Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2013

IMG_9349[1]

.
Det är konstigt att allt alltid skall styras efter er och Sam. Att vi alltid måste rätta oss efter det. Ni lyssnar så sällan på hur vi vill ha det.

Jo. Jag har fått höra det. Hur man än har förklarat hur Sam fungerat genom tid finns de dom som inte velat ta sig till det. Jag har bett dem läsa denna blogg då det är och varit ett utmärkt redskap att se en sida som annars är svår att nå och förstå.
De som hade svårt att anpassa sig efter de behov Sam hade och har, de som nu även Junior bitvis har, finns inte kvar i vårt liv.

Antingen stod de inte ut med oss eller också kände vi att det blev allt för jobbigt att lägga energi på att alltid behöva försvara oss. Eller en kombination ifrån båda håll i olika grad.

Till en början gör det ont att höra. Efter tid förstår man hur utbrett oförståndet är kring barn som mina överlag i samhällets olika skikt. Man förstår att de finns dem som vill lära, som vill vara lyhörda.
Så finns de dom som vägrar ta in någonting.

Och man lär sig att somliga går det inte att frälsa.


IMG_5291[1]

 

Jag har hyllat My Loves barndomsvänner många gånger om i denna blogg. Att även fast de lever ljusår ifrån vårt så blir det aldrig konstigt eller krystat. Besvärligt. Det finns alltid en lösning som accepteras.

När vi var i en sommarstuga för några år sedan var det en mulltoalett där. Vi skulle stanna kvar i nätterna tre och Sam hade problem att gå på denna toalett som yttrade sig till ett utbrott och panik av att inte kunna nyttja.
Fina vännen A fanns sig rätt omgående. Han sade sig ha ett ärende in till macken som låg nästan 1½ mil utanför och där hade de en superfräsch toalett som Sam kunde låna för ett speciellt behov.
A hade inte alls ett ärende in, men han räddade sannerligen vår vistelse där och då. Gjorde sig detta besväret enbart för Sams skull.

Ni kan inte ana hur sådant känns.
När det blir att både vi och Sam annars många gånger känner hur vi bara blir till besvär.

IMG_9332[1]


KRAM MAMMA Z

( Som ni hittar på Instagram under Meusfortuna )

*

Read Full Post »

IMG_9319[1]

Så härliga dagar det varit. Utan dessa varma dagar hade jag inte fått med mig Junior någonstans. Inte Sam heller för den delen.
Det är till sjön de åkt med. Nu har vi varit ut så många vändor att jag tappat räkningen.
När Juniors bästa vän följer med så har det inte varit problem att få med Junior heller. Men det har stundtals blivit jobbigt när vi väl varit på plats, men han har hittat sina strategier och vännen har bara gillat läget när saker görs på ett lite annorlunda sätt.
Sam har hängt på mer när lusten infunnit sig. Men det finns begränsningar där med vad som funkar och inte.

Jag har försökt vara ute så mycket det går. Allt för mitt egna välbefinnande. Balkongfrukostar. Häng i hängmattan. Kaffe i min blomsterberså. Promenader.
Snart är denna årstid över och jag kan börja sörja det redan nu. Jag är sommarflicka och måste vara född i fel land som ogillar kyla så.

Ni som ännu inte röstat på min bild på Junior förresten på facebook och hjälper mig fram till vinsten om 3 övernattningar i Sotenäset ( Smögen bla ) gör det genom att klicka och GILLA här . Där SISTA dagen att rösta idag!



IMG_9320[1]

Sam börjar mer och mer hungra efter kunskap som skolan kan erbjuda och han har redan börjat på egen hand att läsa på. Intresset för Kemi har ökat lavinartat och vi lånar böcker på bibblan, köpt egna kemiböcker på engelska, försett han med stor affisch på periodiska systemet.
Så nu måste skolan anpassa sin kommande hemundervisning utefter hans stora intresse så kanske det andra ämnena kommer på köpet. så småningom.
Det är så härligt att se hans längtan efter kunskap, då den inte fanns alls för bara två år sedan. Men om det är som läkarna säger att han var utbränd av svensk skola så greppar man att det inte fanns någon energi över till sånt alls.

