Min eviga längtan

‘

En underbar utsikt ifrån altanen. Där nere ligger mitt eviga blå. Min eviga längtan. Klipporna jag har kommit att älska så.  Gäst stugan som tillhör huset måste vara underbar att sova i med den utsikten som uppenbarar sig.
Jag tittar ofta på hemnet numera. På husen som är till salu i Ramsvikslandet. Hunnebostrand. Jag gör det för att drömma. För att längta. För att ha ett mål med min jordiska resa. Att en dag. En dag kan det där bli mitt. Att bo på klipporna de mäktiga. Att vara på den plats som gör mig lyckligast på jorden.
Alltjämt.

‘


Huset är inte stort. Men det är fullkomligt för mig. De behov jag har och kommer att ha.
Drömma.
Visst måste man. Längta. Annars kan jag lika gärna likgiltig lägga mig ner för all evighet. Om man inte har en längtan i sig, så vad är livet då? När man inte har drivet att nå sina mål. Nå dem delvis eller i allafall ge det ett ärligt försök?
Tror det är jätteviktigt att ha denna längtan i sig och göra något åt den. Försöka förverkliga sig själv mitt i allt det tuffa man fick i livet. Kanske blir det min räddning? Min flykt i tanken? Min glädje över att veta att en dag.

Ja en dag kan allt det där bli mitt.

‘

Vilka underbara stunder jag skulle få på denna altan. Suckar längtans fullt.

Vart går er eviga längtan till?

KRAM MAMMA Z
*

Annons

Read Full Post »

Framsteg

‘

Junior sjuka går inte över på hela veckan. Vi har medicin mot åkomman som verkar ta tid att läka ut och hjälper den inte så får det bli ett läkarbesök efter påsken. Stackarn.
Han säger flera gånger att det inte är ”skolsjukan” som slagit till. Och jag förstår på hans symptom att han inte kan gå till skolan. Men vi tar oss ut iallafall. En skön promenad. Han ogillar det men gör det. Han behöver ut och röra på sig min fina kille.
Rackans att det skulle bli så här nu, men det blir att äta medicinen en lång tid framöver nu med låg dos för att förhindra dylikt igen.

Sam får hem Lisa igen. Det skall räknas matte. Något han inte gjort på säkerligen 1½ år. Det är värdelöst tycker han. Det finns ju miniräknare på mobil telefonerna numera. Men hon vinklar det så himmelens bra att de sitter och har mattelektion i 40 minuter helt plötsligt.
Tänk. Han har skola igen. På sina premisser ” Det gäller att möta individen på den nivå denne är” Jag kommer aldrig att glömma Sams läkares ord och jag skall upprepa dem så länge det behövs.

Sam pratar på vid senare tillfälle om vad de diskuterat de 2 senaste lektionerna. Om Hitler och varför han fick så stor makt. Om Sverige som tillät fång transporter under 2:a världskriget. Underbara tjej som fångat hans intresse! Och han gillar henne skarpt redan.
Så tacksam så jag saknar ord. Som för så många andra är en självklarhet.

‘

Taget på vår promis. Och där borta ligger Ohanas hus. Invid sjön.
Vi bor rätt så fint. Faktiskt.

‘

Jag jobbade natten till långfredagen. När jag nu vaknat till liv så har My Love gått till sitt jobb. Påskaftonen ter sig likadant att vi går omlott. Påskmys med släkt och vänner är bara att glömma i år. Medaljens baksida när båda jobbar inom vården. Men ack vad vi är oersätterliga. När dagen kommer och man behöver sjukhusvården. Den hjälpande handen när orken tryter. Att bli stöttad av någon när en anhörig är i livets slutskede.
Det är en ynnest många gånger att få vara den där personen. För tacksamheten kan yttra sig i sådana olika former för att vi finns. För att jag står där i mina vita sjukhus kläder och gör mitt jobb så gott det bara går. Fast lönen är låg för det slit jag gör. Faktiskt. Men vi får hela tiden försämrade arbetsvillkor. Nu läggs jag på ett arbetspass i månaden när arbetsförmåner tas bort. Pengar skall sparas åt landstinget.

Avslutningsvis vill jag såklart prata bara liiite om Kungen 🙂 Nu finns vår förening på INSTAGRAM. Joho!
Sök oss på kungoverlivet så får ni följa vårt arbete i stort som smått. En å annan kändisbild lär också dyka upp där vad det lider. Mestadels så blir det jag som lägger ut bilderna.

Ha nu en bra påsk ni som kan och får vara lediga. Fira nu livet och dessåterkomst på mina vägnar också.

‘

KRAMEN Mamma Z

‘

*

Read Full Post »

Meus Ohana med i pressarna

.

Till och från känner jag av priset av min öppenhet här. Vilka konsekvenser det får. Vilka som backar ifrån mig. Mitt driv i Kung Över Livet. Att jag pratar så öppet om det.
Det kan uppfattas som skryt. Att ”ja ja nu är hon framme och ska visa upp sig igen och hänga ut sina barn till allmän beskådan”.

Men om ingen vågar berätta, om vi förblir tysta. Hur skall folk få veta hur våra barn mår när vi lever i ett samhälle som långt ifrån många gånger förstår sig på dem? Ger dem rätt hjälpmedel så att de kan ta sig fram i livet?
Folk som läser/läst min blogg genom tid har lärt sig massvis om barn som mina. Fått bättre förståelse. Och kan jag bara öppna upp en liten del av världen genom att låta dem titta in till oss, så då gör jag det.

Jag kan omöjligt frälsa världen ensam. Vi gör det tillsammans på olika vis och vägar. Men ändå får jag betala ett högre pris för det.

På min facebook sida har en mamma lagt upp en bild, den ni ser ovan. Och den bara värmer min själ. Stärker sprickorna av självförtroendet som får sig sina stötar till och från. Den ger mig en rejäl puff framåt. Att fortsätta att gå den väg jag har valt. Den öppenhjärtiga. När jag framstår som en linlus överallt där jag får chansen. Tv, radio och tidningar.
Ja, det är jag som syns, men det är livet med dessa diagnoser jag vill framhäva i ljuset det offentliga. Inte jag. Mamma Z.

