Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2012

Gott Nytt 2013

IMG_4734[1]

 

Tack alla ni som varit här för mig under året som gått. Tack för all omtanke. Kärlek och gemenskap.
Ta gärna del av mitt ”nyårstal” på Kung Över Livets blogg idag! LÄS HÄR

GOTT NYTT 2013 alla!

KRAM MAMMA Z

Annonser

Read Full Post »

 

ÅRSKRÖNIKA DEL 1 av 5

.
IMG_4727[1]

Sakta sakta kom livet tilbaka för den lilla killen. Med små små mått mätt.  Ibland med så små att man fick lov att använda ett skjutmått. Men det jobbiga  stagnerade. Frös. Stiltje på det hav som stormat så. Det blev inte värre. Ändå nådde vi gränser som är långt utöver vad en liten människa måste utstå.
Det hade varit som att förhindra förlisningen av Titanic. Ett mastodont jobb.

Tänk. Att skolan insåg vad som höll på att hända. Lät han gå på resursgruppen den underbara.
Han fick tillslut medicin mot den nattliga ångesten. Vilken lättnad för honom att slippa paniken över att ständigt bli kvävd och ett hjärta som värker satan.

Undertiden pågick srtiden om att försvara varför Sam vägrade sätta sin fot i skolan igen och göra det som svensk lag tvingar ner i halsen på honom. Kunskap han inte vill ha.

Jag trodde inte på en skola för alla. Inte då och inte nu. Inte såsom den var och är utformad idag.
Det fanns/finns ingen plats för barn som mitt. Som Sam. Lagen säger att det är allmän skolplikt.
Minns ni sagan om Askungen? Då styvsystrarna skulle prova glasskon men den inte passade dem hur de än försökte.. Så kändes det med Sam. Man skulle tvinga i han i en mall som inte passade han alls. Man skulle forma honom till något han inte var eller förmådde.
De ville väl. Jag vet. Men det måste ha funnits alternativ. Ett fungerbart. I tidigare skede. Och även i det som blev. Som erbjöd honom ett bra liv ändå.

IMG_4726[1]

Ja livet tedde sig som en trist LP skiva med ständiga hack. Som bara repeterat ett enda spår, som har hakat, hakat, hakat upp sig..
Det blev allt jobbigare för junior. Skolan kändes som ett jätteberg att bestiga. Sam slapp ju skolan nästintill helt. Varför måste han dit?
” Mamma, varför blir du så arg på mig när jag inte vill gå? Så här elak och dum var du aldrig mot Sam förut när han inte ville gå. Varför är världen så elak mot just mig?”

Jag skötte mina sjuka patienter. Log fast hjärtat grät. Lyssnade på deras klagan över sina sjuka kroppar. Tröstade dem, fast jag kände att det var jag själv som var i störst behov av det. Gick som i dvala i sjukhuskorridoren. Gjorde mina uppgifter men var ändå inte närvarande.
Hur skulle man förhålla sig till det? Att ens barn gett upp? Hur länge skulle man stå pall inför det faktumet? Att det liv man gav inte själv vill ha det..
Jag bad en kollega muntra upp mig. Sade inte vad det var för då skulle jag inte kunna sluta gråta.
Han fick mig åtminstone att le.

IMG_4725[1]

Jag hörde Kelly Clarksons låt  ”What doesn’t kill you makes you stronger” Skitsnack att det skulle vara på det viset. Tårarna brände av det en natt blottat för mig i mörkaste Januari. Ja, den natten gav mig inte mycket sömn. Tankarna for på det jag fått bevittnat. På det jag fick höra ifrån mitt älskade lilla hjärta. Önskan om den eviga vilan. Nu.

Min kärlkramp blev på ett jävla humör. Konstigt? Inte alls. Vilken mamma skulle inte hamna på bristningsgränsen över att ha ett barn som gett upp nästan allt. Över att ha ytterligare ett barn, som visserligen mådde bra, men som vägrade att anpassa sig till det samhälle som rådde. .

What doesn’t kill you makes a fighter
Footsteps even lighter..