Junior däremot kan kräkas av att vi bara stavar till ordet s.k.o.l.a nu, får ångest och panik. Men jag har lovat honom att skolan skall ske med ett steg i taget och att skolan måste lyssna in honom och den jävla sjukdom han fått.

Ja detta blev verkligen sommaren den annorlunda. Tänker på den ambulansfärd jag fick göra som påtalade hur en mamma kropp blir i slutänden av allt som jag gått igenom den senaste tiden med båda mina killar. Att jag blev sjukskriven och hemma i huset under 8 långa veckor.

Tänker på min Ferdinan som trivs bäst hemma och den lilla som knappt förmår sig någonstans.
Just nu är det bara att försöka gilla läget så gott det går.


IMG_8925[1]

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

1016857_670117646349710_554299783_n
J
ag och finvännen pratar om livet.
Om det som blev och det som vi en gång haft. Hur stor saknaden blir. Hur ont det bitvis kan göra. När livet krymper och man blir som in målad i ett hörn. När man smakat på friheten. Vetat om vad hälsa innebär för sina barn och man ser hur det sakta tas ifrån dem.
När man ser hur de vissnar ihop likt en blomma som inte får vatten.

Jag måste tänka att en dag blir allt det där mitt igen. Det som jag nu saknar så i stora mått. Att det kommer. Inte idag när längtan är som störst.
Men att det kommer i en morgondag.

En del av mina tankar och jakten på att hitta de små ljusglimtarna finns som bekant på Instagram under namnet MeusFortuna. Min lycka. Där jag bildtwittrar.
Men jag har så många av er läsare som inte har Instagram, så nu finns faktiskt MeusFortuna på facebook och ni hittar den sidan HÄR.
Så nu är det bara att in och gilla. *Ler*



IMG_9259[1]

My Love får hit barndomsvännen som gör ett spontan besök och åker de 18 milen hit.
Vi grillar och myser i sommarvärmen sedan skickar jag ner herrarna till vår fina hamnkrog. De får sannerligen en trevlig kväll ute ihop på krogen och My Love är så väl unnad detta. Är så glad att han har så fina vänner som aldrig har svikit oavsett vilka stormar vi haft i Ohana.

Dagen efter smiter vi iväg på loppis innan killarna vaknat. Senare under dagen beger vi oss till den sjö som nu inte har någon algblomning. Ingen favorit sjö men helt okej att svalka sig i när temperaturen ligger runt 30 grader.

Nu har My Love semester först. En sen sådan, men han känner samma som mig. Att det är inte semester i den bemärkelsen som man tänker sig. Som man önskar sig. Som man behöver.

Själv är jag sjukskriven i 1½ vecka till. Nu har det jobbigaste symptomet på stress lagt sig iallafall och det är hjärtklappningen. Förr kunde jag ha den i timtal och kände av den som mest när jag skulle sova. Kärlkrampen kommer och går, den stressutlösta men inte lika mycket som tidigare.
Jag tappar fortfarande namn på personer och saker. Häromdagen stod jag bara och stirrade på ledstången ner i källaren och hittade inte ordet på vad det heter. Hur läskigt som helst.
SRRI medicinen jag nu äter börjar så sakteliga göra sig bekant med mina celler som inte reagerar lika starkt på det längre. Skönt att de värsta biverkningarna gett sig.

Måtte både jag och mina killar ha sett botten och vara på väg upp till ytan alla tre nu.

IMG_9292[1]

Kram Mamma Z
( och sötaste Filur )
*

Read Full Post »

IMG_9236[1]

Filur Filur älskade katt. Vilken glädje du redan för med dig. Sådan kärlek och källa till lycka för stunden. Myser med Junior i hängstolen en stund innan äventyret väntar runt nästa hörn. Då du fångar en groda eller jagar trollsländorna som mellanmål.