Tack fina M för det kloka citatet av en mycket klok herre dessutom! Skall icke att glömma mina fina mammor i styrelsen för Kung Över Livet heller som finns där , peppar och stöttar mig till 110% när jag blir allt för eftertänksam.

.

‘

Idag hittar jag tidningen i tidningsstället inne på Coop. Den som gjorde en intervju med mig för lite sedan. Månadsmagasinet HÄLSA. En hel sida får denna blogg, Meus Ohana ( oj oj är hon nu med i media igen ) Blir så glad att de tyckte att den var värd att nämnas och skrivas om. Och artikeln blev jättebra, känner mig nöjd och kan stå för varenda ord i den.
så den finns att köpa ute i butik nu för den som vill läsa om mig och några fler som bloggar och vad det ger oss!

Tja.
Så då stundar påsken. Firandet av livet. Återfödelsen. Allt som varit dött väcks till liv igen.

Här skall jag och My Love jobba om varandra. Som vanligt. Vilket innebär att vi detta år inte ens kan bjuda hem någon. Men jag gör lite påskfint ändå för killarnas skull. Lite fjädrar i björkriset. Ställer fram någon kyckling som killarna gjorde på fritids på en duk med rätta påsktemat. På sin höjd blir det lite kokta ägg också.

Lämna gärna en kommentar. Sakar era reflektioner och tankar fortfarande.
Hur tänker ni kring det jag skriver? Berättar? Eller har ni egna erfarenheter att berätta utifrån det jag nämner? Har ni frågor och funderingar kring livet med Ohana?

Eller titta bara in och säg Glad Påsk 🙂

‘

KRAMEN MAMMA Z

‘

Read Full Post »

När tiden är mogen

 

‘

Junior är hemma i dagarna två för att han är sjuk, fysiskt denna gången. Men jag lurar med han ut på en prommis i solen. Frisk luft och lite motion kan göra stor nytta så vi tar en tur utmed sjön vi bor intill. Pratar en del om livet. Om framtiden. Om vad som blev sagt på det stora mötet vi hade kring honom och klass sju. Hur skolan tänker när assistenten inte längre skall vara med. Hur de måste förbereda honom så noga så noga. Hur de måste möta upp i klass sju så att skolan blir hanterbar även där.

Junior köper det delvis. Han har blivit bränd förr i skolan när man lovat och sedan har det blivit annat ändå. Han vågar inte lita fullt ut på oss vuxna.  Vi har svikit förr.
Det blir ändå ett bra möte i skolan. Måste säga att det hänt massor i killarnas skola sedan vår resa började med Sam. Det märks att de lärt sig mycket efter vägen. Att de fått bra handledning ifrån SPSM, och att de måste ha gått föreläsningar som gett dem mer kött på benen. Pluspoäng!
Tänk om alla kunde känna det stöd jag i nuläget har. ( Och att jag förlåtit alla dem genom tid som inte begripit bättre vad gäller mina killar, för de har sina orsaker att de inte visste/gjorde bättre  )

‘

 

‘

Sam får hem Lisa, den nya pedagogen. De har skolundervisning i över en halvtimme och det gick jättebra! De läste engelska om andra världskriget  vinklat i ett annat perspektiv än vad den traditionella läran lär oss.  Sam läkare förkunnade på skolmötet ” Det gäller att möta individen där den är”. Så klokt. Och så sant.
Det går inte att göra om barn som mina. Med asperger. Visst kan Sam vara anpassningsbar, men bara till en viss gräns. När man då når den gränsen, ja då måste man möta honom där han är. Ha det som utgångspunkt.

Återigen. Jag kan inte släppa det. Men man ansåg att om Sam bara flyttade, bodde hos en annan familj så skulle han ta sig till skolan. Men Sam behövde tiden att bli mogen, mottaglig för hem undervisning. Och nu är vi där och skolan kan bara bygga vidare på det. Vem vet vad som händer om ett halvår? När han mognat ännu mera.

Vissa saker går inte att skynda på. Tvinga på.
Lär er det ni skolväsen därute. Politiker som bestämmer. Socialen som skall värna om barns bästa.

‘

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Skyfall som berörde

‘
Sol. Värme. Finaly. Vi är nog många i landet som suckar ”äntligen”. Som vi längtat efter takdropp och värmen.
Jag är ingen vintermänniska alls. Max 3 månader skulle det få vara kallt och snö för att behaga skidentusiasterna . De som behöver snön för att få fram den rätta julkänslan. Det vita landskapet.

Nä nu längtar jag till att få göra fint på min lilla trädgårdsplätt. Ta med mig termosen med kaffe och åka till sjön, troligtvis utan barn dessvärre men så är tiderna. De små växer och hink och spade som förr sysselsatte dem invid stranden är ett minne blott.
Längtar efter att få känna doften av ett stilla regn, när det luktar fuktig mossa och luften blir klar.

Junior och jag gick ut och grillade korv igen då jag vaknat till efter nattpasset. Mammsen kom förbi så blev det en kaffe i solen också. Underbart.
‘

‘
När My Love kom hem efter sitt kvällspass så blev det hyr film. Var nog första filmen på flera månader som vi såg ihop. Skyfall. En helt suverän film. Jag bara älskade den. Ovanligt att känna så inför en Bondfilm.
Kändes gott att kunna göra någonting ihop utöver att bara vara ett team och planera och rodda grabbarna. Men orkade bara vara sällskaplig under filmen.Att bara sova 4 timmar efter nattpass sätter sina spår och jag vet hur väl jag behöver min sömn för att orka med livet som detta.

