Min Ohana vilken denna blogg kretsar kring.
Livet det annorlunda.
*
Hur mycket kan jag skriva här i bloggen och ni finner den lika läsvärd? Det gör mig konfunderad. Känns som om det inte kommer något nytt utan mestadels är samma tugg ,tankar och reflektioner över tid som varit och är. Den som komma skall. Ellr är det de små nyanserna som gör den läsvärd? De små framstegen? Eller väntan på nästa stora bakslag?
Hur vill ni ha min blogg? Eller är den bra i sitt upplägg? Undrar ni något så vet ni att det bara är att ställa frågor. Även frågor bakåt i tid för då känns det nästan som om jag sitter med facit i hand då vi gjort en sjuhelsikes resa med Sam. Under 8 år.
Kanske har ni ett barn som var i Sams ålder då jag började blogga. Kan jag svara på hur det var och hur det blev? Kanhända vad vi gjorde fel, eller rätt eller något mitt i mellan? Jag är ingen expert men kan bara referera till oss.
Så jag tar tacksamt emot era tankar och frågor, så det blir lite mer diaglog i denna blogg. För sådanna bloggar tycker jag själv är roliga att läsa.
‘
‘
Har nu bokat in 2 dagar med HJÄRNFONDEN i Stockholm under den närmsta tiden. Den ena är ett slutet event med forskare som forskar kring barnhjärnan. Skall bli superintressant. Dessutom har jag privat kontakt med en hjärnforskare som forskat kring barn/stress och ADHD i skolan. ( Läs gärna hans intressanta forskar rapport HÄR ) Han kommer att närvara och vi kommer att ses för ett privat samtal som kommer att hjälpa mig stort tror jag inför mitt engagemang kring KUNG ÖVER LIVET och andra frågor jag har kring just forskningen kring NPF. Så tacksam att han vill träffa mig. Mamma Z.
Det andra är HJÄRNANS DAG i Stockholm som NI också kan gå på, men får betala en summa för det. Ni kan läsa om den HÄR. 22 April i huvudstaden på Stockholm Kongresscenter. Kung Över Livet kommer att vara delaktiga på ett hörn. Spännande som sjutton är det!
Annars är livet bara att avvakta och se vad som händer. Med båda mina killar på olika vis. Lite av att hålla andan.
Jag och My Love har pusslat ihop oss igen efter ännu en kris i kölvattnet av livet vi lever. Det tuffa. Stundtals det osannolika klimatet för att få ett förhållande att överleva. Hur många kriser har vi haft? Hur många gånger orakar vi resa oss igen? I hoplappade. Som skört porslin.
Det går så lätt sönder igen.
KRAMEN MAMMA Z
och kom nu ihåg mina funderingar till er!
*
Jag tycker om att läsa om er vardag. Det ger mig väldigt mycket. Att känna igen sig. Kanske att jag kan komma med mina erfarenheter i bland också. Och så ditt engagemang! Men som sagt allra mest vardagen med speciella barn.
Kram från mig!
Skriv om va som händer i vardagen, både det possitiva och negativa. Behöver du upprepa dig så gör det. Det är ditt liv som du är snäll och delar med dig av. Du är en bidragande ”orsak” att lärarna förstår mitt barn litegrann.
Sköt om er.
Fortsätt att skriva om er vardag. För mig är det ovärderligt att få läsa hur andra kämpar för att få ihop vardagen. Jag får styrka av att veta att jag inte är ensam om vardagsproblem. Skriv om skola, olika kontakter, relationer både mellan barnen och mellan föräldrar. delge dig gärna också fortsättningsvis av olika föreläsningar, forskarrapporter etc. DVS fortsätt precis som du gör för du gör det så bra. Kram Anette