Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2013

20130930-165850.jpg

Soluppgång invid Saltsjöbaden. Där man spelar in så många scener ifrån tv serien Solsidan. Där ute bodde jag och finvännen. Coop Medmera Hotell. 750 kr per pers för 2 nätter. Lyx jag unnar mig!

Det blev en gedigen arbetsdag för Kungen då styrelsen strålade samman. Från Uppland.Västmanland. Småland. Stockholms län.
Så mycket idéer som flödade. Kreativitet. Lösningar. Öppningar.
Främst jobbade vi på med galan. Så mycket bitar att dra i. Så många människor vi måste sätta i arbete för vi kan omöjligt göra detta bara i styrelsen.

Självfallet fanns där tid för skratt. Massvis av dem. Och mer skulle det bli då vi skulle se Måns Möllers ” Jävla Pajas” på Maximteatern.  Oj oj vad vi fick skratta. Önskar så att många som behöver ett befriande skratt fick se denna föreställning. Många som lever livet som liknar mitt. Vi fick tillfälle till en pratstund med Måns efteråt som var givande på många sätt.


20130930-165812.jpg
Ja jösses vilken helg detta blev. Vilken energidepå.
Att vi hamnade på Carola var bara en ren slump att hon uppträdde samma helg som vi ändå skulle vara på plats i huvudstaden morgonen efter. Säkert var det menat så. Att finvännen fick ett härligt Kungen snack med Carola 😉 Att vi fick detsamma med Måns.

Så tacksam över det enorma arbete folk lägger ner på föreningen. Främst de i styrelsen.
På våra barn. På de som komma skall. Läser HÄR att vår insamling snart är uppe i 61 000 kronor. Tänk den dagen vi kan lägga till en nolla efter det. Wow.

Kungen har sannerligen blivit femte medlemmen i Ohana nu. Så ständigt närvarande varje dag med tankar. Närvaro.
Mitt skötebarn.
.
20130930-165740.jpg

Magnifik frukost stund på hotellet.
Tacksam. I massor.
Mitt i allt som stormar när jag väl är hemma igen.
*
KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20130929-171443.jpg

Under 30 år har hon funnit invid min sida. Artisten Carola.

På ett eller annat sätt med det hon företagit sig. Det hon sjungit. Gett ut på skiva. På senare tid privatpersonen Carola då jag läser hennes blogg som ger mig så otroligt mycket just nu när det är tufft att leva detta livet. Hennes tankar om livet i stort som smått fast det är så olika liv vi lever.
Folk har sina starka åsikter om henne, men varför kan man inte få vara den man är utan att hela tiden bli ifrågasatt? Precis som det är kring våra barn många gånger.
” Var si eller så så att du passar in i normen normal så det blir bekvämt för oss andra.”

20130929-175659.jpg

Nu åkte jag och finvännen Anette till Stockholm och Berwallhallen i fredags. Carola hade blivit inbjuden att sjunga där till symfoniorkestern och detta var min elfte konsert med henne.
Säger bara detta. Ingenting kan slå det här! Det var makalöst bra! Once in a lifetime upplevelse!
Urvalet av låtar. Arrangemanget till låtarna som gav de ett nytt liv. Ny tolkning. Jösses. Blev golvad flera gånger. Minnen som väcktes till liv då man satt med LP fodralet och textkonvolutet och lärde sig sångerna utan till som 13 åring.
Sånger som är så starkt förenade med kampen som jag har haft och har med mina killar. Texter som berör mitt liv. Min färd.
Min riktning mot okänt hav.

Jag är så tacksam att jag åkte. För detta var sannerligen en upprustning av mina endorfiner. Min kurator säger att man skall göra sånt man mår bra av. Och nu var det egentid De Lux. Något jag inte haft på mycket mycket länge i denna omfattning.

20130929-180002.jpg


En härlig stjärna som bjussar på sig själv till fansen efter allt jubel och applåder. Signerar skivor. Bilder. Småpratar.
För många år sedan sålde jag ut stora delar av min Carola samling men behöll löpsedeln från 1983 som raritet. Fick den  signerad personligen och en liten pratstund med idolen jag har trots mina 43 år. Fick några bilder på oss ihop som vi körde självporträtts stuket på.
Goa fina C. Kramar som var äkta.
Goa fina Anette som följde med mig och vi hade lite projekt kring Kungen som vi klarade av med huvudpersonen för denna kväll. Men det återkommer jag till längre fram * Ler hemligt*

Vi tog oss ut till Grand Hotell Saltsjöbaden där vi skulle bo hela helgen. Detta makalöst vackra hotell. Och så mycket skratt och energi som flödade denna helg. Jösses.
All kreativitet som flödade. Så mycket som har med Kungen att göra.

