Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2012

I bråda tider

18 december

 

 

Efter mina inlägg här så greppar ni nog bilden ovan med dess text. Greppar varför jag brinner för det som Kung Över Livet kan göra och behöver göra.

Nu i alla måsten, i all jakt på att hinna med allt det där man måste göra för att den 24 december närmar sig, så skriver jag inte mer än så här idag. Både för mig som bloggare och för er som läsare.

KRAMEN TILL ER ALLA FINA!

Och kom ihåg att lämna era fotavtryck här i kommentars fältet. Räcker med det lilla. Ni är fortfarande SÅ många som läser och vore skoj om ni kunde skriva några rader tillbaka!

 

MAMMA Z

.

Read Full Post »

IMG_4292[1]
Snö snö snö.
Det var svårt att ta sig till jobbet, de 4 milen.  Körde så försiktigt då man dagligdags läser om olyckor och dess tragiska utgång i trafiken.

Sam struntade i att det var snöyra ute. Han klädde på sig och stövlade ut. Han har varit mycket ute nu på egen hand. Går gärna till skogen ensam. Hugger grenar, täljer pinnar, klättrar i träd. Han har mobilen med sig, men jag ängslas lite ändå att han ger sig iväg. Samtidigt som jag är så glad över hans initiativ! Att han tar sig ut. Vill någonting annat än bara spel och tv tittande . Backar man bandet ett år så gick han inte utanför ytterdörren på tre veckor ibland.
Till julklapp har han önskat sig en miniyxa, sågtandad kniv och en stor ryggsäck att kunna ha sina saker i när han går till skogen.

Han är mycket för att experimentera nu också. Han hade läst på Internet hur man gjorde en egen fackla så det provades på baksidan ute i snön där det inte förelåg någon brandfara att vara. Vårat köksbord har till och från varit kemi sal också och jag låter han hålla på med ett vakande öga.

IMG_4276[1]

 

Om en vecka är det julafton. All stress och jäkt många lever med nu. För vems skull? Barnet som vi firar som ingen tar notis om varför han kom, OM han nu kom.
Jakten på julklappar. Köp köp köp. Jag vill ge till de som jag känner för att ge. Inte för att jag måste. Att tvånget säger ” Nu skall vi byta för det är så vi alltid gjort”. Julen är så många måsten. Så mycket tvång. Jag mår dåligt av det.

Jag skulle vilja bjuda hem de som sitter ensam på julen för att få gemenskap. Om ni visste vad många vi får in på sjukhuset till jul just därför. De ”råkar” bli så pass sjuka att de vill ha vård. Ha sällskap och inte sitta ensamma.
Nej, tänk om det gick att bjuda de som inga pengar har till en julskinka. Bjuda hem dem på ett enkelt julbord.
Tycker filmen om Karl Bertils Jul är en lysande film. Symboliken kring hur det borde vara. Omtanken om sin nästa, den som verkligen behöver få

Killarna får såklart julklappar, men inga astronomiska summor. Vi köper för ca 1200 kr var åt dem, pengar jag sparat ihop under året. Pengar vi annars inte har utöver vår plus minus noll budget.  Annars brukar jag istället ge till de som behöver en uppmuntran. En liten klapp för att visa ” jag tycker om dig och du förtjänar den här” Behöver inte kosta många kronor alls. Musikhjälpen fick en slant i år. Sam hade önskat en låt med FinnTroll 🙂
Jag brukar köpa några VI TRÄD i Afrika. Och när Junior och jag åker till Västerås på Fredag för vår hotellnatt och mys, skall vi besöka Stadsmissionen. Att få ge till dem som nästan inget har.

Jag har även skänker mycket pengar till vår förening. Pengar jag tagit ur egen ficka för att täcka utgifter. Som de andra även gör i styrelsen. Det är också att ge till ett gott ändamål. om kommer att gynna andra i en slutände. Och ett givande som inte är så focuserat kring jul.

Nej jag förespråkar att vi har julen kvar inom oss året om. Att ständigt vara givmild och främst ge av sig själv.

IMG_4294[1]

My Love tog kort på mig och min ständiga följeslagare Dolan
då jag satt mig för att skriva på bloggen idag. Han älskar att ligga så här!
Visst är vi fina? Hihi..

MAMMA Z

Read Full Post »

IMG_4282[1]Junior och den bild som blivit Kung Över Livets logotype.

Vi tittar i backspegeln. Tittar på det enorma Vasalopp både han och vi fick åka utan både valla och stavar. Fan vad vi slitit och främst pojken med de blåaste ögon jag vet. Vilken prestation.