Idag for jag och Sam ut till skogen igen. Blev lite skjuta av med luftgeväret. Hittade en stam att sitta på och bara insupa solen. Plockade med lite påskris och på hemvägen provade vi på att köpa stenugnsbakad pizza som var mer än god faktiskt!

Nu hoppas jag hinna vara med att vara effektiv på den tid som återstår av söndagen, för det är en hel del att ta tag i nu.

Vi ses alla ni fina som läser här.

‘

KRAMEN MAMMA Z

‘

Read Full Post »

Av stor betydelse

‘

Junior och jag myser i soffan innan skoldags. Det gör vi varje morgon. Invid teven och ett program han tycker om. Jag dricker morgonkaffe och han intar sin frukost. Under täcket i soffan. Och Diablo förståss. Juniors älskade katt som vet sin plats när han är hemma. Att det är i Juniors famn han skall vara.
Underbara djur det där. Att ingen talat om för mig hur underbart det är tidigare?

Den här veckan har varit helt underbar.  När allt helt plötsligt är som det ”ska” då mår Mamma Z bra per automatik. Junior har hämtat igen sig med hästlängder och Sam är nog rätt nöjd han med över att det händer något han nu är mogen inför.

När jag känner stödet ifrån Juniors skola. Att de litar på mitt omdömme när det gäller han och när han inte kommer till skolan, ja då har jag gjort precis allt.
När jag nu känner stödet ifrån Sams skola likväl och de greppat läget. Att vi gjort vad vi kan och mer därtill vad som är mänskligt  att göra. Att jag slipper ha pressen att någon av mina barn skall tas ifrån mig ( horribelt att man överhuvudtaget skall behöva känna så ) därför att jag inte förmår dem till skolan ( läs att de har svårigheter som gör att de inte kommer. Att inte hjälpen fanns i tid att stävja att de blev hemma, iallafall för Sams del )

‘
‘

Stödet finns även hos soc. Hos hab. Hos bup. Hos läkare till stor del. Såsom det skall vara.
Dessvärre ser inte verkligheten ut så för många. De får försvara sig inför bup tom. Blir ifrågasatta av soc. Skolan som blänger med en ilsken blick och lägger all skuld på förtvivlade föräldrar.
Det är sannerligen läget att uppgradera alla som har med oss att göra i hela samhället. Och där man gör rätt skall andra komma och lära sig samma sak.

Amen!

Nu väntar ledig helg efter jag sovit ut efter mitt nattpass på sjukhuset. My Love jobbar så det blir en ensam helg igen med killarna. Men man vänjer sig konstigt nog. Det är få helgkvällar som vi har ihop det på. Kan sällan se en film och mysa invid teven ens.
Tänk så det blev. Och vi gör det för att få livet kring killarna att gå ihop sig. Men det är bra tråkigt och jobbigt att ha det så. Månad efter månad.

Fast jag hinner jobba undan mycket med min Kung Över Livet utan att ha dåligt samvete.

‘

Ni kommer alltid att vara prio ett

KRAMEN
MAMMA Z

*

Read Full Post »

Halleluja moment

‘

Hela kroppen blir lite som i chock.  Just nu får jag känna på livet det normala. Det som alla andra har utan att reflektera över det. I dags läget har jag två barn som går i skolan igen. Just nu. Precis idag. Och det känns så underligt. För det brukar inte vara så. Och både jag och My Love känner att det är lite av ett Halleluja moment.

Sam har haft sin tid att landa i allt. Att han själv lärde känna sina begränsningar om vad som inte funkade med skolan.Han ville så gärna men kände att det inte gick. Nu har han accepterat att det är så. Landat i det mjukt och stilla. En process som jag är övertygad om inte går att skynda på. Han vill ha en utbildning men har ingen aning om hur den skall se ut eller vad den behöver leda till.
Men när pedagogen kom som hade honom i hemundervisningen hela sjuan, gick det bra. Han lät henne komma in på rummet och stanna kvar och prata skola. Nosa lite på framtiden.
I går kom samma pedagog igen och hade nu med sig Lisa (fingerat namn ) ytterligare en pedagog. En yngre tjej som läser om barn som mina. Som vi tror kan knyta an med honom och att det ena kommer att  ge det andra.
Tanken är att de här två pedagogerna skall turas om och komma till en början tis, ons och torsdag.

Jag trodde aldrig att han skulle så lättvindigt släppa in Lisa. Än mindre prata med henne. Men det gjorde han. Visserligen fåordig, men vad gör väl det. Förra året satt han under en filt och vägrade svara när skolan försökte introducera en ny pedagog vid den här tiden.

‘

‘

Gårdagens framsteg hos båda mina killar resulterade i detta inlägg på vår Kung

‘

Junior då? Jag tror banne mig att den medicin han nu ätit i snart en månad börjar göra verkan. En kombination också av förra veckans ”vila” ifrån skolan. Kanske behövde han det? Åter hämtningen för att orka ta nya tag och tuffa på? Samtidigt som han känner skolans stöd i nuläget. Att de greppar och förstår. Är hjälpsamma när han väl är på plats. Att det inte kommer några moralkakor om allmän skolplikt och” att det är väl bara att komma det, hur svårt kan det vara” 
Ingen av klasskamraterna gör något väsen av det heller. De vet att han har det tufft, men inte på vilka premisser.
Nu gick han hela långa tisdagen till klockan tre. Igår till två. Idag skall de vara borta på studiebesök hela dagen och han ville följa med.

Tänker på livets kontraster. Hur fort det kan vända. Och vända tillbaka igen. Hur viktigt det är att våra barn känner trygghet. Att de blir förstådda. Bemötta på den nivå där de befinner sig. Att vi inte pressar in dem i en mall som inte passar. Inte skyndar på.

Tänker på okunskapen som bara för några månader lät mig veta att om Sam bara flyttade till en annan familj så skulle han ta sig till skolan.
My oh My.
Det finns massvis att lära detta trångsynta och okunniga samhälle på sina ställen. Nu är inte alla så, men att det finns överlag, ja det får inte förekomma.