Eftersom junior gick på en resursgrupp som bara var på prov fram till sommarlovet fanns inga klara direktiv av vad som skulle hända sedan. Han ville inte till en ny klass. Han vägrade gå tillbaka till sin gamla. Det var ju där som allt förstördes. Allt raserades. Han sade att han hatade den. Och när en tanke etsat sig fast så satt den där för tid och evighet. Han var och är så lik Sam på den punkten.

Hjärtat värkte på Junior. Ångesten tog stryptag om honom, men han kämpade tappert på. Min hjälte. Som stundtals höll på att drunkna. Som på någotsätt började öppna upp inför livet. Som vågade tänka på framtiden. Vad han skulle vilja jobba med. Som i nästa andetag ångrade alltihopa och kännde att loppet var kört ändå.
Trycket över bröstet kom närsom, mest på kvällen då vi skulle sova för honom. Det tog timtal för han att somna. Klockan hann ofta bli över tolvslaget innan jag hörde hur lugn andningen intill mig blev. Äntligen. Denna nattliga ro.

Jag befann mig i livets väntrum stundom. Allt var tryckt på paus. Vi stog still för tillfället. Väntade på nästa drag. Höll tummarna hårt så att de vitnade.

IMG_4724[1]

”Skriver du något om mej mamma på din blogg?”
Pojken med guldlockarna lågihop kurad emot mig vid sovdags. Tätt. Nära. En ny jobbig ångest attack var över. För vilken det var i ordningen visste jag inte. 50. 100. 300 ?

Som han kämpade på med livet. Hade ont i hjärtat. Riktigt jävla ont. Det som skulle göra ont hos en elva åring borde vara blåmärkerna efter vurpan i pulkabacken. Inte i själen.

Jodå jag skriver om dig men inte jämt” svarade jag. ” Jag skriver om dig så att andra kan läsa hur ett barn kan må av allt i ett liv där ett syskon eller någon annan i familjen har diagnos. Hur det kan gå i skolan då man inte får rätt hjälp eller stöd eller framför allt förståelse. Jag skriver så att andra kan förstå dig och Sam. Så att de kan ta lärdom av det. Jag vet att jag har lärarstundenter som läser. Folk som jobbar som lärare. Som vill veta mer om det här. Som vill vara med att förändra att det inte för all framtid ser ut som det gör för dig eller din bror. Många av våra vänner och släktingar läser också”

Han gjorde en suck i mörkret. Reflekterade.

Lyllos de barn som har en lärare som läser din blogg. Fatta vilken fröken de har som lär sig allt det du berättar. Skönt för dom”.

 ‘

IMG_4723[1]

Ja vilken rivstart vi fick på 2012
Återkommer givetvis för er som vill läsa min årskrönika först efter nyår igen

KRAMEN MAMMA Z

.

Read Full Post »

27 dec

 

 

Jodå, min fotonad jag hade i Uppland under julen kommer vår förening väl till pass. Fick superfina bilder. Det gäller att hitta texter som passar till också. Så att det blir en helthet och ett budskap som når fram.
Andra sitter med handarbete. Läser böcker. Lär sig ett nytt språk. Ser på tv. Jag pysslar med detta! Kreativt och förhoppningsvis givande för andra.

Vi hade främmande av min fina mellankusin med fru och 3 barn ifrån Sörmland.
Båda killarna har svårt för detta nu. Hur umgås man? Pratar med de barn som är några år yngre. Då vi inte ses allt för ofta heller. Det blev att grabbarna visade sig endast kortare stunder och det höjdes inga pekpinnar eller ögonbryn ifrån främmandet för det. Så skönt så ni anar inte. När folk gillar läget. Att våra barn är ”som de är” och inte som man förväntar sig. Tacksam. Väldigt.
Då jag inte har några syskon så betyder mina kusiner väldigt mycket för mig. Jag har alltid haft dem med mig genom livet. Så tacksam att vi fortfarande umgås och har så himmelens trevligt. Och så är det med alla mina 3 killkusiner ♥

Det blev iallafall mycket goa skratt, sällskapsspel, pulka åkning, besök på hembygdsgården och allt mys som finns där.