Är det inte Junior som håller mig vaken numera så är det Sam. Han har sämre och sämre med sömnen vissa nätter och vaknar vid tre-fyra draget. Det blir att han väcker mig av olika anledningar och sedan har vi båda så svårt att somna om på varsitt håll. Jag har hört att många unga med adhd/as diagnos kan sova bara några få timmar för att sedan vakna mitt i natten.

När han var mindre, hade han så svårt för att komma till ro. Ofta fick jag massera både rygg och fötter. Berätta påhittade sagor i mörkret tills jag själv nästan somnade. Klia ryggen. Ett tag älskade han då jag sjöng för honom.
När han var runt elva fick jag lov att sova kvar på en tältsäng. Han ville veta att vi var där då han somnade och utifall han vaknade.
Ibland dög My Love också så att jag fick sova i en riktig säng.


IMG_9234[1]

Sommarkvällen igår var nog den varmaste på hela sommaren. Båda killarna ville ta sig ett kvällsdopp och Juniors bästa vän följer med. När vi kommer till ”vår” sjö så ser vi att det går inte alls att bada. Kvällen är som gjord för ett dopp och vattnet har väl aldrig sett mer inbjudande ut än just denna kväll. ( Förutom ansamlingen av det gröna som fanns i vattnet vid närmare titt )

Tursamt nog har jag ett ess i rockärmen som båda mina killar köper. Vi beger oss till andra änden staden och en annan skogssjö. Jodå. Den funkade och doppet blev av. Härligt och jag kan just där och då känna. ” Just nu är en lycklig stund”
Det var länge sedan som jag kunde känna så,
Allt för länge sedan så det var skönt att kunna få ha den lilla lilla stunden av lycka i min värld.

IMG_9250[1]
En härlig bild på Mormor Z omgiven av
3 katter som vill ha Sheeba
Tack för att du bryr dig så mycket om oss älskade mammsen!
*
KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

IMG_9197[1]

Sam har länge varit trångbodd.
Vid två tillfällen så har han haft sitt rum i det störa sovrummet som huset har. Dryga 14 kvm. Men inte trivts oavsett hur vi försökt få till det. Kanske ligger det på fel sida, han vill ha rummet neråt sjön, sen ville han ha det mindre. Mindre innebär ett rum på 8 kvm. Det blev för litet och irritationen stor.
Det gick att lösa tack och lov.

Pappa sade alltid att spett och slägga löste mycket i gamla hus och kan bara hålla med. My Love rev garderoberna som bara användes för klädförvaring. Jag spacklade och målade och vips blev rummet så mycket större och mer lättmöblerat.
Där garderoberna bara stått och tagit plats blev det nu en utmärkt hörna för att sitta med datorn.


IMG_9202[1]
Garderoberna som nu är ett minne blott

Junior har det tufft än på sin resa. Väcker mig om nätterna vilket han gör helt rätt i. Jag somnar runt ett tiden då Sam stökat klart och kommit till ro. Junior väcker mig en timme senare med alla sina demoner. Vildvittrorna. Dementorerna som inte låter han vara ifred.
Innan han kommer till ro och somnar, innan jag själv gör detsamma efter allt jag får veta är klockan runt halv fyra.
Det börjar bli dag ute och jag har inte fått min sömn på långa vägar.

Sam kan väcka mig sedan vid åtta tiden. Då har jag fått sova runt 5 timmar. Och när han väcker mig är för att jag behövs på något sätt. Det är sådan tur att jag är sjukskriven mitt i allt. Samtidigt frågar jag mig hur jag skall hinna läka och samla kraft, för det är ju det som är vitsen med att jag just nu inte är på mitt älskade sjukhus och jobbar.