‘

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Fortsätt vidare idag

 

 

‘

Läs gärna dagens inlägg jag skrev i den andra bloggen jag ansvarar för. Platsen där jag finner källan till kraften i livet man lever. Där jag verkligen kan nå ut till folk och skapa den förändring som behövs!

Och imorgon får jag berätta om någon som blev bra i Ohana idag. Det som gör att man för tillfället får leva livet det normala. Det som andra bara tar förgivet varenda dag. Som för oss känns hisnande att uppleva.

Kramen och så klickar ni er vidare HÄR

 

MAMMA Z

.

 

Read Full Post »

När det känns

‘

Får höra om en gammal kompis till Sam. Att han åker på språkresa till England i 2 veckor under sommarlovet. Sånt känns. När man jämnför. Jag vet att man inte ska. Men det går inte att låta bli. Att allt det där som andra 15 åringar gör. Det gör inte Sam. Han upptäcker världen på sitt egna vis. Långt ifrån vad man anser vara ”normalt”.
Han klarar inte ens att gå in själv på affären och handla. Han gör aldrig saker utan en vuxen han är trygg med.
Och ibland så påminns man om hur han har det. Även fast han är lycklig med sin tillvaro. Förstå mig rätt nu. Jag vill inte göra om Sam på något vis. Det enda jag vill är att se han lycklig. På sina premisser. Självklart.

Jag brukar träffa på hans förra bästis. De som var som ler och långhalm och knappt kunde andas utan den andres närvaro. Brukar tänka på vad de skulle göra ihop nu om Sam inte hade sin Asperger. Skulle de hänga på stan?  Börja spana in tjejer?  Hänga ihop på håltimmarna och gå och köpa pizza istället för att äta skolmaten? Planera inför påsklovet, kanske ta pendeln in själva till Västerås och hänga?
Sam funerar inte med jämnåriga just nu. Svårt att veta vad man skall prata om.
Vad man gör ihop när inte leken knyter en samman längre.

Allt har sin tid. Sin mognad. Var blomma tar sin tid att slå ut på. Somliga blommor kräver sin rätta behandling för att blomma ut. De rätta förutsättningarna. Timingen. Jag vet. Men jag tror ni förstår mina tankegångar kring detta också. Att acceptera hur annorlunda livet blev för den man älskar mest på denna jord. När man ser forna kompisar och hur deras vardag ser ut.

Fast vad är det som säger att gräset är grönare hos grannen? Sam kanske är lyckligare i sitt liv än vad de är. Who knows?

‘

Junior blev helt däckad av sin medecin han provade idag. Så pass att han blev allt för trött för att vara fungerande i skolan. Tyvärr. Men vi får fortsätta att prova oss fram. Finna nya vägar. För fram skall han i livet och vi får finnas utmed vägen och lotsa honom. Peppa. Heja fram honom.

Jag blev dundersjuk i Lördags. Boostade med min Kyäni så att jag kunde jobba igår kväll och på stundade nattpasset. Visserligen förkyld men långt ifrån däckad. Undrar hur många gånger som Kyäni har hjälpt mig i detta liv? Läser om hur mycket som stressen tar kål på våra kroppar så vi blir sjuka. Och Kyänis frukter och bär innehåller så mycket som motverkar stressens effekter på kroppen. Fast det skulle inte skada att få leva livet det lugna ett bra tag framöver nu.
Blir du nyfiken kan du läsa om mig HÄR på Kyänis sida
Några av mina läsare köper av mig och de flesta är lika nöjda som mig med kosttillskottet 🙂

‘

 

Kram MaMMa Z
*

Read Full Post »

Förändringar

Killarna i Sams nya rum

‘

All kärlek som kom här på bloggen. På facebook. i den slutna grupp jag en gång i tiden drog igång Crescat Scientia, Må Kunskapen växa, till för oss föräldrar som har barn och skolgången haltar helt eller delvis.
Så himmelens mycket er omtanke betyder. Faktiskt. När man känner sig lika liten som teskedsgumman i denna stora värld ibland. Söndermosad.
Tacksam är ett litet ord för ert stöd.

‘

Sam ville byta rum. Igen. I somras bytte vi ju rum med honom. Han fick vårt stora sovrum och vi kröp in i hans minimala. Vi rustade det rum som kom att bli hans. Han bodde där i en månad så ville han tillbaka in i sitt trånga rum på 9 kvadratmeter.
Nu ett halvår senare kommer samma önskan igen. Att få vårt stora sovrum. Att flytta ett helt rum är inte så bara, men vi gjorde det strax innan min dunderförkylning bröt ut. Och denna gång blev det bra mycket bättre än förra gången. Annan möblering, färgglada gardiner och mattor. Mera på väggarna. Så nu får han banne mig bo kvar där för nu skall jag ta och rusta det som blev vårat nya sovrum. Där tapeten är bort sliten ifrån tidigare frustrationer. Sönderslagen vägg och dörr. Men jag måste mobilisera ork och lust till det först.

‘

‘
Går igenom ekonomin också. Sam har kostat oss en hel del nu för att han skall få meningsfull sysselsättning och det har ramlat över nya utgifter som egentligen inte tillåter tapetinköp.  Nåja. Får kränga lite på Tradera så skall väl det gå!

Mamma har läst något intressant om junior som jag måste läsa på mera om, men som känner att stämma in så väl på honom.  Diagnosen heter GAD, som betyder generalliserat ångestsyndrom. Idag har jag den glada killen här hemma då han inte utsätts inför krav och förväntningar.
Själv ligger jag däckad hela dagen i förkylningen som blommade ut för fullt. Blev inte många knop gjorda, förutom lite jobb på Kung Över Livet då.
Boostar med Kyäni och hoppas så att jag slipper ta en karrensdag imorgon.

