Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2013

IMG_9349[1]

.
Det är konstigt att allt alltid skall styras efter er och Sam. Att vi alltid måste rätta oss efter det. Ni lyssnar så sällan på hur vi vill ha det.

Jo. Jag har fått höra det. Hur man än har förklarat hur Sam fungerat genom tid finns de dom som inte velat ta sig till det. Jag har bett dem läsa denna blogg då det är och varit ett utmärkt redskap att se en sida som annars är svår att nå och förstå.
De som hade svårt att anpassa sig efter de behov Sam hade och har, de som nu även Junior bitvis har, finns inte kvar i vårt liv.

Antingen stod de inte ut med oss eller också kände vi att det blev allt för jobbigt att lägga energi på att alltid behöva försvara oss. Eller en kombination ifrån båda håll i olika grad.

Till en början gör det ont att höra. Efter tid förstår man hur utbrett oförståndet är kring barn som mina överlag i samhällets olika skikt. Man förstår att de finns dem som vill lära, som vill vara lyhörda.
Så finns de dom som vägrar ta in någonting.

Och man lär sig att somliga går det inte att frälsa.


IMG_5291[1]

 

Jag har hyllat My Loves barndomsvänner många gånger om i denna blogg. Att även fast de lever ljusår ifrån vårt så blir det aldrig konstigt eller krystat. Besvärligt. Det finns alltid en lösning som accepteras.

När vi var i en sommarstuga för några år sedan var det en mulltoalett där. Vi skulle stanna kvar i nätterna tre och Sam hade problem att gå på denna toalett som yttrade sig till ett utbrott och panik av att inte kunna nyttja.
Fina vännen A fanns sig rätt omgående. Han sade sig ha ett ärende in till macken som låg nästan 1½ mil utanför och där hade de en superfräsch toalett som Sam kunde låna för ett speciellt behov.
A hade inte alls ett ärende in, men han räddade sannerligen vår vistelse där och då. Gjorde sig detta besväret enbart för Sams skull.

Ni kan inte ana hur sådant känns.
När det blir att både vi och Sam annars många gånger känner hur vi bara blir till besvär.

IMG_9332[1]


KRAM MAMMA Z

( Som ni hittar på Instagram under Meusfortuna )

*

Read Full Post »

IMG_9319[1]

Så härliga dagar det varit. Utan dessa varma dagar hade jag inte fått med mig Junior någonstans. Inte Sam heller för den delen.
Det är till sjön de åkt med. Nu har vi varit ut så många vändor att jag tappat räkningen.
När Juniors bästa vän följer med så har det inte varit problem att få med Junior heller. Men det har stundtals blivit jobbigt när vi väl varit på plats, men han har hittat sina strategier och vännen har bara gillat läget när saker görs på ett lite annorlunda sätt.
Sam har hängt på mer när lusten infunnit sig. Men det finns begränsningar där med vad som funkar och inte.

Jag har försökt vara ute så mycket det går. Allt för mitt egna välbefinnande. Balkongfrukostar. Häng i hängmattan. Kaffe i min blomsterberså. Promenader.
Snart är denna årstid över och jag kan börja sörja det redan nu. Jag är sommarflicka och måste vara född i fel land som ogillar kyla så.

Ni som ännu inte röstat på min bild på Junior förresten på facebook och hjälper mig fram till vinsten om 3 övernattningar i Sotenäset ( Smögen bla ) gör det genom att klicka och GILLA här . Där SISTA dagen att rösta idag!



IMG_9320[1]

Sam börjar mer och mer hungra efter kunskap som skolan kan erbjuda och han har redan börjat på egen hand att läsa på. Intresset för Kemi har ökat lavinartat och vi lånar böcker på bibblan, köpt egna kemiböcker på engelska, försett han med stor affisch på periodiska systemet.
Så nu måste skolan anpassa sin kommande hemundervisning utefter hans stora intresse så kanske det andra ämnena kommer på köpet. så småningom.
Det är så härligt att se hans längtan efter kunskap, då den inte fanns alls för bara två år sedan. Men om det är som läkarna säger att han var utbränd av svensk skola så greppar man att det inte fanns någon energi över till sånt alls.

Junior däremot kan kräkas av att vi bara stavar till ordet s.k.o.l.a nu, får ångest och panik. Men jag har lovat honom att skolan skall ske med ett steg i taget och att skolan måste lyssna in honom och den jävla sjukdom han fått.

Ja detta blev verkligen sommaren den annorlunda. Tänker på den ambulansfärd jag fick göra som påtalade hur en mamma kropp blir i slutänden av allt som jag gått igenom den senaste tiden med båda mina killar. Att jag blev sjukskriven och hemma i huset under 8 långa veckor.

Tänker på min Ferdinan som trivs bäst hemma och den lilla som knappt förmår sig någonstans.
Just nu är det bara att försöka gilla läget så gott det går.


IMG_8925[1]

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

1016857_670117646349710_554299783_n
J
ag och finvännen pratar om livet.
Om det som blev och det som vi en gång haft. Hur stor saknaden blir. Hur ont det bitvis kan göra. När livet krymper och man blir som in målad i ett hörn. När man smakat på friheten. Vetat om vad hälsa innebär för sina barn och man ser hur det sakta tas ifrån dem.
När man ser hur de vissnar ihop likt en blomma som inte får vatten.

