Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2013

IMG_6529[1]

En underbar utsikt ifrån altanen. Där nere ligger mitt eviga blå. Min eviga längtan. Klipporna jag har kommit att älska så.  Gäst stugan som tillhör huset måste vara underbar att sova i med den utsikten som uppenbarar sig.
Jag tittar ofta på hemnet numera. På husen som är till salu i Ramsvikslandet. Hunnebostrand. Jag gör det för att drömma. För att längta. För att ha ett mål med min jordiska resa. Att en dag. En dag kan det där bli mitt. Att bo på klipporna de mäktiga. Att vara på den plats som gör mig lyckligast på jorden.
Alltjämt.


IMG_6530[1]

Huset är inte stort. Men det är fullkomligt för mig. De behov jag har och kommer att ha.
Drömma.
Visst måste man. Längta. Annars kan jag lika gärna likgiltig lägga mig ner för all evighet. Om man inte har en längtan i sig, så vad är livet då? När man inte har drivet att nå sina mål. Nå dem delvis eller i allafall ge det ett ärligt försök?
Tror det är jätteviktigt att ha denna längtan i sig och göra något åt den. Försöka förverkliga sig själv mitt i allt det tuffa man fick i livet. Kanske blir det min räddning? Min flykt i tanken? Min glädje över att veta att en dag.

Ja en dag kan allt det där bli mitt.

IMG_6531[1]Vilka underbara stunder jag skulle få på denna altan. Suckar längtans fullt.

Vart går er eviga längtan till?

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

Framsteg

IMG_6496[1]

Junior sjuka går inte över på hela veckan. Vi har medicin mot åkomman som verkar ta tid att läka ut och hjälper den inte så får det bli ett läkarbesök efter påsken. Stackarn.
Han säger flera gånger att det inte är ”skolsjukan” som slagit till. Och jag förstår på hans symptom att han inte kan gå till skolan. Men vi tar oss ut iallafall. En skön promenad. Han ogillar det men gör det. Han behöver ut och röra på sig min fina kille.
Rackans att det skulle bli så här nu, men det blir att äta medicinen en lång tid framöver nu med låg dos för att förhindra dylikt igen.

Sam får hem Lisa igen. Det skall räknas matte. Något han inte gjort på säkerligen 1½ år. Det är värdelöst tycker han. Det finns ju miniräknare på mobil telefonerna numera. Men hon vinklar det så himmelens bra att de sitter och har mattelektion i 40 minuter helt plötsligt.
Tänk. Han har skola igen. På sina premisser ” Det gäller att möta individen på den nivå denne är” Jag kommer aldrig att glömma Sams läkares ord och jag skall upprepa dem så länge det behövs.

Sam pratar på vid senare tillfälle om vad de diskuterat de 2 senaste lektionerna. Om Hitler och varför han fick så stor makt. Om Sverige som tillät fång transporter under 2:a världskriget. Underbara tjej som fångat hans intresse! Och han gillar henne skarpt redan.
Så tacksam så jag saknar ord. Som för så många andra är en självklarhet.

IMG_6497[1]Taget på vår promis. Och där borta ligger Ohanas hus. Invid sjön.
Vi bor rätt så fint. Faktiskt.

Jag jobbade natten till långfredagen. När jag nu vaknat till liv så har My Love gått till sitt jobb. Påskaftonen ter sig likadant att vi går omlott. Påskmys med släkt och vänner är bara att glömma i år. Medaljens baksida när båda jobbar inom vården. Men ack vad vi är oersätterliga. När dagen kommer och man behöver sjukhusvården. Den hjälpande handen när orken tryter. Att bli stöttad av någon när en anhörig är i livets slutskede.
Det är en ynnest många gånger att få vara den där personen. För tacksamheten kan yttra sig i sådana olika former för att vi finns. För att jag står där i mina vita sjukhus kläder och gör mitt jobb så gott det bara går. Fast lönen är låg för det slit jag gör. Faktiskt. Men vi får hela tiden försämrade arbetsvillkor. Nu läggs jag på ett arbetspass i månaden när arbetsförmåner tas bort. Pengar skall sparas åt landstinget.

Avslutningsvis vill jag såklart prata bara liiite om Kungen 🙂 Nu finns vår förening på INSTAGRAM. Joho!
Sök oss på kungoverlivet så får ni följa vårt arbete i stort som smått. En å annan kändisbild lär också dyka upp där vad det lider. Mestadels så blir det jag som lägger ut bilderna.