Men det får ni läsa om i nästa blogginlägg.

20130929-172517.jpg
Finvännen och jag.
Så tacksam att hon kom in i mitt liv för bara ett år sedan.
Massor.
*
KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20130926-185516.jpg

Jag finns på INSTAGRAM. Bildtwittrar. Det som känns aktuellt och som kan ge mig något. Andra förhoppningsvis.
Ni hittar mig på MeusFortuna!! Latinet som betyder ”Min Lycka”

Nu ni fina är det bara MIN helg.
Jag har inte varit borta så länge sedan april då vi hade arbetshelg med kungen. Det har varit jag och killarna dag ut och dag i vad som känns som evigheter. Tror vi alla mår bra  av att jag åker bort.

Imorgon väntar CAROLA på Berdallhallen med finvännen Anette! ( Som jag lärde känna via denna blogg. Så fantastiskt och en riktig själsfrände !! ) Carola som nu firar 30 år som artist. Och jag har följt henne nästan hela resan och hennes musik har betytt stort för mig många gånger!
Vi lyxar till oss och sover kvar på Grand Hotell Saltsjöbaden. Coop MedMera gör det  billigt!

Under lördagen väntar en gedigen arbetsdag med styrelsen för Kungen. Sedan roar vi oss med att se Måns Möller och ” Jävla Pajas”. Komikern som gjorde en show om sin son som har autism.
Grand Hotell står kvar för mig och Anette och innan vi far hem på Söndagen hoppas vi på sol och en gedigen långpromis i Saltsjöbadens vackra omgivningar.

Tacksam för det som väntar. Mitt i allt.

 

20130926-192708.jpg

Junior fick goa kramen för 3 år sedan.
Kanske är det min tur imorgon?

*
KRAM MAMMA Z

.

Read Full Post »


IMG_4894[1]
När tog du dig tiden att SE dig i spegeln. stanna upp och fråga.
Hur mår du?
När tog du dig tiden för reflektion.Eftertanke. Kände efter vad du är på väg i livet.  Vart pekar kompassen? Hur mår din kropp? Vad behöver den för att må bra? eller iallafall må bättre? Ge den rätt förutsättningar. Rätt rustning för att klara av det vi kallar livet.

När man lever ett sådant påfrestande liv som jag gör. Gjort länge.Tillslut pallar inte kroppen mera. För egen del fick jag ringa 112. Två gånger vid helt skilda tillfällen med helt olika symptom på hur stress kan yttra sig när det blir som jävligast.
Jag har haft både hjärtinfarkt och hjärnblödning. Så hemska var symptomen. Kvittot på livet jag levat. En kropp som gick i strejk. En upplevelse som var så stark att den blev sann. Verklig.

Och jag kände att jag dog två gånger i somras.

20130925-203723.jpg

Två barn som har det tufft. Som det varit tufft kring. En skola som inte alltid greppat. Där det varit en kamp för deras överlevnad i skolbänken. En överlevnad för oss som familj. Barn som varit utbrända. Med panikångest. Depressioner. Utåtagerande. Introverta. Som gått sin väg. Som fungerat på ett sätt samhället inte är van att handskas med. Som gjort att vi levt under hot om LVU. Så långt tog okunskapen oss.
Kulmen av all galenskap i all välmening.

Klart som fan att man inte pallar trycket. Att leva så i så många år. Det sliter. När vänskapsband går av mitt i allt därför att några inte kunde vara mina vänner längre med allt som blev. Med den jag blev.
När förhållandet var lika bräckligt som vårtunn is och man inte visste när man skulle falla igenom. När jobbet jag älskar så även kostar på med den stress som ett vårdyrke innebär idag.
När jag var för dålig på att ta hand om mig själv.

Den stress skola jag nu går skulle jag behövt för länge sedan. Införskaffat mig verktygen att vara mer motståndskraftig. Inte göra mig så skör. Att ha stannat upp i tid och kunnat göra små små justeringar som på sikt skulle ha besparat mig så mycket.
Mycket av det jag får lära mig vill jag kunna förmedla till er här i bloggen framöver.

Så ni inte behöver falla lika djupt som mig.
Våra barn behöver föräldrar som håller. som orkar vara mamma och pappa.

Som orkar vara glada och få må bra.

IMG_2852[1]

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

IMG_8969[1]

Min Junior som stänger ute livet. Drar ner rullgardinen. Förmår inte leva det.
Älskade fina underbara unge. Jag står ju här inunder dig. Du vågar hoppa. Jag tar emot dig i fallet så du inte slår dig. Men du måste våga hoppa. Våga ta emot livet även fast det är tufft. Ta in en liten bit i taget. Vilja det. Förstå varför du gör det.
Finna glädje med det.