Jag måste tänka att en dag blir allt det där mitt igen. Det som jag nu saknar så i stora mått. Att det kommer. Inte idag när längtan är som störst.
Men att det kommer i en morgondag.

En del av mina tankar och jakten på att hitta de små ljusglimtarna finns som bekant på Instagram under namnet MeusFortuna. Min lycka. Där jag bildtwittrar.
Men jag har så många av er läsare som inte har Instagram, så nu finns faktiskt MeusFortuna på facebook och ni hittar den sidan HÄR.
Så nu är det bara att in och gilla. *Ler*



IMG_9259[1]

My Love får hit barndomsvännen som gör ett spontan besök och åker de 18 milen hit.
Vi grillar och myser i sommarvärmen sedan skickar jag ner herrarna till vår fina hamnkrog. De får sannerligen en trevlig kväll ute ihop på krogen och My Love är så väl unnad detta. Är så glad att han har så fina vänner som aldrig har svikit oavsett vilka stormar vi haft i Ohana.

Dagen efter smiter vi iväg på loppis innan killarna vaknat. Senare under dagen beger vi oss till den sjö som nu inte har någon algblomning. Ingen favorit sjö men helt okej att svalka sig i när temperaturen ligger runt 30 grader.

Nu har My Love semester först. En sen sådan, men han känner samma som mig. Att det är inte semester i den bemärkelsen som man tänker sig. Som man önskar sig. Som man behöver.

Själv är jag sjukskriven i 1½ vecka till. Nu har det jobbigaste symptomet på stress lagt sig iallafall och det är hjärtklappningen. Förr kunde jag ha den i timtal och kände av den som mest när jag skulle sova. Kärlkrampen kommer och går, den stressutlösta men inte lika mycket som tidigare.
Jag tappar fortfarande namn på personer och saker. Häromdagen stod jag bara och stirrade på ledstången ner i källaren och hittade inte ordet på vad det heter. Hur läskigt som helst.
SRRI medicinen jag nu äter börjar så sakteliga göra sig bekant med mina celler som inte reagerar lika starkt på det längre. Skönt att de värsta biverkningarna gett sig.

Måtte både jag och mina killar ha sett botten och vara på väg upp till ytan alla tre nu.

IMG_9292[1]

Kram Mamma Z
( och sötaste Filur )
*

Read Full Post »

IMG_9236[1]

Filur Filur älskade katt. Vilken glädje du redan för med dig. Sådan kärlek och källa till lycka för stunden. Myser med Junior i hängstolen en stund innan äventyret väntar runt nästa hörn. Då du fångar en groda eller jagar trollsländorna som mellanmål.

Är det inte Junior som håller mig vaken numera så är det Sam. Han har sämre och sämre med sömnen vissa nätter och vaknar vid tre-fyra draget. Det blir att han väcker mig av olika anledningar och sedan har vi båda så svårt att somna om på varsitt håll. Jag har hört att många unga med adhd/as diagnos kan sova bara några få timmar för att sedan vakna mitt i natten.

När han var mindre, hade han så svårt för att komma till ro. Ofta fick jag massera både rygg och fötter. Berätta påhittade sagor i mörkret tills jag själv nästan somnade. Klia ryggen. Ett tag älskade han då jag sjöng för honom.
När han var runt elva fick jag lov att sova kvar på en tältsäng. Han ville veta att vi var där då han somnade och utifall han vaknade.
Ibland dög My Love också så att jag fick sova i en riktig säng.


IMG_9234[1]

Sommarkvällen igår var nog den varmaste på hela sommaren. Båda killarna ville ta sig ett kvällsdopp och Juniors bästa vän följer med. När vi kommer till ”vår” sjö så ser vi att det går inte alls att bada. Kvällen är som gjord för ett dopp och vattnet har väl aldrig sett mer inbjudande ut än just denna kväll. ( Förutom ansamlingen av det gröna som fanns i vattnet vid närmare titt )

Tursamt nog har jag ett ess i rockärmen som båda mina killar köper. Vi beger oss till andra änden staden och en annan skogssjö. Jodå. Den funkade och doppet blev av. Härligt och jag kan just där och då känna. ” Just nu är en lycklig stund”
Det var länge sedan som jag kunde känna så,
Allt för länge sedan så det var skönt att kunna få ha den lilla lilla stunden av lycka i min värld.

IMG_9250[1]
En härlig bild på Mormor Z omgiven av
3 katter som vill ha Sheeba
Tack för att du bryr dig så mycket om oss älskade mammsen!
*
KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

IMG_9197[1]

Sam har länge varit trångbodd.
Vid två tillfällen så har han haft sitt rum i det störa sovrummet som huset har. Dryga 14 kvm. Men inte trivts oavsett hur vi försökt få till det. Kanske ligger det på fel sida, han vill ha rummet neråt sjön, sen ville han ha det mindre. Mindre innebär ett rum på 8 kvm. Det blev för litet och irritationen stor.
Det gick att lösa tack och lov.

Pappa sade alltid att spett och slägga löste mycket i gamla hus och kan bara hålla med. My Love rev garderoberna som bara användes för klädförvaring. Jag spacklade och målade och vips blev rummet så mycket större och mer lättmöblerat.
Där garderoberna bara stått och tagit plats blev det nu en utmärkt hörna för att sitta med datorn.