Vi fick hjälp snabbt av Bup när remissen väl kom iväg ifrån skolpsykologen som var djupt oroad. Bup hjälpte oss kartlägga. Vad var orsaken att det gått åt helvete? Att ett barn sjönk så fort och så djupt. Vi behövde gå till botten med mycket. Det mesta pekade på skolan. Plus det liv han haft genom så många år, vad det kostat på att vara lillebror till adhd/asperger brorsan när det var som jobbigast. Vi föräldrar hade bitar att arbeta med också.
Men största bakläxan fick ändå skolan.

Han fick sluta i sin klass tillfälligt. Hamnade på en resursgrupp med bara 5 andra elever och 3 lärare som hade ett annat bemötande än tidigare. En bättre förståelse. De var fantastiska med honom! Ångesten hade kommit strax efter sommarlovet. Inte ens 11 år fyllda. Känslan av att inte få luft. Ett hjärta som gjorde så ont att han blev livrädd varje gång. Han fullkomligt badade i stress och uppgivenhet. Tappade orken att andas. Att vilja leva. Han fick medicin Theralen  för att dämpa ångest topparna, för att få må bra och slippa ångesten som kom hack i häl dagligen.

Den lilla killen blev proffs på att många gånger på egen hand ta sig igenom ångeten. Den kom i skolan, när han var med kompisar, i badhuset, bio på fiket. Han hade lärt sig andas fyrkanten  (står jättebra beskrivet här) http://http://www.praktikertjanst.se/upload/Mottagning/Braheh%C3%A4lsan/Knep%20f%C3%B6r%20att%20bem%C3%A4stra%20en%20panikattack.pdf

För att ha full fokus på fyrkanten hade han en fyrkantig  kartong bit i fickan med sig jämt. Och när ångesten kom höll han i den och drog med sitt lilla finger utmed sidorna när han andades.
När det kom om kvällarna, nätterna kunde jag sitta och andas med han där i mörkret säkert en 10-15 minuter många gånger innan det klingade av. Men det hjälpte.

Lillkillen då.

 

IMG_1655[1]

På resursgruppen arbetade man med belöningar. Gjorde lustfyllda saker. Ut och pimlade. Badade. Bowlade. Bakade fredagsfika. Hade lågt arbetstempo. Vissa dagar jobbade han knappt alls. Men det passade hans mående då. Det fick ta den tid det behövdes för han att läka. Och han kom fullkomligt att älska sin pedagog där, såpass mycket att han blev helt förkrossad då han fick veta att de skulle skiljas åt inför Åk 6.

Sakta byggde de upp ett raserat självförtroende, samtidigt som vi jobbade på med våra läxor, jag och My Love och det gav resultat. Vi tänkte på vad vi sade och hur vi sade, vissa saker.
Vi vässade till och hade ännu mera egentid med Junior. Hittade på lustfyllda saker hemma. Hyrde komedifilmer. Spelade spel (fysiska såsom Fia, Schack.. ) Åkte bort över dagen. Bad. Shopping. What ever. Vår tripp till Stockholm.

Vi lät Junior ta ett pinnhål åt gången på stegen. Och det skulle få ta den tid det tog. Och han kom tillbaka om än med små trevande steg.

Nu är han tillbaka slussad i klassen. Med rätt stöd  och rätt förståelse. Och det finns papper på det jag påtalade redan för 2 år sedan dessutom. Diagnosen add. ( Adhd fast utan hyperaktivitet ) Man vill ta bort hans assistent men det går inte i nuläget säger både vi föräldrar och bup . Han skulle falla igen om man gjorde det. För det är fortfarande en skör kille som har sina svårigheter i skolan. Han är i läkningsfas än och det går inte att skynda på.

 

Jag är så stolt över honom. Att han kämpat på den lilla killen. Men han har gett upp också, fler gånger än vad solen går upp på ett år. Är stolt över oss. Över mig. Faktiskt. Över skolan som reagerade i grevens tid och gav han den bästa vägen tillbaka han kunde få i och med resursgruppen. Över hans pedagog som gjorde ett fantastiskt arbete med han där.

Det sorgliga i allt är att allt Junior gått igenom hade han kunnat sluppit. Om omständigheterna i skolan varit annorlunda. Om vi föräldrar bara greppat bättre i hur vi var här hemma gentemot honom. Om vi hade fått hjälp med Sam när han var mindre och det var som jobbigast då. Om fler vuxna runt om honom tagit sig an bara honom.

Men det är så lätt att stå med facit i hand. Som alltid.

IMG_4281[1]

För alltid här vid er sida älskade barn.
För alltid

Mamma Z

Read Full Post »

IMG_4264[1]

.