Jag hatar den tomma blicken som inte ger mig någon ledtråd alls i hur du mår. Hur du tänker. Känner. Vad du vill med livet, det lilla du vill leva det.
Jag hatar att utvecklingen bara går bakåt. Ser hur du blir allt sämre. Möten och möten på bup. Försöker tänka nytt. Göra nytt.

Men vi drar nitlotter hela tiden.

IMG_5277[1]

Det verkar som om luften är slut att andas för dig.
Älskade älskade.
Jag tror på dig. Vi andra runt omkring.

Du måste våga göra detsamma

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20130920-184952.jpg

Lyssna och lära. Skapa kontakter. Bli inspirerad. Peppad. Känna hur rätt energi flödar.
Det jag bitvis får höra på Söders höjder där utsikten är makalöst vacker får mig stundtals att vilja gråta. Rapporten Focus 12 ( finns här att läsa ) påtalar den verklighet jag lever i. Ni finns den på papper. Ingår i ett stapeldiagram.
Tillgänglig för beslutsfattare för att ta rätt beslut. Om de bara läser rapporten. Analyserar den. Frågar skolinspektionen om vart de brister som mest.

14.45 har jag tio minuter till förfogande i egenskap av ordförande för den förening jag och några mammor drog igång. Prata offentligt, något jag inte är bekväm med än att göra. Men det är bara träning och träning som gäller. För prata lär jag göra. Vill jag göra. Hoppas att några av konferensdeltagarna fick med sig lite av det jag sade iallafall.
Stolt att jag mäktade med det fast stressymptomen gjorde allt för att distrahera mig men jag kämpade på och vann över dem!

1-0 till mig!

20130922-100515.jpg

Det är rätt häftigt när jag nu ser min delaktighet i den förändring som måste komma till.

Den förändring jag bidragit till rektorer som har med mina barn att göra. Att man börjar någonstans.
Den förändring jag gör varje gång jag skriver här på bloggen om mitt liv. Om mina barn och deras fall när vi inte gjorde rätt i tid. Inte förstod bättre. När vi nu gör rätt och kan påvisa det för andra.
Den förändring som Kungen är en del av och då är vi bara i början av allt med den. Ingen kan sia om vad det betyder, bara ana.Och det är stort.
Som Camilla på Ungdomsstyrelsen presenterade mig  med liknande fras” Det är inte ofta man får vara först med att presentera något som kan bli stort, men kom ihåg att det var här vi gjorde det”

Avslutningsvis vill jag bara uppmuntra er med att skriva kommentarer!
Att det blir en dialog istället för monolog här på bloggen! Ni är allt mellan 200-500 om dagen så VISA er !!

Ni har säkert massvis att berätta om ni med! Tycka. Reflektera.

IMG_3201[1]
 KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20130920-184931.jpg

.

Jag vill bara gråta, så vackert är Stockholm i natt” sjöng Peter Jöback.

Jag kände nästan detsamma då jag kom till huvudstaden med joggingskorna på och den 10 kilos tunga ryggsäcken ( kändes så iallafall ) Solen hade påbörjat sitt farväl av dagen och den målade slottet i guld och himlen i rosa.
Det tog mig en timme att gå ut till Söders höjder. Utmed promenaden stannade jag och bara tittade på allt som var så vackert. ” Just nu är en lycklig stund” ni minns.

Jag hade åkt till Stockholm i två syften. Det ena var egen tid. Att komma bort, något jag inte gjort på evigheter denna sommar som höll mig fången på hemmaplan. Återhämtning. Bara vara jag. På Ersta Hotell och konferens som inte hade tv på rummet. Det andra var att få utlopp för så mycket av den frustration som finns inom mig när det är som det är kring barn som mina ute i samhället. Här finns nu en väg att gå och nå dit så många av oss strävar med vår mångåriga kamp.

Vägen som öppnas upp genom de dörrar Kung Över Livet för med sig.

20130920-184915.jpg

Vad som sades under dagen är jag i nuläget för trött för att orka med att återberätta. Mer än att jag sannerligen förstår vilka möjligheter vi via vår förening kan ha. En spännande resa som kan vänta på många plan. Vad som är på gång via Ungdomsstyrelsen som var de som hade bjudit in oss.

Tänker på den där natten, då jag dagen efter skriver Detta inlägg KUNG ÖVER LIVET 9 April 2012. Natten då Junior hade gått i tusen bitar och tappat all ork för att leva. Hur jag kände att ”Nu får det fan vara nog. Nu skall du återerövra din tron och bli Kung över ditt liv igen” Tänk om jag vetat hur goda krafter skulle bära fram denna tanke. Detta frö till förändring. Till en förening. Alla underbara som kommit i min väg och förverkligat detta. Utvecklat det. Med gemensamma krafter kommit så långt.
Och ändå är vi bara i början av allt.