IMG_9202[1]
Garderoberna som nu är ett minne blott

Junior har det tufft än på sin resa. Väcker mig om nätterna vilket han gör helt rätt i. Jag somnar runt ett tiden då Sam stökat klart och kommit till ro. Junior väcker mig en timme senare med alla sina demoner. Vildvittrorna. Dementorerna som inte låter han vara ifred.
Innan han kommer till ro och somnar, innan jag själv gör detsamma efter allt jag får veta är klockan runt halv fyra.
Det börjar bli dag ute och jag har inte fått min sömn på långa vägar.

Sam kan väcka mig sedan vid åtta tiden. Då har jag fått sova runt 5 timmar. Och när han väcker mig är för att jag behövs på något sätt. Det är sådan tur att jag är sjukskriven mitt i allt. Samtidigt frågar jag mig hur jag skall hinna läka och samla kraft, för det är ju det som är vitsen med att jag just nu inte är på mitt älskade sjukhus och jobbar.

Vi var på bup igår. Pratade om junior. Vände och vred. De frågade hur vi gör för att orka med allt som är nu. Ja, vad gör vi?
Tar en dag i taget, ibland tar jag bara en timme i taget. För jag orkar inte mer än så.
Gråter ofta. Förbannar omständigheter.
Deppar stundtals över att världen blivit så liten kring oss. Har svårt att ta in andras lycka över sommar och sol. Över hur mys det är invid hav och solvarma klippor. Utflykter hit och dit, semestrar, camping och hotellfrukostar. Vyer som vidgas. Nya platser. Nya upplevelser.
Jag har haft allt det där jag med.

Nu får jag nöja mig med utsikten från vår balkong.
Jag försöker att se det vackra i det med.

IMG_9199[1] KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20130723-234330.jpg
 Väntrum. Det känns som om jag sitter där. Vrider och vänder mina händer nervöst. Vet inte vad jag väntar på mer än att få tiden att gå. Att något skall hända.
Svårt att se nyanserna just nu. De små små förbättringarna. Det är som om jag varit på denna plats väldigt länge nu och jag känner hur livet som borde pulsera i mina artärer inte gör det. En otäck känsla för oavsett hur tufft den varit så har det aldrig varit så här. Att livet är satt i pausläge.
Det är som i pjäsen ”I väntan på Godot” där det sitter två herrar under ett träd och väntar på någon som inte kommer.

Medicinen jag äter nu vet jag är ett riktigt rävgift till en början. Ett SSRI preparat som skall hjälpa mig på sikt. Men de första 14 dagarna kan de sänka en rejält och man blir som i en djup depression. En oro som inte går att beskriva, man sitter fast som i ett skruvstäd och det bara kryper i hela kroppen. Holy shit vilket dunder det måste innehålla de små vita pillren. Men jag måste prova dem.

Jag måste bli räddad ifrån att gå i kras helt.

IMG_4734[1]

‘Min önskan på nyåret verkar inte ha gått i uppfyllelse än

Jag och My Love slår ut Sams garderober. Allt för att få större yta i det lilla rummet. Vi tycker att det blir bra, frågan är vad han tycker. Nu har det varit motigt hela dagen idag med det mesta. Småsaker som inte blivit som han tänkt sig, kombinerad med viss tristess av att bara vara här hemma. Tonåring mitt i allt. Småsaker som jag lovat att göra men som inte blivit av brukar vara jobbigt för han och ett stressmoment för mig.

Jag måste förstå han. Hur jobbigt det måste vara att vara just Sam nu. Snart 15 år. Som inte vet hur skolan slutar för hans del. Som inte vet hur livet blir runt nästa hörn, när jag börjar prata om ”sen när du flyttar hemifrån”. Som har svårt att fylla sin fritid just nu. Tonårshormoner på det. Någonstans ta in sin adhd och asperger och vad de ger han för styrkor och svagheter att handskas med.

Idag fick fokuset ligga på att förmå han att genomlida dagen så lindrigt som det gick.
Att jag förmådde göra detsamma.


20130723-234339.jpg

Filur ger så mycket glädje och kärlek.
Det är som han redan förstår en katts stora uppgift
hos oss i Ohana
*
KRAM
MAMMA Z

*

Read Full Post »

Dit min längtan går

1013720_10151798824012275_2089716166_nu

B
ilden jag tog på junior för 3 år sedan och som är en solklar favorit. Som betyder så mycket. Klipporna invid mitt eviga blå. Då han fortfarande var ett barn som mådde som ett barn ska.

Jag längtar hit nästan hela tiden. Och nu är jag med i en tävling på facebook och det ser ut att gå åt rätt håll, men jag behöver fortfarande er och att ni går in HÄR och gillar min bild.
Den bild med flest röster vinner 2 hotellövernattningar i Smögen och 1 natt på ett vandrarhem ute på en ö. Vinner jag så har jag på mig tills maj nästa år att åka. Vinner jag så är det ER förtjänst som gillat min bild.

Kram på er så länge!
/Mamma Z

Read Full Post »

IMG_9131[1]

Släkten skulle få komma på middag. Tillfälle att hurra och sjunga för My Love och hans 40 år här på jorden. Natten till kalaset blir jag väckt igen. Den nattliga ångesten inför så mycket hade gjort intrång. Barnet som inte orkar med livet. Allt som väntar. Allt som måste bekämpas.
Jag vill inte ha något firande där och då. Hur kan man fira när vi har helvetet inneboende hos oss? Natten övergår ännu en gång till skymning innan pojken med de blåaste ögon jag vet äntligen somnar. Klockan är då halv fyra. I nästan tre timmar har han kämpat mot dementorerna. Vildvittrorna.