My Love befinner sig denna helg utmed Upplandskusten och barndomsvännerna. En killhelg. Så välbehövlig såklart för hans del.
Undrar stilla när vi två skall få den helg vi så väl behöver för att slicka våra sår och läka tillsammans igen. Sist vi var iväg på tu man hand är nu ett år sedan. Så bra vi hade det ett bra tag efter det. När man är någonting annat än pedagogen. Kollegan för att få livet här hemma välfungerande. Jo, man blir som ett team på en arbetsplats mer än make och hustru tillslut i detta livpussel där vi så sällan ses.

Säger som Mauro Scocco sjunger.

” Jag saknar oss. Jag saknar dom vi var”

.

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Vill sova i hundra år

‘

Hur kan man så bitvis känna sig så ensam trots alla dessa människor man har omkring sig?

Är det för att jag numera inte har vänner så nära inpå mig som det en gång var? Jobbarkompisar som har en aning hur vi har det men långt ifrån greppar vidden. Ett förhållande där vi knappt ses och hinner prata livet och se varandra. Vars kärlek falnar ju mera tiden går. En släkt jag ser alltmer sällan och när vi väl ses så är det ingen som tränger in under skinnet och förstår ändå.
Är ute på Facebook som vimlar av folk med ytliga statusar. Känner mig inte hemma där heller. Vet att ni 200 läsare tittar in här varje dag. ( tacksam för det )
Står i kön på Coop, där jag biter mig i läppen för att inte brista ut i gråt. Kassörskan önskar mig trevlig helg. Hur kan hon veta vad jag har omkring mig? Vad som håller på att knäcka mig helt? Igen?

Jag får ett vansinnes utbrott på damsugaren då den inte går åt det håll som jag vill. Den får ta all skit jag har inom mig. Herregud. Jag kan inte må bra som svär så över en stackars damsugare.  Nej. Sannerligen inte. På väg till jobbet hinner jag svära till varannan bilist. Så olikt mig så det finns inte. Halvvägs måste jag parkera utefter vägen. Storgrina ur all skit, så jag kan hålla masken en timme senare

För det bara går runt runt detta liv. Som en dålig karusell på tivoli man vill kliva av men inte kan. Jag försöker vara positiv men det går inte fina ni. Jag faller. På alla plan. Det var länge sedan jag var här. Vet att jag över lever. Att jag kommer igen. Men är så less på att åter hamna i denna rävsax.

.

‘

Vi skall påbörja inskolningen av Sams skolundervisning nu. Här hemma. Det blir hans förra pedagog som kommer till en början men sedan skall en annan tjej ta över som är duktig på Asperger.
Junior faller allt fortare och det är som fritt fall nu. Han gick två halvdagar denna vecka. Förmådde sig inget mera. Mådde så illa igår och var bara tom i hela kroppen på energi. Idag har han sprängande huvudvärk och inte ens Ipren hjälper.

Det känns som om jag inte vill detta en dag till. För jag är så less på mitt liv. Trött på kampen. Slut på kämpandet. Jag vill leva mitt liv som alla andra nu. Det normala. Jag orkar inte mera. Orkar inte peppa. Stödja. Leda rätt. Leda tillbaka. Hela tiden tänka på andras bästa före mina egna behov. Usch. Denna vecka har även jag rasat bit för bit i takt med att Junior gjort detsamma.

Vill ha tillbaka mitt förhållande. Känna orken för att ta tag i det innan det är försent.
Vill skratta med hela hjärtat igen. Väggarna i detta hus minns inte hur det en gång lät när lyckan närvarade jämt.
Kom ihåg att jag älskar mina barn mer än livet självt. Men det som med på köpet är ibland övermäktigt. Eller så kommer allt ifatt nu som har varit och bara smäller av.

Känner ändå för att sova i hundra år och vakna när allt är bra igen.

‘

Behöver ” Just nu är en bra stund” innan jag kantar helt.

Kramen ni fina
MAMMA Z

*

Read Full Post »

Att berätta vår historia

‘

Det blev tufft.
Ångesten kom. Hur jag än förmanade. Peppade. Hejade. Stödje. Hjälpte han att tänka i nästa steg så gick det bara inte. Inte där och då.

Han kom inte iväg till skolan igår. Han ogillar livet just nu. Vardagarna. De som han trots allt måste lära sig hantera. För det är ju de som är livet. Oftast. Vi kan inte fly ifrån det. Vi måste lära oss att hantera det. Så även han.
Det blir en mysstund med Diablo i soffan. Ett bra snack och jag fick det förklarat för mig så jag verkligen begrep hur han har det.

– Mamma, jag vet hur mycket du hatar höga höjder. Att du aldrig skulle gå upp i tians hopptorn. Tänk om jag skulle tvinga dig att gå upp dit och hoppa. Så som du skulle må då, så mår jag idag. Det går inte att förklara på något annat vis.

Klockren beskrivning och kommer att be skolan registrera gårdagens frånvaro som ren sjukdag. För när det onda sitter i själen. Visst sjutton är det en sjukdom då och inte ren lathet av att han inte går? Att jag inte är den där slapphänta mamman?
Hade bra samtal med bup och jag hoppas det går att hjälpa Junior med behovs medicin nu när det är som jobbigast. Bara för att övervinna det som är tufft. För de i skolan gör sannerligen allt rätt med honom just nu.
Så tacksam för det så det finns inte.

‘

‘

Solen sken underbart. Junior ville att vi premiär grillade ute. Varm korv med bröd. Klokt beslut för vi fick en riktig mys stund därute.
När kaffet sedan var uppdrucket gick jag in med rosiga kinder och fick ett av det två telefonsamtal  jag väntat på. Det blev ett mycket givande samtal. Från SVT.
Blir så ödmjuk inför det. Samtidigt så får jag mig en rejäl funderare.