En hisnande känsla. Makalöst vad som hänt bara på ett år. Och mitt i all min ohälsa ser jag detta som en del i att läka. Faktiskt. Att ha ett mål och en strävan. Bara jag hittar en fungerande balans.

Ying och Yang när det är som bäst.

20130920-185031.jpg
Nöjd på tåget hem.

Sminkad och fin dagen till ära.
Inte varje dag man pratar inför 150 mötesdeltagare.

KRAM MAMMA Z
:

Read Full Post »

IMG_0484[1]

 
Snart sätter jag mig på tåget.
Har bokat hotell på Söder i Stockholm. Bara egen tid. Bara jag och promenaderna i Gamla stan. På Söders höjder. Jag och min kamera. Mina tankar. Rekreationstid på tåg. Genom mitt fönster på hotellet över huvudstaden.

Jag kommer att närvara vid en konferens i morgon som Ungdomsstyrelsen står bakom. Kommer att stå på scenen i 15 minuter inför deltagarna. Höjdarna utifrån landet. I korta drag berätta om Kungen. Om vad vi vill göra. Om vad som behövs för varenda unges skull. Hur Ungdomsstyrelsen kan stötta upp oss.
Det är med sådan stolthet jag åker. Tar pengar ur egen ficka för detta då föreningens ekonomi inte tillåter att betala dylikt ännu. Men jag gör det så gärna. För detta är pengar som kommer att generera något som jag idag inte kan sia om.

Något stort. Något som blir större.
Ringar på vatten.Och jag är en del i det hela. Processen. Den nödvändiga.

Ödmjuk. I massor.

 

IMG_4727[1]
KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

20130917-172317.jpg

 

Andas andas. Ut på en promenad. Samla tankar. Känslor som är likt okontrollerade småtromber. Jag söker mig ut till naturen. Försöker lyssna till svaren i vindens sus. Kanske träden viskar mig det ingen idag vet. Det jag  behöver höra. Att vårt samhälle hjälper båda mina barn. Att inget är kört fast det kvicksand vi stundtals står i. Och att de berättar för mig hur vi skall ta oss härifrån.
Vidare.

Sam har haft hemundervisning i 2 år nu. Kommer att få betyg i max 3 ämnen. Hans avgångsbetyg i grundskolan. Skolan kan erbjuda ett tionde år MEN då måste de veta att han blir godkänd i minst 8 ämnen och att de då inte bedriver hemundervisning.
Vad håller vi på med nu då? Om detta ändå inte leder han någon vart?
Tänk om han erbjöds hemundervisning ett tionde år, och blir godkänd i 5 ämnen. Då har han ”bara” 3 ämnen kvar att beta av för fortsatta studier.
För att få fortsätta läsa ett yrkesinriktat gymnasium måste han vara godkänd i 12 grundskoleämnen.
Att få höra det.
Låta det sjunka in. Hur gör man det? När man vet att samhället inte alls är anpassad efter hans behov över huvud taget. Att man skiter fullkomligt i hur det går för honom.

Han måste vara si eller så för annars får han ingen vidare utbildning.

Vad skall pojkstackarn göra då efter nian? Jan Björklund ?

IMG_4437[1]


Den lilla har det tufft. Ännu tuffare än tidigare.
Snaran runt halsen kan inte sitta hårdare än nu. Ångesten har maximeras och världen krympt ännu mer. Hur sjutton skall vi förmå han till resursgruppen då?
Vi hade möte med bup och soc igår och bett om att få en kontaktperson/avlösarservice till honom för att på sikt kunna luckra upp de hemska murar som omger honom nu. Kring skolan kanske man får tänka nytt. Tänka på sikt.

Ett barn skall inte må så här.Så länge.
Vildvittrorna som aldrig ger sig. Dementorerna som snärjer in honom likt en puppa i en kokong.
Hur länge orkar man som mamma se detta barns lidande? Stå på sidan om och det enda man kan göra är att älska detta barn ännumer om nu det skulle vara möjligt.

Mitt i allt gör Kungen sina framsteg att glädjas åt. Första folkkära artisten har sagt jag till att medverka! Och vi har fått våra enormt vackra pins som bara är vår!
Vill ni köpa och stötta oss gör ni det HÄR och ger oss bidrag till att kunna rodda galan!

Livets kontraster. Tur som sjutton att det finns glädjeämnen mitt i allt.

20130917-172327.jpg

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

I den sena timmen

IMG_8311[1]

Så mycket som hänt under komprimerad tid. Det positiva kontra det negativa.