 

IMG_4675[1]

 

 Avslutningsvis vill jag påminna om den GILLA sida som närmar sig 2 000 gillare med stormsteg nu och som jag ansvarar för. Klicka HÄR och gå med om ni inte redan är med där 🙂 Så får ni se fler av mina foton där.


KRAMEN MAMMA Z

 ♥

 

Read Full Post »

382785_10151413692117275_819666971_n

I nöden prövas vännen heter det. Den tuffa tid vi haft och stundtals har än bevisar verkligen att det är så. Vilka som accepterar hur vi måste ha det för att det skall vara välfungerande. Andra som vänt oss ryggen helt eller delvis. Struntar i att fråga oss om hur vi mår. Hur barnen mår och mått genom allt det tuffa. Visa främst för barnen att de finns. De andra. Att de bryr sig. Vill väl. De som är vuxna och borde veta bättre.
Vi har gått vår egna väg och det har inte fallit i god jord hos alla. Men jag gör det som fungerar bäst för Sam främst. Just därför satt jag själv på självaste julaftonen bra länge. Pratade med en fin mamma tillika blogg vän till mig som gjorde detsamma. Var hemma för det var då grabben fungerade som bäst, struntade i både släkt och julklappsöppningen efter Kalle. Kändes gott att prata med henne på julaftonen.  Vi tänker så lika kring detta. Lever i likartade världar. Vet precis vad som krävs av oss den 24 december varje år. Vilka missar vi gjort och som vi inte gör om. Tack fina du!

Jag hann mysa med mammsen en stund på jul, och med mannen en snabbis. Struntade i alla traditioner. Alla måsten. För VEMS SKULL firar JAG jul? Man ställer upp på ett skådespel och gör saker bara för att..det alltid varit så och skall så förbli.
Jag petade i Carolas Jul I Betlehem  i cd spelaren så infann sig min känsla för vilken dag det var vi firade.

Sam sade iallafall julens klockrenaste replik.
Hur kunde allt börja med Jesus och sluta med en tomte”
Jag undrar detsamma.
Vet vi själva det?

IMG_4617[1]

 

Vi åkte till svärmor i Uppländska slätterna på juldagen som vi alltid gör. Något som killarna gillar. Kusinerna ifrån Dalahästens rike är ju där, liksom småkusinerna som bor där. Det hände dessvärre en jobbig grej som påvisar hur jobbigt Sam har det med sin Asperger, det där som andra har så svårt för att se och begripa. Klumpen i magen infann sig och all julefrid var som bortblåst.

Idag, Annandag Jul, tog jag mig en snabb promenad med kameran och fick massvis med fina bilder både till Kung Över Livets gilla sida, men även hit till bloggen! Se den jag har i inlägget här ovan 🙂
Världen var för vacker för att inte förevigas. Faktiskt.( Men snöovädret var inte lika häftigt att köra hem i kan jag lova. )
En av mina fina och nära vänner bor 2 mil utanför svärmor på landet så jag hann med en förmiddagsfika där med henne. Så tacksam att jag har henne. Att jag är förtjänad av hennes vänskap. Betyder så mycket. Fortfarande.

IMG_4621[1]

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

Julen den annorlunda

IMG_4460[1]

 

 

Borta är tiden då de knappt kunde sova dagen innan julaftonen. Och när såväl julaftonsmorgonen kom så rusade de nyvakna med håret på ända och tittade i julstrumpan om tomten varit där på natten. Tittade längtansfullt på paketen under granen.Tryckte de små näsorna mot glaset i hopp om att se tomten ute på isen.

Tid förändras. Visst är det så. Små blir större och magin försvinner.
Då det är som det är med Sam så åker han ingenstans på julaftonen. Hemma är det ställe som fungerar bäst och på hans premisser. Och det som är det bästa för honom är vad som får gälla även om det innebär en väldigt annorlunda jul för oss. Men därmed inte sagt att den inte blir mysig.

Snarare tvärtom. Faktiskt.

23 blogg

♥ Ha en härlig jul ♥

 .

Read Full Post »

IMG_4440[1]

Vi fick nästan det dygn vi önskade oss. Jag och junior. Hotellet var okej ( ”mamma vi har bott på mycket finare” ) Vi gick ut i all julstress på stan, men vände rätt snart. Folk ÖVERALLT i jakten på klappar. Nej han ville hellre ha mys med sin mamma på hotellet. Vi köpte med oss godis, kröp ner under täcket och tittade på tv 🙂 Lyx på hög nivå.