I denna blogg skriver jag skapligt mycket för att påtala vår verklighet. Om vad som hänt och händer. Jag är officiell numera med både namn och bild. Men inte mina barn. Jag skriver inte ut vart i landet vi bor heller.
När tv kommer. Då blir det en hel annan sak. Officiellt om ni förstår hur jag menar. Och just nu är jag inte kritisk till  killarnas skola.
Jag har massor av åsikter kring det som var. Till varför det blev som det blev.
Och hur skolans upplägg är generellt i detta land .Alla besparingar. All okunskap. Hur vi föräldrar får försvara oss. Försvara våra barn. Bli utsatta för hot om att barnen skall tas ifrån oss och bo någon annanstans. Vi går på knäna. Både vi och våra barn.

Denna programserie skall belysa barn som mina i skolan. Hur utebliven hjälp stjälper dessa unga. Mosar sönder dem lika lätt som vi slår ihjäl en sommarmygga. Smack!
Jag skall fundera ett litet tag till hur vi gör. Resonera med My Love. Jag vill medverka hundra gånger om, men måste verkligen tänka till nu. Har fullt förtroende för reporten som var så himmelens ödmjuk, men måste tänka två varv till.
Junior tycker det är helt okej att prata lite om sina tankar kring skolan. Sam begriper inte varför tv skall hit, för det är ju som det är. Men han låter dem göra det bara han slipper prata. * Ler*

Tror att våran historia behöver berättas för att hjälpa andra. Förhindra sönderfall och modern häxjakt på oss föräldrar som syndabockar.
Ja ni fina läsare. Vi får se hur det blir. Berättar inte vi så gör förhoppningsvis några andra det.

‘

CRESCAT SCIENTIA-må kunskapen växa

Kramen mamma Z

^^

Read Full Post »

Nattliga tankar

‘

När ni passerat de 30. När ni är vuxna och överlevt alla motgångar som florerar nu. När ni lyckats i livet. Trotts allt. Fast ni tog er fram på andra vägar. Tittar tillbaka och den resa vi nu gjort. Vad tänker ni då?

Sam är jag inte alls orolig för just nu. Däremot tynger Junior mina tankar. Jag skräms när det vida hålet bara öppnar sig framför honom och kämparglöden sugs ner i det. Han har varit mörk i sina tankar i snart 2 år till och från. Och nu väntar högstadiet. För honom käns det lika osvisst som att veta vart nästa slukhål befinner sig.
Än en gång ber jag mina böner mer än en gång per dag. Till han som kanske hör mig.

Men jag kommer aldrig att lägga mig raklång och bara ge upp. Inte så länge jag kan andas. Så länge mitt hjärta slår.

‘

‘

Såg fina Robin vinna igår. Så värdig vinnare. Såklart att det blev inspirationen till dagens bild och citat till gillasidan och Kung Över Livets blogg.
funderar vidare om det så mina killar kommer att känna i en framtid. Att jag är delaktig i att de i en framtid kommer att lyckats? Att deras drömmar besannades? Trots allt efter en krokig och bucklig resa.

Hur stor del av min insatts och kärlek betyder något i förlängningen? Då de står på egna ben. Förhoppningsvis.

Jösses. Dessa tankar i natten. Vad de kan leda till.

 KRAMEN MAMMA Z
*

Read Full Post »

Nostalgi

 

‘

Jag letar efter ett kort i ett fotoalbum ifrån 1991. Blir sittandes med minnen från förr. Reflekterar. Längtar med en smula vemod. Såsom man gör när man har facit i hand om så mycket. Tänk om man gjort si eller så. Tagit den avfartsvägen. Vart hade jag varit då idag?
Så lätt att man hamnar där. I nostalgins tecken. Till vilken nytta gör man så? Bara checkar av med sig själv. Ger en liten klapp på axen för de val man gjorde. Sårar sig själv när man tänker på de chanser man aldrig tog.
Men här är här och jag kan påverka den fortsatta resan i livet än. Göra det bästa med det som livet gett mig hittills.

Bilden ovan är ifrån mammas och min resa till Portugal. Algarvekusten. En av de vackraste resor jag gjort utanför Sverige gränser. Och vi hade så himmelens skoj minns jag. Mamma var lika gammal som jag är nu, nyskild och jag var bara 21 år. Vi letade snygga karlar på skoj. rik skulle de helst också vara.

Skulle gärna återvända hit. Till Albuferia. Någon mer av er som varit här? Så vacker natur. För att inte tala om alla dessa väggar, golv, trappor som var beklädda med utsmyckat kakel.

Mitt eviga blå. Var det här som min förälskelse för det föddes?
Min eviga längtan efter det?

Vad finns er eviga längtan till?

‘

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Måns Möller och jag

‘

Ser TV klippet när Måns Möller, komikern som oftast bara skrattar åt allt i media, sitter och gråter. I direktsändning. Över sin son som är 7 år och har autism. Viggo. Barnet som inte blev som alla andra. Hur det lilla som är vardagsmat för andra blir det stora för oss som lever i det här. När det sker. Framstegen som för oss är gigantiska. Som för andra är lika självklart som att solen går upp varje morgon.

När han gråter tåras mina ögon. Känner igen så mycket. Det blir så starkt. Så känslosamt ibland. Och så jävla bra att han gjorde det i tv. För känslor berör folk ännu mera. Det man har att säga går rakt in i hjärtat och de som lyssnar kan inte veja undan. Parera.
Folk MÅSTE bli berörda för att fatta något av våra liv. Det som vi kämpar för och med dagligdags.

Jag tycker att Måns gjorde det på ett bra sätt i TV. Bra att han pratar så öppet om det. Bra att han är länken ut. Till de andra. De som inte vet ett dugg ibland. Precis som jag försöker göra här på min blogg genom tid. Tillsammans bygger vi broar för att öka upp medvetenheten. Öka acceptansen. Öppna upp förståelsen. Göra livet så mycket bättre för många av dessa barn.

Synd att jag inte kan se hans föreställning JÄVLA PAJAS på Söndag när han kommer till Västerås. Ekonomin tillåter inte det just nu. Hoppas bara att det blir utsålt på hans turne nu och att den går ett varv till under hösten. Hela föreställningen bygger på livet som pappa till sin autistiska son. Vinklat med humor och eftertanke.