Timmen är sen nu och jag skall lägga mig och försöka bena i tankar. Känslor. Vill delge er så mycket. Så mycket som kan komma andra till gagn förhoppningsvis.
Kände bara för några rader till er.

I´m still alive. Tro inget annat. Jag kommer alltid att skriva här så länge det ger er något att läsa här.

För er nyfikna som har Instagram kan gå in och gilla kungoverlivet så får ni se en av anledningarna till varför jag kan le mitt upp i allt det jobbiga som ännu råder.

KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

20130913-220731.jpg.

När jag var liten fanns det i periferin en  grabb med blont hår och blåa hängselbyxor som hette Mats.
Han bodde i vårt kvarter och brukade ibland vilja leka med mig och min kompis Mia. Men han passade sällan in i våra lekar då han var så mycket yngre. Minns att vi var taskiga på barns vis för att undkomma honom.

Nu har denne Mats gjort sådana framgångar ute i vida världen utanför barndomens kvarter tillsammans med Sara då de skrivit Engelfors trilogin och över 20 länder säljer dem. Så himmelens glad på deras vägnar.
Så glad över någon som mer bodde i kvarteret Sundbyberg, gick på samma skolor som mig verkligen kunde lyckas så stort.
Med sådan inställning till livet att allt är möjligt.
Med eget arbete och ett mål i sikte är allt genomförbart.

När jag står där ikväll för att lyssna på honom och Sara främst på ett event i Kärrgruvan där delar av böckerna utspelar sig så känner jag hur det smittar av sig. Hans framgångar kan också bli mina fast på ett annat plan.
Tänker på allt kring Kung Över Livet. Över den gala vi skall ha på Södra Teatern 28 april nästa år.
Att jag kan skörda mina framgångar. Mina och de andra hårt arbetande mammorna i Kungen.

Blev så peppad av att höra deras berättelse. Så glad att jag åkte och lyssnade.
Glad för att jag dessutom fick förmånen att prata med en av mina absoluta största idoler i livet.

Mr Abba himself.

20130913-220738.jpg.

Benny Andersson.
Denna underbara människa som skrivit musik som berört hela mitt liv på olika plan. Allt ifrån då jag var 3 år och lärde mig Ring ring tills det han gör idag nu när jag är 43. Skall jag rangordna mina idoler i livet så är Benny helt klart topp tre tillsammans med Carola och Abba!
Nu är han delägare i det filmbolag som skall göra film av Cirkeln och var med själv på eventet ikväll.
Vi stod varann så nära under taket på dansbanan i väntan på att det skulle dra igång. Spontan och orädd som jag är var jag var tvungen att fråga om Abba någon gång spelat där under tiden då de fortfarande hette Festfolket.
Nej, men på Hepstars tid berättade idolen för mig. Vi småpratade lite till och sen var det inget mer med det.

Idolbild tyckte jag det var för pinsamt att be om.
När så det dök upp ett gäng morska ungdomar som vågade gå fram att be om både idolbild och autograf så morskade även jag upp mig.
Det var ledigt på bänken bredvid Benny  så innan jag slår mig ner säger jag i stil med
Nu såg jag att de här 15 åringarna vågade gå fram och be om det jag inte vågade tidigare. Skillnaden mellan dem och mig är att jag har älskat din musik i 40 års tid och du är en stor idol till mig. Så nu bara måste jag våga fråga dig om en bild ihop”
Jodå.
Vi tog ett självporträtts kort. Och Benny log och tog inte illa upp.

Hey. Den här mannen är så världskändis. Så uppskattad av miljontals för det han gjort och gör. Umgås med Meryl Streep. På den nivån är det. Och så fick han sitta bredvid Mamma Z ikväll. Thihi.

Jag är omtumlad av kvällen. Av mötet.
Livet gav mig med råge det jag behövde när det annars stormar som mest.

Tacksam igen. Massor.


20130913-220747.jpg
KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

Idag skrev jag ett viktigt inlägg för Kungen.
Jag ber er att läsa det. Länka det vidare om ni har facebook.
Galenskapen måste ut.
Vad vi gör med våra barn.

Hur vi tillåter det att ske.

Läs inlägget HÄR

 

Kram Mamma Z

 

*

Read Full Post »

20130912-172308.jpg
Så var hon i focus igen. Stor bild i tidningen. Hann inte ens gå en månad mellan reportagen och mitt engagemang.

Jag tänker aldrig vara tyst så länge okunskapen och häxjakten på våra barn fortsätter. När okunskapen tar och sätter en snara runt halsen på tusentalet barn. Och för eller senare dras den åt då barn som mina inte får den hjälp och stöd de måste ha för att fungera och lyckas i skolan.
Dessa barn kommer alltid kosta pengar. Och det är vår förbannade skyldighet att ge dem det som de behöver framför skattesänkningar. När skall ordet solidaritet verkligen innebära det fullt ut?