Släkten kommer och vi har maten klar på utsatt tid.  Jag fick bra hjälp i köket av många och mycket hade förberetts innan i tid.
De kommer finklädda och ny parfymerade. Goa kramar och hjärtliga återseenden
Men när de frågar standardfrågan när man inte setts på länge så är jag så ärlig att jag säkerligen tar död på känslan av att vilja fira och ha trevligt för de närmsta tio minuterna.
Svaret blir ett annat mot vad de förväntas. Oftast brukar man säga att allt är bra fast verkligheten är en annan.

De blir serverade en hård sanning som är svår att ta in. Men jag är allt för trött på att hålla skenet uppe nu.

IMG_9115[1]

Kalaset börjar och berömmet kommer om den goda maten. Jo. Det var gott. Alltihopa. Faktiskt. Vi sjunger och skålar. Jag gör det med en viss tyngd i mitt bröst. Sneglar på Junior. På Sam. Båda mina killar har det svårt på sina vis med så mycket folk i huset men de hanterar det bra. Därför att jag låter allt ske på deras premisser och inte tvingar dem till något som inte skulle fungera.

Faktiskt så blir det skratt längs med kvällen. Skratt som var så befriande mitt i allt, blandas med förtroliga samtal. Alla var fortfarande så hjälpsamma med allt så jag inte skulle få slita med allt själv såsom värdinnan annars brukar få göra.
Kvällen blev mycket trevlig, trots allt. Med en känsla av att vara melankolisk mitt i allt.

Vi fick gäster kvar över natten och en väldigt trevlig dag idag med. Avslutningsvis tog jag med dem till ”vår” sjö innan de åkte alla milen hem till sig och sitt.

Få skulle tro mig om jag sade att jag velat blåsa av hela kalaset dagen innan. Men jag har lärt mig genom åren att trots det svåra så..

The show must go on.

IMG_9126[1]

KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

IMG_9077[1]

Jag minns sommaren 2009.
Sam var då tio år. Jag jobbade hela sommaren men hade en lucka på några dagar då jag skulle åka efter Ohana som redan varit några dagar redan på Östkusten hos farmor och en av våra bästa vänner tillsammans med My Love.

Jag längtade. Efter Gräsö. Lukten av hav. Höra det välbekanta ljudet av vågor som gör min själ lycklig in i märgen. Picknick på klippor. Långledig i tre dagar. Äntligen.

Då jag kom till finvännen blev det välförtjänt rödvin i solnedgången. Killarna lekte bra med vännens barn. De var fortfarande i den åldern då man lekte. Hade vildsvinsjakt i skogen.
Dagen efter skulle vi få låna svärmors hus då det skulle stå tomt. Tillgänglig för oss. En perfekt utgångspunkt inför allt det som Östkusten erbjuder sommartid.

Vi sitter och äter frukosten på trappan. Strålande sol. Klarblå himmel. Skulle vi börja med att åka in till Öregrund kanske? Äta glass på bryggorna.
Sam kommer med sammanbiten min och sätter sig invid mig.

Mamma nu åker vi hem. Jag skall inte en meter åt något annat håll än hem. Nu orkar jag inte vara borta något mera. Nu har jag sovit borta för många nätter.

Det var som att få en iskall dusch över sig. Det här var i början av allt innan man lärt sig att gilla läget. Acceptera hans svårigheter. Funnit de rätta hanterbara vägarna.
Att alltid ha en plan B och C med sig



IMG_9079[1]

 

Känner hur besvikelsen rinner över mig. En underlig tomhet infinner sig och klumpen i halsen bara växer. Det är som att ha haft högsta vinsten i sin famn och blivit bestulen på det.
Hela vägen hem intalar jag mig att det spöregnar och är 8 grader varmt ute. Bara för att lindra det som gör så in i helvete ont. Tankarna kommer på vart vi hade kunnat göra. Att vi hade gjort som alla andra familjer en sådan här dag. Sol, bad och varma klippor.

Varför fick inte jag göra som dem?

Med facit i hand så förstår jag Sam. Energin var helt slut av alla intryck. Av att hålla igen. Att bita ihop och inte få alla sina adhd utbrott som var så vanliga på en tiden.

Sedan dess har man fått backa mer gånger än vad som går att räkna. Att alltid ha sina behov satta på undantag. Önskemål kan man ha men sedan är det bara att leva efter vad som funkar eller ej för stunden.
Någonstans blir det en normalitet. Man blir så van.

Men fortfarande kan de uteblivna stulna stunderna fortfarande göra ont när de rycks ifrån en.

IMG_3090[1]

KRAMIS mamma Z

*

Read Full Post »

Firar 40 år idag

IMG_5105[1]


Den här bilden tog vi då My Love fyllde 30 år. Idag fyller han 40 år.
Så mycket vatten som runnit under broarna sedan dess.

Det blir att vi firar stilla idag. Vädret tillåter att vi åker ner till Hamnkrogen ikväll och äter. Utan killarna, då de inte vill och då mamma är så snäll och kommer över. Annars blir det en tårta i all enkelhet ute i trädgården. Det kommer lite släkt sen på Lördag för att fira och äta gott.