Han hade längtat SÅ efter GOD mat. Livsnjutare som han är mellan varven. Gorme killen. Vårt favoritställe hade stängt dessvärre och jag kan inte begripa varför. Bland den bästa i stan. Så när vi fick lov att konvertera till en annan blev det bara fel. Maten var HEMSK tyckte han och jag kan bara instämma. Åh, maten som var en del av upplevelsen för honom.

Himmelens tur att filmen var desto bättre. Berättelsen om PI.
Vad ni än gör, SE DEN PÅ BIO och 3D.  Det var länge sedan som en film grep tag om mig så. Vilken fullträff! Jag ger 5/5 och Junior gav 4,5/5.

Makalöst vacker!


IMG_4441[1]Hotellet

Nu är det dan före dopparedagen. Stundtals mår jag dåligt över julen som ni förstått i tidigare inlägg. Denna ytlighet som jag tycker mig känna. Vi firar bara för att så har vi alltid gjort. Firar vad? Vi som inte ens är i närheten av att vara ett Kristet land. Firar Jesu födelse som många av oss inte ens tror på. Köper julklappar, sprider pengar till de som redan har. Ger för att det förväntas av oss att det måste ligga klappar under granen.

Tänker på Band Aid låten. ” Do they know it Christmas time at all”.  Alla de som inte är lika lyckligt lottade som oss. Vad vet de om julen. Om vårat överflöd? Vår skicklighet att överkonsumera bara för att..

Nej, jag köper nog en GET till familjen Ohana som en julgåva här .

IMG_4020[1]

KRAMEN MAMMA Z

 ♥

Read Full Post »

IMG_4345[1]

 

 

Julen är här på Ohana Maison. Granen klädd. Tomtarna står på samma ställen de alltid får stå även fast de minskat radikalt i antal.

Idag tar jag och Junior tåget in till Mälarstaden. Checkar in på 4 stjärnigt hotell. Går och myser i julpyntad stad. Fikar. Äter gott på restaurang med kristall kronor i taket. Skall se ” Berättelsen om PI” på bio. En hyllad och kritikerrosad film som jag tror passar oss båda. Hotellmys där vi bäddar ner oss i nymanglade lakan, äter godis och ser på tv.

Klart han är värd detta. Mina sparpengar ryker ännu en gång. Men de får de göra. Han är värd varenda krona så som han har kämpat på denna höst termin i skolan. Sådant som för andra bara sker med en självklarhet för andra elever. Men så många dagar har varit en kamp för att orka ta sig dit. Motivera sig. Genomföra den. Han har åkt hur många Vasalopp som helst denna termin utan valla men ändå, faktiskt, kommit i mål med godkända betyg. Alla utom slöjden därför han inte gått på sy slöjden (?)
Är så stolt över honom!

Sam har gjort sina framsteg han med under denna hösten, men som inte är mätbara i skolans värld. Klart jag hade velat ha honom med på hotellmys, men han ville inte. Kanske blir det när han blir äldre och vi besöker något som han verkligen vill göra själv?

IMG_4346[1]

Jag fick en personlig inbjudan av generalsekreteraren hos Hjärnfonden i veckan som gått. I egenskap av ordförande för Kung Över Livet. Så  STOLT STOLT så det bara visslar om det. I februari skall jag bege mig till Slottsbacken i Stockholm och Kungliga Myntkabinettet för en helkväll som handlar om det jag brinner så för. Som mina andra fina i Kung Över Livet också gör. Det blir föreläsningar av ”eliten” inom hjärnforskning på barn hjärnan och senare mingel med dem och så många andra betydande personer för våra barns framtid.

Det som är så hedrande i detta är att Hjärnfonden ser vad vi hittills gjort, om än i liten skala nu till en början. Men de ser potentialen med vad vi kommer att göra ❤ De tror på oss! Vilken underbar julklapp!

.

598750_454627491247283_1699508163_n

Tacksam idag. Väldigt.
KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

Older Posts »