Som det är nu har man på förhand dömt ut en skara unga då man väljer att dra in den hjälp som är ett måste för deras överlevnad som en elev och att behålla sin framtidstro.



20130912-172137.jpg

Jag tar mig en lång promenad in i skogen och finner en bäck där jag blir sittandes bra länge. Rekreation- Återhämtning. Läka själen sakta sakta. Reflekterar hur man överlever i egenskap av mamma när ens barn inte är så pigg på det. Att leva. Att ta sig an morgondagen.
Jag vet flera mammor som tänker och känner samma sak. Har samma vånda. Gråter samma tårar om nätterna.

Då vi inte fick shoppa ett hus för 1.3 miljoner så åkte vi och köpte en ny ytterdörr för våra skattepengar istället. Dörren som nu sitter där har fått sina obarmhärtiga slag av utbrott genom tid så nu håller allt på att ge vika. Den är både konkav och konvex på samma gång.
Shoppningrundan fortsatte.
Jag unnade mig nya glasögon hos den nya optikern. Så fina så. Jag har nog behövt nya i 2 års tid men lagt pengarna på annat, på barn och hus. Men när jag inte längre kan se nålsögat på de nålar jag har när jag tar blodprover på mina patienter så är det verkligen läge för nya.
Blir en uppfräschning av Mamma Z. De gamla glasögonen köpte jag samma år Carola vann med sin Evighet. Och när jag mer och mer blir offentlig och skall synas bakom podier, i direktsänd tv och tidningar så vill man faktiskt vara fin.

Lite fåfäng får man nog fortfarande vara.

IMG_8073[1]

KRAMIS MAMMA Z

*

Read Full Post »

20130911-183007.jpg

Jag fick gå och vara nyförälskad ett tag. Tänka på framtiden i ett nytt perspektiv på en annan plats. Känna pirret i magen. Förväntningarna. Jag blev störtkär. Överrumplad. Hade inte tänkt bli det alls.
Nu är romansen över.
Jag gjorde slut med den idag.

Nu är det game over. Det var många aspekter som gjorde att jag ringde mäklaren och sade nej till drömhuset på herrgården. Att vi inte kunde flytta.
Jag får försöka bli nykär i huset vi bor i. Göra det bästa av det. Försöka att se det i ett nytt ljus.
Närheten till grannarna kan jag inget göra åt så får fortsätta bädda in vår lilla tomt så gott det går. Kanske en tripp till handelsträdgården imorgon för att muntra upp mig lite när drömmen gick om intet.

20130911-183018.jpg


Skall börja i liten skala att göra om trappen från övervåningen. Nya tapeter. Spackla och laga hål i dörrar efter adhd utbrott. Väggen som fick storstryk på bottenplan här om dagen får vi nog ta hit en snickare för att fixa till igen.
Sam sade till mig att måla är lugnande så det kunde jag hålla på med i mitt tillfrisknande. Och det ligger något i det. Man är här och nu.

Får göra en lista på önskemål om vad detta hus behöver och beta av vartefter. Göra det till det drömboende som vi var så nära att få. Eller iallafall nästan nå dit utefter husets förutsättningar.

20130911-183025.jpg.
KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20130909-171728.jpg

Så här avslappnad skulle man vara som Filur. Alltjämt.
Ingen sönderstressad kropp här inte.

Idag fick jag äntligen träffa min kurator! Och hon såg till att jag skall få gå en intensiv historia 3 dagar i veckan under tre timmar och under tre veckor. Sammanlagt 9 träffar!
Konsten att leva med stress. Konsten att hitta strategierna att mäkta med det. Konsten att stress sanera. Att bli motståndskraftig mot den när den är som allra värst.
Jag får börja redan nästa vecka. Fy sjutton vad glad jag är som får gå den och att min vårdcentral tänker så rätt!

Finns alltid nya knep och knåp att ta till sig.

IMG_8137[1]


Junior hade det tufft igår igen. Kväll blev till natt och efter midnatt innan ångesten gav sig tack vare behovs medicinen.
En sådan sjukdom som detta är och så lång tid det tar innan den ger sig. Nu har den naglat sig fast ordentligt.
Han går inte till skolan ännu utan skolan kommer hem till honom med engelska uppgifter som vi arbetar med i liten skala.

Så mycket som hänger i luften nu. Ännu mer än förr.
Tänker mycket på mamma och hur hon har det med sin sjuka sambo. Tänker på mig och My Love som inte kommer någonstans ihop för att vårda kärleken.
Tänker på Sam och hur skolan blir efter nian om han fortfarande inte fixar att gå TILL skolan och inte har behörighet.
Tänker på junior och alla Dementorerna. Tänker på Kungen och allt jag vill göra för den och allt som nu kommer till oss.
Tänker på min hälsa. På mitt jobb.
Tänker på huset jag blev kär i och vad som händer nu.