Ha nu en bra påsk ni som kan och får vara lediga. Fira nu livet och dessåterkomst på mina vägnar också.

IMG_6499[1]

KRAMEN Mamma Z

*

Read Full Post »

544257_485334098199755_1735065123_n

.

Till och från känner jag av priset av min öppenhet här. Vilka konsekvenser det får. Vilka som backar ifrån mig. Mitt driv i Kung Över Livet. Att jag pratar så öppet om det.
Det kan uppfattas som skryt. Att ”ja ja nu är hon framme och ska visa upp sig igen och hänga ut sina barn till allmän beskådan”.

Men om ingen vågar berätta, om vi förblir tysta. Hur skall folk få veta hur våra barn mår när vi lever i ett samhälle som långt ifrån många gånger förstår sig på dem? Ger dem rätt hjälpmedel så att de kan ta sig fram i livet?
Folk som läser/läst min blogg genom tid har lärt sig massvis om barn som mina. Fått bättre förståelse. Och kan jag bara öppna upp en liten del av världen genom att låta dem titta in till oss, så då gör jag det.

Jag kan omöjligt frälsa världen ensam. Vi gör det tillsammans på olika vis och vägar. Men ändå får jag betala ett högre pris för det.

På min facebook sida har en mamma lagt upp en bild, den ni ser ovan. Och den bara värmer min själ. Stärker sprickorna av självförtroendet som får sig sina stötar till och från. Den ger mig en rejäl puff framåt. Att fortsätta att gå den väg jag har valt. Den öppenhjärtiga. När jag framstår som en linlus överallt där jag får chansen. Tv, radio och tidningar.
Ja, det är jag som syns, men det är livet med dessa diagnoser jag vill framhäva i ljuset det offentliga. Inte jag. Mamma Z.

Tack fina M för det kloka citatet av en mycket klok herre dessutom! Skall icke att glömma mina fina mammor i styrelsen för Kung Över Livet heller som finns där , peppar och stöttar mig till 110% när jag blir allt för eftertänksam.

.
IMG_6454[1]

Idag hittar jag tidningen i tidningsstället inne på Coop. Den som gjorde en intervju med mig för lite sedan. Månadsmagasinet HÄLSA. En hel sida får denna blogg, Meus Ohana ( oj oj är hon nu med i media igen ) Blir så glad att de tyckte att den var värd att nämnas och skrivas om. Och artikeln blev jättebra, känner mig nöjd och kan stå för varenda ord i den.
så den finns att köpa ute i butik nu för den som vill läsa om mig och några fler som bloggar och vad det ger oss!

Tja.
Så då stundar påsken. Firandet av livet. Återfödelsen. Allt som varit dött väcks till liv igen.

Här skall jag och My Love jobba om varandra. Som vanligt. Vilket innebär att vi detta år inte ens kan bjuda hem någon. Men jag gör lite påskfint ändå för killarnas skull. Lite fjädrar i björkriset. Ställer fram någon kyckling som killarna gjorde på fritids på en duk med rätta påsktemat. På sin höjd blir det lite kokta ägg också.

Lämna gärna en kommentar. Sakar era reflektioner och tankar fortfarande.
Hur tänker ni kring det jag skriver? Berättar? Eller har ni egna erfarenheter att berätta utifrån det jag nämner? Har ni frågor och funderingar kring livet med Ohana?

Eller titta bara in och säg Glad Påsk 🙂

IMG_6013[1]KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »


IMG_6435[1]

 

Junior är hemma i dagarna två för att han är sjuk, fysiskt denna gången. Men jag lurar med han ut på en prommis i solen. Frisk luft och lite motion kan göra stor nytta så vi tar en tur utmed sjön vi bor intill. Pratar en del om livet. Om framtiden. Om vad som blev sagt på det stora mötet vi hade kring honom och klass sju. Hur skolan tänker när assistenten inte längre skall vara med. Hur de måste förbereda honom så noga så noga. Hur de måste möta upp i klass sju så att skolan blir hanterbar även där.