Jag minns den där ljumma sommarkvällen på Ramsviks magiska klippor. Junior hade det bra med tanke på det som komma skulle. Tur att vi inget visste. Inget anade.
Vi sprang över klipporna. Tjoade när vi upptäckte nya vyer som var så makalöst vackra. ” Kom titta här”  Glädjevrålen som lät likt Ronja Rövardotters vårskrik. ”Wiiihooo”

Ögonen som tindrade där på klipporna skulle under hösten att falna och nästintill slockna helt.

Han ville inte lyssna på någon längre förra hösten. Vill inte se. Eller så förmådde han inte. Hamnade på upploppet men mäktade inte med spurten. Ville ge upp. Skita i allt. Inte ens elva år fyllda. Tappade tron på den värld han var född till att leva. Ville inte längre leva. Blev djupt deprimerad och fick ångest. Ont i hjärtat. Svårt att andas.

Jag ville köpa all världens plåster som kunde hela honom. När min kärlek knappt räckte. Att livet hade gått så hårt åt. Som en ångvält som inte väjde för något. Bara tryckte ner honom. Och vi  fattade aldrig att fallet blev så högt. Att han skulle slå sig så hårt. Inte förrens det var försent.
Inte någon av oss.

En tro på framtiden som inte fanns. Inget hopp om en ljusare framtid alls. Vi peppade och peppade oss gul och blå. Försökte få han på banan. ”heja heja, det här fixar du. Vi tror på dig!” 

IMG_0705[1]

Det började sakta vända kring jul. Peter Le Marc sjöng ” Det finns inget bättre än när det vänder” Nej, få saker kan slå det. När man börjar ana strålarna ifrån en sol som skiner där utan för, utanför allt som bara varit  nattsvart hos oss.

De började titta in korta ögonblick. Förhoppningen var att de skulle skina för oss en hel dag. En hel vecka. Resterade tid av Juniors liv. Skina på honom när han växte sig mot himlen. När han fällde ut sina vingar och flög på egen hand. Jag önskade att de skulle skina med sådan styrka att hans tro på livet aldrig sviktade mer. Att han valde de ljusa istället för det mörka. Valde att se möjligheterna istället för svårigheterna.

Vägen tillbaka har varit lång och kämpig. Fyllt av vånda och tårar. Ilska och frustration. Att han hamnade där. På botten av allt. Och vi har precis förmått han ha näsan ovanför vattenytan

När vi var på möte med skola och bup igår väcktes så många tankar till liv igen. Om det som varit och hur det nu är sagt. Samtal med en fin vän som har det likartat med sitt barn som vi hade det förra året.

Jag vill så gärna förmedla vår resa. Våra erfarenheter så det kan vara till gagn för någon annan som är där vi var för ett år sedan. Några som är på väg in i det och kan förhindra det. Och att ni förstår varför mitt hjärta klappar så varm för KUNG ÖVER LIVET

Jag tar det i morgon dagens inlägg.
Trevlig lucia på er.

CIMG4837

kramen mamma Z

Read Full Post »

Bröllop 12.12.12

IMG_4243[1]

När världen ligger vintervit utanför
står vi här du och jag idag
och har sagt ja till en evighet ihop
Förevigt sammanflätade, skapta för varann
Jag skall leva resten av mitt liv intill dig
jag skall göra varje dag vacker, få dig att le
och känna dig älskad

När världen ligger vintervit utanför
ser jag bara dig där invid altaret
Vet att du står där så vacker för min skull
vet att handen du räcker fram
föralltid skall hålla min
Genom stormar, genom solsken, genom allt
och vi kommer aldrig tappa taget om varann

När världen ligger vintervit utanför
är deta en dag att föralltid minnas
När vi blev man och fru
när tid och rum stannade för en stund
allt jag såg var du, bara du
och jag såg kärleken glittra i dina ögon-
så oslagbar

När världen ligger vintervit utanför
kan jag knapp tro att det är som det är
Att jag skulle tillåtas bli kär efter allt
finna den sanna lyckan och min andra hälft
Jag tog mitt sjumilakliv och ångrar ingenting
absolut ingenting

.

IMG_4238[1]

Vi var tre bröllopsvittnen för min fina vän och den blivande maken. Min vän lärde jag känna då vi sjöng i kör som 14 åringar. Vi har stått varandra nära i perioder  men aldrig glidit ifrån varann. En vän jag snart haft i 30 år ♥ och som jag tycker mycket mycket om.  Jag har följt hennes väg i livet som inneburit både glädje och hårda stormar. Och att idag få stå där i kyrkan, på deras dag var oslagbart. Att se denna kärlek som glittrade mer än vad solen gjorde i vintervint snö. Ja jösses. Jag kände hur tårarna kom när jag läste dikten för dem som jag skrivit ( jag bjussar på den här ovan ) och jag såg att det gjorde detsamma hos min vän.
Vi vet så mycket om varandra. Vet vad den andre gått igenom. Vad det kostat på. Och vad som hände sedan den där Ladies Night kvällen för 2 år sedan.