Igår kom fina vännen och hälsade på efter den dryga timmen i bil hit. Vilken himla tur att hon hittade denna blogg, att hon hängde med på Ladies Night kvällen i fjol som jag fixade via denna blogg. För åh som jag tycker om henne och fått en toppen vän i.
Så livets vägar kan ta oss. Och vore det inte för vår gemensamma nämnare med att vara mamma till barn som mina, så hade våra vägar inte heller korsats. Så tacksam. Så in i vassen.

Hon har varit invid mitt eviga blå på semester. Min västkust. Jag fick en sådan fin lite gåva som gjorde mig så glad. De hade tänkt på mig där invid vågorna och strandpromenaden. Hennes yngsta grabb hade plockat dem med omsorg.

De hade tagit med sig en bit av havet hem till mig.


971344_10151827027292275_1063709098_nMeusfortuna. Min lycka.
Vad skoj att ni är så många som följer mig på INSTAGRAM!

*

Ja ni fina. Nu lär jag pyssla om My Love idag. Förbereda lite inför helgen.

KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

IMG_8995[1]

 

Vi kom till den lilla sjö idag igen som killarna badat i innan de kunde krypa. Så många år har den varit ”vår” och det är hit vi åkt med picknickkorgen redan vid åtta draget när de var mindre. Åt frukost på bryggan. Badade helt ensamma fram till tio tiden.
Den sjön är fortfarande en favorit fast det är en bit att åka ut till den. Gör det gladeligen än.

Minns tillbaka de två somrar då det var så sällan som Sam hittade ut dit. När han väl gjorde det så var vi lyckliga hela familjen.
För två år sedan minns jag junior säga
Mamma det här måste väl ändå vara den bästa dagen på hela sommaren?
Även han kände av storheten av det. Och nu är han nästan där själv. Att det tar emot att åka iväg. Ut bland folk. Men han gör det. Om vi handlar på rätt affär. Åker till rätt sjö.

Där det inte är andra människor han känner igen.


IMG_8996[1]Frukost på bryggan 2001 med mormor

 

‘Båda killarna följde med till sjön. Och juniors bästis. Skönt att vi har denna lilla sjö som vårt andningshål. Sam och jag hade mysiga samtal på bryggan. Sådana som man verkligen uppskattar. När det blir en dialog. Diskussion. Ett levande samtal ifrån båda parter.

Väl hemma börjar Sam planera inför att riva väggen till det lilla rummet intill som han har. Gästrummet som jag precis gjort i ordning så fint. Suck. Men han vill ha ett större rum och de rum som han hade ett tag, som är större trivdes han aldrig i. Det rum som nu blev vårt sovrum. Han vill ha sitt rum mot sjösidan så han kan titta ut över vattnet från sitt rum. Rogivande.
SnickarMalte kan du komma hit med ditt team?

Vet inte hur många av er som lyssnade på Karlavagnen igår. Men för den som vill kan lyssna 19 minuter in i programmet där jag fick förmånen att prata med Nanne Grönwall om Kung Över Livet. Ni lyssnar här Riktigt skoj att få vara med 🙂

Vem vet vad det genererar i en framtid? När vi börjar poppa upp lite varstans med det vi nu dragit igång.


IMG_8994[1]
Vill bara visa upp min fina byrå jag fyndade igår.
Passar perfekt till det turkosa sovrummet!

Kramen Mamma Z
*

 

 

Read Full Post »

IMG_8969[1]

Pojken med de blåaste ögon jag vet orkar inte mer.
Det jag får höra i nattens timma, när natt övergår till gryning. Det skall ingen mamma behöva höra. Inget barn behöva känna.
Han fick må bra några dagar innan släggan slog omkull han rejält igen. Längtan efter morfar blir så stark. Att få komma dit han är på himlens ängar.

Där det inte gör ont att finnas till.
Där kampen inte är så övermäktig med att orka ta nästa andetag.

IMG_8968[1]

Då jag intar morgonkaffet på balkongen är det svårt att njuta av sommaren. Just idag. Efter det jag fick höra. Igen. Liknande jag hört tidigare men att det nu blivit allt jobbigare. Allt tuffare med det som skall bekämpas. Segras. Övervinnas.

Jag träffade en bekant häromdagen. ” Ja ni är så duktiga som kämpar på med allt”. Jo. Vad har vi för val?

Det blir tufft att själv läka nu, samla kraft när man är som ett sipprande kärl. För jag blir dränerad på energi när det blir så här tufft med Junior. Jag skulle ljuga annars. När man somnar vid fyra tiden och först då får sin välbehövliga sömn innan nästa barn väcker en och behöver min tid och uppmärksamhet.

Men ikväll ni fina. Då skall jag prata i etern igen. ( Karlavagnen ca kl 22.30 i P4) Om det jag brinner så för. Så att andra slipper gå igenom det jag fått göra med båda mina barn.
Förhindra att andra barn skall må som mina.

Att livet inte skall vara en kamp på liv och död.

IMG_8970[1]

Hittade ett hjärta på stigen
Ett budskap?
*
KRAM mamma Z
*

Read Full Post »

IMG_8955[2]

Blev uppringd av Karlavagnens redaktion i Fredags. De vill ha med mig i morgondagens program där temat är ”Mina ungar och andras ungar”
Jag skall få prata om drivet jag har för Kung Över Livet. Om vad det är som gör att jag bryr mig om andras ungar och inte bara mina egna. Få berätta om det andra fantastiska mammorna som gör samma sak och hur vi nu jobbar på med att rodda galan.