Junior köper det delvis. Han har blivit bränd förr i skolan när man lovat och sedan har det blivit annat ändå. Han vågar inte lita fullt ut på oss vuxna.  Vi har svikit förr.
Det blir ändå ett bra möte i skolan. Måste säga att det hänt massor i killarnas skola sedan vår resa började med Sam. Det märks att de lärt sig mycket efter vägen. Att de fått bra handledning ifrån SPSM, och att de måste ha gått föreläsningar som gett dem mer kött på benen. Pluspoäng!
Tänk om alla kunde känna det stöd jag i nuläget har. ( Och att jag förlåtit alla dem genom tid som inte begripit bättre vad gäller mina killar, för de har sina orsaker att de inte visste/gjorde bättre  )

IMG_6434[1]

 

Sam får hem Lisa, den nya pedagogen. De har skolundervisning i över en halvtimme och det gick jättebra! De läste engelska om andra världskriget  vinklat i ett annat perspektiv än vad den traditionella läran lär oss.  Sam läkare förkunnade på skolmötet ” Det gäller att möta individen där den är”. Så klokt. Och så sant.
Det går inte att göra om barn som mina. Med asperger. Visst kan Sam vara anpassningsbar, men bara till en viss gräns. När man då når den gränsen, ja då måste man möta honom där han är. Ha det som utgångspunkt.

Återigen. Jag kan inte släppa det. Men man ansåg att om Sam bara flyttade, bodde hos en annan familj så skulle han ta sig till skolan. Men Sam behövde tiden att bli mogen, mottaglig för hem undervisning. Och nu är vi där och skolan kan bara bygga vidare på det. Vem vet vad som händer om ett halvår? När han mognat ännu mera.

Vissa saker går inte att skynda på. Tvinga på.
Lär er det ni skolväsen därute. Politiker som bestämmer. Socialen som skall värna om barns bästa.

IMG_6433[1]

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

IMG_6395[1]


Sol. Värme. Finaly. Vi är nog många i landet som suckar ”äntligen”. Som vi längtat efter takdropp och värmen.
Jag är ingen vintermänniska alls. Max 3 månader skulle det få vara kallt och snö för att behaga skidentusiasterna . De som behöver snön för att få fram den rätta julkänslan. Det vita landskapet.

Nä nu längtar jag till att få göra fint på min lilla trädgårdsplätt. Ta med mig termosen med kaffe och åka till sjön, troligtvis utan barn dessvärre men så är tiderna. De små växer och hink och spade som förr sysselsatte dem invid stranden är ett minne blott.
Längtar efter att få känna doften av ett stilla regn, när det luktar fuktig mossa och luften blir klar.

Junior och jag gick ut och grillade korv igen då jag vaknat till efter nattpasset. Mammsen kom förbi så blev det en kaffe i solen också. Underbart.

IMG_6394[1]


När My Love kom hem efter sitt kvällspass så blev det hyr film. Var nog första filmen på flera månader som vi såg ihop. Skyfall. En helt suverän film. Jag bara älskade den. Ovanligt att känna så inför en Bondfilm.
Kändes gott att kunna göra någonting ihop utöver att bara vara ett team och planera och rodda grabbarna. Men orkade bara vara sällskaplig under filmen.Att bara sova 4 timmar efter nattpass sätter sina spår och jag vet hur väl jag behöver min sömn för att orka med livet som detta.

Idag for jag och Sam ut till skogen igen. Blev lite skjuta av med luftgeväret. Hittade en stam att sitta på och bara insupa solen. Plockade med lite påskris och på hemvägen provade vi på att köpa stenugnsbakad pizza som var mer än god faktiskt!

Nu hoppas jag hinna vara med att vara effektiv på den tid som återstår av söndagen, för det är en hel del att ta tag i nu.

Vi ses alla ni fina som läser här.


IMG_6398[1]

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

20130323-053611.jpg

Junior och jag myser i soffan innan skoldags. Det gör vi varje morgon. Invid teven och ett program han tycker om. Jag dricker morgonkaffe och han intar sin frukost. Under täcket i soffan. Och Diablo förståss. Juniors älskade katt som vet sin plats när han är hemma. Att det är i Juniors famn han skall vara.
Underbara djur det där. Att ingen talat om för mig hur underbart det är tidigare?

Den här veckan har varit helt underbar.  När allt helt plötsligt är som det ”ska” då mår Mamma Z bra per automatik. Junior har hämtat igen sig med hästlängder och Sam är nog rätt nöjd han med över att det händer något han nu är mogen inför.

När jag känner stödet ifrån Juniors skola. Att de litar på mitt omdömme när det gäller han och när han inte kommer till skolan, ja då har jag gjort precis allt.
När jag nu känner stödet ifrån Sams skola likväl och de greppat läget. Att vi gjort vad vi kan och mer därtill vad som är mänskligt  att göra. Att jag slipper ha pressen att någon av mina barn skall tas ifrån mig ( horribelt att man överhuvudtaget skall behöva känna så ) därför att jag inte förmår dem till skolan ( läs att de har svårigheter som gör att de inte kommer. Att inte hjälpen fanns i tid att stävja att de blev hemma, iallafall för Sams del )


20130323-053637.jpg

Stödet finns även hos soc. Hos hab. Hos bup. Hos läkare till stor del. Såsom det skall vara.
Dessvärre ser inte verkligheten ut så för många. De får försvara sig inför bup tom. Blir ifrågasatta av soc. Skolan som blänger med en ilsken blick och lägger all skuld på förtvivlade föräldrar.
Det är sannerligen läget att uppgradera alla som har med oss att göra i hela samhället. Och där man gör rätt skall andra komma och lära sig samma sak.

Amen!

Nu väntar ledig helg efter jag sovit ut efter mitt nattpass på sjukhuset. My Love jobbar så det blir en ensam helg igen med killarna. Men man vänjer sig konstigt nog. Det är få helgkvällar som vi har ihop det på. Kan sällan se en film och mysa invid teven ens.
Tänk så det blev. Och vi gör det för att få livet kring killarna att gå ihop sig. Men det är bra tråkigt och jobbigt att ha det så. Månad efter månad.

Fast jag hinner jobba undan mycket med min Kung Över Livet utan att ha dåligt samvete.

IMG_4855[1]Ni kommer alltid att vara prio ett

KRAMEN
MAMMA Z

*

Read Full Post »

IMG_6310[1]

Hela kroppen blir lite som i chock.  Just nu får jag känna på livet det normala. Det som alla andra har utan att reflektera över det. I dags läget har jag två barn som går i skolan igen. Just nu. Precis idag. Och det känns så underligt. För det brukar inte vara så. Och både jag och My Love känner att det är lite av ett Halleluja moment.

Sam har haft sin tid att landa i allt. Att han själv lärde känna sina begränsningar om vad som inte funkade med skolan.Han ville så gärna men kände att det inte gick. Nu har han accepterat att det är så. Landat i det mjukt och stilla. En process som jag är övertygad om inte går att skynda på. Han vill ha en utbildning men har ingen aning om hur den skall se ut eller vad den behöver leda till.
Men när pedagogen kom som hade honom i hemundervisningen hela sjuan, gick det bra. Han lät henne komma in på rummet och stanna kvar och prata skola. Nosa lite på framtiden.
I går kom samma pedagog igen och hade nu med sig Lisa (fingerat namn ) ytterligare en pedagog. En yngre tjej som läser om barn som mina. Som vi tror kan knyta an med honom och att det ena kommer att  ge det andra.
Tanken är att de här två pedagogerna skall turas om och komma till en början tis, ons och torsdag.

Jag trodde aldrig att han skulle så lättvindigt släppa in Lisa. Än mindre prata med henne. Men det gjorde han. Visserligen fåordig, men vad gör väl det. Förra året satt han under en filt och vägrade svara när skolan försökte introducera en ny pedagog vid den här tiden.

IMG_6255[1]

Gårdagens framsteg hos båda mina killar resulterade i detta inlägg på vår Kung

Junior då? Jag tror banne mig att den medicin han nu ätit i snart en månad börjar göra verkan. En kombination också av förra veckans ”vila” ifrån skolan. Kanske behövde han det? Åter hämtningen för att orka ta nya tag och tuffa på? Samtidigt som han känner skolans stöd i nuläget. Att de greppar och förstår. Är hjälpsamma när han väl är på plats. Att det inte kommer några moralkakor om allmän skolplikt och” att det är väl bara att komma det, hur svårt kan det vara” 
Ingen av klasskamraterna gör något väsen av det heller. De vet att han har det tufft, men inte på vilka premisser.
Nu gick han hela långa tisdagen till klockan tre. Igår till två. Idag skall de vara borta på studiebesök hela dagen och han ville följa med.

Tänker på livets kontraster. Hur fort det kan vända. Och vända tillbaka igen. Hur viktigt det är att våra barn känner trygghet. Att de blir förstådda. Bemötta på den nivå där de befinner sig. Att vi inte pressar in dem i en mall som inte passar. Inte skyndar på.

Tänker på okunskapen som bara för några månader lät mig veta att om Sam bara flyttade till en annan familj så skulle han ta sig till skolan.
My oh My.
Det finns massvis att lära detta trångsynta och okunniga samhälle på sina ställen. Nu är inte alla så, men att det finns överlag, ja det får inte förekomma.

1zoffestar

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Older Posts »