Vi var på bup igår. Pratade om junior. Vände och vred. De frågade hur vi gör för att orka med allt som är nu. Ja, vad gör vi?
Tar en dag i taget, ibland tar jag bara en timme i taget. För jag orkar inte mer än så.
Gråter ofta. Förbannar omständigheter.
Deppar stundtals över att världen blivit så liten kring oss. Har svårt att ta in andras lycka över sommar och sol. Över hur mys det är invid hav och solvarma klippor. Utflykter hit och dit, semestrar, camping och hotellfrukostar. Vyer som vidgas. Nya platser. Nya upplevelser.
Jag har haft allt det där jag med.

Nu får jag nöja mig med utsikten från vår balkong.
Jag försöker att se det vackra i det med.

IMG_9199[1] KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20130723-234330.jpg
 Väntrum. Det känns som om jag sitter där. Vrider och vänder mina händer nervöst. Vet inte vad jag väntar på mer än att få tiden att gå. Att något skall hända.
Svårt att se nyanserna just nu. De små små förbättringarna. Det är som om jag varit på denna plats väldigt länge nu och jag känner hur livet som borde pulsera i mina artärer inte gör det. En otäck känsla för oavsett hur tufft den varit så har det aldrig varit så här. Att livet är satt i pausläge.
Det är som i pjäsen ”I väntan på Godot” där det sitter två herrar under ett träd och väntar på någon som inte kommer.

Medicinen jag äter nu vet jag är ett riktigt rävgift till en början. Ett SSRI preparat som skall hjälpa mig på sikt. Men de första 14 dagarna kan de sänka en rejält och man blir som i en djup depression. En oro som inte går att beskriva, man sitter fast som i ett skruvstäd och det bara kryper i hela kroppen. Holy shit vilket dunder det måste innehålla de små vita pillren. Men jag måste prova dem.

Jag måste bli räddad ifrån att gå i kras helt.

IMG_4734[1]

‘Min önskan på nyåret verkar inte ha gått i uppfyllelse än

Jag och My Love slår ut Sams garderober. Allt för att få större yta i det lilla rummet. Vi tycker att det blir bra, frågan är vad han tycker. Nu har det varit motigt hela dagen idag med det mesta. Småsaker som inte blivit som han tänkt sig, kombinerad med viss tristess av att bara vara här hemma. Tonåring mitt i allt. Småsaker som jag lovat att göra men som inte blivit av brukar vara jobbigt för han och ett stressmoment för mig.

Jag måste förstå han. Hur jobbigt det måste vara att vara just Sam nu. Snart 15 år. Som inte vet hur skolan slutar för hans del. Som inte vet hur livet blir runt nästa hörn, när jag börjar prata om ”sen när du flyttar hemifrån”. Som har svårt att fylla sin fritid just nu. Tonårshormoner på det. Någonstans ta in sin adhd och asperger och vad de ger han för styrkor och svagheter att handskas med.

Idag fick fokuset ligga på att förmå han att genomlida dagen så lindrigt som det gick.
Att jag förmådde göra detsamma.


20130723-234339.jpg

Filur ger så mycket glädje och kärlek.
Det är som han redan förstår en katts stora uppgift
hos oss i Ohana
*
KRAM
MAMMA Z

*

Read Full Post »

Dit min längtan går

1013720_10151798824012275_2089716166_nu

B
ilden jag tog på junior för 3 år sedan och som är en solklar favorit. Som betyder så mycket. Klipporna invid mitt eviga blå. Då han fortfarande var ett barn som mådde som ett barn ska.

Jag längtar hit nästan hela tiden. Och nu är jag med i en tävling på facebook och det ser ut att gå åt rätt håll, men jag behöver fortfarande er och att ni går in HÄR och gillar min bild.
Den bild med flest röster vinner 2 hotellövernattningar i Smögen och 1 natt på ett vandrarhem ute på en ö. Vinner jag så har jag på mig tills maj nästa år att åka. Vinner jag så är det ER förtjänst som gillat min bild.

Kram på er så länge!
/Mamma Z

Read Full Post »

Older Posts »