Se gärna TV KLIPPET HÄR

‘

‘

Åker till grannkommunen och kastrerar katterna. Undertiden de sover sött hinner jag med en liten fotonad och besöka min favoritbutik. Klockargården. De som gör sina ljus och tvålar själva. Helt otroliga produkter. Köper mig ett doftljus och en masagekaka med lavendel. På extrapris. Unnar mig lite vardagslyx. Tror man behöver det.
Katterna är helt groggy när vi kommer hem. Som värsta fyllan till en början. Stackarna då. Inte vet vad som händer och varför.

Får en vetskap kring Kung Över Livet som gör mig glad, men i vanlig ordning kan jag inget säga. Än. Tänk sen, när allt är klart. Hugget i sten. Oj vad jag får berätta DÅ för er. Tänk. Vad roligt. Både för mig och er.
‘
Framför allt för föreningen Kung Över Livet. För alla de barn vi gör detta för.

.

kramen mamma Z
*

Read Full Post »

Mitt Liv är som en DALLAS

 

 

Vi kom ut i skogen idag igen. Med luftgeväret. Med lillebror! Vad härligt det var att ha med sig båda grabbarna ut och de ville det! Vi var ute nästan en timme. Så härligt att se Junior få rosiga kinder för det är inte allt för ofta som han letar sig ut och gör något.
Morfarskogen ligger en bra bit bort och det tar en 15 minuter ut med bil så det är bara jag som kan åka med då My Love inte har körkort. Blir ju lite begränsat till när jag är ledig och kan komma ifrån.

Junior gick halvdag idag. Hade gått jättebra. Frågan är vad det är som gör att han känner att han inte orkar hela dagar. Eller om allt bara hänger på motivationen och lusten.
” Mamma, när Sam börjar ha hemmaskola igen. Varför kan inte jag också få det? Jag har det jobbigt jag med”
Skitsvårt att svara på. Att motivera varför han skall behöva ta de tunga stegen till skolan när Sam slipper.

 

 

‘
Vi blev rekommenderade att prova något som heter familjestödjare ifrån soc. Att de kommer en morgon då Junior inte förmår sig att gå för att se om vi gör ”något fel”. Att de skall gå in och ”bryta” om jag gör något tokigt som gör att han inte går.
Jag tänker på alla de morgnar han blir kvar hemma. Då han ligger som en liten kattunge, ihoprullad under ett täcke. Med gråten i halsen. ” Jag kan inte. Det går bara inte” 
Vad skall en familjestödsperson göra då. Säga åt mig att göra ? Ignorera hans gråt? Blir störtförbannad? Hota med dataförbud en hel dag? Släpa ut han i bilen? När vi inte vet vad det är som händer i han? Vad som beror på vad?

Minns ni Dallas? Tv serien som bara pågick i all evighet. Nya intriger och konflikter hela tiden.Tycker mitt liv ter sig något liknande förutom överkonsumtionen av sprid och pengar då. Att det är som en enda lång såpa utan slut. Det blir cliffhangers hela tiden. Nya utmaningar. Prövningar. You name it. Och jag är så inihelvete trött på det mesta just nu när det gäller prövningar. Motgångar. Mina fina killar med all kamp som deras liv innebär.

Men det är bara fortsätta att gå framåt.Vad har jag för val?

 

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Villrådig

 

‘

Killarna har fått ett luftgevär. Allt för att komma ut i skog och mark. Frisk luft. Få ett intresse som inte innebär att konfronteras med andra vid en aktivitet.
Sam och jag åkte till morfarskogen som vi kallar den för. Den skog som barnen var med morfar och hade picknick i bakluckan då en regnskur kunde komma hastigt. Skogen som de kunde vara timtals i och bygga koja. När vi åker dit fortfarande så är det som att man är beredd på att se pappa bakom en mossbeklädd sten.

Vi blev ute över en timme. Gick till ett ställe där det var garanterat fritt ifrån strövande människor innan Sam fick skjuta prick på cola flaskor och pricktavla.
Härligt att se han så i harmoni med sig själv.
Det blir att vi pratar skola ett tag. Jag fiskar lite hur han tänkte och kände kring skolan för 2 år sedan då han befann sig på nästan samma fläck som Junior är nu. På väg utför när det gäller skolan. När allt bara känns så övermäktigt. Skolan. Alla krav. Då är det lättare att ge upp.
Det blir första gången som det sker en reflektion ifrån Sam som jag hör vad som hände där och då.
En reflektion om hur det blev nu och att han accepterat sin olikhet. Sin önskan om att inte behöva blanda sig med jämnåriga. Tankarna kring skolan som skall komma hem till honom. I ny tappning. Nytt försök.

Och börja om på noll igen.

.

.

Junior går inte idag heller till skolan. Hatardagen. Måndagen. ” Mamma sätt mig i en isoleringscell så jag slipper vardagarna. Jag hatar dem. När jag inte får spela vet jag inte till vilken nytta man lever längre. Jag vill inte vara med.”
Han låg apatisk i kökssoffan och stirrade på köksklockan som sedan länge slutat att fungera.

Pratat med läkaren idag och blev villrådig. Verkligen. Junior är nu 12 år med ångestproblematik och add. Går ju inte till skolan till och från. Speciellt inte Måndagarna då han ska ställa om sig till det ”normala” livet han hatar så efter helgen som varit skoj med spel och skype
Läkaren rådde mig att ge Junior konsekvens de dagar han inte kommer iväg till skolan! Att han måste utmanas i sin ångest och därmed förmå han ATT GÅ till skolan. För om vi tar bort dator för den dagen han inte går så kanske han mobiliserar kraften ATT gå.
Ändå har han spelfria dagar fram till kl ett de dagar han blir hemma. Han gör läxa med oss. Ser lärande program på National Geographic. Vi skulle hjälpa honom för framtida bruk om han bara utsätts för det som är jobbigt och att han övervinner det.

