skall jobba mitt kvällpass då jag och junior far till Västerås och hotellmys om 14 dagar. Så jag jobbar hennes tur idag. Utan mammas hjälpande hand hade det inte gått. Och att lämna in om semester med kort varsel är inte att lita på. Så tacksam. Jag hoppas mamma vet om det. Och att vi inte tar hennes hjälp för givet.

Nu har vi ju turen att hon är avlösarservice åt oss och Sam. 20 timmar i månaden. Och det har sannerligen utnyttjats. Fast jag tror hon är här det dubbla ändå. Fina mamma. Som alltid funnits där för mig och nu gör detsamma för mina killar.

Vi tuffar på än med den förening jag har varit med att dra igång. Kung Över Livet. Och det går fortfarande bra för oss i den lilla skala vi ännu är. Men vi har stöd därute för det vi nu gör hos dem som upptäckt oss och vår vision. Många av er läsare jag har här.

1 nya julkort

Jag passar på att göra lite reklam för oss här. Vi har några buntar med julkort kvar som vi behöver bli av med. Och vi behöver era bidrag för att komma på fötter rejält! köp våra fina julkort!  6 st för 100 kr och då ingår porto av att skicka korten till er 🙂

Betala in aktuell summa till bankgiro nummer 878-3805 och i OCR rutan skriver ni ert namn OCH fullständiga adress så kommer korten inom några dagar!

Varför behöver vi erat stöd då? Jo:

Därför att vi vill hjälpa till med förändringen i samhället kring våra barn/ungdomar med NPF ( Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom adhd/Asperger/autism/dyslexi, tourettes m.m)

Vi vill uppmärksamma omvärlden om dessa diagnoser, öka kunskapen och förståelsen

Vi har påbörjat att samla in pengar via Hjärnfonden till forskningen för barnen med NPF. Just nu finns många kunskapsluckor. Visste ni att 90% av det man idag vet om hjärnan är vad man de senaste 15 åren lärt sig genom forskning?

 

Ha det gott alla! Jäkta inte ihjäl er för denna stackars julen. Tänk på varför vi igenterligen firar den. På vad ordet omtanke och ge till sin nästa kan innebära. Det är inte alla dessa berg av julklappar för flera hundratals kronor.

IMG_4020[1]

Mamma Z

Read Full Post »

IMG_3995[1]

Jag åker ner till båthamnen efter jag lämnat av Junior i skolan. Det är en vacker morgon, om än riktigt kall. Dimman ligger som en slöja på den kalla sjön som ännu inte frusit till.

Just nu är det en bra stund
Jag måste samla på dem. Massvis. Stunderna. Ögonblicken då allt för en stund bara är bra.
Och jag har sannerligen fått många sådana de senaste dagarna. Hade underbart mys på advent då släkten slöt upp och kom på fika då jag bjöd hit dem i all enkelhet. Fast det blev ett knytkalas och så mycket godsaker på fikabordet! Så det enkla fikat blev lite mer än så *ler*
Så härligt att ses då det var alldeles för länge sedan vi sågs. Igår var en fin vän över och hjälpte mig äta upp allt fika och henne hade jag heller inte träffat på så länge. Det värmde så gott att stunden blev så mysigt. Så hjärtligt och så innerlig.

Idag bokade jag hotell i Västerås den 21 december. Junior och jag har ju fem jular åkt till Stockholm och sett Carolas julkonserter , bott på hotell och haft supermys. Förra året blev det inget av och det var verkligen något som fattades tyckte han. En jul utan hotellmys i juldekorerad stad.
Jag har ingen ledighet så att det passar att vara borta i 2 nätter i huvudstaden. Det måste passa så att någon är med Sam också då vi är borta. Så det blev en kompromiss som jag tror han köpte. Vi tar tåget de 7 milen in till Mälarstaden. Går och shoppar lite julklappar. Äter gott. Går på bio. Och bara har hotellmys resten av kvällen.
Jag har sparat ihop nya glasögonpengar. Ännu en gång tullar jag av dem till förmån för Junior. Han behöver detta så väl efter denna höst av kämpande, motgångar och stundtals jobbigheter. Jag får gå i mina fula, vinda och repiga glasögon ett tag till.
Sam blev tillfrågad att följa med, men han vill inte. Ser inte tjusningen i det som junior gör.

Som grädde på moset har jag bokat in Sara Dawn Finers konsert i April nästa år med min nyfunne fina vän tack vare bloggen.

En hel del positivt har hänt dessa dagar. Så tacksam. Och önskar fler stunder av dem. Mindre av det andra såklart.

Inget skulle vara bättre än det just nu.

.

IMG_4003[1]Fina ljuset jag fick ifrån fina vännen

mamma Z

 

Read Full Post »

15ddec

När jag läser Expressens löpsedel igår hugger det tag i mig. Vårdnads tvisten mellan Carola och Runar. Till allmän beskådan. Kampen om ett barn. Rätten att ha det hos sig. Den självklara.
Jag blir starkt påmind om att andra kan inneha rätten att ta ifrån mig mitt barn. De som inte känner till hela sanningen. De som tror sig veta. Tårarna kommer där jag står i kön på Coop. När skall jag kunna slippa dessa tankar. Som jagar en likt vildvittrorna i Ronja Rövardotter. Kommer när man minst vill ha dem där. Skrikandes. ” Vi tar honom vi tar honom”

Vi befinner oss i likartad sits. Den stora stjärnan och den anonyma Mamma Z. Men ingen av oss vet utgången. Kan bara ana. Kan bara lyssna till vad andra anser. Men om det får laga kraft återstår ännu att se. Helvetes skit också att jag låter detta påverka mig så starkt. Å andra sidan är det inte varje dag man får höra ifrån instanser att ens barn skulle må bättre av att inte längre bo kvar hos oss.

Jag träffar på en tjej på stan som jag vet har haft med oss att göra inom skolan. Undrar tyst för mig själv hur mycket hon vet. Om det som andra tänker och tycker om oss. Jag vet att jag inte skall bry mig. Jag vet att jag skall sträcka på mig. Jag har tammefan inte gjort något fel. Ändå känner jag mig som kriminell och som har smitit ifrån mitt straff.

21 nov igen

 

1 advent. Tid för hopp. Tid av förväntan. Idag kommer några av våra släktingar hit på adventsfika. Så länge sedan vi sågs så jag bjöd hit dem. Alla vet hur vi har det och det känns så gott. Att jag inte behöver förklara mig. Ursäkta mig. Skall bli himmelens mysigt att ses! vi är en liten släkt och då gäller det att vårda det man har ♥ För tycker om dem jättemycket!

Igår gick jag, min fina mamma och Junior på teater ” Nu är det klippt”. Åt så god mat innan på restaurang att Junior gav 5 av 5 möjliga i betyg! Det var en härlig komedi som vi alla tre tyckte var kul. Kändes extra gott att han följde med och hade behållning av kvällen. Det behöver han sannerligen såsom det varit ett tag nu. Och både jag och mammsen behövde få skratta gott. Jag vet att vår resa under det senaste året tagit på hennes krafter med.

Ha de gott alla. Och julens budskap som vi alla hör oavsett vi vill eller ej överallt nu. Bevara det inom er året om! Ge till din nästa, ge det lilla du förmår. Det behöver inte vara större än så ♥

IMG_3976[1]

kram mamma Z

Read Full Post »