Tänker på….

Näe. Jag gör nog som Filur.

Lägger mig till ro och låter allt bara vara. Låssas vara katt för en stund.

IMG_6890[1] KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

Sluta drömma?

20130908-191423.jpg

Vad är det som gör att vi orkar när livet är som en enda Robinsson tävling. När vi kämpar på i extrema miljöer under extrema förhållanden? Är det målet vi ser. Det som gör att vi fokuserar oss på målet. Vi har alla en Paolo Roberto sittandes på axeln som skriker ”köööör”
Och vi kör på. Stundtals helt utmattade. Men vi gör vårt bästa utefter förmåga. Vinner en del tävlingar. Får storstryk i andra.

Jag fann mitt drömhus. Herrgårdsflygeln. Här var jag hemma.Stället jag bara drömt om att kunna bo i. Nu uppenbarades en möjlighet. En belöning efter årtionden av längtan att bo dylikt. Mitt i allt jobbigt vi har nu har jag längtat dit, Fått min styrka.
Jag har varit dit många gånger för att känna mig för. Lita på intuitionen så det inte bara var en tillfällig förälskelse. Men det känns hemma. Känns rätt.

Nu kan jag inte vara egoist. My Love måste vilja flytta lika mycket som jag vilket han inte gör i nuläget. Det finns vissa aspekter som han har fått utmed vägen som gör att entusiasmen har falnat. Och hur det slutar nu vet jag inte alls, mer än att jag inte kan tvinga honom.

Och jag får sluta att drömma.

20130908-191431.jpg

Finvännen åkte 40 mil över dagen från Upplandskusten bara för att ses. Vi pratar gladerligen inredning så ni kan ju ana vad dagens samtal kretsade kring. Jo. Mitt drömhus.
Vi gick och tittade utvändigt hur man kunde lösa vissa bitar. Tittade på bilderna på Hemnet och ni kan göra detsamma här och fortsatte tänka om och nytt.
Så tacksam över vänskapen som överlevt så mycket. Blev såklart annat med vi pratade om. Hemlisar väninnor emellan.

Junior hade lan i Fredags igen. 3 kompisar kom och så gjorde även hans ångest. Det är första gången den kommer i hemmet och deras närvaro. Tyckte så synd om honom att det gjorde ont. Att inte ens kunna ha kul utan att ångesten kommer som en femte lan medlem.

Vägen tillbaka till det som en gång var hans blir bara längre och längre bort.

IMG_9319[1]

 

KRAM MAMMA Z
*

 

 

Read Full Post »

20130906-201452.jpg

Vi står och tittar ut genom sovrumsfönstret. Är det här vi skall vakna upp framöver? Blicka ut över herrgården?

Vi fick gå helt ensamma i huset. Planera. Se möjligheterna. Övervinna svårigheterna som kan bli. Tänka utanför ramarna vilka möjligheter detta 250 åriga hus har.
My Love och jag går säkerligen runt över en timme. Det andas harmoni inne som ute. Utrymmesmässigt har vi det bättre idag, men det får inte hindra oss för det.
Vi kommer att behöva måla lite utvändigt men det har vi gjort förr. Kitta fönster och måla taknockar. Gräva för häck.

20130906-201510.jpg

Den nya utsikten vid mina frukostar ute. En helt annan mot idag. Vänder jag blicken mot höger ligger stora herrgården där.
All tomt till vänster om flaggstången blir vår.

Ja hörrni. Det här var verkligen ett dilemma. Vi  måste få ut vad vi idag har i skuld på huset plus lite till. Adhd utbrotten syns dessvärre på sina ställen och drar ner värdet. Undrar om en försäkring kan täcka sådant? Sönderslagna fönsterrutor, hål i papptak, hål i gipsväggar. Gångjärn som gått sönder på garderobsdörrar.Hack i tapeter efter frustrationens framfart.


20130906-213158.jpg

Ser ni framför er ett litet bord för frukostmys och sedan att Ölandstokarna får ge vika för en vacker blomsterrabatt. Huset till höger är Kuskbostaden som är på 48 kvm och som skall hyras ut.
Blir detta en lisa för min själ? Är det här platsen jag kan finna ro? Som Ohana också kommer att älska? Jag både vill och inte vill. Jag älskar båda husen varav det ena jag har en elva årig relation till.

Det är som att vara otrogen just nu mot vårt nuvarande hus.

20130906-213147.jpg
My Love på balkongen invid vårt sovrum.