Superkul! Dels att programledaren är Nanne men givetvis att detta når ut till svenska folket som lyssnar. Vad vi gör och varför. Att det får en spridning.
Folk som inte har en susning får nu iallafall en viskning om det. Våra barn.

Mina och andras barn.

 

IMG_8945[1]
Ni slår på radio P4 imorgon måndag strax innan halv elva.
Jag kommer att var där då.

Kram Mamma Z
med Filur vilandes på mitt bröst

*
*

Read Full Post »

IMG_8925[1]

 

Gårdagen var en underlig dag.
Den var alldeles vanlig. Så som andra har det jämt. Normal. Vi var nästan som i chock jag och My Love. Shit. Var det så här det var?

Snälla mormor visste om hur mycket vi behövde komma hemifrån. Som ett par. Om än för en kort stund.
Vi gick ut och åt lunch. När det hände senast minns jag inte. Måste vara över ett år sedan. Vi hade tiden att göra ärenden på stan i lugn och ro utan att behöva stirra på klockan och jäkta. Märklig känsla.
Att vara som alla andra.

Frågade Junior om sjön. Att få svalka sig. Bada och ta en paus ifrån att bara vara hemma. Ta med kompisarna. Få sol på den bleka kroppen. Det slutar med att Sam och My Love också följer med. Att vi måste ta 2 bilar så att sällskapet får plats. Nu börjar det kännas riktigt konstigt. Att hela familjen åker till sjön. Att Sam badar och njuter av det. Att Junior utmanar sin ångest och har kompisarna med som stöd och sköld. Utifall att.

Vi bara tittar på varandra och ruskar sakta på huvudet.


IMG_8879[1]Vacker solnedgång i vår lilla sjö och tomt

Livet det normala fortsätter.
Vi grillar ute. Hela Ohana samlad, vilket är ovanligt att vi äter alla fyra invid samma bord och tid. Junior har börjat spela WOW med kompisarna och Sam hjälper snällt till och förklarar. WOW expert som han blivit genom år av spelande.

Vad var det där för dag?
Tacksamhetens dag visserligen, men så underlig. Allt det vi gjort under dagen är sådant som andra bara tar för givet att det skall vara. Vår vardag ser helt annorlunda ut kan jag lova. Vi blev så påminda om igår hur livet kan se ut, hur det borde se se ut, men som vi sedan länge glömt bort hur det är.
När sedan guldkornen glimmar till då njuter vi som få kan förstå. När vi nu har två barn med speciella behov och fungerar långt ifrån alla givna ramar. Sedan när allt bara klaffar. Att mamma kunde komma och vara här.

Halleluja moment. För den som inte varit här kan inte förstå det.

Idag fick jag med mig båda killarna igen. Juniors bästa vän med. De badade och badade . Jag hade glömt hur länge man kunde få stanna kvar vid den sjö.

En del av det som en gång var vårt blev det idag igen.

IMG_8922[1]


Denna bild tog jag idag på killarna och lade ut på min Instagramsida
Ni blir fler och fler som hänger på där jag bildtwittrar.
Som en slags mindfulness. En form av terapi. Som kanske kan vara till glädje för er andra.

Kram mamma Z

*

Read Full Post »

Med på Instagram

IMG_8807[1].
Oj. Vad många ni är av mina läsare som blev följare till min sida på Instagram. Superskoj!
Jag välkomnar er varmt och alla ni som kommer att gå med mig.
Min resa tillbaka. Där jag skall liksom bildtwittra om att ta vara på det lilla ljusa
som finns i livet oavsett hur mörkt det är omkring.
Om min resa tillbaka.

Ni hittar mig med namnet Meusfortuna.

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

IMG_8779[1]
 ‘
Nu finns jag på Instamgram.
För min egna skull att överleva det här. Som en terapi.
För er andra som behöver lyftas. Känna mitt hopp. Se det lilla i det stora. Lite eftertanke. Mina devis. Mina tankar. Som att twittra fast kompletterande med bilder som alltid varit mitt uttrycksmedel.
Ni kan söka efter mig på Meusfortuna.
Meus som betyder Min på latin. Fortuna som betyder Lycka.

Jag skall leta efter den. Varje dag. Min Lycka.
Och jag skall finna den hur jävligt det än är här. Någonstans måste den finnas. Skymtas.
Lyckan. Den skall dokumenteras på ett socialt forum. Bara för att påminna mig att den finns där varje dag. Tätt intill. Som en skugga till allt det som tynger mig.


IMG_8783[1]

Ni som läser här vet vad som hänt. Som händer.
Ambulansfärden då ett stressat hjärta skrämde skiten ur mig. Den underbara läkaren jag fick träffa den natten och som verkligen tydliggjorde vad min stress gjorde med min hälsa.
Vad jag skulle behöva för att återfå den. Hälsan. Orken. Energin.

Läkaren jag träffade idag var en mycket klok sådan. Hon sjukskrev mig i 4 veckor utan att ens diskutera något annat. Fick ytterligare en medicin att ta, plus invänta beteendevetaren.
Kändes lagom kul att gå till chefen med mitt intyg då jag vet att det är svårt överlag med vikarier i vården och än mer nu i semestertider. Men för de på jobbet är mitt liv ingen nyhet. Inte min hälsa heller. De har väl liksom jag undrat hur långt det skall gå.
Men nu finns det på papper. Diagnosen. Den som talar om hur illa ställt det är just nu.