Och när jag nu får se henne så lycklig ja då ryser jag än över det. Vilken resa hon gjort. Är så himmelens glad för hennes skull så jag saknar ord.

Tacksam känns rätt som ett litet ord att använda faktiskt. Men jag finner inget bättre.

IMG_4234[1]

Allt jag såg var du, bara du
och jag såg kärleken glittra i dina ögon-
så oslagbar

Mamma Z

Read Full Post »

IMG_4036[1]

.

Dolan är sannerligen min katt. Han vill vara där jag är då jag sitter och arbetar så mycket invid datorn nu. Kung Över Livet grejen tar mycket tid, men ger massor av energi som jag så väl behöver. Sen har jag min älskade blogg att skriva på.

Dolan sitter gärna tätt intill. Ligger ofta i mitt knä och spinner då jag skriver. Kommer och buffar sitt lilla huvud mot mitt ansikte, slickar mina händer som om han vill tala om hur mycket han älskar mig. Que? Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva ett djurs tillgivenhet på detta sättet. Är så glad att vi blev kattägare! Och barnen älskar dessa självständiga varelser otroligt mycket.

Hela jag känns som att vara i ett mellanläge. Vet inte hur jag skall tänka eller känna inför livet som vi lever nu. Vad skall komma? Vilka beslut skall fattas? Ovissheten är jobbig. Som att veta att man skall ut och springa Maraton men man vet inte hur långt loppet blir.

Det är uppförsbacke för junior nu. Han borde ha jullov nu. Han är helt slut nu, det har kostat på energimässigt sett. LÄS vad ”min” forskare Frank Lindblad  kommit fram till gällande adhd och stress
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/uu/pressrelease/view/laaga-vaerden-av-stresshormon-hos-unga-med-adhd-793581

266 mars

 

Tänk den dagen som skolan är anpassad helt för ALLA elever med adhd/add just med tanke på vad denna forskning påvisar. My oh my vilket dröm scenario. Juniors skola har lyssnat mycket på oss men jag tror de är helt främmande inför forskningsresultat som detta.

Idag är junior hemma. Början till sjuk och ingen större ork på det. Men han piggade på sig framåt elva tiden och följde glatt med Sam till skogen vi har intill och var ute i över en timme! Riktigt vad som roat dem vet jag inte, men så skoj att syskonen gjorde något kreativt tillsammans! Fast jag blev orolig då de inte kom hem efter en stund. Jag litar inte ett dugg på dem då det uppstår en konflikt och adhd ilskan poppar upp hos båda samtidigt, den som dessutom inte innehar något konsekvens tänk. Det hände en grej för lite sen som påvisade att så är det. Det kan bli riktigt farligt rent ut av.

Imorgon väntar en mycket spännande dag. Minns ni min fina vän jag skrev om för ett tag sedan här? Den som Martin Stenmark hyllade hela hösten förra året på Ladies Night?
( Läs det makalösa här, ni som missat https://meusohana.wordpress.com/2011/10/16/once-in-a-lifetime/ )

Nu har hon funnit kärleken och jag skall få vara bröllopsvittne ♥ Fatta vad stort!

IMG_2076[1]KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

IMG_4063[1]

Så mycket fint ni hade skrivit om min blogg i min lilla tävling här. Bugar och tackar som ödmjukast!
Vad fina ni är! Det betyder jättemycket det ni skriver, och stärker mig ännu en gång varför jag skriver här.

.

.

Alexandra säger jag grattis till som vunnit en Smulpajsbok av Maria Öhrn! Jag hade denna själv och gjort mycket gott ur den! Så här i juletider så vann Nina, Bea och Åsa Kung Över Livets fina julkort! 6 st var får ni och de kommer på posten så att ni skall hinna med att skicka dem! Sedan så skänker Susanne och Jen pengar till insamlingen hos HJÄRNFONDEN och forskningen kring barnhjärnan och får som bekräftelse på det varsin pin ♥ Är inte det ett fint pris så säg?
Viktigt är att ni alla svarar på det mail som kommer och skickar mig er adress!!

Jag hade så stora planer på vad jag skulle lotta ut, men kom aldrig till den butiken och inte heller hade jag de pengarna som skulle ha behövts.

IMG_4014[1]

KRAMEN ALLA FINA OCH TUSENTACK ATT NI FINNS!!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »