‘
Junior och jag myser i soffan innan skoldags. Det gör vi varje morgon. Invid teven och ett program han tycker om. Jag dricker morgonkaffe och han intar sin frukost. Under täcket i soffan. Och Diablo förståss. Juniors älskade katt som vet sin plats när han är hemma. Att det är i Juniors famn han skall vara.
Underbara djur det där. Att ingen talat om för mig hur underbart det är tidigare?
Den här veckan har varit helt underbar. När allt helt plötsligt är som det ”ska” då mår Mamma Z bra per automatik. Junior har hämtat igen sig med hästlängder och Sam är nog rätt nöjd han med över att det händer något han nu är mogen inför.
När jag känner stödet ifrån Juniors skola. Att de litar på mitt omdömme när det gäller han och när han inte kommer till skolan, ja då har jag gjort precis allt.
När jag nu känner stödet ifrån Sams skola likväl och de greppat läget. Att vi gjort vad vi kan och mer därtill vad som är mänskligt att göra. Att jag slipper ha pressen att någon av mina barn skall tas ifrån mig ( horribelt att man överhuvudtaget skall behöva känna så ) därför att jag inte förmår dem till skolan ( läs att de har svårigheter som gör att de inte kommer. Att inte hjälpen fanns i tid att stävja att de blev hemma, iallafall för Sams del )
Stödet finns även hos soc. Hos hab. Hos bup. Hos läkare till stor del. Såsom det skall vara.
Dessvärre ser inte verkligheten ut så för många. De får försvara sig inför bup tom. Blir ifrågasatta av soc. Skolan som blänger med en ilsken blick och lägger all skuld på förtvivlade föräldrar.
Det är sannerligen läget att uppgradera alla som har med oss att göra i hela samhället. Och där man gör rätt skall andra komma och lära sig samma sak.
Amen!
Nu väntar ledig helg efter jag sovit ut efter mitt nattpass på sjukhuset. My Love jobbar så det blir en ensam helg igen med killarna. Men man vänjer sig konstigt nog. Det är få helgkvällar som vi har ihop det på. Kan sällan se en film och mysa invid teven ens.
Tänk så det blev. Och vi gör det för att få livet kring killarna att gå ihop sig. Men det är bra tråkigt och jobbigt att ha det så. Månad efter månad.
Fast jag hinner jobba undan mycket med min Kung Över Livet utan att ha dåligt samvete.
‘
Ni kommer alltid att vara prio ett
KRAMEN
MAMMA Z
*
Härligt att läsa om att det går åt rätt håll för er!
Kramar om ♥
//Bellan
Jag håller med Bellan. Så skönt med allt stöd ni äntligen får omkring er! Och katter är underbara djur, det tycker jag och mina barn också 🙂
Kram!
Man blir varm i hjärtat av att läsa att det går åt rätt håll. Vi har precis avslutat vår utredning på vår 9-åring (adhd med autistiska drag) och han har börjat medicinera idag. Med stöd från skolan håller vi tummarna stenhårt för att det ska hjälpa honom och oss.