Det är bara att läsa denna blogg två år tillbaka i tid för att förstå varför det är som det är. Det senaste halvåret synnerhet.

Det är en kamp för att båda mina barn skall behålla/återfå hälsan.
Nu har jag samma match själv att genomgå. Flera ronder.

I fler rinkar än jag har lust med.


IMG_8784[1]

Kram Mamma Z

*

Read Full Post »

IMG_8745[1]

Så var han då hemma hos oss. Katt nr tre. En del av Ohana. Ytterligare en källa till glädje och kärlek.

Fick åka till Dalahästens rike och hämta hem han igår kväll med mamma som sällskap vilket var skönt. Så grymt trött av att bli väckt natt efter natt av antingen Sam som vaknar vid tre och inte kan somna om, eller av den lilla med sin ångest.
Så grymt trött av den psykiska press jag befinner mig i.
Som i ett vakuum där man bara väntar ut tiden. Som när fienden anfaller och man gömmer sig i skyddsrummet så gott man kan tills de farit sin kos igen. När man tittar fram igen och har ingen aning om hur slagfältet ser ut eller hur omfattande skadorna är.

Det kom en kallelse till beteendevetare. Om 7 veckor får jag komma. Jag skulle behövt vara där idag allaredan. Att vara sjuk i själen av allt, att de sätter sig som fysiska symptom som fick mig att ringa 112 för två veckor sedan. Att jag har kvar symptomen på stressen fast inte  hjärtat rusar längre. Men det finns annat som gör mig eftertänksam. Vaksam på min hälsa.
Skall till läkaren imorgon så får se vad hon säger om allt som varit och är.

IMG_8746[1]

Den lilla krabaten heter Filur. En liten Filur med rejält skinn på näsan för det var han som skrämde våra andra katter och inte tvärtom. Det var han som tog Diablos obligatoriska plats bredvid mig i sängen i natt.
Klart att han är välkommen hos oss. Redan så älskad och efterlängtad.

Har tänkt på de dagar som kom och gick. På det jobbiga. På hur livet ser ut för oss nu.
Vilken himla tur att jag har Kungen mitt i allt. Att kanalisera all frustration där, att veta att de arbete vi idag lägger ner idag gör nytta i en morgondag. För andra barn. Så att de inte mår såsom mina fått gjort och stundom gör. Så att deras föräldrar inte behöver släpa sig fram på blodiga knän.

Det ger så mycket tillbaka redan. Så många intressanta möten. Så mycket som väntar framleds som bara går att sia om. Men som jag kan ana vidden på.
Är så tacksam att det händer just nu. Just här.

För det behövs mer än någonsin i en stundom okunnig värld kring barn som mina.

IMG_8751[1]

Puss vår nya Ohana.
Kram till er andra.

Mamma Z
*

Read Full Post »

IMG_8705[1]
Ni vet den där känslan man har när man är under vatten för länge och man känner paniken växa för att man måste upp till ytan att få luft. Man befinner sig en kort stund där inunder sedan bara måste man upp och syresätta lungorna med ett djupt andetag igen.

Det måste vara något liknande som Junior får. Panik. Total och han upplever hur vi hela tiden håller hans huvud kvar under vattnet och tillåter han inte komma upp att andas.

Jag har ingen aning om vi drev det för långt för att få han med till Vallonbruket och farmor. Kusinerna ifrån Dalahästens rike som skulle komma dit och de små kusinerna som bor där. Ångest medicinen hjälpte inte ett dugg för det var som att ta med ett djur till slakt. Det motståndet, så vi bokstavligen lyfte in honom i bilen.
Jag hade resan till Dalahästens rike i färskt minne att det gick bra när vi väl var på plats. Utbrottet som kom var en blandning av ren panik, ångest och ilska. Han blev arg för att vi vägrar lyssna på hans bön om att få slippa. Bara få vara kvar hemma. Spela med kompisarna som han älskar så högt att göra. Där han slipper konfrontera verkligheten och det som gör ont.


IMG_8706[1]

Just nu är det ”hata mamma” som gäller.
För att jag tvingade honom. Jag har ingen aning om hur han tänker eller känner. Han är för arg på mig för det. Besviken. Så han vägrar prata om det. ” Fuck you” är det svar jag får.

Men jag såg hur han glimmade till i Vallonbruket med sina jämnåriga kusiner. I leken med den lilla tre åriga kusinen. I alla de stunder som han badade bland andra som han inte kände, för då går det bra.
Han deltog i livet även fast det kanske inte nu upplevs som någon höjdare.

Magkänslan känns inget vidare för jag har så svårt att veta om det var rätt eller fel. Om vi var ”on the edge” där vi inte borde tagit med honom, trots att det gick bra när vi väl var på plats.
Bup är inne på att även Junior kan ha en asperger diagnos och då måste han även ha hamnat i någon låsning som är svår att komma åt om jag ser tillbaka på gårdagens tumult.
Fy. Känns så hemskt att behöva bevittna detta. Han mår dåligt ändå som det är. Det räckte liksom redan innan.

Funderar en del kring hans spelande. Trygghetszonen. Har vi låtit han suttit för mycket? Så det nästan liknar ett beroende nu och det har han svårt för att bryta?

Snälla ni som läser här och sitter inne med erfarenheter som liknar det jag nu berättar. Kommentera gärna för att hjälpa mig och andra att förstå det här.

Gode Gud. Vad är det för stormigt hav du har tagit med mig ut på?



IMG_8703[1]
Kram Mamma Z
*

 

Read Full Post »

IMG_8631[1]
 ‘
Låt livet komma. Ta emot det. Göm dig inte. Delta. Gör det försiktigt men gör det. Delta. Försök. Gång på gång fast det är så tufft. Det kommer att ge sig.

Om en timme skall kriget börja igen. Då skall vi iväg till kända marker men ändå så vaknar du med ångest över att vi åker. Jag är beredd på en tuff strid för att du skall följa med till Vallonbruket. till farmor och farfar.
Dit kusinerna är på väg. Även dina småkusiner skall du få träffa. De som fortfarande är så kravlösa att vara med. Nyss lärt sig både gå och prata. Du fixar det.

Du vet om vilket krig vi kommer att ha. Du har bestämt dig för att vara hemma. Jag har bestämt mig för att du skall med. Ångesten skall inte få klättra dig.
Vi har behovsmedicin när det blir som jobbigast. Den fick du lov att ta nu. Kanske hjälper den dig lite. Jagar bort demonerna. Dementorerna. Vildvittrorna.

De finns de som far och flyger på sommarlovet utan problem. Det gjorde vi också förut. Tog det så för givet.

Kom älskade unge. Kom fram.
Världen är inte så hemsk som du tror.


IMG_6310[1]Kram mamma Z
*

Read Full Post »

IMG_8620[1]


02.23
Mobilen intill mig ringer. Två våningar ner har Junior sitt rum. Sin kamp. Han vet att han får ringa två våningar upp och väcka mig. Vet att jag alltid finns där för han. så han ringer ifrån sin mobil till min.

Fighten har pågått allt för länge att han själv känner att han tappar kontrollen. Ångesten tar överhanden, tar strypgreppet. Kommandot. Tankarna om livet blir för många, blir bara för mycket.
Förlåt för att du så sällan får sova nu mamma. För att jag väcker dig så ofta nu. Men jag klarar inte det här på egen hand.

Vi pratar ett bra tag i pojkrummet. Natt övergår stilla till dag utanför. Det ljusnar.
Jag tänker tusen tankar. Tusen känslor som vandrar. Tar ett snack med Gud. Igen.
Halv fyra först somnar han. Utmattad. Kudden är blöt av alla tårar. Rummet fyllt av den vånda som finns i den unga kroppen.

Junior börjar mer och mer känna sig fängslad i sin situation. Han vågar inte längre åka med bästisen och äta på Kina restaurangen. Vågar inte åka till badhuset. Vågar knappt ta cykeln till Coop och handla. Ångesten är ständigt hack i häl. Kliver in i hans kropp när den själv får lust.

Det känns som någon har stulit mitt liv mamma. allt det som jag kunde göra förut kan jag inte längre.
Där och då brister det för mig och jag gråter stilla under täcket så att han inte hör.

Bilden ovan ifrån ifjol då vi var uppe i Kaknästornet blir med ens en visualisering av hans känsla.
Där bakom står han och ser ut på livet som finns.
Men han kommer inte åt det själv just nu.


IMG_8616[1]

Mitt i allt med Junior börjar Sam få det jobbigare och jobbigare. Tiden börjar blir ett dilemma vad den skall fyllas med. Samtidigt som han inte vill någonstans. Eller är det att han också har svårt för det såsom Junior men inte kan sätta ord på det?
Jag kommer med tjugo förslag och han nappar på ett. Vi kommer längre fram att åka ut till min morbror för att åka fyrhjuling och en tur med deras båt.
Men fram tills dess har vi flera veckor att försöka göra något.

Njut varje minut. ”Just nu är en lycklig stund”.
Jag kämpar och kämpar efter de stunderna men sjunker allt djupare nu. Hjärtat går som en knackig gammal traktor ifrån Öst och är så glad att jag har en läkartid nästa vecka. Men har ändrat i min medicinering som gör att jag skall slippa den hjärtrusning som för en vecka fick mig att ringa efter ambulans. Som fick mig att tro att det var bara 43 år jag skulle bli.

Orkar jag att jobba när det är så himmelens tufft här hemma?  Jag har kämpat tappert ska ni veta med att gå till mitt jobb fast jag varit sjuk. Batterierna stundom helt slut. Och om jag känner mig bräcklig nu när jag är inne på min 2:a semestervecka, hur ska jag då må av att gå till jobbet?
Jag älskar verkligen mitt jobb. Mina fina jobbarkompisar.

Jag brukade älska livet med, men att just nu vara mamma till dessa fina fina killar är det tuffaste jag utsatt mig för.
Folk kan skryta om att springa Maraton.

Just nu så gör jag det varje dag.

IMG_8621[1]Dolan och Diablos syskon.
Och texten till är riktad till SÅ många av er.
Ni vet vilka ni är!
*
Kram Mamma Z

*

Röstningen på min bild går bra förresten!
Jag är bara 18 gillningar efter den som leder så ni som inte har GILLaT min bild,
Ni går in här och letar reda på min bild och trycker på GILLa knappen!!
Jag och Junior behöver komma bort och vinna det här. 2 Övernattningar i Smögen på hotell inkl mat

Tusen Tack ni som redan röstat!
1013720_10151798824012275_2089716166_nSå här ser min bild ut
*

Read Full Post »

Older Posts »