Magkänslan säger mig att det inte är rätt väg att gå. Kommer man åt kärnan då? Om vi hotar.
Får vi bukt med varför livet suger utan spel? Då måste skolan hinna tänka om och göra skolan mer lustfylld för han just nu också. De dagarna han fortfarande går.

Helvete.
Jag måste beställa hem ”VILSE I SKOLAN” fort som bara den av Ross W Greene. Den kloka man som säger
”Om barnet inte gör rätt måste det sakna några av de färdigheter som behövs för att hantera livets utmaningar på ett funktionellt sätt.”

Fast varför skall jag läsa på ? Är det för att jag fortfarande skall försvara mig mot världen varför Junior är som han är just nu och säkerligen ett bra tag framöver med.

‘

Avslutningsvis.
Jag är fortfarande kvar på den placering som berättigar mig att
vinna varor ifrån JOTEX till Ohana, men jag ligger som nr 50 av just
50 som går till final. TACK ni som röstat på mig. MEN Jag behöver hålla mig kvar
i tävlingen så rösta ni som inte gjort det!

KLICKA HÄR OCH RÖSTA PÅ MIG

KRAMEN MAMMA Z

*

 

Read Full Post »

Oh vilket party

 

‘

Min svåger fyllde 40 uppe i Dalahästens rike. Musiker som han är så var det live musik kvällen igenom med alla de gäster som var där och behärskade ALL typ av musik och instrument. Blues, rock, rysk folkmusik såväl som svensk med fiol. Svängigt så det förslog. Och så maskerad på det.
Hade himmelens trevligt så gott som det gick mellan varven. Det blev jobbigt för både Sam och Junior till och från. Mycket folk. Hög musik. Ostrukturerat. Svårt att fylla tiden med något vettigt även fast kusinerna var med. Det kom lite andra ungdomar som var något äldre och genast märker man hur jobbigt det är för killarna i olika grad.

Jag tog bara ett halvt glas vin och drack inget mer efter klockan åtta. Var beredd på att åka de 14 milen hem vid två tiden utifall festen fortsatte och det skulle bli akut svårt för dem.

‘

My Love som Groutcho Marx och jag som 70 tals lyxpingla

‘

Så tydligt det blir att vi är familjen annorlunda. Hur svårt så enkla saker kan bli. Men vi kunde stanna kvar över natten. Fann små strategier så att det fungerade, förmådde killarna att byta tankespår fast det var svårt. Måste kännas bra för dem att känna att vi inte behövde åka hem mitt i natten. Att de övervann det som blev svårt.
Nu tvingar jag inte någon av mina barn att anpassa sig för vår skull. Utan ser det mer som en träning inför vuxenlivet. Då man ibland behöver finna nya strategier, nytt tänk och märka att det gick även fast det fanns en enklare väg att ta. Självklart hade vi åkt hem om jag sett att det var helt kört.

‘

‘

Nu fick vi åka redan efter sista tuggan på frukosten idag, hade varit mysigt att stanna kvar ett tag till, men vi hade pressat alla gränser redan.
Är ändå så tacksam för att vi kunde åka iväg. Ha en trevlig kväll, få härliga skratt och se min svåger bli så uppvaktade och hyllad denna kväll. Kärlek och glädje på hög nivå.

Fick veta att Sam hade chansen att få vara med i ett kommande program på SVT för att berätta om varför skolan inte fungerar för honom. Tjejen som skall göra detta vill belysa den svenska skolan som fallerar på barn som mina. Vilka brister som finns, hur våra barn och ungdomar inte får den hjälp de är berättigad. SÅ bra att det uppmärksammas! Applåder!
När vi sitter där på riksväg 70 på hemvägen så nämner jag det för Sam. Att chansen finns om han vill berätta för andra om hur det blev för hans del.
” Jag har aldrig haft problem med skolan mamma. Det är bara du som bekymrar dig jämt”
Tänk så olika vi ser på saken. Han har bara accepterat att han inte passar in i den givna ramen. Punkt slut. Slutältat om det. Det är som det är. Han ser inte tillbaka. Vad som brast och vad kontentan blev av det.

Tänk att man alltid lär sig nya saker. Hur han tänker och resonerar.
Livets ständiga resa.

Utsikt över Dalahästens rike.
Var en vacker vy att vakna till.

KRAMEN MAMMA Z

‘

Read Full Post »

När våra små inte orkar mer

 

 

Jag hade mycket av Sams tidigare tankegångar då jag skrev denna för Kung Över Livet idag. Tänkte hur skulle han ha formulerat sig då han mådde som värst. Hur skulle han tänka så här i efterhand om han såg det vi ser. Allt  det som hände. Kanske såsom jag skrev?

Genom dessa år har jag sett en smärta i själen hos en ung människa. Det har gjort jävulskt ont. Hos både dem och mig. Desperationen över att leva som varit så stor.
Jag minns när Sam var runt 8-9  år, hur han tog sänglakanet och virade det runt halsen och sa” Mamma dra åt riktigt hårt för nu orkar jag inte mer”.
Med facit i hand. När jag sitter med den kunskap jag har idag så förstår jag honom. Förstår att längtan fanns där att  bara slippa allt. Världen som inte förstod honom.

Han som inte förstod sig på den.

Min drivkraft att lyckas med Kungen är större än någonsin när jag tänker tillbaka hur båda mina har fått må. När jag i dagliga kontakter med andra mammor i liknande sist får höra att det pågår än. Att okunskapen tar stryptag om våra små än. Kväver deras livslust. Och jag har ju Junior om är skör som porslin än.

‘

 

 

Ja ni fina.
Imorgon skall jag på maskerad hos svågern som blir 40.
Tror ni jag passar som 70 tals blondin?

KRAMEN MAMMA Z

*

 

Read Full Post »