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20130904-151619.jpg

Hämtar kraft i naturen. Promenaden. Själv med skogens alla ljud. Stilla sus ifrån träden som gradvis tappar färgen.

Min kloka läkare säger att det kan ta tid. Att det måste ta tid. Hon säger vidare att det hemska som inträffade förra veckan kan 50% chans bero på medicinen jag äter för att BLI bättre. KAN framkalla dylikt i en stressad situation. Dessa jävulusiska symptom. Jag tänker inte fortsätta med sertralinet. Inte om den gör så att jag inte kan hantera stressen under ”normala” omständigheter.
Vilket det nu än är så skall jag inte vara på sjukhusjobbet. Sjukskriven i 3 veckor till.
Obehagen sitter kvar än som små vågor efter en stor. Blir det inte bättre krävs det en utredning för att utesluta något annat.

Junior hade sin första skoldag sedan påsklovet. Väl förberedd. Visste om kravnivån som är minimal. Läraren från resursgruppen kom hem. Skulle visa en engelska uppgift som vi gjorde idag. Inte ett ord om att komma tillbaka till skolan. De dagar som innebär krav får han nu lugnande medicin och har svarat bra på det.
Små små steg skall tas.
Det är som att gå på slak lina just nu.

20130904-151628.jpg

Min längtan att bo i herrgård har alltid funnits. Även fast vi bor fint i nuläget så kan jag inte släppa tankarna på denna flygel.
Att den kan bli vår.
Tankarna på hur vissa saker måste lösas som detta underbara hus saknar. Såsom förråd överlag.  Finns varken källare, vind eller garage. Funderar vidare hur man gör med Kuskbostaden på 48 kvm. Hur den går att hyra ut.

Jag VET att det är dålig timing med allt. Men mäklaren säger att vi kan skynda långsamt .Men hur gör man om man plötsligt bara får en av sina drömmar, sin längtan besvarad? Nästan som serverad på silverfat. Som att det är självklart att det är här vi skall bo.
Mina tankar är lika invecklade som jag lät göra bilden ovan.
Ska vi? Ska vi inte? 
 

20130904-151649.jpg

Så många som hör av sig än på ett eller annat sätt.
Tacksam att ni finns. Att ni bryr er.
De finns de som väljer att se åt ett annat  håll.
Jag har lärt mig urskilja på vilka som är sanna vänner eller inte
*
KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »

20130902-201629.jpg

 

 

Sonen plockade snäckorna som utlovat invid mitt eviga blå. Tog dem med hem till mamma.
Han var nöjd med sin resa, trots allt.
Med våra finvänner vet han att han kan vara den han är , även fast det inkluderar 2 tonårstjejer. De har genom åren alltid gillat läget och anpassat sig.- Gått in och stöttat upp honom när det behövs. Så tacksam över det. Ödmjuk.
My Love gjorde det bra på egen hand och hade bra planering och framförhållning, ett måste för en lyckad utgång.

De hade gått på mina klippor. Handlat färska räkor inne i Smögen. Sett utrotningshotade djur på Nordens Ark. Hyrt ett egen båt med guide och åkt på sälsafari och fiskat makrill på samma gång.
Han var riktigt nöjd min Sam med trippen. Det hade gått bra med facit i hand.

Men nästa gång vi åker med dem mamma får du se till att inte bli sjuk igen”

20130902-203241.jpg
Vägen tillbaka.
Hur långt har jag gått på den? Myrkryp? Med tanke på det otäcka som hände. När jag i ren skär panik ringer 112 mitt i natten. När stressen än en gång påvisar vad den kan göra med en kropp. Man får symptom som gör en fysiskt sjuk. Riktigt dålig.
Möte är inplanerat med kurator som skall hjälpa mig en bit på vägen. Möte med bup/soc om vad de kan göra.
En plan finns från skolans håll att förmå Junior tillbaka och får se hur det går.
Och min fina läkare som ringer imorgon.

Under sommaren var jag mycket ute i trädgården. Ibland ett besök vid badsjön. Härliga frukostar på balkongen.Vart jag skall finna ro för själen nu när hösten tar vid återstår att se. För jag älskar att vara ute.

Mitt i allt har mammas sambo blivit sämre i den sjukdom som gjort att det tagit mycket av hennes omsorg och säkerligen gör så ett tag till. Klart jag tänker på henne hur hon skall orka allt. Först ett barnbarn som mår dåligt, sedan en dotter och nu hennes sambo. Såklart jag tänker en hel del på honom med.
Blir åter påmind om livets varaktighet. Hur vi måste förvalta vår tid på jorden och göra det vi kan för att leva med livskvalitet.

För att orka vara lyckliga mellan smällarna.

20130902-201608.jpg

Sam på klipporna

*
KRAM Mamma Z

Read Full Post »